av Lolitan

Lolitan
fre, 2020-03-20 - 12:43

Ena dagen vill jag att han flyttar, jag vill göra slut

Andra dagen älskar jag honom mer än nånting annat och känner att han gör mig lycklig

Den ambivalensen är så jobbig, (måste den nog vara för honom med)

Och säger till mig själv att det inte är så farligt.

Jag gillar också att ta ett glas vin på helgen men känner att jag har ett annat förhållande till det, skulle min partner säga att han tycker att det blivit för mycket vin på senaste hade jag varit fine med det. Och jag kan absolut hoppa över det helt känner inte att han kan det. Helgen ska iaf innefatta 2 glas vin oavsett om barnen är här (det är kanske jag som överdriver)

Han dricker varje helg, men han blir inte odräglig, han har har rökt på varje dag tidigare men har nu begränsat det till en gång i månaden

Men jag är inte nöjd och jag bad honom flytta igår, han blev ledsen och sa att han skulle ändra sig för mig.

Men sen nästa dag så vill han köpa alkohol till helgen och tycker att så gör alla människor inför helg och det är inget konstigt (och det kanske är min barndom som får mig att känna så starkt över det?)

Egentligen vet jag inte hur jag känner, han är beroendeperson men det är inte så ”farligt” oftast.

Jag växte upp med föräldrar som var alkoholiserade och det har påverkat mig massor och känner en otrygghet i att inte veta om han tänker dricka eller om han får för sig att röka på.

Han blir inte elak eller odräglig, så jag undrar egentligen varför jag mår så dåligt emellan åt och när han dricker eller röker.

Kan inte sortera känslorna.

Peter1970
lör, 2020-03-21 - 15:21

Hej.
Jag lever som nykter alkolist och nästan allt du beskriver här säger nej nej inom mig.
Så gör alla människor inför en helg, nej definitivt inte. Nästan alla i ett missbruk eller som är på väg mot ett missbruk är suveräna på att manipulera, skuldbelägga eller ljuga. Att han säger att alla gör så inför en helg, innebär att han ger dig dåligt samvete och därmed blir du skuldbelagd.
Röker på? Om han så röker på en gång var 10'år så är det uppåt väggarna.
Ljust nu försvar du det handlandet med att han röker på, men bara en gång i månaden säger du: Du är på väg in i ett medberoende eller så är du redan där.
Om du får känslan av att något är fel, så lovar jag dig att din magkänsla har rätt.
Du ska inte ens behöva få den oroskänslan det är fel.
Desutom är du uppväxt med alkolism i hemmet bara det säger nej.
Ditt mående är din första prioritet inget annat gäller(positiv egoism)
Tro mig det kommer inte bli bättre utan antagligen värre.
Jag vet att det låter hårt, men jag brukar säga det till nästan alla i liknande situationer. Det går inte att leva med en missbrukare som inte har kapitulerat inför sitt missbruk och sökt hjälp.
När jag var aktiv ljög jag, skuldbelade,manipulerade alla i min omgivning. Jag var ingen person man skulle leva med, för jag orsakade bara elände för alla runt om mig.
Du verkar vara en klok person och bara att du skriver här borde säga dig att något är tokigt.
Hoppas du inte tar mig på fel sätt utan detta är skrivet av omtanke.
För av egen erfarenhet (tyvärr) vet jag vilken skada aktiva missbrukare gör mot sin omgivning. Även när jag var i början av mitt missbruk sårade och skadade jag min familj och omgivning.
Det kanske är hållbart nu, men när du sugs in i ett medberoende är det extremt svårt att ta sig ur.
Snälla prioritera dig sjäv och ditt välbefinnande, och tänk tanken om det verligen är värt detta.
Vänligen Peter