av Sockerkaka

Sockerkaka
ons, 2020-01-01 - 09:34

Min sambo som jag snart separerar från har varit i beroendevården och vårdcentralens system för sina alkoholproblem i 2,5 års tid men det hjälper inte. Han går dit regelbundet och dricker antabus en gång i veckan men får inte träffa psykolog för att hitta underliggande problem som får honom att ta återkommande återfall.

Vad är nästa steg?
Någon som har denna erfarenhet att ”primärvården” brustit och tagit hjälp privat med bättre resultat?

(Tex behandlingshem, kbt eller annan terapi i Stockholm)

Vi har barn ihop, vill att han ska kunna vara del av deras liv och ha vårdnad.

gros19
ons, 2020-01-01 - 11:40

Vet inte vad du menar med beroendevården. Är det sjukvården eller socialförvaltningen du uppkever brister. Socialförvaltningen är skyldig att erbjuda hjälp för personer med missbruksproblem. Sjukhuset brukar ju ha ansvar för den medicinska delen som tex avgiftning. Inom socialtjänsten finns det olika insatser såsom samtalskontakter ibland med kbt inriktning och ibland av mer bearbetande karaktär, vilket kanske skulle passa din sambo. Utöver detta brukar det finns gruppbehandling och även behandlingshem. Du får höra vad socialförvaltningen på er hemort har för insatser det skiljer lite. Vårdcentralen och psykiatrin har ju även samtalskontakter, även om psykiatrin idag ofta är mer inriktad på allvarligt psykiskt sjuka. Dock är motivationen grunden i ett nyktert liv. Sök vidare ni har rätt till hjälp! ?

Självomhändertagande
ons, 2020-01-01 - 10:53

Hej, jag känner igen din frågeställning. "Någon som har denna erfarenhet att ”primärvården” brustit och tagit hjälp privat med bättre resultat?"
Vill din sambo ha hjälp, eller är det du som önskar att han får det. Jag har den erfarenheten att jag tog mitt ex till familjerådgivare, privata terapeuter och det gav inget resultat för han ville inte ha professionell hjälp. Jag vet hela hans historia och han skulle må bra av att prata med en psykolog, men för det ska han vilja gå i samtal själv och det vill han inte.
Primärvården erbjuder kuratorsamtal för varje medborgare vid behov, vet inte hur många. Präster tar inte betalt och det kan vara en början, att prata med någon utomstående som inte skriver journal. Psykologer borde finnas tillgänglig på varje vårdcentral för alla, men så är det inte. En som verkligen vill ha hjälp själv får ligga på, söka hos läkaren och om inte läkaren vill skriva remiss, då byter en till en annan läkare som skriver remiss. Det finns guldkorn i vården, det gäller bara att hitta dem och förstås vilja arbeta med sitt problem, då får en hjälp till slut. Mitt ex ville aldrig ha hjälp och därför är han mitt ex. Lycka till!

Sockerkaka
fre, 2020-01-03 - 22:19

Menade Berondecentrum, så jag antar att det är sjukvården.
Jag visste inte ens att jag kunde vända mig till socialtjänsten, jag trodde bara de forslade en vidare till beroendevården.
Vi har som sagt varit i den svängen redan men där måste man bli nykter för att få hjälp att bli nykter. Om man varit nykter ett halvår kan man eventuellt få gå i gruppterapi.

Sockerkaka
fre, 2020-01-03 - 22:22

Han säger själv att han vill ha hjälp men han kanske bara säger det för att han ska få nya chanser. Han har varit nykter i perioder, den längsta 6 månader ungefär. Så han kan ju sluta dricka, han har svårt att inte börja igen när livet blir tungt och svårt.
Jag tror det finns bakomliggande sisuns, som gör att han inte kan hantera svåra tankar och känslor.

Självomhändertagande
fre, 2020-01-03 - 22:48

Hej, jag googlade lite och hittade denna länk. Där finns ljudfiler som både du och din sambo kan lyssna på. Jag är själv utbildad inom mindfulness och jag valde att utbilda mig för att just skaffa mig verktyg att arbeta vidare med min egna situation då jag var medberoende. Det hjälpte mig, även om det tog lång tid och genom dagligt övande under ett par år så har det blivit ett sätt för mig att förhålla mig till livet. Att förhålla mig till det som varit och att jag ännu känner en trötthet efter en del insikter, av att se på min egna roll i den osunda relationen. Att förstå att min önskan som blev till tjat om nykterhet inte var till hjälp, men jag visste inte att det var fel. Jag visste inget annat. Att öva på mindfulness hjälpte mig att komma i kontakt med mig själv. Jag mötte mig själv och det är fortfarande skrämmande ibland. Jag har kunnat se en del av mina egna flykter och en flykt var att se hans drickande som ett problem istället för att leva mitt egna liv. Det är när en upptäcker något som en kan göra ett medvetet val. Följ ett andetag in och sedan ett andetag ut. Lyssna gärna på ljudfilerna var för sig eller tillsammans och ge dem en chans. Det är när du/han ger dig tid att öva som en har en möjlighet att känna avslappning i stunden och det är fina verktyg att ta till just när det är användbart i livet, i dialogerna, i konflikterna, i glädjen och i de svåra stunderna. Det är precis som med allt annat i livet, vi behöver öva på det som vi önskar lära oss. Jag ångrar inte en sekund att jag investerade i utbildningar inom mindfulness. Det gjorde så att jag kunde fortsätta min egna kamp att bli fri från mitt medberoende och jag noterade även att psykologen och jag fick en annan kommunikation än om jag inte hade den utbildningen. Det är ett verktyg som jag önskar att alla människor får tillgång till. Lycka till!
https://www.beroendecentrum.se/vard-hos-oss/magnus-huss-mottagningen/

gros19
fre, 2020-01-10 - 01:38

Är det verkligen så lång väntetid?
Vet att man behöver vara nykter för att få börja i gruppbehandling men inte att man ska behöva vänta så länge. Orimligt tycker jag. Är du säker på att det är så? Ett alternativ är ju att ta antabus i väntan på att han kan börja.sin behandling.

Sockerkaka
lör, 2020-03-21 - 13:24

Enligt honom och även hans mamma som varit med har sagt det. Jag minns inte själv allting, men jag minns att man behöver ha varit bekräftat nykter i 6 månader för att få gå i gruppterapi.
Han har tagit antabus av och till under hela denna period, men han dricker ändå, mellan antabus-doserna som är ungefär 1-2 gånger i veckan.
Framför allt under storhelger då beroendevården knappt har tid att träffa honom.

gros19
sön, 2020-03-22 - 08:31

Tar man antabus och samtidigt dricker förefaller det mig som att han inte är motiverad att bli nykter. Varför tar han antabus om det inte hjälper honom? Är det för någon annans skull? Det är dessutom farligt för hjärtat bl.a. att dricka samtidigt som man tar antabus. Har jobbat 20 år i missbruksvården och aldrig har vi gett någon antabus endast en gång i veckan, alltid två eller tre gånger.

Självklart får ni fortsätta söka hjälp och som jag tidigare sagt är det socialförvaltningen som har ansvaret för missbruksvården. Gör en ansökan muntlig eller skriftlig. Då inleds en utredning och ni får ett beslut. Detta överklagar ni om ni inte är nöjda. Att överklaga är inget komplicerat och det hjälper socialsekreteraren till med.

Om din man behöver stöd finns ju AA där han även kan få en sponsor att ringa till när han behöver. Hur är det med motivationen?