av Se klart

Torn
fre, 2020-03-20 - 21:11

Jag har haft samma funderingar de senaste dagarna. Har t.o.m. tänkt på att fråga dig hur du ser på framtiden. Vet ju att du har 3 månader som mål och tänkte fråga om det har känts bra med det målet, och vad nästa mål blir. Inte tänker du väl börja testa att dricka ”normalt” den sjunde april??. Nä det kommer du inte göra. Jag har ju inte satt något mål, utan kör bara på på obestämd framtid, och tycker det funkar bra. Men det kanske är bättre med ett mål?

Som du märker så kan inte jag komma med några tips vad som är bäst? Det jag vet säkert är att jag tänker fortsätta vara nykter, till vilket pris som helst. Tänker aldrig börja dricka igen. Jag fick helt enkelt nog!

Det räcker med att jag tänker tillbaka på hur det var de sista veckorna innan jag slutade.....

Kram

Andrahalvlek
fre, 2020-03-20 - 21:33

Du har verkligen landat i ditt beslut. Stort grattis till den insikten!

Jag håller med dig. Orka börja om igen liksom ? Jag vill inte heller dricka. Inte idag och inte imorgon, och inte så långt jag kan överblicka.

Jag har läst och hört att man inte behöver sätta en gräns. Att det till och med är bra att inte tänka på någon bortre gräns. Risken är då stor att alkoholdjävulen bidar sin tid och sätter in sin stöt rejält när tiden är ute.

Så länge fördelarna är så stora som du har upplevt så väljer vi förstås nykterheten!

Se klart
fre, 2020-03-20 - 22:46

Nej, Torn, jag kommer inte att börja dricka ”normalt” (Hahaha) den 7 april, nej. Det har känts väldigt bra med tre månader, ofta uppdelat på en dag i taget. Men ändå- kunnat skjuta större beslut på framtiden, dvs snart.
Jag vill inte dricka. Jag har inte mina hemska minnesbilder så klara och tydliga som i början, men jag tror jag helt enkelt, fortfarande, behöver fokusera tankar på mitt nyktra liv.
Den här veckan har varit jobbig på så vis att jag inte haft mina vanliga rutiner, varit på landet (vin-ställe) mkt, samt inte hunnit vara med mina egna tankar. Jag tycker också jag tappat kontakten med det jag kallar nåt sorts andligt spår, som jag då och då vänder mig till i vardagen. Tänk säkerhetslina vid klättring.
Hm. Nu lät allt väldigt komplicerat, jag är dock varken dyster eller så orolig. Försöker hitta skäl till varför denna vecka varit som att cykla med handbromsen i. Väldigt glad att du läser och hjälper mig tänka! Särskilt som vi är olika, men lika, med våra dagar och beslut. Kommer nog tröska detta en del, (håll ut...)
Andra halvlek, tack för ständigt gott mod och humör. Du är självklar, men jag vet att du kämpar. Fördelarna är helt rätt väldigt stora. Ska ”repa” lite mer. Få texten att sitta i kroppen, inte bara i rösten.
Ha en underbar lördag, snart!
Våra bästa dagar, eller iaf min. Kaffe, kaffe, och kaffe (och snus) och frukost. Kram.

VaknaVacker
fre, 2020-03-20 - 22:55

Tack för du delar dina tankar. Periodvis är det mycket sådant här med men inriktningen är solklart vit?
Hoppas du sover gott. Kram ???

JoYo
lör, 2020-03-21 - 08:04

Jag känner också att jag tappar kontakten med den andliga känslan. Eller att jag måste vara mer i nuet, vaken, observant för att inte gå i blind slentrian och sen undra varför det blev så grått.
Emellanåt handbroms för att inte skynda och rusa framåt, sakta in för att själen ska hinna med kroppen.
Så skönt att du fått öva skön nykterhet på landet som varit förknippat med vin.
Vi får vänja oss att vara nyktra i alla områden och skeden. Visst?

?☯️??‍♀️

Se klart
lör, 2020-03-21 - 15:40

Till min lilla myrstig.
Inte larmigt här, ingen gör sig till.
Men som att knyppla en liten duk av nya erfarenheter, mkt små knypplor eller stickor.
Larmigt och högt måste inte livet vara. Men spännande. Minst,
Följer små trådar ungefär som revorna kring jordgubbsplantan.
Tänker på Karin Boyes ”vilar i den tillit som skapar välden”.

Se klart
sön, 2020-03-22 - 10:59

Ja, vissa perioder, dagar är urjobbiga utan att kunna ta till ”tröst/avkoppling/vila” i form av alkohol.
Men eftersom lösningen varken på kort eller lång sikt inte är ett eskalerande missbruk så behöver jag leta.
Meditation, motion, läsa, vila, göra snälla saker. Annat?
Undersökning pågår.
Pigg idag, glad ”av mig själv”. Hoppas att denna period av oro, rastlöshet vänder nu. Gör det jag kan. Nykter idag. Utan tvekan.

Se klart
sön, 2020-03-22 - 21:52

Jag vill inte tynga detta forum med trista inlägg, å andra sidan är tråden min och eftersom mitt liv är proppat med tillfällen där jag behöver vara stark/glad/kapabel så behöver jag också en plats där jag får vara väldigt öppen kring detta jobb som nykterheten innebär.
För mig då.
Kruxet är att jag inte känner så mycket sug. Jag häller iofs ut makens halvdruckna vinglas för att det känns onödigt att de står och blänger, men har inga problem med alkohol hemma. Idag åkte jag hem, ensam, från vårt sommarhus och passerade diverse restauranger, inte en människa hade vetat om jag gått in och druckit i min ensamhet. Men det skulle inte falla mig in. Köper lite glass och Coca-Cola.
Så det är inte min ”risk”. Om jag tänker på ett glas vin känner jag snarare avsmak, Däremot känner jag mig så låg, låg energi. Vaknar ok på morgonen och tänker att det dystra äntligen har släppt, men vid lunch/eftermiddag så går luften liksom ur mig.
Känner mig spänd och stressad, vet att det såklart kan ha med virus-läget att göra, men det är som om inget gör mig glad.
Funderar över det faktum att jag de senaste åren, nog druckit på alla känslor som liknar de här. Varje gång. Oro, sorg, stress. Tänker att det nya kanske är att känna sig genom livet, inte dricka sig genom det. Självklart på nåt vis men verk-li-gen inte enkelt. Jättesvårt. Outhärdligt nästan.
Känner mig otillräcklig, får dåligt samvete för sånt jag borde hunnit i helgen. Istället för att vila. Känner stress inför vardag imorgon. Känner mig otymplig i kroppen. Tycker jag ser gammal ut.
Saknar i princip alla de känslor som mina första nyktra två månader var så fyllda av; glädje i nuet. Uppskatta små saker. Pigg. Glad i kroppen. Tacksam över mitt beslut.
Jag hoppas och tror att det här kommer att gå över. Jag har koll på hormoner, relationer.
Kanske är det något gammalt bergstroll av sorg som börjar röra sig under jorden. Jag vet inte. Jag tycker jag, efter diverse terapier och annat, har hyfsat koll även på dem.
Har inget annat uppiggande att avsluta varken detta inlägg, eller dagen med. Men- nykter. Ändå.??

FinaLisa
sön, 2020-03-22 - 22:06

Se klart, din analys överensstämmer med ditt nick?
Att vara nynykter är ju lite som att vara nyfrälst.
När tiden går så blir ju nykterheten en del av vardagen och den är ju inte alltid så munter...
Så det gäller väl att bara gilla läget och livets alla upp och nedgångar..
Hmm, det låter väldigt förnumstigt och klyschigt men kan inte formulera mig bättre just nu...?
Dags att sova?
Godnatt kram ?

VaknaVacker
sön, 2020-03-22 - 22:08

Sina känslor har man rätt till för de tillhör oss. Precis som våra trådar gör.
Har förstått att det kan ta ett år innan man känner den fulla effekten av nykterheten och måendet stabiliserat sig. Så vi får väl fortsätta nyktert och få uppleva det. Kram?

Torn
sön, 2020-03-22 - 23:38

Jag tror att du har kommit till en tidpunkt där du behöver ha saker att se fram emot. Saker som skänker glädje, roliga saker, spännande saker. Något som bryter vardagslunken. Nu är ju inte alkoholsug något problem att tala om mer. Jag har mitt fiskeintresse som räddning, det betyder oerhört mycket för mig. Många har ju utlandsresor som något att se fram emot. I nuläget är ju inte detta något alternativ, men man kan ju fortfarande resa inom Sverige. Jag vet att flera av frugans vänner nu på ”äldre” dar har tagit upp sitt barndomsintresse, ridning. Och dom verkligen brinner för detta.

Kanske du skulle ta att testa något nytt? Tänk efter om det är något du skulle vilja prova på. Jag tror att det ligger i människans natur att prova nya saker, ha någonting att längta till. Att ha något att se fram emot.

Kram❤️

JoYo
mån, 2020-03-23 - 11:12

Förstår din känsla. Jag känner likadant ofta. Bergstrollet där inne som rör på sig i sömnen av sin mardröm. (Du har bildliga uttryck som är härliga att läsa trots att det handlar om svåra känslor). Har druckit bort tristess, stress, oro, ångest, lycka, ja..allt. Emellanåt tänker jag att jag ska dricka. Men ganska omgående kommer insikten om att inte ens alkohol skulle hjälpa mig i känslan. Jag tror faktiskt inte det. Snarare förvärra allt.
Är det där vi hamnat nu? Att såhär känns livet...? Ibland roligt. Men ofta ganska ...plain.. Bara är liksom. Vi är vana vid kickar av olika slag. Nu har vi inte möjlighet till snabb skön känsla, snabbt fix till fnissig känsla. Nu måste vi liksom bara vara och låta allt komma i sin takt. Vi kan inte kontrollera, att nu ska jag supa och tycka att allt känns lite luddigt och skojigt en stund. Istället ska vi bara gilla läget lite lagom bittert.
Jag förstår den känslan av....”jaha, det var det det”. Men så brukar jag vända tanken, till att jag faktiskt väljer bort alkohol för att få en bättre hälsa, hy, utseende, styrka, immunförsvar, och det är ju trendigt och cool att fatta att vara nykterist! Det ger oss respekt. Att vi har lugnet att göra en stor förändring som faktiskt går emot en enorm norm.
Men visst äger vi rätten att känna vad fan vi än känner! Och här är det väl härligt tillåtande att få uttrycka vad fan man än känner!
Din tråd är värdefull! Och det är väl härligt att vara ärlig!
??‍♀️???

Charlie70
mån, 2020-03-23 - 11:16

Fru Dysterquist. Det gläder mig att vi även kan prata här när det är tungt. Det är kanske då vi som mest behöver varandra. Jag har ju själv ett dipp just nu. VaknaVacker gav mig då några Youtubetips i min tråd häromdagen. Efter att ha sett dem förstår jag att vi inte KAN vara på topp just nu. Skulle vara fullständigt orimligt! Vi får gnälla lite och hålla ut. Just nu tar jag själv livet dag för dag igen.

Kram!

Se klart
mån, 2020-03-23 - 12:47

Tack för stöd, tröst (jo!) förslag, idéer men främst tack för närvaro. Vara här. Betyder allt. Känns som vi är på den andra sidan av ett magiskt vattenfall, vet inte om nån av er har läst Tintin i Sydamerika, men påminner mig om känslan av att bakom en oansenlig vägg finns ett liv i färg.
Både forumet- och nykterheten.
Jag får också syn på att detta med att ta ett glas, just nu, är en icke-fråga, vågar man skriva så? Nej.
Men idag kommer jag att vara nykter. Tampas med ännu en bångstyrig dag. Beta av den timme för timme. Vara envisare. Jag har mitt framtida liv i den här ryggsäcken och ämnar inte ställa ner den för en sekund i den oro som råder både på in- och utsidan.
Bergstrollet sover. Om än knyttet inte är påväg mot havet så iaf en promenad runt kanalen.
Önskar er en så bra dag det går, om den slutar på minus så kommer ny chans imorgon, det vill säga om vi håller oss nyktra. Kram.

Espandrill
mån, 2020-03-23 - 17:10

Så imponerad av dig. Dysterkvisten i mig gör att jag inte klarar av att gå helhjärtat in för det här. Så jag förstår verkligen dina tankar, det var ju där jag var under min vita månad. Men, jag läser ju om så många här som klarar det så bra, att inte dricka. Och som så småningom eller till slut, hittar genuin glädje och lycka i vardagen utan alkohol. Det känns inspirerande och tänk att du ändå håller dig alkoholfri, trots dystra stunder, det är så bra gjort.

Kaveldun
mån, 2020-03-23 - 17:21

.:.and you cry if you want to!
Här får du vara dysterkvist eller missmodig eller arg.
Lite höga krav tänker jag - att du ständigt ska vara nöjd och pepp på ett forum som finns för oss som har så pass jobbiga/problematiska problem med alkoholen att vi söker oss hit:-)
Skämt åsido - även jag har svårt och får anstränga mig för att lyfta det ledsna, sköra, uppgivna här.
Just nu kämpar jag jättemycket med ’lagom’/tillräckligt bra. Jobbat nonstop och blodtrycket skenar ( tror alkoholen gör att blodtrycket gått åt fanders....och det har inte stabiliserat sig än).
Nu ska jag inte prata mer om mig - men jag har läst ganska mkt om post alkohol depression/symptom . Den verkar komma en bit in i nykterheten. Finns en bra bok som heter ’Ett synligt mörker’ där författaren William Styron beskriver detta. Han drabbas hårt men tänker att det finns många grader.
Bottom line - ingen här kräver att du är glad och positiv. Skriv det du vill och behöver. Du verkar ( som så många här) vara en jättefin människa. Och du har precis samma rätt ( och jag är helt övertygad om att du inte blir ett dugg störd av andra dysterkvistar) som alla andra att utrycka precis vad du känner.
Det säger jag till dig från djupet av mitt hjärta.
Ta hand om dig kära Se klart ...och skriv ( en uppmaning även till mig själv som inte prioriterat att skriva här sista dagarna ....dumt)
Kram Kaveldun

Se klart
mån, 2020-03-23 - 19:11

Vad fint att du är här ändå, det blev tomt utan dig! Nä, jag måste såklart inte vara glad här, jag vet ju det. Och ibland behöver man inte ens hjälp att se saker från annat håll; utan mer; såhär är det just nu.
Så tack!
Dock blir jag än mer säker på att det är vettigt att kämpa igenom även dessa dagar. Det är snarast motsatsen till instant gratifikation men så länge jag har minsta lust och nyfikenhet på det nyktra livet- i längden- så tar jag fortsatt en dag i taget. Och lite envis känner jag mig faktiskt- ibland arg- eftersom jag vet av erfarenhet från länge sen, att livet i sin egna enkla form är rätt bra. Fortsättning på denna inte alltid (if ever) glamorösa men tillräckligt målmedvetna resa fortsätter.
Kram.

Se klart
mån, 2020-03-23 - 19:13

Välkommen in igen, jag har saknat dig också. Varit inne och glott på din tråd ibland och undrar hur du har det. Läste nu att läget var helt ok, så skönt! Mina dystra tankar och dagar är dock inte utmaning nog, känner mig just idag revanschlysten snarare än uppgiven. Det är marginellt bättre. Kram.