Ny här med egen tråd. Har dock läst många inlägg sedan jag hittade forumet för några veckor sedan.

Bestämde i tisdags morse att det får vara nog nu. Kände inte ens ett sug de första dagarna, ett par värktabletter mot huvudvärken bara. Efter att ha läst mångas berättelser förstod jag att lockelsen säkert kommer att dyka upp. I går längtade jag, men tack och lov infann sig aldrig tillfället.

Nu önskar jag lite pepp när suget sätter in. Har förstått att det finns många, många i samma situation som jag. Att det hjälper att läsa om andras erfarenheter och se responsen de får känns stort.

Hälsningar en lyckligt gift kvinna med ett bra jobb och flera fina (vuxna) barn. Så varför?

Sopslut efter en skitdag.

Ibland fattar jag inte hur människor är funtade. Jag, liksom flera andra personer med en ledningsfunktion, måste fatta en massa tuffa jobbbeslut i Coronans spår.

Och så blir vi ifrågasatta!

Alltså, vi jobbar aktivt för att hindra smittspridningens framfart. Vissa måste vara hemma. Punkt! Orkar inte med svar som "Men det kan ju lika gärna vara vanlig förkylning/astma/pollen/torrhosta..."

Jag är i grunden en mycket positiv person som gör allt för att kunna plocka fram det bästa hos varje individ. Tänker att det finns en orsak till att människor agerar på olika sätt.

I dag höll jag dock på att ge upp hoppet om mänskligheten.

Efter ett smärre utbrott är jag dock på väg att krypa tillbaka in i min egen kropp och låta de ljusare tankarna sakta få fäste igen.

Tack gode gud att jag är inne i en nykter period. Inte en droppe finns tillgänglig.

Förlåt ett negativt inlägg från mig (det räcker ju med all info i övrigt för att bli deppig). Vara bara tvungen att skriva av mig.

Men hörni, det finns nog hopp ändå. Eller, det vet jag att det gör. Förstås.

Hoppas att det gått bra för er andra. Tänker lite extra på FinaLisa, Varafrisk och Hillary, vilka jag bett hänga på för stöttning. Önskar att jag orkat kommentera hos var och en, men det är stopp just nu. Får nöja mig med att trycka små hjärtan här och där. ❤️ Jag tar igen det senare, jag lovar.

I dag är jag nykter!

Kram

Lite ilska har ingen dött av ? Möjligen om man håller den inombords - så ut med ilskan bara!

Glöm inte att andas ❤️

Så brukar jag säga till mina närmaste kollegor när jag ser på dem att topplocket håller på att ryka all världens väg. Som chef måste man ju bita ihop och ”hantera situationen”.

Jag och min förra chef hade en annan rolig sägning när vi ville beklaga oss lite diskret inför varandra. Då sa vi bara ”kassan på Ica”. Och den andre förstod direkt sinnesstämningen.

Med det menade vi att vi ibland mycket hellre hade suttit i just kassan på Ica, gjort vårt monotona jobb, jobbat våra timmar och sen gått hem. Men då måste man bara ha snälla och trevliga kunder förstås ?

Och vi visste båda två att vi skulle bli rätt uttråkade efter ett tag. Även om jag faktiskt trivdes svinbra i just en Ica-butik i min ungdom.

Varje kris man genomgår nykter är en dubbel seger, heja dig!

Jag brukar ha lite olika strategier för den där kritiken man kan få trots att man inte gör annat än sitt absolut bästa utifrån förutsättningarna. Ja, även en medarbetare kan få utstå en del kritik. Ett sätt är att jag ser mig själv som en drönare. Jag flyger ovanför det där blåsvädret. I mitt inre vet jag att jag inte kunde hanterat saken på ett bättre sätt. Mina förutsättningar, mina beslut (som jag förväntas ta utifrån min roll). Ge mig andra förutsättningar så kan besluten bli annorlunda. Nu är ju allt som det är. Gnäll (låter som om det var det du fick en dos av) är sällan särskilt fruktbart eller framåtsyftande. Att arbeta tillsammans, förhålla sig (även om man inte alltid håller med) till gemensamma riktlinjer för ett gemensamt mål, det är framåtsyftande. Åstadkoms det kan man nå månen!
Kram!

Tack för svar och omtanken, Andrahalvleks och Charlie.

Jag är som jag sagt inne i en nykter period. I går valde jag dock att dricka. Ett helt medvetet beslut. Mellan dryckesperioderna funkar det någon enstaka gång, men jag brukar ändå sällan göra det.

Har ingen ursäkt till att jag gjorde det valet, men vet anledningen.

I går natt vaknade jag och insåg plötsligt att jag är en av de allvarliga riskgrupperna för Covid19. Hur jag kunnat missa det är en gåta. Förträngning?

Normalt sett är jag lugn och oroar mig sällan i onödan. Vet inte varför jag helt plötsligt fick snudd på panik.

Visst, alkohol hjälper inte, det vet jag. Men i går blev det bara så. Förlåt!

Har svårt att skriva när det inte går min väg. Är rädd för att påverka andra i fel riktning när jag tagit ett återfall.

Ha det gott, alla kämpar, så hörs vi vidare.

Kram

Hej vinäger.
Jag är själv nybörjare i detta sammanhang i forum o dyl. Har läst en hel del om dig och flera på forumet och kan säga att jag själv sporras mycket av er som har varit här lite längre!
Jag har bara varit nykter i 8 dagar men känner ett fantastiskt lugn i mitt beslut att jag INTE ska minska på alkohol intaget, utan att jag efter många år av missbruk så blev det en, letar efter ordet..
Jag vet inte, men det har kommit till en självklarhet i hur jag missbrukat.
Detta går absolut inte längre för min del. Jag har aldrig någonsin försökt sluta med A utan det är ungefär som allting bara mognar fram.
Går inte att förklara just nu. Det bara är som att, självklart ska jag vara nykter finns liksom ingen annan världsordning.
Be inte om ursäkt. Ingen kommer att skälla på dig och vara besserwisser, och komma med pekpinnar!
Jag är som sagt ny i sammanhanget men veteran i sällskap med alkohol jag har förstått att det inte gå att tvinga fram dom nyktra besluten utan dessa måste mogna fram...
Väl mött ?️

Så har jag känt många hundra gånger tror jag under de otaliga perioder som jag har försökt begränsa mitt drickande på ett eller annat sätt.

Jag får en anledning, tanken väcks, och en millisekund senare har jag gett mig själv tillåtelse, suget blir överjävligt - och sen är det raka vägen till bolaget. Finns inget alternativ där och då.

Det är en vidrig upplevelse, känner mig nästan radiostyrd. Vinet smakar inte ens gott och gör inte gott ens ? Och känslan dagen efter är ännu mer vidrig. Ännu en gång har man svikit både sig själv och andra som tror på en ?

Känner likadant som Ångestgubben. För mig finns det inte som alternativ ens att dricka längre. Jag vill inte dricka. Och då blir kampen så mycket enklare.

Du kommer igen snart! Kram ❤️

... är okej att vara här, det tror jag du skulle vara den första att slå fast. Säg inte förlåt.❤️ Vi är många här, vi hjälps åt. Vi är många som tänker på dig, och tror att det blir bra så småningom. Kram Vinäger. ❤️

Jag sa ju just precis sådär till min chef... ? och jag hade lovat mig själv att inte ägna mig åt sjuknärvaro. Men det lutheranska samvetet är så svårt att hålla i chack. Men jag ifrågasatte inte chefen, bara förhörde mig om ifall man verkligen, verkligen, på riktigt inte ska komma till jobbet... Det är svåååååårt det här! Kram på dig finaste ❤️

Hej alla!

Håller dagsläget kort, då det tyvärr inte är positivt.

Dricker inte varje dag, inte för mycket vid ett och samma tillfälle = inga skandaler.

Men det är ju inte detta jag är tillfreds med, egentligen. Inte alls.

Just nu är motivationen inte på topp. Och det känns inte bra. Ännu mindre ok att skriva här.

Så är det nu. Tyvärr.

Gläds med er andra, ni är så himla bra.

Säger som alltför ofta:

I'll be back!

Kram på er

-----

Tack alla, så många bra infallsvinklar. Och tack för omtanke, jag blir lite extra rörd just nu. Lättrörd överlag i dessa oroliga tider.

Mirabelle, så typiskt dig... ? Men i mitt fall handlade det främst om exemplens barn. Ännu värre. Så du är (nästan) förlåten. ? Även envisa Lutheraner behövs ibland. ?

Allt har sin tid..Så skönt att du är så ärlig..Det är en stor hjälp när man ska göra ansträngande förändringar..Jag önskar dig allt gott..Varm Kram?

När jag kom ut från duschen i dag och såg mig i spegeln fick jag en chock. Gode värld! Plufsig och blekfet...

Men så kom jag på att det är ju första april i dag...

Haha, så lättlurad är jag inte...

Tack för omsorg och omtanke.

Andrahalvlek, du är otrolig på att peppa och bry dig om.

miss lyckad, trogna vän, tack för fina ord. Du är fortfarande en av mina främsta förebilder.

Flyktsoda, det var ett tag sedan. Kul att höra från dig, även om det som vanligt är med dubbla känslor på det här stället. Och du, hoppet är det sista som överger oss.

I övrigt kämpar jag på. Flera helnyktra dagar följs av en del småpimplande.

Alla som känner mig vet att detta inte är vad jag har som mål. Tror att det ligger mig lite i fatet att det på något sätt ändå funkar. Det dagliga livet alltså.

Ingen ser, ingen vet...

Många gånger funderar jag över mitt komplicerade och komplexa dryckesmönster. Perioder... Dagar... Så svårt att sätta fingret på vad det är som gör att det växlar hela tiden.

Känner mig så säker emellanåt. Andra gånger infinner sig inte ens motivationen. Och då är ju ändå min målsättning att leva ett helnyktert liv.

Ja ni, inte lätt...

Är fortfarande en stor beundrare av er alla. Detta oavsett om ni just nu är helvita eller kämpar i motvind. Kom ihåg att ni är här, ni vill - och ni kommer att lyckas.

Kram på er från en lite tilltufsad men ändå innerst inne hoppfull Vinäger

Kul att se dig skriva igen!

Du behöver fundera några varv till helt enkelt. Och bättre bollplank än oss hittar du inte!

Kram ❤️