av Kärringen

Kärringen
sön, 2020-01-12 - 19:05

Fattar inte denna sida än så jag hoppas jag inte postar fel!
Är nästan 50 år och har väl rätt nyligen insett att jag är kraftigt medberoende.

Har varit tillsammans med den här fina mannen i tre år. Han var nykter första året vi började träffas men nog visste jag vad jag gav mig in i.

Det har gått rätt bra ända tills det sista halvåret nu börjar han bli elak i munnen och jag känner att jag orkar fan inte detta en ggr till. Haft 3 alkoholister tidigare och jag känner igen mönstret .

Men jag är både medberoende, kär och livrädd! Ena dagen vill jag lämna nästa dag är han nykter och go då blir det så himla svårt.

Detta är nog iaf ett steg i rätt riktning!

Ni som valt att gå eller som är i samma sits hur tänker ni hur fixar ni det?

gros19
mån, 2020-01-13 - 18:57

Hur kan det komma sig att jag "hamnar" i dessa situationer gång på gång? Den frågan tycker jag du ska ställa dig. Ja du är säkert medberoende, ett mönster som kommer att upprepa sig så länge du själv inte genomgår en förändring. Besök pm möjligt ett alanonmöte det är mitt förslag. Ytterligare ett steg på vägen.

Kärringen
mån, 2020-01-13 - 19:28

Är jag nog född medberoende och har på något konstigt sätt blivit trygg med det. Mamma var gravt alkoholiserad under min uppväxt.

Jag är bara så less på att leva på smulor av kärlek och bli trampad på och förlöjligad men är ändå livrädd för ett liv utan honom.

Jag söker stödgrupper men ont om dom här jag bor.

Ullabulla
mån, 2020-01-13 - 21:57

Då är du ju i en situation som du är trygg i och ändå kommer att hitta igen om du bryter..?

Nä,jag drar det bara till sin spets förstås.
Men det jag vill peka på är;
Det är du som måste göra de förändringar som krävs.
Sätta de gränser du behöver ha.
Ta reda på vad du egentligen vill ha.
Sen jobba mot de målen.

Han är i en beroendesjukdom och kanske inte har kraften att förändra sitt liv.
Så en väg till ett bättre liv kanske inbegriper de förändringar du vill ha som betyder något för dig.
Han sitter förmodligen fast på så många plan då han är sjuk.

Gör vad du kan för dig och se hur mycket du kan växa för din egen skull.
Kanske han hakar på det förändringsarbete du påbörjar.
Kanske inte.

Men om du klarar aty steg för steg befria dig från den vanmakt beroende ofta innebär i en relation så tjänar ni båda på det.

Insikten i att man är medberoende och har svårt att skaka av sig den rollen är tung att ta in.
Från att kanske peka med hela handen på den som dricker och falla in i välkända mönster om och om igen är trist.
Vi på anhörigsidan är eller har varit där mycket.
Men när man kanske sakta börjar vända fokus till sig själv så börjar saker hända.
Vanmakten släpper och lite ren luft strömmar in.
Nya tankar ger plats för nya tankar som ger nya känslor osv.

Det tog mig många år att släppa taget om den kontroll jag trodde att jag hade.
Lika många att förstå att jag inget kunde göra.
Det är en lång process och man måste ta det i den takt man orkar och klarar av det.

Och välkommen till forumet⚘

Kärringen
sön, 2020-02-09 - 12:54

Hej jag hade missat att du svarat!

Jag vet ju egentligen allt som skrivs här men lik förbannat är det som det handlar om andra och inte mig!

Jag mådde så bra psykisk när vi träffades och nu är jag ett vrak igen. Har haft dålig självkänsla hela livet och nu är den riktigt illa pga hans svackiga humör, han har börjat dissa mig när jag skriver sms, skriver jag på hans Facebook låssas han inte se för att sen gilla det nån annan skriver nån minut efter. Han vill helt enkelt att jag ska må dåligt! För jag har sagt åt han tusen ggr att det här beteendet sårar mig.

Jag har iaf gått till missbruks enheten och ska börja i grupp terapi om medberoende och hoppas genom dom att få styrkan att lämna.

För det här fungerar inte för mig och mitt psyke längre känner mig som fulast och sämst i världen trots att det bor en liten där inne som vet att jag är en bra människa som är jävligt lojal och trevlig!

Jag hoppas processen är igång på riktigt nu!

Och tusen tack för svar!

gros19
sön, 2020-02-09 - 13:40

Att processen är igång behöver du inte tvivla på. Du har sagt tusen gånger till din särbo att hans beteende sårar dig, men du fortsätter skicka sms och skriva på hans facebook eller? Han vill att du ska må dåligt. En relation har man för att växa, att bli en bättre version av sig själv helt enkelt. Så tänker jag. Så fokus på dig. Vad behöver du förändra för att skapa sunda relationer som får dig att må bra. Det är ofta en lång och smärtsam väg att gå, men vad har vi med dålig självkänsla att välja på. Bra du tar emot det stöd du kan få. ?

Kärringen
sön, 2020-02-09 - 13:48

Har jag ju skrivit massor för att typ få respons eller för att såra mig själv jag vet inte!
För nånstans i det här är ju att känna sig sårad också en känsla en känsla att det är rätt att jag är ”dålig” och sen gotta sig i det!

Men nu ska offerkoftan av och jag ska åtminstone göra det bästa för mig och mitt liv!

Det är inte över än men resan är på gång ?

Nordäng67
sön, 2020-02-09 - 14:27

manipulativ. Känner igen det jättemycket från mitt eget förhållande. Även min före detta särbo var alkoholist, manipulativ, skiftade mellan snäll och elak. Låt din man vara som han är och börja jobba med dig själv istället. När du talar om för honom att du blir ledsen över t.ex det där med Facebook så bekräftar du bara för honom att han lyckades med sin manipulation. Så sluta förklara det självklara för honom. Låt det vara hans bekymmer att han inte uppför sig normalt. Jag tog bort mitt ex på Facebook eftersom han ändå inte uppförde sig som min vän eller man där. Då tog det hus i he-vete så han hade ju tydligen koll på mig där fast han nonchalerade mig. I efterhand känner jag "men herregud vad höll jag på med". Man blev någon man inte vill vara. Och det är bara man själv som kan ta ansvar för det. Även jag är uppvuxen med destruktivitet i barndomen. Börja forska i dig själv, vad har du för beteende mönster mm. Vad mår du bra av, vad behöver du? Upptäckte att jag inte hade en aning om vad jag behövde. Kunde inte sätta ord på det. Hade levt hela mitt liv med att fokusera på andra. Ta hand om dig själv nu istället! Kram

Kärringen
sön, 2020-02-09 - 14:44

Det har alltid blivit värre efter jag sagt något! Har jag sagt att den där kan jag bli svartsjuk på så har det blivit massa pratande och gillande om henne fast det här även hänt när han är nykter.

Ja misstänker ju att man är så van med det här att det ändå blir det trygga på nått konstigt vis.

Jag vet inte heller riktigt vad som är bra för mig dom här sista åren har ju mest handlat om honom och jag nästan sitter och väntar på att han ska vilja ses eller hör av sig!

Jag tänker gå på mina möten och hoppas även kunna träffa någon som kan bli min kompis där så man slipper känna sig så ensam.

Har även köpt ett träningskort så.

Men ont gör det likförbannat fast det gör ju livet ibland.

Kram och tack!

Nordäng67
sön, 2020-02-09 - 15:02

var alltid manipulativ, nykter som onykter. Skickligare och mer subtil när han var nykter, lite klumpigare och lättare att genomskåda när han var full. Han älskade att GÖRA mig svartsjuk, inte så svårt när man älskar någon. Jag "högg på betet" jämt och ständigt. Grät och var ledsen, han "tröstade" och lovade bot och bättring. Hände aldrig utan precis som du säger blev det bara värre. Jag hade ju "berättat" att hans strategi funkade. I efterhand inser jag att jag var utsatt för typ psykisk misshandel. Det fattade jag inte då. Tvivlade mycket på mig själv. Var jag överkänslig? Var det jag som framkallade allt? Så sjukt hur man kan svika sig själv. Varit så arg på mig själv för hur jag har låtit mig behandlas. Låter bra att du går på möten och kan diskutera öppet. Kram

Kärringen
sön, 2020-02-09 - 15:38

Det var som en positiv örfil!

Så klart är det precis det han gör!
Jag vet oxå att han försöker få igång mig framförallt om vi druckit tillsammans men har inte tillåtit det utan har gått iväg ett tag och andas.

Tyvärr är det mitt tredje förhållande med en alkis och jag har försvarat denna med att han iaf är lika elak som dom andra! Jisses vilken självförnekelse! För han är nog precis lika elak fast på ett smidigare sätt.

Var på mitt första möte i veckan och det öppnade nog upp mitt tänk lite!

Kram tillbaka o var stolt att ditt är över ?

Kärringen
lör, 2020-02-15 - 12:56

Har sedan jag börjat skriva här börjat prata öppet med mina vänner och ju mer jag pratar känner jag ju - va fan håller jag på med!?

Han får svårare och svårare att umgås med mig nykter och vill enbart ses när han är ledig och kan dricka ?

Är detta något ni känner igen som inte bor ihop med era ”alkisar”?

Kärringen
mån, 2020-03-09 - 13:54

Det har alltid varit jag som tagit initiativet till att träffas, utom första året när han var ”tvingad” nykter.

Nu börjar jag ledsna och försöker att undvika att ens nämna när kan vi träffas, ska vi göra något osv. Men det är svårt då jag är mycket ensam och ser han även som min bästa kompis.

Var på mitt första gruppsamtal på beroende enheten och det var intressant och jag känner mig tacksam att vi inte bor ihop!

Vi fick i hemuppgift att skriva ner våra beteenden och vad vi kan göra för att förändra och jag vet att stärka min självkänsla och försöka hitta nya sociala sammanhang är det som blir mina första ”jobb”!

Jag och särbon pratade om att göra nyktra saker..... men helt ärligt jag tror inte på det ett jäkla dugg! Det är nog jag som ska vara nykter i så fall och han fortsätter med sitt. Suck!

Kärringen
sön, 2020-03-15 - 14:43

Nu har det ökat med drickandet!
Från 3,5 och starköl till whisky och vodka.

Och häromdagen fick jag höra jag var så jävla dryg och han orkade inte med mig. Då pratade jag om en byrå som jag ville ha....tänkte gå hem till min lägenhet då blev han ”snäll” och när jag pratade med honom nykter så såklart hade han inget minne av detta!

Jag åker iaf hem för jag vill vara ensam då blir jag bombad av sms med kärleksförklaringar. Alltså jag är trött nu och så jäkla less men ändå är det enda jag väntar på hans meddelanden som gör mig lugn i typ 5 minuter

Jag ser ju själv va sjuk jag med är i detta! Jag vet ju att om jag någonsin ska må bättre så måste jag lämna men det krossar mitt hjärta ändå ?

Nytt samtal i veckan hoppas på styrka och insikt!

Azalea
tors, 2020-03-26 - 17:43

Spara all din kärlek till dig själv och försök jobba vidare med dina samtal och njut av ditt eget sällskap.
Det är svårt men du är värd så mycket mer.
Kram Azalea?

Knight70
tors, 2020-03-26 - 18:51

Hej jag läser era inlägg och inser kort sagt att Ni har rätt och jag har fått insikt. Jag är nog rätt elak mot min "tant" med. Jag har alkoholproblem, hon är uppväxt med en alkoholiserad fader. Därmed extra känslig kan man säga. Jag har svårt med känslor och så. Dock är jag nog elakast när jag inte dricker. När jag dricker blir jag mer som jag vil vara

Mokear
fre, 2020-03-27 - 10:32

Hur stöttar jag min son som är 27 år och som det verkar vill ta sig ur ett drog-och alkoholmissbruk?
Kommer hela tiden fram nya saker och det känns som man slits sönder, hjälp!!!!!

Sofia
fre, 2020-03-27 - 13:39

Välkommen till Alkoholhjälpen och Anhörigstödet. Vad fint att du genom att läsa här har fått mer insikt kring din egen relation med din fru. Starta gärna en egen tråd och berätta lite mer om din relation till alkoholen just nu och hur du skulle vilja att den var, ifall du vill få stöd och förståelse från andra som är eller har varit i liknande situation.
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Sofia
fre, 2020-03-27 - 13:42

Du är också ny på forumet och behöver stöd i hur du ska stötta din son har ett alkohol- och drogmissbruk. Kanske också stöd i att orka själv? Att känna det som att man håller på att slitas sönder är ju verkligen plågsamt. Även dig vill jag uppmuntra att starta en egen tråd, så att det blir lättare för andra att hitta din fråga. Du är inte ensam!
Allt gott.
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet