av Misan1

Misan1
sön, 2020-03-29 - 04:29

I flera år har min man druckit alkohol. Men det är nog de 5 senaste åren som jag upplever att det blivit ett beroende för honom. Kanske det varat längre men iså fall utan min vetskap. Det har varit flera tillfällen då jag blivit sviken av olika slag och då har det liksom känts som min kärlek till honom slocknat till viss del. Men så är han den mest underbara person som finns och då trycker jag ner de känslorna och anklagar mig själv för att vara för kritisk.
För ett år sedan bestämde jag mig för att låta 2019 vara det sista året som jag kämpar på. Detta har jag berättat för honom men han har ändå fortsatt. Sista veckan på året sa han att nu är det slut på drickandet. Han höll uppe hela julen och nyår. Jag ville ge honom den chansen då jag älskar honom och nu är det mars och han dricker lika mycket igen.
Jag får så dåligt samvete att jag vill lämna honom. Känns som jag sviker honom och bryter mitt äktenskapslöfte - att älska i nöd och lust! Han säger nästan varje dag att han älskar mig och att han är så tacksam att han har mig.

Skrållan
sön, 2020-03-29 - 10:33

Förstår dig. Inte lätt när man älskar någon som älskar alkoholen mer.
Välkommen hit. Bra beslut att börja skriva här. Det hjälpte mig i mitt beslut, när jag lämnade min man, för snart ett år sedan. På något vis sorterar man tankarna mer när man ser det skrivet.
Ja att älska i nöd och lust, de löften tog jag också på allvar, då jag också trodde att jag skulle leva med min man livet ut.
Men att välja mig själv eller mannen, så valde jag den som jag alltid kommer att leva med, mig själv. Till slut. För det var ju ett tufft beslut. Men det enda jag kunde göra. Och man är maktlös inför alkoholen. Man kan inget göra, om inte den som dricker, själv vill sluta.
Medans du funderar över ditt beslut, så försök göra saker som du mår bra av.
Du kommer få många goda råd här, så fortsätt skriv.

Nuigen
sön, 2020-03-29 - 11:15

Förstår dig också och jag är mitt i en liknande resa. Till sist hamnade jag i att jag måste tycka mest om mig själv och leva fullt ut i mitt liv. Sedan en vecka bor jag i en lägenhet (andra hand i fem månader) för att jag inte orkar med fler lögner och gömda flaskor. Gråten och ilskan börjar ta slut och jag kan njuta av kvällar när jag inte behöver tänka på hans alkoholkonsumtion. Vi har en paus och får båda tänka vad vi vill. Jag kämpade också för "lust och nöd" men det går till slut inte med alkoholen för det blev som en älskarinna som går i första hand.

Misan1
mån, 2020-03-30 - 15:57

Tack för dina ord. Det kändes skönt att få skriva av sig, då jag hållit detta inom mig själv.

Sisyfos
tis, 2020-03-31 - 07:25

Jag skulle kunna vara din man... har fått chanser, misslyckats etc. Han kan sluta. Han är inte maktlös. Sen kan man få (ta) enstaka återfall men det låter som om din man dricker nästan dagligen igen? Du sviker honom inte. Han är fullt kapabel att fatta beslut, även om han är beroende är han inget offer utan han har ett val och nu har han valt att dricka. Du kanske t.o.m ger honom den spark i arslet som han behöver om du faktiskt lämnar.lycka till!