Min tråd "Längs den krokiga vägen" läser jag ibland när jag ser tillbaka på mitt skitliv de senaste åren. Jag har snart varit nykter i två år. Jag mår bra och känner mindre och mindre att alkoholen är något jag saknar. Har bytt arbetsplats men är fortfarande lärare. Är tillbaka på min gamla arbetsplats. Trivs bra än så länge och eleverna tycker jag är en kanonbra lärare så jobbet känns bra. Min bitterhet försöker jag lägga bakom mig och jag tänker ofta på karma. Är man elak slår det tillbaka. Till er som dricker eller funderar på att börja igen för att ni tror ni klara det. Gör inte det. Kommer sluta med en dikeskörning.

Ha en bra helg därute.

Ett (mindre) återfall är ingen fara - så länge du verkligen stannar vid det. Det verkar du också ha gjort. Bra där. Det farliga är förstås om vi tittar bakåt och tänker att det var ju inte så farligt, en gång till kan nog funka. Och det gör det. Ännu en gång går det nog också bra. Det är då det första återfallet blir farligt. Om vi använder det för att rättfärdiga nästa.

Men allt det där vet du ju.

Hoppas verkligen att det ordnar sig med arbetsresorna. Känns som att du har en i negativ bemärkelse nitisk arbetsgivare. Har förstås inga detaljer, men det kan knappast handla om några jättebelopp. Och om det finns den minsta tveksamhet kring att du gjort detta medvetet borde det inte behövas en rättegång. Vad hände med hellre fria än fälla?

Håller tummarna för att det går bra med allt. Framför allt för din son, som förstås är allra viktigast. Skönt att höra att du har din familj som stöd.

Kram

Nej resorna gäller ett uppdrag utanför arbetet jag haft för 4 år sedan. Jag lämnade föreningen/förbundet eftersom jag fick ta oförtjänt kritik från ett fåtal medlemmar. Nej jag kände att dricka ja det var ju skönt för stunden men ingen räddning i längden så jag slutade dricka på eftermiddagen och har sedan dess hållit mig till dricka.

Hej Magnus. Jag är ganska ny här, lite mer än 2 veckor. Har levt med en alkoholist i många år och jag lever äntligen ensam. Mycket gick åt helvete. Riktigt mycket faktiskt. Fast nu ska jag inte prata om mig. Jag halkade in på denna tråd och läser om din resa. Jag tror att det är många av oss som möter motgångar i våra liv, en del möter fler än vad vi mäktar med i stunden. Då är det lätt att vilja fly. Vi hanterar våra motgångar på olika sätt. Vi har olika verktyg att hantera våra motgångar. Jag tänker att jag vill dela med mig till dig, att öva på att vara i nuet via mindfulnessträning kanske kan vara ett sätt? För mig har det blivit ett sätt att hantera min bipolaritet utan att medicinera sedan många år och då vill jag tillägga att jag har varit riktigt sjuk. Jag stannar upp i allt. Jag möter mig själv i allt. Jag har mycket att arbeta med och jag ser mitt mönster som medberoende. Jag tänker bryta det mönstret och jag hade aldrig sett det om jag inte övat mindfulness. Nu skrev jag mer om mig ändå och jag tror att jag gör det för att jag tror att det kan hjälpa dig att öva på att vara i nuet. Det finns en teknik som handlar om att stanna upp, observera det som sker i stunden, acceptera det som sker i stunden, och sedan välja att svara på det eller att släppa taget om det. Just den här tekniken kallas SOAS och du kan googla mer om du är nyfiken. Jag tänker att de där mörka molnen kanske du kan öva på att skjuta åt sidan. Idag hade jag själv en ångestattack och det har jag väldigt sällan. Jag övar på att vara medvetet närvarande i varje stund. Jag la märke till ångesten och tänkte att det var ok att den var där, jag ska inte låta den ta över. Jag har extra stresspåslag i mitt liv just nu och det har varit så sedan tidig höst. För många år sedan så blev jag alltid hypoman av ökad stress, det krävde tung medicinering och jag kunde inte leverera på arbetet då. Så kunde det vara länge. Jag har lärt känna alla mina triggers och jag lever ett ganska tråkigt liv. Inga barn. Trots att den tidigare längtan var min kamp att bli medicinfri. Det är ok och det har varit en sorg. Jag förstod inte varför jag skulle leva vidare om jag inte fick barn. Det är många dagar jag inte förstår varför jag ska leva, men jag är inte deprimerad. Bara ledsen och trött på att jag har ett medberoendemönster som jag vill bli av med till varje pris. Det har kostat på.
Du har arbete, du är lärare och du arbetar hårt. Din son ska opereras. Jag hoppas att din fru litar på dig igen. Du har motgångar. Du har klarat av massor och jag är så tacksam för att du skriver här. Vi kan alla bli sjuka i våra sjukdomar. Ingen är immun. Du har kunskap om din sjukdom. Fortsätt ta en dag i taget. Det är inte realistiskt att ha koll på allt. Jag har läskigt många minnesluckor från tiden då jag var sjuk i mina skov. Jag lever. Du lever. Allt kan bli så bra. Det låter som du prövar göra det bästa du kan.

Livet är upp och ner! Jag gillar devisen "allting kommer att bli bra"! Lev!

Ta hand om dig!

Så starkt av dig att sansa dig och sluta dricka. Det känns så otroligt sorgligt att det här ska behöva hända dig känns som att det läggs enorma resurser på något som kunde ha gått till något vettigare.
All styrka till dig och jag hoppas förhören går bra och ännu mer att sonens operation går bra.

Läser om hur du har det... så mycket skit, en del gammalt. Jag minns ju hur det var när du var mitt i det. Hoppas innerligt att oklarheterna med dina resor når sin slutpunkt nu. Även om du blir dömd och även om det är hur jäkla orättvist som helst är det bättre med ett klart besked och en slutpunkt än att vara i ovisshet.
Hoppas också att sonens operation ger bästa möjliga resultat! Det är långt viktigare på lång sikt.
Du har verkligen fått mer än nog och mer än vad nån förtjänar - men livet är ju inte rättvist. Vi som följt dig här vet allt du tagit dig igenom. Fantastiskt att du kunde bryta efter de huttarna du drack. Enorm seger!
Ledsamt med katten. Jag har levt med katt hela livet så jag vet tomheten när de måste flytta till katthimlen...
Allt, allt det bästa önskar jag framöver! Och kraft att ta dig igenom det du ännu har framför med rättsväsendet. Du skriver säkert och berättar, vi härinne hejar på dig! / mt
Jag önskar dig massor

Tack för de fina orden alla. Jag ska kolla upp detta med SOAS. Jag känner inget sug av att dricka. Jag vet att det bara är skit. Jag har ju ett bra liv egentligen men det har varit för många orosmoln som hänger över en som ett tungt åskmoln som skall explodera. Jag har en famil, ett ok jobb, hus, husvagn, kärlek ja allt vad man egentligen kan önska sig. Det är de där jäkla osäkra molnen som hänger över en. Jag är van att ha kontroll, nu ligger det i andras händer och det gillar jag inte. De där resorna gäller ca 6500kr och jag har erbjudit mig att återbetala allt. Det gjorde jag så fort jag förstått att det blivit galet. Alla som känner mig vet att jag aldrig skulle mygla med pengar. Jag har för mycket samvete för detta. Imorgon ska jag ha telefonmöte med min advokat. Hennes ord efter första förhöret ekar än. "Du kan ju inte bli dömd för mänskliga misstag" "Ja hade andra fått samma granskning på sig som du, då hade inte många klarat sig." Jag tar mig igenom detta också. Jag är starkare nu än för fyra år sedan.

Mår psykiskt skit just nu. Polisen har inte hört av sig kring trolöshet mot huvudman och vi har ingen operationstid än för vår son och det har tillstött en del problem. Mår dåligt att vänta på allt. Allt känns så jävligt. Jag är dock nykter.

Hej, visst är det jobbigt att vänta. Jag väntar också, på att komma vidare då jag har fastnat mellan flera stolar. Jag sa högt häromdagen till en människa i telefon att det känns som att jag väntar på att dö. Han sa, "det gör vi alla" och i det där så fick jag ett litet skratt. För jag insåg att jag tillåtit väntan ta över. Vi väntar alla på att beslut ska tas, någon medicin ska verka, livet ska bli balanserat, molnen ska förvinna, att snön ska komma eller inte komma och jag längtar till våren och sommaren. Under tiden så behöver jag leva nu. Så jag säger detta även till dig och din familj. Vad kan ni göra tillsammans just nu? Kan ni vara tacksamma för att ni har varandra och vad kan ni göra i den stunden som är just nu? Prata om ett minne, se på bilder, prata om vad ni ska göra efter operation osv. Jag säger även detta till mig själv. Livet är nu. Vad kan du göra under tiden som du väntar?
Du är nykter! Heja dig!

Hej aeromagnus!

Väntan kan knäcka även den starkasta, men det finns hjälp att ta till.
I sommras så fick min fru besked om att hon hade en hjärn tummör,
Behandling på börjades omgående, och jag kan säga dig att väntan innan vi fick besked om behandlingen fungerade eller inte, hade kunnat knäckt mig.
Men jag har övat mig i många år, på att ta en dag i taget.
Och saker som ligger utom ens makt att påverka, är det bara att släppa. Lättare sagt än gjort, jag vet. Men inte omöjligt.

Och kom ihåg att du är nyckter, allt annat är av underordnad betydelse.

Egentligen finns det bara 3 dagar, igår, idag och imorgon. Och av de 3 är det bara idag som är viktg.
Det sista är ett citat av någon vis person som jag glömt namnet på.

Mvh Bo

Idag fick jag mejl från min advokat. Åklagaren lägger ned alla åtalspunkter om trolöshet mot huvudman. Jag är så glad och lättad. Tjoohooo och snart ska vår son få sinoperation gjord.

Vilken lättnad!
Så befriande det måste kännas att kunna lägga detta jobbiga bakom dig nu.
Lycka till ? med sonen ?
Kram ?

Vad bra! Så otroligt onödigt allt det här har varit. Men du har klarat det nykter. Bra jobbat! Pusta ut nu!

Ja det är oerhört skönt och nu kan jag fokusera på min sons stora och komplicerade operation om ca två veckor. Känns som om jag ytterligare fått tillbaka en del av mitt liv.

Imorgon 1/4, tyvärr inget aprilskämt så läggs vi in jag och vår son för hans 10h långa operation som kommer äga rum 2/4. Det kommer vara en av de längst dagarna i mitt liv. En av de värsta också men jag ska ta mig igenom detta eller ja VI ska ta oss igenom detta MEN UTAN alkohol som dövningsmedel eller flyktmedel.