Vin är min medicin

6 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Bipoläralivet
Vin är min medicin
Bipoläralivet
Bipolär

Jag och min dotter är bipolära och har den gemensamma nämnaren, alkohol.
Min dotter är 21 år och har varit nära att dö vid flera tillfällen. När hon är i sina hypomaniska perioder släpper hon allt och går på krogen. Det har eskalerat de senaste åren då det blivit mer och mer och oftare och hon åker in och ut på psykiatrin.

Jag har själv druckit vin på helgerna under många år, som många andra, men den senaste tiden har det blivit att jag vill dricka vin även i veckan. Jag är inte den som flippar ur men inser att det har blivit större mängder den senaste tiden. Jag längtar tills jag får ta mitt glas och bara sätta mig i soffan och drömma mig bort.

Min sambo har samma sug som jag så vi kan tyvärr inte stötta varandra, men vi pratar ofta om hur vi dricker.
En fredag och lördag dricker vi säkert 6-7 glas vin, men vi har sen några år tillbaka även delat på en flaska vin på onsdagar, då vi går ut och äter. Jag är otroligt rastlös av mig och vill alltid ha något att göra eller ha folk omkring mig och blir lätt deppig om jag bara sitter hemma. Min sambo är av den typen som kan titta på film efter film medans jag bara kan sitta kortare stunder.

Att promenera är ett bra medel mot rastlöshet, men så fort jag kommer in måste jag göra något och det kan vara att möblera om, byta gardiner etc.

Tyvärr har det hänt väldigt mycket kring min dotter på sistone och min ångest kommer som en smäll allt oftare.
De senaste veckorna har jag känt ett mycket starkt sug till vin och det har fått mig avslappnad, men när jag vaknar har jag ångest över att jag tog dom där glas vin jag gjorde. Jag känner inte att jag vill eller behöver sluta helt att dricka, men jag önskar jag kunde vara tillräckligt bestämd och principfast att jag inte ska dricka nånting i veckan. Jag har ett enormt kontrollbehov för övrigt och blir så besviken på mig själv att det faller bort i samband med alkohol.

Just nu är jag sjuk och då blir det än mer lätt att sätta sig med ett par glas vin.
Inför nästa vecka har jag bestämt mig för att inte ta något i veckan och att bara komma dit skulle vara en bra start för mig.

Sofia
Hej och välkommen till Alkoholhjälpen, Bipoläralivet!

Både du och din dotter har en bipolaritet och ett problematiskt förhållande till alkohol. Du har druckit på helgerna i många år, men på sistone har du även märkt ett sug efter att dricka i veckorna också. Alkoholen ger dig i stunden en chans att drömma dig bort och slappna av, kanske slippa en del av den ångest som kommer av din dotters situation. Däremot får du mer ångest efteråt. Det låter som att du reflekterar och resonerar klokt kring dina vanor och att du har satt upp ett rimligt mål för dig själv framåt - att i nästa vecka begränsa alkoholen till helgen. Ett tydligt och specifikt mål är en viktig del i att göra en förändring. Skulle du vara i behov av flera strategier för att nå dit, så kan jag slå ett slag för Alkoholhjälpens självhjälpsprogram som du kan anmäla dig till på startsidan. Du kan gå igenom det på egen hand eller med stöd av en rådgivare, det väljer du.
Fortsätt gärna att skriva här om hur det går för dig!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Ostrukturerad
Jag önskar att jag hade nåt

Jag önskar att jag hade nåt konkret råd eller nåt som kunde hjälpa dig, men det är en hel del i din text som jag känner igen mig så väl i. Usch, rastlöshet är en plågsam känsla, som att ha klåda utan att kunna klia sig ungefär. Det är en så hemsk känsla så man flyr in i olika saker för att slippa den. För min del blir det också mycket promenader, och så älskar jag tex att tvätta, så jag tvättar så ofta jag kan 😄, haha! Jag sköter om hem och ekonomi och tar ansvar för allt praktiskt som behöver göras, men det ger liksom inte de där kickarna jag behöver. Och resten av all tid, ja... Jag klarar inte heller att sitta still och glo på film, har inte ro att läsa böcker heller (tråkigt ju!). Och hur hanterar jag det? Jo med alkohol. Guldkanten på en skittrist och grå vardag! Jag vill iallafall ge dig ett tips att åtminstone prova: när du känner dig sådär rastlös, försök att bara vara och stanna kvar i den känslan så länge det går. Erkänn känslan utan att lägga några som helst värderingar i om den är bra eller dålig. På så sätt ska tydligen känslan förlora sin makt över dig med tiden. Krävs nog en del övning, att bara vara utan att göra. ;) Berätta gärna hur det gick efteråt!
Jag kan förstå att det här med din dotter gör dig utom dig av oro samtidigt som du måste brottas med din egen sjukdom.. Du har ingen lösning på situationen, så stunderna med vinet är ditt andningshål.. Har jag rätt? Får ni någon hjälp av vård eller myndigheter för bipolariteten? Äter ni någon medicin mot den? Har du provat att vända dig till tex psyk eller Soc angående att din dotter släpper allt och bara dricker, när hon blir manisk? De borde kunna hantera detta eftersom de är så kallat professionella! Så ska hon ju inte behöva ha det, och inte du heller som anhörig! Vad säger din dotter själv om situationen?
Stor kram till dig, håller tummarna för er! ♥️

Bipoläralivet
Tack 🌸

Det känns skönt att skriva av sig och se att andra är i min situation.
Jag själv medicinerar inte idag, mådde sämre av att ta medicin och har lärt mig att känna mina toppar, som idag är hanterbara.
Min älskade dotter har nu nått botten, hoppas jag.
Hon ska in på ett behandlingshem i morgon och jag hoppas SÅ på att det ger henne en god inriktning till en nystart, men jag vågar inte tro på det än.
När det gäller min vecka så kryper det i hela mig att ta ett glas vin, men jag måste tänka på min dotter nu och vara stark! Men på torsdag lovar jag, då kommer jag att ta helg och ta några glas.
Det är mitt i veckan vinet det måste bli ett slut på.

Ostrukturerad
Jag är själv inte bipolär

Jag är själv inte bipolär (trodde själv att jag var det, och flera av mina kompisar har också frågat om jag är det, men efter att jag frågat flera inom psykiatrin som säger att jag inte lever upp till symptomen), men jag känner igen mig i så mycket som de som har sjukdomen berättar!
Så medicinering mot bipolaritet har jag ingen erfarenhet av och kan inte yttra mig om. Men vad skönt att du lärt känna dina toppar och lärt dig hantera dem!
Hur har det gått för din dotter, kom hon in på behandlingshem? Hur har det gått för dig själv? Kunde du unna dig några glas vin den där torsdan?