Jag har jobbat ungefär sex timmar hemifrån idag. Imorgon blir det jobba heldag hemifrån. Hostar och kraxar fortfarande, men jag känner mig piggare.

Och jag är uttråkad ? Orkar inte glo på mer nyheter om corona och äta choklad. Jag måste hitta på något kul i helgen. Och cykla! Jag längtar efter att cykla igen.

Och jag saknar mina vanliga rutiner. Nästa vecka ska jag jobba från jobbet igen, hoppas jag. Jobba hemifrån är bara en nödfallslösning för mig - det blir liksom ingen ordning på någonting för mig. Varken jobb eller fritid.

Jag tycker väldigt synd om alla gymnasieungdomar som tvingas ha distansundervisning hela våren, och extra synd tycker jag om alla studenter.

Den tiden går ju aldrig att ta igen. Jag minns den tiden med enorm glädje för båda döttrarna.

Balen, mösspåtagning, utspark, åka flak, studentmottagning - värsta festen i flera dagar! Hur gör man i år?

Allt blir som det blir och går som det går. Och jag är nykter och det känns självklart.

Villvarafri

Andrahalvlek!
Jag läste ett inlägg från dig i en annan tråd och känner igen mig så mycket i dig??
Vi verkar ha (haft) samma förhållande till alkohol genom livet, barn i samma ålder och lika lång sträcka till att komma till rätt inställning, för att kunna sluta dricka.

Men jäklar ändå vad lätt det är när hela hjärnan och kroppen säger nej!?
Jag bara hoppas att det fortsätter så.
Men det tror jag?
Kram?

Ja, det är verkligen en förmån att få ta del av allt du skriver. Som jag sagt tidigare, du är otrolig på att svara och peppa andra.

Har själv tidigare varit mycket mer aktiv, men är lite periodare även vad gäller att hänga här. Läser det mesta och trycker små hjärtan här och där.

Ville bara säga att du gör skillnad.

Kram

När hela hjärnan är med på tåget är det förvånansvärt lätt att vara nykter faktiskt. Det var mycket jobbigare att supa faktiskt!

Och jag hoppas också att det fortsätter lika lätt även framöver. Kan jag bara låta bli att prova ”första glaset” så tror jag att det ska gå bra.

Kram ❤️

Tack för att du tycker att min närvaro på forumet gör skillnad för andra. Det gör det för mig också! Genom att peppa andra hjälper jag mig själv också.

Sen förstår jag att aktiviteten går upp och ner - och det är helt naturligt. Jag kommer nog också att bli mindre närvarande i perioder, men ni känns ju som mina vänner - min AA-grupp online 24/7. Så speciellt långa stunder blir jag nog inte frånvarande ?

Kram ❤️

Igår hittade jag fem vittnesmål på yotube:

* Hanna Hellquist hos Skavlan.
* Mikael Persbrandt hos Skavlan.
* Rebecka Åhlund hos Malou.
* Kjell-Olof Feldt och Birgitta von Otter hos Malou.
* Jan Johansen och hans fru Pia hos Nyhetsmorgon.

Rebecka Åhlunds bok ”Och jag som var så rolig att dricka vin med” har jag både läst och lyssnat på. Den kan jag verkligen rekommendera!

Hanna Hellquist har skrivit en otroligt bra krönika i DN om sin alkoholism, som jag läste med enorm behållning för ungefär ett år sedan. Hanna fick pris som ”Årets röst” år 2019.

Någon bok av Mikael Persbrandt har jag inte läst, men Kjell-Olof Feldts och Birgitta von Otters bok har jag läst, ”Vägen ut: En loggbok om alkoholism”.

Kjell-Olof Feldt har inte slutat dricka, han har begränsat sitt drickande. Efter intervjun hos Malou är jag ännu mer tveksam till den metoden, men alla gör ju som man själv vill förstås.

Jag försökte själv begränsa mitt drickande i höstas, influerad av boken. Gick inte alls tyvärr.

Jag förstår kritiken mot boken. Det är ytterst få som lyckas begränsa sitt drickande, typ 1 av 100. Och deras medverkan hos Malou gav inte direkt kritiken på nöten om man säger så.

Även Jan Johansen och hans fru Pia har skrivit en bok ihop, ”Med nya ögon”. Ska genast leta upp den på Storytel. Men deras status kändes sådär i programmet, även om programmet har några år på nacken. Hoppas de mår bättre nu!

Visst heter den så? Handlingen låter avskräckande! Att han dessutom läser den själv låter ännu läskigare.

Har lite svårt för Mikael Persbrandt faktiskt, har alltid fått lite psykopatvibbar på honom ? Vet inte när han spelar en roll eller inte liksom ?

Men rollen som pappan i ”Mig äger ingen” gör han verkligen bra! Där fick han nästan mitt hjärta att brista ?

Idag mår jag mycket bättre. Har jobbat i princip heldag hemifrån. Längtar nästan till nästa vecka och att få åka till jobbet igen. Än så länge är vi inte tvungna att jobba hemifrån. Det kommer kanske ?

Idag fick jag till och med lust att städa här hemma - och det behövs verkligen! Då måste jag vara frisk om jag orkar tänka på städning ?

Men städningen sparar jag till imorgon - och jag har förberett dottern också. Vi behöver båda förberedas på sådant jobbigt ?

Ser fram emot att cykla i helgen också - det ska bli skönt väder tydligen. Vårvarmt på söndag till och med ☀️

Jag ser också fram emot att äldsta dottern kommer hem till påsk ❤️ Hon bor visserligen i Göteborg, som har fler coronasmittade än vi har hos oss, men som student har hon pluggat hemifrån de senaste tre veckorna och hon har inte åkt kollektivt alls så det känns ändå rätt säkert. De åker egen bil hem hit också.

Men lite konstigt känns det ändå, när så många andra inte får träffa sina barn, att just jag ska få göra det. Som om jag har lite dåligt samvete nästan.

Fast egentligen är jag bara jätteglad att få träffa henne förstås, älskade äldsta dottern ❤️

Med nykterheten är det också bra, det känns stabilt. På väg till affären idag körde jag förbi bolaget, kastade en snabb blick och tänkte ”dit brukade jag köra ofta”. Thats it.

Började osökt tänka på filmen ”Mig äger ingen” och valde att titta på den ikväll. Igen.

Boken är bättre, men böckerna är alltid bättre än filmerna. Men filmen är riktigt bra ändå. Ont-i-magen-bra.

Det är så mycket som gör ont i magen. Först och främst att mamman inte tar med sig dottern när hon flyttar. Fullständigt obegripligt.

Och pappans oförmåga både själsligt och praktiskt - även om han verkligen gör så gott han kan. Det är ju 70-tal i en arbetarstad, långt från nutidens hemmapappor. ”Vart ligger dagis?”

Dotterns skyddande av pappan, som till slut vänds till avsmak. Helt förståligt, det finns en gräns för vad man klarar av och hon har ju alternativet att flytta hem till mamman. Hon står ut väldigt länge, av kärlek till sin pappa.

Pappans tydliga kärlek till dottern gör nog allra mest ont i mig eftersom det påminner så mycket om min pappas kärlek till mig, liksom ordlös men syns så tydligt i ögonen. Och ändå låter han dottern fara så illa. Kärlek räcker inte tyvärr.

Scenen i bilen när han halsar vodka gör ont. Liksom scenen i hallen när hon inte vill komma ut och ta emot julklappen, men han ska ju ändå ”vidare” så det gör inget. Men groggen han erbjuds kan han inte motstå. ”Jag stänger dörren efter mig.”

Slutscenen är så fin, då hon som vuxen får uppleva honom nykter och hemmet välstädat och propert. Hon berättar att han ska bli morfar. Han är inte ett dugg bitter gentemot henne, tvärtom. Han är så glad att få träffa henne, stolt som en tupp över att hon ”lyckats” i livet.

Som jag skrev lite längre upp i tråden har jag lite svårt för Persbrandt, men i den här rollen är han fantastisk! Han fick en guldbagge för den rollen. Så välförtjänt.

Tycker också ”Mig äger ingen ” är jättebra..Min mamma eller jag, skulle aldrig lämna mina barn någonsin..Men jag har en vän som också fick bo med sin alkoholiserade pappa, istället för sin missbrukande mamma..Hon tog hand om pappan när han var för full för att ta hand om sig..Det har gått bra för denna tjej, förutom att hon är medberoende..Finns andra bra filmer om alkoholism också..Svinalängorna bla..

Ja den är bra. Fint filmtips ju. Skall ta o kolla den med maken, han blir så glad när jag har filmförslag.
Hoppas du får en bra lördag och fortsätter krya på dig. Kram?

Ja, Svinalängorna är också bra! Ont-i-magen-bra. Är lite i valet och kvalet - kolla ont-i-magen-bra filmer eller skratta? Vad behöver jag bäst idag?

Men först frisk luft och sol - det behöver jag massor av ☀️☀️☀️

Jag har precis börjat lyssna på ”Så som jag minns det”, om Mikael Persbrandts uppväxt och liv. Skriven av Carl-Johan Vallgren ihop med Mikael Persbrandt, och läst av Persbrandt själv.

En timme in i lyssningen känner jag på mig att jag efter 14 timmars lyssning kommer att ha ändrat uppfattning om Mikael Persbrandt. Han är kanske inte dryg, macho och aggressiv. Han är kanske blyg, osäker och har mycket integritet.

Det är sunt att ändra uppfattning. Jag gör det hela tiden, och känner aldrig någon prestigeförlust över det. Har jag fått till mig andra fakta som förändrar min åsikt så berättar jag det gärna högt för alla.

Han läser boken väldigt bra!

Älskar Michael P. Hade en crush på honom när jag var tonåring, haha. Tack för filmtips, förhoppningsvis kan jag se den härifrån USA. Jag har läst boken, den är sorglig. Påminde en del om min barndom med mamma också.

Ps. Jag är så stolt över dig!

Jag har aldrig haft en chrush på Persbrandt. Gillar inte den svårmodiga, kaxiga sortens killar ?

Filmen finns på CMore, men den finns säkert på andra ställen också. Men du kommer att sörja förfallet som din ungdomschrush gör inför kameran ?

Trösten är att Persbrandt privat är nykter sen några år tillbaka ?

Cykla har jag inte gjort idag, men två promenader med dottern har det blivit. Först till affären och sen ner till stan för att hämta mat.

Har man ett mål med promenaden så är hon mer lättmotiverad ? Och vi behövde båda röra på oss. Det var riktigt skönt i solen ☀️

Städat har vi gjort också, båda två. Dottern har ett ”städschema” som hon bockar av. Funkar perfekt - även om jag hela tiden behöver finnas till hands och arbetsleda, och göra det svårare som att vika lakan och dammtorka.

Men oj vad det behövde städas ? Dammråttorna under sängen hade ynglat av sig och fått småråttor ?

Funderar lite på varför jag inte har orkat med detta de senaste veckorna. Sjuk har jag varit förstås, men ändå.

Jag tror att jag har blivit mindre benägen att göra ”måsten”. Jag har så många ”måsten” på jobbet - mitt hem är min frizon.

Jag har det inte stökigt och snuskigt, jag håller efter hyfsat. Diskar var tredje dag åtminstone ? Men att dammsuga, damma och våttorka golv var några veckor sedan sist.

För mig är det snällt mot mig själv att låta mig vila tills lusten att göra sådant faktiskt kommer. För lusten kommer till slut, igår blev jag ju sugen på att faktiskt städa idag.

När man som jag har varit sjukskriven för utmattning är det superviktigt att lyssna på kroppen. Och jag prioriterar alltid vila om kroppen behöver det.

Men imorgon behöver kroppen faktiskt cykla också! Den vet inte om det än bara. En lugn cykelrunda får det bli imorgon förmiddag. Sen blir det promenad med min mamma.

Hon ser så mycket fram emot våra promenader och det tar så lite tid i mitt liv, jämfört med i höstas då hon var sjuk och jag fick skjutsa henne hit och dit, handla, hämta mediciner osv.

Jösses vad tufft det var vissa veckor för både henne och mig. Men nu mår hon så mycket bättre, och det gör mig så glad.

I november var hon så dålig att jag inte trodde att hon skulle överleva till sommaren. I december var hon ännu sämre, då trodde jag inte att hon skulle överleva julen.

Men sen jan-feb har hon blivit stadigt bättre och bättre. Två timmars promenad med henne på söndagar är inte jobbigt, tvärtom.

Även om alla mina inlägg inte handlar om mitt arbete med nykterheten så jobbar jag på med det konstant faktiskt. Tro inget annat ?

Det har inte gått två månader än, och min hjärna behöver verkligen hjärntvättas med nyktra tankar. Alkohol har varit en sådan naturlig del i mitt liv att det krävs mycket tankemöda för att tänka annorlunda.

Jag brukar ju tjata om boken ”Tänka klart” av Annie Grace i tid och otid. Läser den för andra gången, två kapitel varje kväll. Kan verkligen rekommenderas!

Det andra kapitlet jag läste ikväll handlade om hur man kan definiera beroende. Att det kan delas in i tre kategorier: Missbruk, beroende och begär.

Missbruk får negativa konsekvenser på hälsan, dina relationer, och man avstår från att göra sådant som man verkligen borde göra - gå till jobbet till exempel.

Beroende uppstår när man är psykologiskt och fysiskt beroende av alkohol. Toleransen har ökat - mer krävs för att uppnå samma verkan - och man upplever abstinens när man slutar dricka, dvs man får obehagliga psykiska och fysiska symtom.

Den tredje kategorin, som är begär, är ett extremt starkt och irrationellt behov av att dricka. Begäret vinner över dina känslor och de beslut du tar att inte dricka. Begäret kan bli så starkt att man inte kan tänka på något annat.

Missbruk, beroende och begär som sagt. Det tål att tänkas mer på ?

En bra liknelse från boken fastnade också ikväll:

”Att hävda att alkohol ger dig njutning är som att säga att det är njutbart att skapa skavsår i syfte att uppleva lättnaden när man tar av sig kängorna.”

Annie Grace skriver också:

”Alkohol tillfredställer inte ditt behov av alkohol; alkohol skapar ditt begär efter alkohol.”

Hon är minst sagt tuff i sina påståenden, och det är oerhört uppfriskande ?

Så många bra ord. Har boken, började läsa för några veckor sedan, men var nog inte mottaglig då. Ser fram emot att vilja läsa vidare.

Än en gång, tack för allt du förmedlar och peppar.

Kram till dig