av Ada81

Ada81
fre, 2020-04-03 - 08:36

Jag bokade tid, privat i en annan kommun. Bor på en liten ort, och jag skäms.
Jag dricker för mycket, har gjort så i många år, men hållt mig till helgen. = helgalkoholist.
Mitt möte med vården:
- Hej, varför kommer du hit idag?
- Ja, jo det är så att jag dricker för mycket, har ett enormt sug efter alkohol och behöver hjälp.
-Dricker du på veckorna?
- Nej, men varje helg.
-Vad tänker du att vi ska hjälpa med?
- Har läst att det finns medicin som hjälper att dämpa suget, att det kanske skulle hjälpa mig att kunna avstå att fysiskt måsta åka förbi bolaget när det vankas helg.
- Nej, den medicinen är för tunga missbrukare, som kommer hit, har supit i 4 veckor, och skakar av abstinens, där är inte du.
- men jag känner att det kommer bli värre om jag inte tar tag i detta.
- tränar du?
- Jag promenerar.
- Det kan en 80-åring göra också, du ska träna hårt, gå på gym.
- ja, jo. Men jag är ensam med barn, tiden finns inte.
- du är inte fysiskt beroende, utan psykiskt. När det är helg, vill du dricka. Mitt råd till dig är att söka hjälp i form av stödsamtal. Det finns på alla orter. Många har blivit hjälpt av att samtala.
- ok, tack så mycket.
- Lycka till, du är ännu ung och du har barn att ta hand om.
SLUT!

Mitt rop på hjälp, hördes inte. Och jag passade på att åka förbi bolaget i den staden, för att slippa visa mig på mitt lokala bolag, där dom känner igen mig. ?

Andrahalvlek
fre, 2020-04-03 - 09:17

Söker man hjälp så ska man få hjälp! Men vården är inte vad den borde vara tyvärr.

Välkommen hit! Vi har alla varit där du är. Några av oss har slutat, andra kämpar för att komma fram till ett beslut att sluta. Det är stor skillnad på att vilja sluta dricka och att verkligen bestämma sig.

Läs och skriv mycket här på forumet så ska vi peppa och stötta dig allt vi hinner och orkar ?

Charlie70
fre, 2020-04-03 - 09:25

Vilket bedrövligt bemötande. Det borde väl varje beroendeterapeut förstå att har man tagit steget till kontakt med dem har man tänkt på det väldigt länge och bestämt sig för att man verkligen behöver hjälpen! Ville de inte ens följa upp dig med ett nytt möte? Blodprov?

Häng här med oss!

Kram!

Ada81
fre, 2020-04-03 - 09:45

Jag har hängt här ganska länge. ?
Jag hade hoppats att när jag äntligen sökte hjälp, så skulle jag få det.
Det läkaren sa, fick mig att tro, att med mig, är det ingen fara. Jag kan fortsätta dricka såhär.

Charlie70
fre, 2020-04-03 - 10:31

Förstår det. Och du vet att det inte är sant. Självklart finns det en fara om du själv känner så! Du får inte ge upp. Sök dig vidare! Som jag nämnde så har blodprover varit till hjälp för mig. Oavsett om de visar på fina värden eller inte så hjälper ett kommande blodprov mig till att hålla nollan.
Kram!

Sofia
fre, 2020-04-03 - 11:02

Hej Ada81! Vad ledsamt och frustrerande att läsa om hur illa du blev bemött när du tog det stora steget att boka en tid för att få hjälp med ditt helgdrickande, som du känner är för mycket. Du känner en oro och den borde ha tagits på allvar, inte relativiserats mot "tunga missbrukare". Då blir ju signalen att "du har inga problem, fortsätt dricka som du gör". Men du har ju sökt hjälp av en anledning, du skulle inte ha gjort det om du inte själv hade känt att du vill något annorlunda. Så himla tråkigt.
Det är ju såklart inte samma sak, men om du vill få stöd i att dricka mindre så finns t.ex. ett gratis självhjälpsprogram här på Alkoholhjälpen som funkar bra för många. Du kan göra det på egen hand eller med stöd av en rådgivare.
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Rosa76
fre, 2020-04-03 - 12:33

Jag blir ledsen när jag läser hur du blev bemött! Jag önskar att jag hade vågat ta till hjälp redan för 10 år sedan men det gjorde jag inte...Du har redan vågat mycket och låt inte en persons nonchalans rättfärdiga ett fortsatt drickande. Det är lätt att bara fortsätta för att någon säger att du är så ung, spelar ingen roll!! Ju längre tid man fortsätter dricka ju svårare är det att bryta mönstret. Det vet jag från egen erfarenhet. Välkommen hit, här finns många goda lyssnare! Kram Rosa76

Ada81
fre, 2020-04-24 - 09:01

Hade en inre dialog med mig själv, min ena sida vill inte vara styrd av alkoholen, min andra sida försöker rättfärdiga ett fortsatt drickande.
Det är 5e dagen utan alkohol, inte ovanligt egentligen för mig. Då jag oftast druckit på helgerna.
Men känner att jag har en annan beslutsamhet, en vilja till att förändra.
Fast nu när det vankas helg, så känner jag att suget säkert kommer dyka upp.
Hur gör ni för att skingra tankarna, från suget efter alkohol?

Andrahalvlek
fre, 2020-04-24 - 11:25

Du måste fokusera på att hitta nya nyktra vanor.

Något annat gott i glaset, ut och promenera eller cykla direkt efter maten, ringa en kompis och ha gemensamt ”fredagsmys”, kolla på helt andra program än du brukar göra osv.

Jag har blivit hooked på dokumentärer - finns massor på Svtplay. På Yotube kan du söka på Craig Beck, som pratar jättebra om nykterhet (på engelska).

Hänga härinne är bra också! Ta del av andras solskenshistorier och motgångar.

Du behöver hjärntvätta dig med nyktra argument. Tids nog landar du i ”jag vill inte dricka” och då blir allt så mycket lättare!

Rosa76
fre, 2020-04-24 - 12:00

Raska promenader precis som AH skriver och jag har gottat mig i massa Netflix-serier, tiden rusar iväg och tankarna skingras..Heja dig!

Saskij
fre, 2020-04-24 - 20:10

Hej och välkommen Ada81.
Blir så illa berörd av din historia. Att inte bli tagen på allvar.

Jag är så tacksam för denna fina grupp och den hjälp man kan få här. Jag har själv mitt andra nyktra dygn nu....

Jag får ofta suget på kvällarna ofta på helgen. Nu har jag börjat med långa promenader eller cykelturer på kvällen då suget börjar dra i mig. Hjälper mig tror jag.

Tillsammans blir vi starka.

Ada81
sön, 2020-04-26 - 13:46

..kan dyka upp efteråt och knacka en på axeln, nu iform av ett + på gravtest.
Ett beslut togs i berusningen och resultatet är detta.
Min 7e dag utan a, har inte haft nåt sug speciellt.
Mitt knep har varit att lägga mig samtidigt som barnen, istället för att sitta uppe själv. (Alltid då jag drack).
Nu detta andra problem att orka handskas med..

Ada81
sön, 2020-05-03 - 22:07

2 veckor nu, inga större problem med suget, skönt.
Tittar dock in här så gott som dagligen, läser om känslor, förhoppningar och beslutsamhet.
Det hjälper mycket, även om jag kanske inte skriver så mycket själv.

Men kanske man skulle berätta sin historia, när började jag bli så fäst vid a? Jag blickar bakåt..
2007, ett år som innehöll mycket.
Gjorde en gbp, allt flöt på bra. Bodde i hus och var lugn. Men i takt med att kilona rasade, så ökade mitt självförtroende.
Att fara på fest, och ha killars intresse, det var något nytt.
Innan året var slut, så hade jag lämnat min kille och huset.
Träffade en ny, eller flera, levde ett väldigt promiskuöst och destruktivt liv.
Blev gravid och fick min son 2009, relationen tog slut innan han var 1 år.
Fortsatte på samma sätt som förr, när jag inte hade sonen. Drack, pratade med folk på nätet, lät främlingar komma på nätterna.
Övertalades att göra saker. Vet att jag följde en kille på en swingersträff, drack för att klara av det. Så många människor, väljer att inte minnas alltför mycket.
2011 träffade jag min dotters pappa, han var dålig på många sätt, där fanns både a problematik och drag av psykopat.
2013 var jag och barnen tvungna att "fly", och jag flyttade tillbaka till min hemort.
Var en ganska lugn tid rent alkoholmässigt, tills jag träffade en ny man 2015.
Han hade också problem med a, så vi drack på helgerna.
Numera är han mitt ex, men mitt drickande eskalerade efter att jag gjorde slut.
Satt ensam om kvällarna, när barnen lagt sig. Och jag tyckte att det var ett bra tidsfördriv att dricka, som en belöning på min "ensamtid". Skrev med flera, kunde även ta hem karlar när barnen sov.
Har tagit så många dumma beslut i fyllan, och jag skäms.
Mot slutet här, så började jag dricka på veckorna, på helgerna kunde jag börja dricka innan barnen ens lagt sig.
Det som fick bägaren att rinna över, var nu under påsk, drack med en vän och en kille som jag varit med förut, kom förbi.
Dagen efter vaknar jag och minns inget. Världens blåmärke på armen, ont i ena axeln. Tvättstället hängde ut från väggen och min vän säger att jag haft sex. Det är bara mörkt, kunde verkligen inte minnas vad som hänt.
Det var en så skrämmande upplevelse, och jag fick en rejäl tankeställare.
Mina barn, men även jag, är värd så mycket mer.
Jag upplever en stor beslutsamhet inom mig, och jag tror på mig själv. Att kunna välja ett bättre liv för mig och barnen, efter så många bortslösade år i klorna på alkoholen.
Har inte satt upp nå mål, utan låter det vara öppet. Vet inte om jag kör nolltolerans för alltid, eller hur jag känner kring det.
Just nu är jag "här och nu", och det får vara gott nog. ?

Rosa76
mån, 2020-05-04 - 09:28

och det är nog dags att välja..Mina barn är större och jag har insett att kämpar man när barnen är små så är det ännu mer när de är större. Jag har aldrig gillat uttrycket "små barn små bekymmer, stora barn större bekymmer". Det hjälper inte när man är "i det" oavsett ålder, det är inte bekymren jag ser utan när barnen blir större så blir krockarna större om man samtidigt dricker. Kraven på mig som förälder är självklart detsamma oavsett ålder men att bli synad och misstänkt av kritiska tonåsögon tar hårt.
Bra av dig att stoppa a-intaget och se fördelarna med att inte dricka. Jag förstår om det är svårt att även ta ställning till ett positivt grav.test..Det finns trots allt lite tid att fundera kring det. Fortsätt skriv så finns vi här! Kram!

Ada81
ons, 2020-05-06 - 20:57

Tagit beslutet att avsluta graviditet, vem är jag att välja att skaffa ännu ett barn, i mitt så dysfunktionella liv.
Jag fokuserar på mina två små hjärtan som redan finns.
Och jag lägger energi på att fortsätta kämpa för ett liv utan alkohol.
Läser här om kvällarna, känner igen så mycket i många. Smusslandet med vin i kaffekoppar, oron att köra bil, ser nån på jobbet hur bakis jag egentligen är?
Hitta på saker med barnen, låtsas vara pigg och glad. Men i hemlighet längta till kvällen och nästa glas. Att dricka av tristess, vara orolig att nåt ska hända och man inte är kapabel att köra..
Jag tackar så mycket för att ni tar er tid att skriva, det hjälper mycket, även om jag inte alltid har orken att svara. ❤

Andrahalvlek
ons, 2020-05-06 - 21:12

Att fokusera på din nykterhet för din egen skull och dina två barn är nog det allra bästa du kan göra, även om jag förstår att det är ett tufft beslut ? Men man måste lita på sin egen magkänsla.

Vi ska stötta dig i nykterhetsarbetet!

Kram ?

Ada81
fre, 2020-05-15 - 08:16

På söndag firar jag 4 veckor utan alkohol, det här gått oförskämt "lätt", väntar på bakslag. Efter att ha haft ett riskmissbruk i 10 år, till detta?
Är det den enorma viljan och beslutsamheten som hjälper mig? Är det önskan om att vilja mer här i livet, än att dricka sig berusad och vara bakis?
Tanken på att sluta som min far?
Visst dyker tanken på alkohol upp ibland, men inte mer än en tanke och lite sug, som lätt motas bort med att tänka på annat.
Grav slutade med missfall, så både jag och kroppen var nog överens om vad som var bäst.
Jag lägger mig fortfarande samtidigt som barnen, är rädd att suget kommer om jag stannar kvar nere, "min egentid", den tiden jag druckit.
Men sommaren är i antågande, mer umgänge, fler grillkvällar, bastubad och kvällsdopp i havet. Det ligger en utmaning i det..