av Charlie70

Charlie70
fre, 2020-04-03 - 10:55

det är vad jag sitter och äter nu. Har just insett (sent jag vet) att det är påsklov nästa vecka. Jag ska alltså roa två barn på heltid hela veckan. Vara lite kreativ med maten och vara på glatt humör från morgon till kväll. Hujedamej. Jag har många förslag på vad vi kan göra. Problemet är att få med sig barnen på det. Åtminstone är det viktigt att flickan kommer ut. 14-åringen sköter sig mer eller mindre själv tillsammans med sina kompisar. Det är ju ingen som åker iväg denna påsk i alla fall, vilket annars är det vanliga.

Alkoholen känns just nu oerhört avlägsen. När jag tänker efter kan jag inte riktigt förstå att den var så närvarande bara för ett par helger sedan och nu liksom inte finns. Tanken på rött vin lockar mig inte för närvarande. Inte ens mina alkoholfria bubblor som ligger i kylen lockar. Varför? Därför att jag tror att jag håller på att bygga om belöningssystemet i skallen. Min belöning numera är morgnarna, inte kvällarna. Då går jag för det allra mesta och lägger mig vid 21. Dagen är slut och jag är nöjd med den. I stället längtar jag till nästa morgon. Att få vakna pigg och klar i huvudet. Dricka te i lugn och ro. Studera livet utanför fönstret när det vaknar till liv efter natten. Denna längtan är på ett sätt starkare än längtan efter fredagsvinet tidigare. Denna längtan är ärlig och ren. Detta måste jag hålla i!

Tack Andrahalvlek, Vinäger, Denhärgången, Seklart och FinaLisa för era kommentarer! Vi hjälps åt här!

Kram!

Strulan65
fre, 2020-04-03 - 12:13

Så glad att få följa din resa, du är så stark// kram Strulan som nu måste köpa leverpastej och leksandsknäcke ???

Rosa76
fre, 2020-04-03 - 12:22

Jag hänger också upp mitt liv på mina underbara morgnar. När suget kommer så tänker jag på hur jag mådde innan, hur halva dagen försvann (kändes det som) innan jag kände mig ok. Darriga händer och en mindre behaglig doft i munnen men man höll skenet uppe och låtsades må prima...jag mådde allt annat än prima. Ljuspunkten på dagen kom inte förrän kvällen närmade sig och intaget av a påbörjades igen..Idag finns det andra belöningar som börjar visa sig försiktigt.
Kram Rosa76

Vinäger
fre, 2020-04-03 - 13:30

Alltså, du är ju bara så bra.

Fint med att se fram emot morgonen istället för kvällen. Tack! Det ska jag försöka använda mig av.

Hoppas att du får ett ok påsklov trots allt.

Kram

Se klart
fre, 2020-04-03 - 14:22

Håller med! Och att kaffe kan vara så gott. Det är enorm skillnad på mina morgnar nu och då.
Hjälper till att hålla i nykterheten.
Inte heller ett dugg sugen på vin.
Inte heller a-fritt. Kanske är min hjärna också under ombyggnation.
Kram!

Varafrisk
fre, 2020-04-03 - 17:37

Goa Charlie70:)

Det där med morgnarna är ju helt ljuvligt:)

Tack för att du finns här och att du skriver!

Ska skriva lite i min tråd nu!

Kram:)

FinaLisa
fre, 2020-04-03 - 19:25

Bra tänkt och sagt om morgonlängtan!?

Tänker också så när det kryper i kroppen på kvällen och man inte vet vart man ska vägen.
Det är för tidigt att gå och lägga sig och man vill ju bara vara nöjd med att ta en kopp te och en knäckemacka.
Och det är ju precis det man blir när man vaknar på morgonen?
Man ångrar aldrig en nykter kväll!
Kram?

Charlie70
sön, 2020-04-05 - 10:04

I dag är det 15 veckor. Jag känner mig superstabil! Så himla skönt att slippa det där odjuret som alkoholen kan representera. Ingen längtan överhuvudtaget.

Jag fick med mig flickan i går till jympastället. Jag var ju där och skaffade tillstånd för att göra en liten film. Sedan åkte jag dit igen en tidig morgon när det nästan var folktomt och gjorde filmen. Fick en liten intervju med en av de anställda på filmen också Vi har tittat på filmen om och om igen och igår åkte vi dit som om ingenting hade hänt! Vilken grej! Efter jympan gick vi in till det näraliggande köpcentret för att handla sittunderlägg. Det genomförde vi också som två helt normala människor. Utan förvirring, stress, panik och en önskan om att handla hela affären eller lägga benen på ryggen och springa därifrån. Sedan promenerade vi hem på flickans förslag. "Jag älskar stan" sa hon :D. Känslan av flera timmars investerad tid för att kunna genomföra denna till synes enkla aktivitet är ren och skär glädje!

I går kväll tittade jag på "Mig äger ingen" på förslag härifrån. Flickan pendlade mellan sitt och filmen. Hon tyckte den var sorglig. Hon ställde många frågor kring handlingen. Jag kunde rakryggat berätta att flickan var besviken på att pappan drack för mycket. Hade jag själv fortfarande druckit hade jag skämts ögonen ur mig när min flicka ställde frågor. Det hade varit för nära. När flickan i filmen inte ville ta emot julklappen från sin pappa blev det storslagna tårar här. Hon ville att vi skulle stänga av. I stället tittade vi på Frost 1. Skrattade så vi kiknade emellanåt.

Läser på forumet är det är många just nu som känner sig trötta. Det var jag också i början av nykterheten. För min del lite svårt att skilja på vad som var trött av nykterhet och trött av utmattningen. Men jag kan i alla fall säga att man blir piggare. Det finns hopp! Jag sprudlar inte av energi nu heller utan går med en känsla av det nya normala i kroppen. Rakryggad, ärlig med nyvunnet självförtroende. MIG kan alla lita på :D. Den känslan är helt OK!

En positiv sak med nykterheten är att det mjälleksem som jag haft tidvis i ansiktet och som bidragit till min Rudolf med röda mulen-look nu i princip är helt borta. Detta tillskriver jag helt nykterheten. Däremot är det inga kilon som rasar eller så. Här är det acceptans och tålamod som gäller. Nykterheten först.

Tack Strulan, Rosa, Varafrisk, Vinäger och Se klart för att ni läser och kommenterar! Jag blir alldeles varm i hjärtat.

Kram!

Andrahalvlek
sön, 2020-04-05 - 10:56

Grattis till 15 nyktra veckor!

Grattis till utförd jympaaktivitet och slutklämmen ”Jag älskar stan” gav dig högsta betyg ❤️

Grattis till att ni gemensamt kunde titta på filmen och så starkt känna med både pappan och dottern. Julklappsscenen gör fruktansvärt ont i magen och hjärtat ? Men så fint att din dotters empati är så stark och inkännande. (Min dotter har också mycket empati men den är mer handfast, om någon slåss eller är dum mot någon annan. Då vill hon hoppa in i filmen och skälla ut vederbörande. En actionfilm med slagsmål skulle hon aldrig kunna titta på ?)

Grattis till att du har sluppit looken Rudolf-med-röda-mulen ?

Kram ❤️

Vinäger
sön, 2020-04-05 - 13:43

Wow, du är helt otroligt, Charlie. ?

Blir så glad för din och flickans skull. Med barn inom NPF måste man vara kreativ och hitta individuella lösningar. Har själv inga, men har arbetat med många av dessa underbara men inte sällan tålamodsprövande ungar.

Vilken fin kväll ni fick avsluta med. Mig äger ingen är tuff att se. Har även läst den och tycker att filmen lyckades förmedla det mesta. Inte alltid det lyckas.

Hoppas att du får en fin påsklovsvecka!

Många kramar

Se klart
sön, 2020-04-05 - 15:38

Jag känner också igen mig i att allt inte är nån kaskad- lycka pga nykterheten men helt OK är bra nog. En OK förälder, fru, en bra kompis och bra dotter till karantänade föräldrar.
Ok är det nya bra.
Morgonen den nya kvällen,
och lugn är det nya ruset.
Vad fint att det blev så bra med din dotter, vilken mamma du är. Kram.

Varafrisk
sön, 2020-04-05 - 19:08

Du är ju helt fantastisk!!

Stort Grattis till dina 15 veckor!! Imponerande!

Och, att komma på att göra en film för att sedan visa din dotter...det är ju så stort!! Jag träffar ju föräldrar till barn med NPF (och ibland även barnen) och livet för dessa föräldrar kan verkligen vara utmanade, tålamodsprövande, energitömmande mm. Jag tänker att det var helt fantastiskt!
Har läst vad du skrivit till mig och skriver mer i min tråd!

Du är bäst!!

Kram:)

svagis
mån, 2020-04-06 - 07:57

Vad underbart att få läsa om dina veckor! Så glad att det funkade som du tänkte att förbereda din dotter på det nya gympastället genom lite filmförberedelse - tänk om fler lärare blev medvetna om vikten av att förbereda sina NPF-elever på förändringar...det är vi föräldrar som kan visa vägen...

Vad skönt också att din hjärna bygger om sig! Jag får hoppas att jag inte måste börja helt från början nu men är beredd på det.
Kram
svagis

Charlie70
fre, 2020-04-10 - 07:19

Livet rullar på ungefär som planerat. Jag är glad att ha barnen här även om jag på kvällarna kan sakna att få tänka mina egna tankar. Det går liksom i ett. Flickan och jag har kunnat genomföra några aktiviteter. Inte utan stress, men när vi kommit iväg har det blivit sååå himla bra. Annat vi har planerat har vi skippat när jag känt stressen komma. Då blir vi lite uttråkade båda två, men det har fungerat. Helgen kommer att löpa på som vanligt. Vi har ju svårt att ha ett socialt liv och nu ska vi ändå undvika det. Menyn blir enkel för oss tre.

Jo, jag tänker på vin. Vin i favoritfåtöljen. Det har varit en vanlig tillflykt efter en dag på helspänn med att få allt att fungera kring flickan. Det förstår jag nu. Jag har dock kunnat byta bort tankarna mot TE i favoritfåtöljen. Har funkat! Uteplatsen är i ordningsställd och det är ännu bättre de dagar jag kan sitta där!

Tycker det är lite svårt med "Glad påsk"-hälsningarna i år i all bedrövelse. Men en Skön påsk och en Vit påsk till alla som vill ha en sådan önskar jag er!

Och nej svagis! Jag tror inte det tar allt för lång tid för dig att bygga om hjärnan igen efter din omväg. Vi får kämpa på tillsammans!

Kram!

Charlie70
fre, 2020-04-10 - 21:47

Jag har inte gjort många knop under dagarna på länge nu pga av utmattningen. I dag var det annorlunda konstigt nog. 1. Jag vaknade utvilad efter att ha sovit "endast" 6 timmar. 2. Jag har städat badrummet. 3. Jag har bakat. 4 Jag har lagat ett par rätter. 5. Viktigast av allt. Jag fick med flickan på en lite längre promenad med fika. Jättemysigt! Sedan var klockan eftermiddag bara och jag var inte helt slut som jag normalt är nuförtiden. Bra. Då slipper jag vinsug. Även minsta lilla sug är oerhört störande tycker jag. vill bara få bort eländet ur mitt liv!

Dagen har jag också ägnat åt att fundera lite på AA och att göra stegen. Jag har - kors i taket - beställt Stora boken. Även om jag hitintills varit stabil i nykterheten så tillvida att jag inte har haft något återfall än, känner jag inom mig att det finns en stor skörhet i detta nykterhetsprojekt. Jag skulle mycket väl kunna ta ett återfall precis som många andra. Ett AA-möte i veckan eller varannan vecka tror jag skulle göra mig gott och hjälpa mig till avhållsamhet. Men, ska jag hänga på AA vill jag också göra stegen. Annars tror jag att det finns risk för att det inte blir så meningsfullt på sikt. Det satt långt inne för mig med AA. Men vad tusan, om det hjälper är det värt precis ALLT!

Lite långfredagstankar från mig.

Kram!

Andrahalvlek
fre, 2020-04-10 - 21:51

Det vill jag verkligen att du delar med dig av, både Stora boken och stegarbetet. Jag är också positiv till AA, och hade gärna gått på möten om det fanns i närheten.

Eller i närheten finns faktiskt, i bostadsområdet bredvid mitt faktiskt, men det blir liksom för nära ? Men jag ska prova ett online-möte tror jag. Snart.

Skönt att du haft en sådan bra dag. Jag är också supernöjd med min långfredag ?

Charlie70
sön, 2020-04-12 - 10:57

Eller 112 dagar. Känns bra! Stabilt och skört på samma gång. Något jag funderar på en hel del är att jag under hela min nyktra tid inte har levt det normala livet med heltidsarbete. Jag har under hela tiden varit sjukskriven på halv- eller heltid som jag är nu. Övertygad om att det har hjälpt mig att hålla mig nykter. Att inte ha den stress det innebär att ständigt ha jobbet över sig tillsammans med allt kring barnen och särskilt det ena av dem har bidragit till min nykterhet. Hur ska det bli när jag återgår till det normala livet? Kommer jag att vilja börja dricka rödvin då igen eller har jag hunnit bli vaccinerad?

I dag ska flickan och jag åka till en liten hästverksamhet inriktad på barn med behov. Första gången för oss. Vi har facetajmat med den som äger verksamheten och kommer att göra det igen precis innan taxin kommer. Whish us luck för att vi kommer iväg!

Kram!