av Se klart

Andrahalvlek
ons, 2020-04-01 - 23:26

Jag hamnar inte så ofta i ”festsammanhang” och bor ensam. Så det har inte blivit tillfälle helt enkelt.

Eller ensam bor jag inte, min dotter bor ju här varannan vecka men hon har slutat fråga om jag inte ska köpa vin ?

Usch, det där med återfall vill jag inte varken tänka på eller oroa mig för. Jag gör nog som jag brukar göra med orossaker. Jag utgår från att jag inte kommer att ta något återfall. Händer det så får jag hantera det då helt enkelt.

PS. Autocorrect ville byta ordet orossaker till prosaskriftställare ? Vad är det ens för ord?

VaknaVacker
tors, 2020-04-02 - 06:22

Klart vi är och skall vara stolta?
Vi behöver ha en fortsatt plan.
Veta hur hjärnan funkar, ha klart i minnet hur det var... vi var som viljelösa som robotar. Ha en speciell stopptanke och absolut inte gotta oss i hyr mysigt o skönt det kunde vara att dricka.. för det var det inte! Det var fruktansvärt ju?

Kraam ??

Se klart
tors, 2020-04-02 - 14:09

Så många som är nya, extra välkomna vill man ju verkligen säga till var och en. Påminner också om vilken ständigt pulserande misär, ångest och ren olycka som alkoholen är upphov till. Hoppas så att vi kommer igenom.
Jag känner mig dock på den andra sidan helvetsgapet, ibland som att jag kom iväg från ett brinnande hus i sista stund.
Nu väntar storhelger på nya sätt, utan resor. Jag känner mig lugnare kring det (nuförtiden går jag ju och lägger mig när jag är trött...) men ganska stressad av jobbet.
Försöker pausa. Vila.
Vill ha tillbaka mina kvällar, ska vara noga med det, jobbet är också ett sätt att få försvinna, har lite samma effekt på mig.
Kikar in här, som jag skrev i någons tråd så är resan här inne som att vara liten rädd fågelunge som inte kan flyga, till att nu kunna ta lite längre utflykter, lite högre upp.
Men det är viktigt att läsa här, se hur ni har det, jag tänker på er mycket. Heja en till nykter dag.
Kram.

Se klart
tors, 2020-04-02 - 22:04

Idag började jag gråta över en händelse, som jag blev rörd av.
Jag satt i bilen min man körde och eftersom det var mörkt kunde jag gråta lite i fred, jag har inga svårigheter med att visa känslor för honom. Det gick över snabbt, och ingen stor sak.
Blev glad för det kändes som hjärtklaffarna där inne darrade till som ett vinddrag bakom bröstkorgen.
Jag längtar mycket efter mina känslor som är lite förstelnade.
Jag vet inte när pompeji hände här.
Ser fram emot mitt liv som ska levas, mjukas upp och rymma mer. I det perspektivet känns alkoholen som en så liten fråga, ändå är den så stor så den är avgörande.
Tänker extra mkt på forum-kompisar som jag inte hört/läst ifrån på ett tag. Skickar tankar och räddningsraketer.
Nykter idag, en nåd.
Kram.

VaknaVacker
fre, 2020-04-03 - 06:19

Ja vad fint... det är skönt att få kontakt med känslorna. Äntligen?
Saknar en del kompisar här jag med. Hoppas de kommer tillbaks.
Massa kramar till dig????

Torn
fre, 2020-04-03 - 12:01

Det är många som man undrar hur det går, och hoppas att det går bra för.Jag har knappt varit inne på forumet på ett par dagar och märkte att jag till och med saknade er som är här?

Kram

Vinäger
fre, 2020-04-03 - 13:31

Har sagt det förr, jag gillar verkligen ditt sätt att skriva och beskriva. Läser med stor behållning.

Kram

Se klart
fre, 2020-04-03 - 14:17

Vakna Vacker, Torn, Vinäger
Återkoppling på ibland minst sagt luddiga (men nyktra!) inlägg är fint att få. Tack.
Nykterheten tuffar på här.
Som det känns, mot okända mål.
Om nån gav mig en flaska vin att dricka utan att det räknades eller gav mersmak skulle jag tacka nej.
Jag vill inte dricka, och jag vill inte fantisera om hur det vore att kunna dricka.
Jag har just nu en rätt extrem situation på jobbet, men bestämde mig för en läs- och skrivpaus.
Här och nu. Mitt behov.
Hade jag druckit hade jag knappast suttit käpprak vid 07 i morse och kommit igång med dagen. Vi tjänar in lite slapp- tid där som vi är fria att göra vad vi vill med.
Mig äger ingen, boken av Åsa Lindeborg om hennes alkoholiserade pappa.
Stämmer bra tänker jag, för oss som inte dricker längre.
Nykter idag, en tanke jag nästan inte reflekterar över, men som måste förnyas, med ny kraft, varje dag. Kram!

Andrahalvlek
fre, 2020-04-03 - 14:25

Den boken är så fin i all sin sorglighet ? Pappans kärlek och oförmåga, dotterns kärlek och avståndstagande. Med min bakgrund gjorde den boken ont på riktigt.

Dina inlägg är inte luddiga - de är underbart poetiska och jag älskar dem ❤️

Se klart
fre, 2020-04-03 - 19:30

Tack gulliga Andra halvlek.
Nu har vi haft aw m vänner på FaceTime, jag skålar i mitt alkoholfria bubbel som ger mig lite fredagskänsla, funkar bra och känner mig avslappnad fast utan stress som förr var fredagskänslan nummer ett. På det hällde jag vin. Undra på att det brann.
Lugn kväll (vad annars...) imorgon väntar utomhusliv, grilla korv.
Som flera av er påpekar, morgonen är nya kvällen. Köper bär, pressar apelsiner. Saknar just nu inte de roligheter jag tidigare tjatat om. Men jag längtar efter mina vänner, kollegor, barn i mängder och att få pussa på dem och liksom vara nära. (Barnen alltså, inte kollegor.)
Tröstar mig med lite nykter surf på span efter fina kläder i detta mjukisbyx-inferno.
Ha en fin fredagkväll!
Kram.

Se klart
lör, 2020-04-04 - 16:28

Fattar inte men sover fortfarande många timmar och länge på morgnarna. Varit ute och röjt hela dagen, nu en timmes vila.
I om coronan är vår planering för tex påsk inte så omfattande som den brukar vara, med mycket människor, listor och menyer, matlagning och städning både före och efter. I år blir det som det blir. Inte så många, sillen får lagas av fiskaffären, sängar bäddas av besökarna.
Lite tråkigt, då dessa helger såklart på något sätt varit att ”manifestera sig”, tätt förknippat med identitet, den jag är. Men främst umgänge och roligt. Men jag brukar också vara trött efter dessa helger. Sliten. Mer jobb än drickande, brukar hålla rimliga nivåer (för höga, inte katastrofala).
Krattar och tänker.
Hur jag alltid gjort för mycket av allt. Alltid fixa det som kunde upplevas som omöjligt att klara av, och det var omöjligt. Kraschen kom inte nån morgon med att halsa vodka. Kraschen var en långsam insikt i att livet som det utspelade sig, inte var hållbart.
Men oj vad det är svårt att vara vänlig och överseende med sig själv. Autopilot-tankar om att jag sov för länge idag, borde hunnit fixa mer istället för att vila.
Så trött på de tankarna.
Inte konstigt man velat få tyst på dem till vilket pris som helst.
Tacksam för forumet där ingen bryr sig det minsta om mina sillbufeer men däremot om att jag är nykter, och denna dag (89 tror jag) räknar jag in som en sådan.
Nu ska jag göra ett försök till att lyssna på alkispodden, jag är väl den enda som inte är vrålförtjust i den och programledarna som ibland känns som, förlåt, narcissistiska barn.
Kram.

Torn
lör, 2020-04-04 - 17:47

Gott det låter med med sill, nu blev jag sugen? Man får vara tacksam för att man sover bra numera, tänk på hur det kunde vara förr, när alkoholen höll på att lämna kroppen vid 4 tiden på morgonen?
Jag har också röjt i trädgården i dag, ska snart tända grillen och grilla fisk.

P.S Det är dag 90 idag? och vår 3-månadsdag är på måndag. (såg att du hade skrivit tisdag i någons tråd?)

Ha en go kväll! Kram

Se klart
lör, 2020-04-04 - 19:30

Ville bara kolla att du var vaken ?
Måndag it is! ?
Apropå sill blev det mkt improviserad middag idag, övar mig på att inte vara så ordentlig. Tror jag varit över-noga när jag druckit så att ingen (utifrån) skulle kunna anmärka på någonting. Tror jag gjort så också för att kunna spegla mig själv och tänka; jag lagade ju krånglig mat och diskade och torkade och städade innan jag gick och la mig och ställde alla tomglas i förrådet och sopade golvet innan jag gick och la mig. (Och drack en halv flaska vin till under tiden).
Så deppigt, så skönt att det är över.
Unnar mig att slarva.
Skarvkram från eder slarv-räknare.

Andrahalvlek
lör, 2020-04-04 - 19:55

Det har mina perioder av sjukskrivning lärt mig - att bli lite mer chill ? Tvätt, disk och dammråttor springer inte ifrån mig. Tyvärr ?

Jag älskar att umgås med folk, men jag vägrar att putsa på ytan och prylar är inte min grej heller.

Jag brukar säga att jag samlar på relationer - alla sorters relationer. Varje möte berikar ❤️

anonym28352
sön, 2020-04-05 - 07:29

i att ta på mig för mycket, göra allt, vara den perfekta värdinnan, ta hand om alla. Servera hotellfrukost varje morgon med gäster. Hålla någon slags fasad. Jag lever mitt liv ohållbart, både privat och jobbmässigt. Behöver nog sortera ut och spara det viktigaste.

Tittar in i din tråd, läser, inspireras, tittar in lite i min framtid tack vare dig och dina stöttor här. Underbart. Har inte så mycket att dela med mig av än, men jag hänger kvar. Skriver i min tråd när jag behöver ha ur mig nåt. Allt har sin tid. Det får vara som det är, som du så klokt skrev.

Kramar

Andrahalvlek
sön, 2020-04-05 - 11:15

Vi är båda två värda att må bra. Det är vår tid nu. Livet är ett hamsterhjul, men vi måste sakta ner farten så vi inte ramlar ur.

Och du bidrar med massor! Jag älskar dina poetiska betraktelser. Mina inlägg är mer fakta och pepp, medan dina väcker känslor.

Och det är grejen - vi behövs allihop! En mix av allt är bäst. Jag kan sitta på min kammare och komma på en massa kloka saker, men det är först i mötet med andra som det sker magi ❤️

Ps. Jag har slutat säga/skriva ”ekorrhjul”. Det är hamstrar som springer i hjul. Ord är viktiga för mig.

Vinäger
sön, 2020-04-05 - 13:52

Snart tre månader. Wow!

Älskar också dina poetiska betraktelser och liknelser. De skapar ett lugn. Det behöver vi. Extra mycket just nu.

Tack!

Kram

Se klart
sön, 2020-04-05 - 15:28

Tack för att ni läser och peppar så fint.?
Jag har ”rast” i mitt trädgårdsarbete. Trädgården är faktiskt en syssla som under åren hjälpt mig att dricka mindre, ibland måttligt. Att vara igång och jobba med kroppen har gjort mig naturligt trött, och även avkopplad. Somrarna har därför inte varit fullt så a-marinerade som vissa andra årstider. Fått mig att fundera över nackdelar med ett stillasittande jobb, där tankar ska jobba snarare än muskler. Balans är väl att föredra, som med det mesta.
Funderar mkt idag på detta med s k duktighet som jag, och några av oss skriver om, och balansen även i den. Kan bli svårt att försöka sig på det, men testar.
Duktighet används ofta för kvinnor, (män är ambitiösa, och det finns väl ingen som råder män att sluta med ambitioner.)
Jag tror att en duktighetssträvan, eller ambition är bra, har även Luther på min axel och utan honom, eller nog är det en hon, i mitt fall, hade jag legat kvar i sängen betydligt fler morgnar.
Jag vet inte- men jag har haft förmån att få lära mig mer, bli bättre. Det är fortfarande, och har ju varit en stark drivkraft, skulle säga att den t om är biologisk.
Problemet blir väl, iaf för mig, att det inte finns någon bortre gräns. Att ”göra mer och bättre” driver på oavsett vad jag gjort eller åstadkommit den dagen, veckan, eller året,
Jag vill inte sluta vilja, jag kanske vill vilja ännu mer. Men jag önskar att träna upp någon fingertoppskänsla kring när det räcker.
Och kanske är det vad denna nykterhet egentligen handlar om. Att inte köra på så hårt att den enda chansen att kunna bromsa in, är en flaska vin.
Ett lite jämnare flöde önskar jag, från mig själv. I det flödet får det gärna ingå att ta sovmorgon eller att skippa middagen nån gång.
Men att vara ”oduktig” är inte nån dygd, för mig. Jag kan se tillbaka på ibland orimlig duktighet, men som sagt, växla till stark ambition så är det inget att skämmas för,
Relativt duktig fortsätter jag denna dag med en kopp kaffe, lite sitta stilla-jobb. Nykter idag, känns självklart!
Kram söndags-kämpar, ambitiösa, som smålata. Ni betyder allt för mig på denna nya stig i mitt liv.

Se klart
sön, 2020-04-05 - 19:51

Det är ljust, det är rosa-ljus ute och när jag går över vår grusplan låter det som när jag var liten och lyssnade på min mammas steg, i träskor.
Jag känner mig som en blomma som är helt utslagen idag, både stora upptagningsområden, men också lite skör vilket jag behöver.
Trots allt kaos i världen känner jag mig oerhört tacksam för det lilla- eller snarare stora- att mat finns, att barn och skruttiga gamla är friska, att jag är att räkna med, att det verkar bli vår. Idag känns nykterheten som en fin present.
Bra dag att minnas (och påminna mig själv om ifall jag skulle tveka, att det finns inget att sakna med luddigheten i en halv flaska vin. Inget.)