Denna ständiga tanke, varje dag, på morgonen, mitt i natten. Detta har nu pågått i över 15 år. Skamkänslorna, rädslan att bli påkommen av någon.
Jag önskar måttlighet, jag börjar med det.....i rus så skiter jag i min egna överenskommelse....nu har jag börjat få minnesluckor....hjälp mig med HUR jag ska komma vidare, jag är så olycklig inombords, men utåt visar jag ingenting

Vilken bra början att skriva här på forumet!Välkommen hit till gemenskapen?Jag kan inte ge något råd mer än att berätta att jag har varit där du är men vågade inte skriva här då.Hoppas du finner stöd här som jag och många andra gör.Jättebra att du visat dig här?Kram Pilla

Vi sitter alla i samma båt - eller i varsin båt snarare - och vi har tagit oss olika långt på vår nyktra resa. Själv är jag på dag 56 idag ☀️☀️☀️

Jag har tänkt i 5-7 år kanske att jag borde begränsa eller sluta dricka. I höstas gjorde jag ett seriöst försök att begränsa. Det gick åt helvete.

De senaste åren har min tolerans ökat enormt, och jag hade alltid minnesluckor.

Någon liknade det vid ett hus, ditt barndomshem kanske. Du sitter där och dricker och känner plötsligt lukten av rök. Snart blir du varse - det brinner! Massor!

Vad gör du? Stannar och dör eller flyr för livet?

Precis så var jag också. Visste jag drack på tok för mycket, hade minnesluckor. Låtsades utåt att jag mådde bra. Vet hur du har det?
Läs på om vad alkoholen gör med våra hjärnor, då förstår du varför det är svårt att sluta. Men har man motivation så går det.
Kram?

Ta en dag i taget. Just idag, 24 timmar, ska jag inte dricka. Du kommer må skit, men det är abstinensen. Sen nästa dag tar du samma beslut. Försök i 30 dagar och se hur du mår. Du behöver absolut inte bestämma dig för att vara nykter hela livet, men du har gett alkoholen 15 år av ditt liv. Kan du ge nykterheten en chans? Vem är du utan alkoholen? Är du inte nyfiken?