av Ostrukturerad

Andrahalvlek
tors, 2020-04-02 - 23:26

Jag började dricka när jag var 14 år och fyllde 50 år i höstas. Har nog på ett sätt varit beroende hela tiden. Har ofta blivit fullast, gått sist från festen.

Har fått kommentarer från anhöriga de sista 15 åren. Har själv tänkt tanken att jag borde begränsa eller sluta dricka i 5-7 år kanske. Kanske ännu längre, man vågar ju inte tänka tanken fullt ut i början.

Deprimerad var jag redan i tonåren. Oftast årstidsbunden. Utmattningsdeprimerad 2007 och började med SSRI. Försökte sluta med SSRI 4-5 gg men blev alltid deprimerad igen, så jag fick börja igen.

År 2013 separerade jag, och min dåliga relation var roten till mycket. År 2018 blev jag utmattningsdeprimerad igen, och fick höja dosen SSRI. Försökte sänka dosen i somras, blev deprimerad igen.

Senaste 2-3 åren har min tolerans för alkohol ökat enormt. Kan dricka sjuka mängder vin - nästan alltid ensam. Tillsammans med andra kan det spåra ur rejält. Kommentarerna från mina anhöriga har blivit mycket mer frekventa, allra mest från äldsta dottern.

Till slut lindrade inte alkoholen alls. Kände inget lugn, bara stress över att dricka mer och mer. Stress över att jag var bakfull och inte orkade det jag behövde göra, hemma och på jobbet.

När ångesten blev fysisk igen efter jul (sticker, bränner och svider i huden på mig) och sömnen blev obefintlig så fick jag nog. Då slutade jag dricka.

Tog beslutet en fredag. Drack två sista glas vin på lördagen, hällde ut resten av vinet som en ritual, och räknade sen sön 9/2 som dag 1.

Det är stor skillnad på att vilja sluta dricka och att verkligen bestämma sig. Jag har bestämt mig. Jag vågar absolut inte chansa och dricka ett enda glas - jag ramlar dit direkt. Så väl känner jag mig själv.

Tricket är att bestämma sig med hela hjärnan. Både det medvetna och det omedvetna. Det funkar inte om halva hjärnan vill vara nykter medan den andra vill dricka.

För att påverka det undermedvetna måste man läsa på all fakta man kan hitta om hur alkohol påverkar oss negativt. Ta del av andras vittnesmål, och vända ut och in på sina egna tankar och åsikter. Då funkar forumet kanon.

Ett tufft jobb. Men att supa var tuffare. Jag får dricka om jag vill, ingen tvingar mig att låta bli. Men jag vill inte dricka.

Däremot snusar jag och jag tänker inte sluta. En sak i taget.

Ostrukturerad
lör, 2020-04-04 - 17:38

Ok, tack för att du delar med dig!
En sak som helt tog bort mitt sug efter alkohol var Antabus. Jag funkar så att om jag vet att jag inte kan, då funderar jag inte ens på det, och känner därmed inget sug. Men TYVÄRR, och det här är sååå trist: jag reagerade på Antabus med att jag fick massor med finnar i ansiktet, på bröstet och på ryggen. Och inte små heller! Riktig böldakne! Skämdes och ville knappt visa mig för folk. Min dåvarande beroendeterapeut ansåg att jag måste sluta ta Antabus, jag höll med men förstod nästan att jag skulle ta återfall så fort den gått ur kroppen.. Jag dricker bara för att jag KAN, röker för att jag KAN, gör det o det just bara för jag kan. Det som är praktiskt omöjligt rättar jag mig efter och klarar mig utan. Därför anser jag att jag behöver bo på behandlingshem en tid, men nä de som gör utredning och bestämmer tycker att öppenvård räcker..

Ostrukturerad
sön, 2020-04-05 - 01:05

Nu har jag iallafall skickat en ansökan till en organisation som räddar, rehabiliterar och omplacerar hemlösa och vanvårdade hundar på Irland. Jag ansökte om att vara volontär där i nån månad eller så. ? Är så glad att jag tog det steget, har haft detta i bakhuvudet länge. Jag älskar hundar mer än alkohol! ?? Man både bor och jobbar i samma hus som alla omhändertagna hundar och har fullt schema hela dagen. Så finns inget utrymme för att tänka på att dricka! Nu väntar jag med spänning tills jag hör nåt ifrån dem! Jag kommer hem till Sverige igen som en ny människa, har säkert fått jättemycket nya vyer och perspektiv, och jag kommer att ha fått rutiner och vanan att vara igång, precis det jag saknar nu!

H
fre, 2020-04-24 - 15:22

Hej Ja då sitter man med ångesten hängande över sig igen efter en blöt kväll. Vad gör ni andra med er ångest. Ja man lär sig aldrig att inte ta de sista glasen. Jag måste få hjälp att sluta helt för kan sällan bara dricka nåt glas vin.

Jag ber om ursäkt att jag skrev i din tråd, visste ej hur man gjorde i forumet.
H

Sisyfos
mån, 2020-04-06 - 06:59

Ett litet råd i all välmening om du skulle få komma bort från allt en period. Gå inte i försvar direkt när du uppfattar dig påhoppad för något. Finns ofta en förklaring som ligger lite bortom det man hör och ser. Men så snart bråket är igång kan ingen få rätt längre om man inte möter en klokare person som kan backa den meter som behövs för att man ska få perspektiv. Blir säkert bra övning också med hundarna där man också måste läsa andra varelser. Hoppas att det går vägen för dig med dina planer och att du hittar nåt som får dig att må lite bättre och som du känner glädje i. Den glädje man får från ruset är ju rätt tom.

Ostrukturerad
lör, 2020-04-11 - 12:53

Du skriver i min tråd men det är helt ok för mig! ??
Vad jag gör med min ångest..? Ja du, när jag var yngre gjorde jag ingenting åt den.. Har haft depression och ångest sedan tonåren. Sedan när jag "upptäckte" att droger och alkohol fick mig att må bättre har jag fortsatt med dem.. ?
Har du ingen du kan umgås med som inte dricker? Är det socialt drickande som är ditt främsta problem? Eller dricker du även när du är ensam?

Ostrukturerad
mån, 2020-04-20 - 20:34

Sisyfos: En tanke ang det du skrev sist: Tycker du det är okej att hoppa på folk personligen, att gå till personangrepp? Låter så nänligen. Om du eller nån annan har ett knep hur man ska undvika att bli sårad och ta åt sig när folk går till personangrepp och kritiserar mig som individ, så lyssnar jag gärna! Det är skillnad på konstruktiv kritik och påhopp! Vissa inser inte att de kommer med påhopp och personangrepp..och blir förvånade när man reagerar! Det får mig att fundera över om de kanske är underbegåvade eller haft en störd uppväxtmiljö där påhopp var okej.. Har svårt att tänka mig att någon annan som brinner för hundars bästa skulle hoppa på mig på det sätt vissa har gjort! Det är trashigt att hoppa på andra, white trash in close-up, och även fast jag är alkis så umgås jag inte med white trash! Det är aldrig OK att såra någon för att man själv ska få känna sig stor!!

Ostrukturerad
mån, 2020-04-20 - 20:40

För övrigt så känner jag mig trygg med djur..de attackerar mig inte verbalt och kastar inte skit på mig som människor kan göra! Älskar djur för de blandar inte in sina egna jävla demoner, de är så fördomsfria! De dömer en inte och jiddrar inte, utan tar en som man är!
Det är ju människors psykisla misshandel som fått mig till att ta till flaskan!

Min tur
tis, 2020-04-21 - 09:09

Ibland kan det vara en idé att fundera över sig själv och sina egna reaktioner. Varför man reagerar som man gör. Handlar det av erfarenheter eller tolkningar, kanske egna signaler man sänder ut. Så länge man rör sig kring och interagerar med andra människor får man räkna med att få reaktioner. Positiva och negativa. Man har oxå rätten att välja att stå utanför men då får man oxå ta de konsekvenser det innebär. Det är inte alltid lätt att vara i sociala sammanhang och jag kan absolut förstå känslan av att vilja dra sig undan. Det gör jag själv titt som tätt när jag behöver pausa. Och då gärna med mina egna hundar som jag har adopterat från Spanien och Serbien.
Djur är fina vänner men även de är känsliga för signaler och de budskap man sänder ut, mer än vad människor är. Och de är mycket lyhörda för om vi är i balans eller inte!
Kanske är det en bra sak för dig att ägna dig åt hundarna ett tag och att komma undan det du nu tycker är svårt och påfrestande. Men det betyder inte att du inte behöver ansvaras för egna reaktioner och bemötande hos de människor du kommer att möta även där. För jag antar att det finns medmänniskor även dit du tänker åka.
Och en tanke som Är viktig och som jag önskar dig att ta med på din färd är att, de allra flesta människor vill väl?

Sisyfos
tors, 2020-04-23 - 23:18

Du frågar:
”Tycker du det är okej att hoppa på folk personligen, att gå till personangrepp? Låter så nänligen. Även att uttrycka sig på det sättet kan uppfattas som ett påhopp, tycker jag. Det är kanske inte alltid så att man är överens i hur man uppfattar situationer.

Och nej, jag tycker inte det är ok att hoppa på folk - det är inte det jag skriver. Jag menar bara att det ibland (oftast) kan vara bättre att ta ett steg tillbaka och analysera situationen än gå i försvar direkt. Och nej jag tycker inte alls att det är ok att sparka på människor eller utnyttja svagheter men jag tror heller inte att man vinner något på att gå i försvar eller i konflikt med den typen av människor. De gånger jag träffar på såna försöker jag fundera över varför de beter sig som de gör. Ofta kan man se att de har ett behov av att trycka ner andra och ja, då är det helt enkelt egentligen lite synd om dem för om det behovet finns så är de definitivt inga stora människor. Att gå i konflikt då är dömt att misslyckas. Men det är klart att det är svårt vid ett direkt påhopp. Men som sagt man kan backa lite för att kolla om det var ett missförstånd el ett påhopp.

H
fre, 2020-04-24 - 09:23

Hej Ostrukturerad
Jag visste ej hur man skulle göra när man skrev här, men har börjat med en egen tråd. Allt känns mycket bättre nu, även börjat med programmet som finns på denna hemsida.
Kram