Div åsikter eller...?

1739 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Se klart
Vilken fin läsning i din tråd

Har läst det du skriver under lång tid och långt innan jag startade en egen tråd. Tack för dina kloka ord och erfarenheter. Tänker också på det där att jag ofta läser här att människor verkligen klankar ner på sig själva. Och att det nästan är en omöjlighet att utgå ifrån när det kommer till nykterhet då den ju handlar så mkt om att göra gott för sig själv. Att ha det värdet.
Men inser också att det finns många olika vägar, förtröstan ändå.
Ha en fin dag!

Strulan65
Rena facitet för mig

Hoppar runt i blåsten och skriker, Adde har skrivit ned facit till resan 💨🙏😉
Så enkelt och klokt, de 12 stegen är en sådan hjälp sen finns det olika vägar att ta dem.
Om du inte lyssnat på senaste avsnittet av alkispodden gör det, tyckte det var väldigt bra.
Ha en fin dag// kram Strulan 🙏💪

Adde
Ibland

kan jag bara gapflabba åt mina stolliga tankar :-))

Åkte förbi en nykterhetskontroll fast i mötande fil en morgon.
Åkte därför samma väg hem i förhoppning att de var kvar...och ja de det var de....i mötande fil :-)))
Som en reflex kommer tanken att jag ska vända och åka tillbaka igen så kanske, den stolta nyktra alkoholisten, ska få blåsa :-O

Varför ens lägga energi på såna fånigheter ?? Men det är skillnad på då och nu :-))

Andrahalvlek
Fattar känslan

Så hade jag nog också tänkt 😂 Även om jag alltid blir skakis när jag hamnar i nykterhetskontroll. Fast jag aldrig har kört onykter så blir jag nervös, konstigt nog. Nu hade jag kanske tänkt annorlunda ”yes, bring it on” typ 😂

Adde
Ända

sen jag gjorde min efterbehandling en gång i månaden har jag funderat över varför återfallen i gruppen kom så regelbundet ? Det är 3,6 och 9 månader som folk tar sina återfall och försvinner från efterbehandlingen.

Sen, ute i det nyktra livet, så ser man ett annat schema : Runt 7 år, runt 12 år och sen runt 17 år......och som synes är det ca 5 år mellan varje ??? Varför ???

Nu har jag träffat en bekant som har längre nykterhet än jag och som jag hyser förtroende för och litar på allt med det gamla talesättet jag kör med : Gör som Di Gamle gör så går det bra ! Vi pratade om återfall och hur det kommer sig att folk som har 22 års nykterhet och än värre.....28 år, tar återfall ??? Och som ni ser återkommer den ungefärliga perioden på ca 5 år. Han som tog återfall efter 28 år söp ihjäl sig. Inte förvånande men tragiskt.

Jag lever ju knappast till jag får fira 28 år :-)) men det andra oroar lite och det eftersom jag är en praktiker och vill ha orsak och verkan klarlagd. Min bekant hävdar att återfallen beror på att de slutat gå på AA men jag tror inte att det är så enkelt. Det viktiga för mig är ju att påminna mig om att jag ÄR en alkoholist och att jag alltid kommer att vara det. Och att jag kan kontrollera min sjukdom genom att inte dricka alkohol.

Jag lever ett liv där alkoholen inte finns med i handlingen på nåt sätt och jag påverkas inte av att andra dricker annat än att jag blir så less på fyllesnacket så jag föredrar att gå hem. Men jag skulle aldrig någonsin utsätta mig för nån typ av substitut som skulle kunna dra igång min demon som ligger i dvala nånstans inom mig. Jag fördrar kolsyrat vatten eller ibland "dryck av ciderkaraktär" trots att den är förödande för min diabetes men vafan....jag är ju inget helgon !! Och nej, jag drack aldrig någonsin typ starkcider under min aktiva karriär !! Varför hålla på med sån tantdricka när det finns vodka ???

Det forskas på alla möjliga sätt på oss alkoholister men jag har aldrig varit med om, eller hört talas om, att nån seriöst har pratat med oss ? Jag kan ibland läsa om "nya" upptäckter och då har det varit som klippt och skuret från 12-stegsprogrammet. Skäms de för att vi har en erfarenhet av supande som de inte har ? Man kan ju inte lita på en alkis va ??

Jag har många fina och roliga minnen från min nyktra karriär bla en lunch på en krog där vi, ett gäng på ca 10 st alkisar med anhöriga, ramlade in och beställde mat. Vid frågan vad vi ville dricka svarade allihop : Jag kör så jag tar vatten :-))) Servitören blev helt klart ställd :-)) Men vi fick vårt vatten !! Och som vanligt när alkisar träffas blir ljudnivån runt bordet snart hög med många och långa skratt och andra gäster tittade på oss och undrade med säkerhet vad vi drack :-)) För man får absolut inte vara glad utan att ha hinkat i sig en massa alkohol !! Det är en väldigt befriande känsla att sitta i ett sånt sällskap där alla har hittat sin plats i livet och fått en egen självkänsla och där det är omöjligt att göra bort sig !

Jag har det bra idag och jag vill inte riskera det livet med ett återfall och jag är väldigt medveten om att jag aldrig kommer att kunna dricka "socialt" (Vilket korkat uttryck ) och jag fortsätter dagen idag med att inte ta det första glaset.

santorini
Intressant fråga!

Det där med återfall, ja vad kan det bero på? Inbillar man sej att man är botad? Efter 28 år tror man kanske att man är det. Eller efter sju. Det är väldigt viktigt att man accepterar att man aldrig kan dricka alkohol igen om man druckit sej till ett beroende. En dag i taget men inse att det måste bli varje dag framöver. Man kan aldrig börja förhandla med sej själv om det.

Adde
Att

först vara på avgiftning pga tablettmissbruk och sen ca 2 mån på sluten behandling och det första som görs när hen kommer ut är att supa skallen i bitar gör mig jävligt missmodig och jag tappar hoppet om ett läkande från sjukdomen. Insikten är lika med noll.

Samtidigt kämpar folk mot cancer och vill verkligen leva men förlorar mot sjukdomen :(

Så olika men ändå så lika vad gäller döden :(

Ja, jag tappar lite fart i livet och blir nerstämd.

Backen123
Lite funderingar från anhörig

Läser att du varit nykter länge
Min man är nykter sedan 5 månader, avslutad 12 stegs behandling. Har inte gjort det 8:e steget i hjärtat, dvs inte pratat med någon som skulle behöva lite upprättelse. Han sover inte, och har knappt gjort det på 2år, och är djupt deprimerad. Han tycker livet är slut. Och jag tycker också livet är slut, jag har peppat, stöttat, följt med till beroende kliniken, läkare, tagit eget ansvar dvs al-anon. Kan bara någon förklara vad som händer? Han har haft ett återfall för 6 veckor sedan. Nu har han sen nästan 2 månader ingen kontakt med sina barn som bor på annan ort. Vi har noll umgänge, han vill knappt gå på AA inte ta kontakt med andra lykta alkoholister, inte ta kontakt med sponsor. Utan det är helt svart, lika svårt som innan behandling. Ilskan har lättat, men det är ju för att jag inte säger något, om vare sig huset el ber honom om någon hjälp.

Adde
Det

är tyvärr så många som är "spritfria" men inte nyktra. Dvs inte hittat sin nykterhet med egen sinnesro inom sig. Kallas också att "Gå på vita knogar" dvs spritfri på ren vilja. Jag hade själv mängder med såna perioder innan jag valde att själv söka behandling och accepterade att jag var alkoholist. Jag satt ett datum in i framtiden då jag skulle kunna dricka igen och då var det inte svårt att avhålla mig från alkoholen. Men det blev ju mycket värre efter det datumet då jag skulle dricka ifatt det jag missat.

Stegarbetet är ingen språngmarsch och kan ta väldigt lång tid, flera år ibland. Och har man då hoppat över första steget där man erkänner sig maktlös inför alkoholen så är ju resten rätt meningslöst. Jag visste ju innerst inne att jag hade "problem" med alkoholen och jag sökte hjälp för att nån "skulle fixa till mig " men det var nog först när jag träffade andra alkoholister som jag skulle bo tillsammans med som jag verkligen fattade att även jag var en alkoholist. Jag kan visa vägen för andra alkoholister men de måste själva gå vägen fram. Och de måste vara nyfikna på hur det nya livet kan se ut.

Inget hoppfullt svar men jag hoppas du förstår vad jag menar. Och jag hoppas innerligt att du fortsätter gå på Al-anon och jobbar med dig själv ! Du har sån hjälp och nytta av det !

Kram !!

VaknaVacker
Backen123 och Adde

Händer så mycket i hjärnan när man slutar dricka. Tror många får postakut abstinens eftersom signalsubstanserna i hjärnan är ur balans. Här finns mycket bra info:
https://youtu.be/Dq_Uk-wtPxs

Adde, tack för allt du delar här. En källa till inspiration är du🙏🌹

Adde
Ibland
Se klart
Tack

.., för påminnelsen! Kan aldrig bli för många 😊

Adde
Never

ending story.....
Länge sen jag skrev här och det blir så ibland. Nu blev jag påmind av en vän från forumet och det tackar jag för.
Ofta skriver jag för min egen skull, för att få ur mig tankar som skaver lite, och ibland för nån annans skull där jag känner att jag kan dela med mig av hur det var för mig.

Men ofta känner jag att hela köret med alkoholism och medberoende står mig upp i halsen ! Det blir bara för mycket och jag måste lägga det åt sidan och göra som Fantomen och gå på gatorna i mina vanliga kläder. Det är samma frågor, samma problem, samma försöka att minska konsumtionen, samma sätt att byta dryck, samma sätt att ljuga för mig själv, samma.....samma...samma....vi följer alla samma schema.

Men med paniken runt viruset så följer andra saker som jag inte kunde föreställa mig. Eller jo, det kunde jag ha gjort men ville inte se....

Misshandeln i hemmet ökar markant och olika organisationer får massor att göra. Island och Grönland stänger ner sina systembolag vilket vi också borde göra. För övrigt den enda nerstängning som jag skulle stödja.

Hur som så är jag jävligt glad för att jag inte dricker nu när allt stängs ner. Jag har ju blivit van vid att röra mig fritt utan hinder och nu helt plötsligt stryps min rörelsefrihet och jag känner en klaustrofobisk känsla med vidhängande rebellanda ! Jag kan känna igen gamla tongångar när div helger eller andra påfund begränsade min rörelsefrihet så blev alkoholen flykten ut från tristessen det enda tänkbara. Normala långhelger har ju ett slut men nu finns inget datum när vi släpps på grönbete igen. Trösten just nu är en planering av resor i juli och augusti men tji bokning eftersom det skakar lite på marknaden. En del reseföretag kommer ju inte att överleva detta och jag vill ju inte kasta pengarna i sjön.

Och ja.....jag vet att det är ett i-landsproblem jag har men jag vet också hur det hade sett ut om jag fortfarande hade varit aktiv. Då hade det varit fullt ös !

Men idag väljer jag att inte dricka och de pengarna jag sparar på det använder jag till resor som utvecklar mig istället för att som tidigare avveckla mig.

Andrahalvlek
Helt rätt!

Det är ju helt normalt att man efter en tids nykterhet inte vill bli påmind dagligen om varken alkohol eller nykterhet. Det är ju hela poängen med att bli nykter 😊

Och det är därför helt normalt att besöken på forumet blir färre med tiden. Men det är alltid roligt när gamla bekanta gör återbesök 😊 Och helst inte pga återfall då förstås 😔

Rutiner är viktigt för alla tror jag, men för en del mer än andra. Jag är tex otroligt beroende av rutiner. Jag gillar INTE att jobba hemifrån. Det blir för tyst, och det blir liksom ingen ordning med någonting.

Jag är otroligt glad att allt det här sker just nu när våren gör entré med stormsteg! Skog och natur är vinnaren i allt detta. Och jag som är en skogsmulle sen innan får stå ut med lite mer ”trängsel” den här våren. Från noll möten i skogen till fyra-fem kanske 😂

Backen123
Mera funderingar som anhörig

Du skrev till mig om vita knogarna, det stämmer nog. Men det som för min del gör att jag inte kan leva i det här längre med min man är att han efter avslutat 12 stegs behandling för 3 månader sedan har gett upp, fått återfall, flera, senast i fredags då han var full när jag kom hem och va uppe i oss, dvs med mina barn. Slocknade i soffan kl19. Mina barn fattade inte att han var full, för jag berättade dagen efter. Sen drog han till stugan i två nätter, utan sprit tror jag. Jag får ställs frågor om han tänker komma hem. Misstänker att han har druckit nu också, det luktar misstänkt iaf. Men dit jag vill komma är, att allt är så mycket mer destruktivt, han har fått medicin, jag följde med till läkaren, han har blivit sjukskriven, han är helt tom i blicken, tycker livet är slut, och på det sover han inte. Varför, han har redskapen, han visste att det skulle komma, men han skiter i allt och är också väldigt otrevlig. Han har under pågående behandling varit våldsam och har slängt ut mig. Och han försöker inte ens ha någon kontakt med sina söner. Men han vill inte att jag flyttar vilket jag har föreslagit för 2 veckor sedan, då klappade han ihop fullständigt för då skulle allt gå överstyr, men eftersom det inte finns det minsta förändring i av att ge efter det heller så antagligen kommer flytten ske på söndag. ( om jag orkar, för det blir en psykisk nedbrytning) lite osammanhängande, men det är nog hela jag, tappat det rationella i min handling. Hoppas du tycker det är ok att jag ställer alla dessa frågor 🌷

Adde
Backen123...

jag håller på dig och skickar så mycket cyberstyrka jag kan <3

Han är inte alls färdig med sitt drickande så det kommer att fortsätta till/om han kan se sina konsekvenser.
Och självklart vill han inte att du ska flytta för du hjälper till att hålla han flytande i all sin misär.

Uppbåda all kraft du har kvar och sätt dina flyttplaner i verket men tala inte om vart du tar vägen för honom. Är han våldsam nu så finns risken att det blir värre när han inser att ha tappar greppet om dig. Har du möjlighet att gå på Al-anon (kommer inte ihåg om jag frågat förut ?) Ring gärna en kvinnojour så får du stöd och hjälp där, kanske med boende eller med praktiska saker.

Jag skulle önska att du lägger fokus på dig själv nu och ditt egna mående, inte lätt.....jag vet, men absolut nödvändigt ! Du kan inte påverka honom !! Tala inte om i förväg att du drar utan bara stick till ditt egna bo ! Jag oroas av att du skriver att han är våldsam redan nu och det kan bli ännu värre, du måste vara försiktig !!!

Och självklart är det ok att du skriver här och jag hoppas innerligt att du fortsätter för det underlättar för dig själv att få ur dig känslorna ! Jag ser fram emot dina inlägg !

Kram !!!

Backen123
Tack för att du svara ❤

Ja det är en mardrömssituation. Huset jag flyttar till ligger i grannbyn, tror innerst inne inte att han kommer att söka upp mig. Så jag kan inte bara fly och flytta. Sen jobbar han hemma på gården, så han är alltid hemma. Jag har bestämt min påsk, för han har jour och kan inget göra, han är kränkt för så mycket som jag gör, inte säger osv. Han flyttade hit för 2.5 år sedan, kommer 45mil härifrån. Han har inget umgänge numer, jobbar själv och tycker jag är den elakaste som finns. Tror redan han vet att han tappat greppet om mig, tror också hans depression bottnar i att han vet så väl vad han har ställt till med. Han säger ju att han känner sig värdelös och klarar inte ställa upp på mina krav ( som jag inte ens vet att jag har) Tror också att han förstår, att han kan inte ställa till med någon oreda för det är "min" by. Så då skulle han vara helt körd. Förstår inte varför han inte flyttar hem! Eller tar time out. Hur tänker alkoholisten, vi köpte huset, gifte oss och han hade sjukdomen hela tiden, sen 5-6 år innan vi träffades har han berättat senare. Trodde han inte att jag skulle reagera? Han har hela tiden bedyrat att han älskar mig, fast det inte visas i handling längre. Men innan vi köpte den stora lantgården fanns inget att det elaka, depressiva, det som inte går att ta på, men så över en natt efter ca 2 veckor kom det. Visst hade han innan druckit till i festliga sammanhang för mycket, krypläge, men jag bara det orutinerade bland ett kompisgäng som lever i den kulturen att det dricks mycket starksprit, men det hanteras. Och i hans hemstad i mc klubben där hände aldrig något tok. När han påbörjade behandlingen i höstas ringde han runt till alla i klubben och berättade, även för sina föräldrar, 1 bror, min syster och hennes sambo, min mamma och hennes sambo, sina barn och exfrun. Sen skulle locket läggas på. Ingen annan skulle få veta. Så nu umgås vi inte med någon, sitter hemma, jag har eget företag och jobbar rätt mycket. Och så tycker han att jag inte ställer upp.... Men som sagt i påsk ska jag träffa tantkompisarna ett dygn, ska bli så mysigt. Hoppas din påsk blir härlig. Hur är det för dig, hur länge hade du varit nykter och är det en kamp fortfarande? Kram tillbaka, är så stärkande att få svar ❤

Adde
Skönt

att du kommer iväg med "tantkompisar" :)) Ett välkommet avbrott.

Ett rätt vanligt fel som nynyktra gör är att skrika ut det inför hela världen och sen skiter det sig. Ångesten blir dubbelt värre dessutom så pratas det ännu mer bland de som vet. Du vet...typ.."Va varejagsa" "Vissteväldet" "Det höll inte länge men det var väl ingen överraskning" osv osv.

Men använd nu helgen till att flytta fokus till dig själv ! Du behöver se om ditt egna mående så du kan landa i nya planer för framtiden. Du är så värd att få ett bra liv !!

Jag har egentligen aldrig kämpat mer efter min kapitulation och efter jag blev varse att jag inte är ensam om min sjukdom efter min behandling. Att jag insåg att jag behövde hjälp och att jag var beredd att ta emot den betydde allt för mig. Jag har en längre nykterhet, har ju varit med på forumet sen det föddes :-)) och var nykter innan dess, men längden på nykterheten är inte så viktigt efter ett tag utan det viktiga är jag påminner mig om var jag kommer från. Jag har, liksom alla alkoholister, precis lika långt till återfallet dvs en armlängd ! Min sjukdom är kronisk så den är inget att leka med.

Ta hand om dig !!

Kram !

Backen123
Och så igen

Vad tror du om det här, han har offerkoftan på sig som jag ser det. Väntat i 3 månader efter lite förändring till det positiva, från hans sida men det kommer inte. Det finns där om jag är uppåt och driver på, men jag behöver få något tillbaka. Så jag har tystnat efter alla skumma bråk, försöker att vara som han, inte ge, men jag beter mig åtminstone. Idag har vi firat min äldste son som fyllt år på en sjö 3 mil hemifrån för morföräldrar skulle kunna vara med. Kollade av med mannen för någon vecka sedan, och han skulle försöka byta bort jour. I onsdag frågade jag har det gick, men fick till svar att vi hade inte sagt någon tid så han struntar i det. Jag sa inget om snälla, förlåt, för vi övriga hade inte bestämt tid. Säger idag när jag for att jag vet inte när vi kommer hem. Barnen följer med mig hem, vi stannar på vägen och handlar mat. Kommer hem, han har gjort mat till sig själv. Får till svar att jag behöver inte bry mig om honom lite ilsket. Sen säger han inte Grattis till sonen, inte Hej. Upplyser mig om att han var inte saknad idag och att han ska hålla sig undan resten av kvällen. Går och lägger sig i sitt rum där han sovit dom senaste veckorna pga av att han inte kan sova och vill inte störa. Jag frågar honom om han slutat älska mig och det är då han svarar, jag ska hålla mig undan.... tänker om vår relation är över känslomässigt så behöver han väl inte bete sig som vi hatar honom. Det känns ändå som att det skulle kunna vara knutet till sjukdomen och det gör mig så osäker. Och eftersom han bär på lite osäkra känslor så vågar jag inte slå näven i bordet och säga att nu är det nog ( vilket är jag, innan det här) tror man blir tokig....

Adde
Jag

som aktiv alkis lade ju alltid skulden på alla andra runt mig för att få bort uppmärksamheten från mitt beteende.....det fungerade ju sådär som du märker....Men det tänkte ju inte jag på då i mitt förvirrade tillstånd.

Släpp honom och vänd blicken inåt dig själv ! För att kunna gå vidare så måste du börja titta på hur du vill forma ditt liv. Han har uppenbarligen inga som helst tankar på en förändring så börja att staka ut ditt liv utan alkisen !

Det är viktigt för dig nu att sätta dig själv på främsta platsen och börja göra bra saker bara för din egen skull.
Du är så mycket värd det !

Kram !!

bo1995
Till Backen123

Ursäkta att jag hoppar in i din tråd Adde, och skriver till någon annan.

Skulle bara säga till Backen123 att lyssna på vad Adde skriver.
Det är riktigt bra råd.

Ta vara på dig själv först och främst.
Du är väldigt viktig i ditt liv, och förtjänar bättre.

Mvh Bo

Adde
Tack

bo1995 för att du kommenterar och du behöver absolut inte be om ursäkt ! Tack igen !

Backen123
Flyttat!

Jag tog så steget, på hans födelsedag och allt. Flyttade till huset som har varit på G och som bara stod och väntade. Kommer hem från tantträffen, han hade supit (eller festdruckit, inte dövat ångest som han sa till den han drack med och som övrigt är min systers sambo, som trodde att dom över ett glas kunde gå till botten med det onda, så dumt!) Inte städat undan tomflaskor, grinig. Jag var vass, för nu kunde han byta bort jour, fara 10mil tur och retur till bolaget och sen dricka... Men han kunde inte byta bort jour för min son, som var plnaerat för då fick han inte veta någon tid 2 dagar senare. Han sa jag skulle flytta, han var så arg och tyckte det var hemskt att han fick säga till sin mamma att han inte visste vart jag var, Jesus, han visste vart jag var. Jag började packa, och försökte prata lugnande, han sa att det är väl onödigt att vi skulle vara vänner. Han menade att det hade väl ingen betydelse, vi skulle ju bara träffas en timme till på banken. Åker hem dagen efter hämtar mer, han är lugn, hämta cyklar idag till barnen, han är lugn och hjälper mig pumpa däcken. Han tycker nog att det är skönt att jag är borta. Nu ska det bli intressant att se vad som händer, tror han var till AA i måndagskväll, en känsla då jag mötte honom eller så var han bara iväg 10 mil tur och retur och köpte mat. Men vad tror ni, vad händer nu? Blir allt bara värre med drickandet, eller kommer han att skärpa sig och försöka få tillbaka vänner och leva livet som vanligt, eller får han uppvaknadet och skärper sig. För i min värld är han bara i steg 1, iaf är inte steg 4 gjort i handling. Han tycker såklart att det är mitt fel, att det är jag som inte ställt upp. Tack ännu en gång Adde och bo1995

Adde
Han är

INTE i steg 1 !

Då har man insett att man är maktlös inför alkoholen och det är ju uppenbarligen inte han.

Jag tycker att det är bra att du tagit steget att flytta !! Nu kan du verkligen ägna tid åt ditt egna mående och skaffa dig ett bra liv ! Sök upp Al-anon, om inte i irl så läs på nätet ! Har du möjlighet så tar du en familjevecka !

Och du !! Du behöver inte bry dig om vad han gör nu ! Det är helt hans ansvar ! Du har nu en kanonchans att förändra ditt liv så du får det liv du förtjänar ! Ta steget !

Kram !

Adde
Ibland

halkar minnet tillbaka till den tiden när jag var i brytpunkten mellan 2 liv. Dårhus eller bårhus.
Jag tog ju beslutet att åka på behandling i ett behandlingshem som grundade sig på Minnesotamodellen, dagligt tal AA. Och jag har aldrig någonsin ångrat det, inte en enda gång !!

Där sa jag under besöksdagen helt öppet för min familj att jag var alkoholist och jag var väl den siste som fattade det... Jag var, då som nu, lite stolt över att jag befann mig där och att jag tagit beslutet själv. Iofs påhejad av exet men hon gnällde också över att det kostade så mycket pengar....

Under behandlingstiden fick vi åka runt nån dag i veckan till AA-möten i grannskapet och jag minns det första mötet som det var igår !! Och det pga en som "firade" sex år som nykter och var så fruktansvärt dyster så vi sa när vi åkte hem att ska vi bli sådär så är det bättre att vi super i stället ! Inget bra föredöme där alltså....Nästa möte veckan efter var vi till en annan ort och där satt en kvinna som pratade, pratade, pratade.....hon snackade även på inandning så till slut stängde man bara av. Hon hade varit nykter några år och var sååååå glad över att hon fortfarande var ensam ??!! Inga roliga framtidsutsikter där heller....

Jag kom hem, efter en månad, på kvällen till ett tomt hus och var helt ärligt rädd för att vara ensam. Jag hade träffat exet dagen innan när hon kom till behandlingshemmet för att vara med på Familjeveckan så jag skulle ju klara mig själv i en vecka och jag var nog inte helt på det klara då med att nykterheten är mitt egna ansvar.
Dagen efter gjorde jag som de hade sagt åt mig : Gå på AA hemma direkt ! Så dagen efter gick jag dit, skiträdd för att nån skulle se mig !! Men som nynykter, osäker och helt vilsen i det nya livet bestämde jag mig att följa råden från de som gått före mig och det har räddat mig och gett mig en stabil grund att stå på. Som jag sagt ett antal gånger här så är inte jag religiös utan tar till mig de praktiska råd som jag får om jag lyssnar på Di Gamle och som jag kan läsa mig till. Det ÄR ett enkelt program för komplicerade människor men litar jag bara på att det jag får höra är för mitt eget bästa så går allt så mycket enklare. Alla de som tar återfall och berättar det hjälper ju mig i min nykterhet just för att man klart kan säga att de har tagit mitt återfall så jag slipper det ! Att berätta om återfallet hjälper 2 gånger : Det lyfter av ångesten för den som tagit återfallet och det hjälper mig att fatta att så ska jag inte göra.

Under första året så hade jag efterbehandling en gång i månaden och det var utan tvekan den absolut bästa dagen som fanns !! Jag åkte på kvällen före, oftast med tåg, och när jag satt mig i mitt säte så sjönk axlarna ner och jag andades ut och mådde helt sagolikt bra !! Det var min dag, enbart min dag och ingen annans !! Jag har nog aldrig upplevt den känslan så intensivt som då ! Att sova i de små rummen, typ garderob, ovanför garaget var som när jag sov inne på behandlingen första natten. Totalt avslappnad och utsövd som aldrig någonsin tidigare !
Hela min kropp talade om att det var bra nu och att jag var värd att ha det så bra !

Det var spännande att möta behandlingsvännerna och se vilka som fallit ifrån för så var nästan alltid fallet. På den tiden var reglerna stenhårda : Hade du inte giltigt förfall, typ egen död eller så, så åkte du ur efterbehandlingen. Den regeln höll nog många nyktra för det var ju förenat med kraftig skam om du sket i behandlingen.

Hemmavid så gick jag 2-3 ggr i veckan på AA eftersom det var min enda trygghet och jag förstod ju att för mig var det viktigt att skapa mig en egen väg att gå på med hjälp av Di Gamle. Jag hade ju fått karta och kompass under behandlingen men att orientera mig fram var jag tvungen att göra själv, där fick jag ingen hjälp. Under första året blev jag konfunderad över 2 reaktioner som infann sig : 1) På hemväg efter en efterbehandling råkade jag hamna mittemot en man som hade köpt 2 små rödvin i restaurangvagnen. Jag fick inget sug men tänkte att jag såg nog ut som en tiggande hund :-)) 2) En dag första veckan skulle jag laga mat som bara jag tyckte om och hade köpt go'mat och började plocka fram. Då kom tanken som en blixt från klar himmel : Till sån god mat måste du ha vin !

Jag blev både förvånad, rädd och sen förbannad att såna tankar kom upp i skallen så jag packade in allt i kylen igen och satt mig i fåtöljen för att tänka igenom vad som hände inom mig och jag hade telefonen med aa-nummer inom räckhåll. Jag behövde aldrig ringa och det blev också det enda,hittills, tillfället i min nyktra karriär som jag var nära ett återfall.

Jag fortsatte med AA i flera år och jag var med på Gotlandskonventet, Gullbrannakonventet, landsmöten och div andra mindre tillfällen. Jag har haft en massa kul upplevelser och träffat många trevliga människor och har många fina minnen. Det dråpligaste var nog middagen ute i Kneippbyn där hela gänget hade samlats för middag med dans och stämningen var HÖÖÖG !! Visste man inte att det nyktert folk där så hade man avgjort trott att det var ett fylleslag !! Och just det trodde en ung man som vinglade in med en ölflaska i hand och deltog med stort nöje i dansen tills ölen tog slut och han skulle köpa en ny :-))) Vid baren såg han bara läsk och frågade varför det inte fanns öl och när han fick svaret att det var en fest för nyktra alkoholister försvann han som en avlöning :-))

Med åren så tappade jag sammankomsterna av olika skäl. Gotland blev för dyrt, Gullbranna togs över av narkomaner och landsmötena blev aldrig nån hit för mig. Och så började jag känna mig som en annan skrev här på forumet att jag inte fick nån utveckling i mötena längre. Jag behövde lära mig nytt för att känna att jag utvecklades.
Jag har ett fritt liv utan nån egentlig press och kan idag välja hur jag ska leva mitt liv. Jag har under de sista 5 åren prickat av min bucket-list på resmål i världen och har väl inte så mycket kvar att se fram emot. Det där var en liten lögn för jag smider planer :-)) Jag har ju en frihet idag som är få förunnad och som jag är väldigt tacksam för. Hade jag fortsatt dricka hade jag inte funnits kvar alls....

Det är inte alla som har fått tre liv : Före, under och efter alkoholismens tvångströja !

Och allt detta hänger på att jag gör bra saker för min egen skull, inte tar det första glaset och lever dagen idag !

Andrahalvlek
Tack Adde 🌸

Det var väldigt intressant att läsa om hela din nyktra resa! Vilket år blev du nykter?

Du är en sann förebild 🤗

Adde
Tack

Andrahalvlek.
Det blev en lång text men ändå bara en bråkdel av vad livet erbjuder mig som nykter. Livet är ju inte alltid soligt så det blir ju en del motgångar som ska hanteras men om jag fokuserar på vad jag lärt mig så fungerar det hyfsat, tom bra ibland.

En händelse som kunde ha resulterat i en katastrof var den morgonen när dottern och ringde och sa att hon var på sjukhuset :-O Hon hade blivit våldtagen och ville ha mitt stöd. Och jag hade inte fyllt ett år som nykter....

Satan i gatan vad fort det gick genom stan då !! Jag bestämde redan vid start att polisen kör jag ifrån !! Och så ringde jag en alkiskollega för att ha som stöd själv för det här var min första katastrofhändelse och jag visste inte alls hur jag skulle hantera situationen. Dottern var ute när jag kom och vi åkte och åt lite mat innan hon skulle på möte med nån från socialen och jag passade då på att gå på ett lunchmöte på AA. Vi kunde prata helt öppet och sansat om vad som hänt, jag med lärdomar från AA och hon med sina lärdomar från Ungdomsveckan hon hade varit på. Vi visste båda att bästa medicinen var att prata, prata, prata och få ur demonerna som ville bygga bo i huvudet. Det visade sig att killen hade våldfört sig på andra tjejer men de slog undan all samtalshjälp de blev erbjudna och de mådde inte på långa vägar lika bra som min dotter. Det blev ett rejält test på vad vi lärt oss och vi gick stärkta ur katastrofen.

Ännu en episod ur livet och där jag haft enorm nytta av vad jag lärt mig om mig själv och de verktyg jag fått.

Jag undviker numera konsekvent att prata om min tid som nykter eftersom jag inte tycker det är speciellt intressant. Jag tar inte medalj längre fast det visar för nya att det fungerar och kan ge hopp om ett nytt liv. Jag kommer aldrig att komma upp i de 40-50 år, alltså AA-år !!, jag mött och det var jag lite sur på i början :-) Jag lever, försöker iaf, att leva dagen idag och idag är jag nykter och det får vara gott så !

Oavsett längd på nykterheten så har jag precis lika långt till återfallet som min arm är lång ! Jag får aldrig glömma det !

Andrahalvlek
Klok inställning

”Oavsett längd på nykterheten så har jag precis lika långt till återfallet som min arm är lång.”

Det tar jag verkligen med dig!

Förstår att din dotters trauma var en riktig utmaning också för dig! Skönt att ni kom ur det båda två på bästa möjliga sätt.

Backen123
Fylls av hopp

när jag läser era texter ❤ men jag är inte naiv. Träffade mannen, och vi pratade, vi får snabbt en låsning. Han sa att han ska dricka snaps på midsommar, sluta med smådrickandet. Jag frågade om det var slut på fyllkörningar, ilskan, försvinna i dygn, fick till svar ja sen for han. Jaja det är ju hans liv, men otroligt sorgligt då det kostar så mycket för mig och hans barn. Vet inte vad som händer nu, om det går snabbt utför eller om han klarar balansen. Jag har det bra i mitt nya boende.... funderar över din behandling på hem, tror det är bäst. Tror öppenvården är inte ett så bra alternativ då jag inte tror det ger en lika nytändning. Vilka hem är bäst, utifrån era erfarenheter. Tänkte jag kunde vara redo om jag får bönen om hjälp

Adde
Det

är nog så att ett hem som behandlar enl Minnesotamodellen (på gamla sättet) får bäst resultat. Idag är jag inte uppdaterad längre på vilka som fortfarande gör det så det får man nog ringa och fråga. "Mitt" gamla behandlingshem har helt tappat stilen genom att tillåta och använda sinnesförändrande preparat och på det viset så har man gjort alkisarna till tablettberoende istället. De har släppt på restriktionerna när man är intagen så man tappar koncentrationen på sig själv vilket är så sorgligt för där ligger nyckeln till ens fortsatta nykterhet.

En del länder har totalförbjudet alkohol under den nuvarande viruspaniken vilket jag hurrar för : https://accentmagasin.se/alkohol/who-alkoholen-behover-begransas/

Och det här är ju alltid lika aktuellt : https://news.cision.com/se/iq/r/hjalp-din-tonaring-att-saga-nej-till-alk...

Sidor