Hej allihopa därute.
Känner att jag måste få skriva av mig även om det är Corona och allt ihop. Ikväll gick jag igenom vår lilla alkoholsamling (fråga mig inte varför jag har kvar den...) och hittade en flaska rödvin som var tömd. Sambon har stoppat tillbaka korken och t.om lyckas få emballaget att se intakt ut. Han måste varit i en jävla abstinens eller ångestattack som har gjort det där då han är en mästare på att smyga i vanliga fall. (Därför jag inte tagit bort vinsamlingen, jag bor mitt i en storstad och vet att han kan få tag i alkohol väldigt enkelt ändå)

Saken är den. Varför fortsätter han ljuga för? Jag har kommit på han så många gånger nu och ändå fortsätter han ljuga för mig. Nu börjar jag undra om han bara faktiskt vill bli av med mig eftersom han omöjligt kan tro att jag inte skulle se det där? Eller börjar hjärnan sluta fungera för han?

Ska ta hela historien från början. Jag och min kille skulle köpa en lägenhet tillsammans men jag märkte hela tiden att han förhalade allting. Tillslut satte jag ned foten och sa ”du döljer något för mig” då berättade han att han har inte sparat så mycket som han har sagt utan det istället gått till spel och annat skit.

Veckan fortsätter och jag känner ändå att det skaver lite. Han tjänar väldigt bra med pengar, jag måste få veta vart pengarna går. Han vägrar visa för mig sitt bankutdrag vilket gör att jag nästan svimmar (man börjar ju tro att allt möjligt) men tillslut får jag se och då ser jag att systemet är återkommande varje vecka. 400-500 kr. Han bränner alltså minst 2500-3000 spänn på alkohol i månaden samtidigt som han snusar och spelar.

Nu har jag försökt reda ut det här och ge han chanser. Trodde han höll sig nykter men hittade han med sin petflaska med vin i sängen för tre veckor sedan.... jag känner mig villrådd. Vi har varit hos läkare som bara ville skriva ut sömnmedicin till han.... ingen hjälp att komma till ett beroendecentrum eller någonting.

Ska jag kontakta läkaren igen?
Vad ska jag göra?

Det är sådär det är, har det i ganska färskt minne hur det var för oss. Jag har googlat, tagit kontakt med beroendeenheten som anhörig, besökt al-anon möten. Det här varit bra, att prata med dom som kan sjukdomen. Min man blåste mig fullständigt, i 2 år var vi tillsammans utan att jag anade något, sedan när vi köpte vårt stora hus så exploderade det, han söp, blev djupt deprimerad och avslutad behandling. Fortfarande djupt deprimerad. Så jag råder dig till att bind er inte än juridiskt, det är så mycket jobbigare när man har köpt fast sig. Skriv här, det finns så många hör med så mycket erfarenhet ❤

Nej, det är väl tur i oturen att vi inte har köpt någonting ihop. Men det är så himla svårt allt det här.... Vi har varit tillsammans i sju år och han är min närmaste person. Men jag förstår ju att det här inte är hållbart.... Jag vill ha ett liv med familj, hus och allt det där. Inte skuldsatt med en alkoholiserad man som är frånvarande mot sina barn. Jag försöker bara tänka dag för dag, vecka för vecka men hjärnan spinner fort iväg till framtiden. Fyller 28 snart och folk börjar ha koll på saker och ting nu medan mitt eget liv aldrig varit så osäkert.

Men varför fortsätter han ljuga för? Varför kan han inte bara vara ärlig och berätta när han dricker som jag bett han om? Är det för att han vet att jag kommer försöka stoppa han?

Ja det är ju så det är, man vill ju så gärna leva gott. Men ligger man i sängen och dricker vin, eller inte är ärlig då blir det antagligen ett större problem. Du har redan svaret, och svårigheten är just den vad gör man åt det. Vi bär med oss alla ilskan, sorgen, hoppet. Läs allt du kommer över sjukdomen, för att lära. Skuldbelägg aldrig dig själv och försök få med honom på tåget, annars blir han aldrig "frisk"

Nu har man hittat petflaskan med vin igen..... men valde att inte säga någonting. Han har jobbat natt två veckor i rad och jag har känt en doft av alkohol när han har gått och lagt sig. Vilket han blir sur över att jag påpekar.

Idag skulle han jobba halvdag också och fick jobbigt med att gömma sin petflaska med vin eftersom jag låg kvar i sängen tills han var tvungen att gå på jobbet.(han tar med sig den till jobbet har jag lärt mig, sedan gömmer han den i sin klädhög vid sängen om natten. Han släpper ALDRIG petflaskan med vin ur sikte)

Sedan har jag gått igenom vinsamlingen igen. Hade snack om en annan flaska för någon vecka sedan. Men nu har jag gått igenom en konjak och vår vodkaflaska. konjakflaskan var fylld med vatten.... (det kan den ha varit i ett år också men jag tvivlar på det då det varit fritt fram med konsumtionen till för ca 6 månader sedan) samt har jag förstått att vodkaflaskan är utblandad med vatten..... jag vet hur jäkla äckligt han tycker både sprit och konjak är så man blir bara deppig att förstå att han måste få i sig alkohol till vilket pris som helst... spelar ingen roll vad det är.

Suck. Har börjat förstå att jag måste lämna honom. Han jobbar väldigt mycket för att slippa mig och jag går och lägger mig tidigt för att slippa han. Blir väl att flytta hem till sin kära far och mor.

Hur har andra gjort för att bryta och gå vidare? Bor i ett annat land.... familjen är långt borta.. Borde jag berätta för hans familj hur det ligger till?