av GerUpp

GerUpp
tors, 2020-04-09 - 14:43

Levt med en man i 13 år och två gemensamma barn ihop. Min man har aldrig druckit mycket, men då, när jag var 18 år, kändes det inte märkligt. Men när jag ”mognade” ifrån fyllefesterna och vardagadrickandet fortsatte han. År ut och år in. Jag plockade ölburkar var och varannan dag.

Problemet eskalerade: öl blev till sprit. Och han blev destruktiv. Periodvis dricker han mer, och jag tar avstånd. Ju mer avstånd jag tar ju mer dricker han.

Har vid 3 gånger under våra år tillsammans ställt ultimatum efter våldsamt beteende (slagit sönder fönster etc), jag eller drickat. Han slutar dricka några månader och allt (nåja...) känns fantastiskt. Sedan tar han en öl någon kväll, två öl någon annan. Och inom några månader är vi på samma plats igen.

Förra hösten/vintern hade han uppehåll i 4 månader men nu är det lika illa igen. Jag har begärt skilsmässa vi skrev båda under häromdagen, han är ledsen men förstår mig. Han är ledsen och säger att han inser att han supit bort vår relation, att han behandlat mig illa. Säger alla de sakerna jag vill höra, med stor ångest. Beter sig som den fantastiska mannen jag vet att han kan vara. Vi har djupa samtal som jag annars saknar i vår relation och det finns en ömhet mellan oss som inte funnits på länge.

Men jag vill hålla fast vid mitt ord. Vi har vRit här förut. Men samtidigt någonstans vacklar jag från sida till sida. Ena sidan sorg över barnen och att jag bryter isär vår familj, att det är egoist av mig för jag upplever ändå inte att hans alkoholproblem går ut över barnen. Är orolig hur han ska sköta om barnen när han har dem själv, om de vaknar mitt i natten och är sjuka men deras papp sover tungt påverkad av alkohol. Det skrämmer mig.

Andra sidan tänker jag att jag gör just det bästa för barnen, att vi går isär. Att han tvingas ta ansvar om han ska fortsätta vara en pappa som de älskar.

Hjälp!!!!

gros19
tors, 2020-04-09 - 19:01

Missbrukaren och jaget av Craig Nakken är en bok jag rekomenderar. Jättebra att han inser att alkoholen är ett bekymmer, även orsaken till skillsmässan och att du kan ha fina samtal med den "friska" personen han också är. Problemet är som beskrivs i boken att han är två personer, missbrukaren och jaget. Om du ska leva med mannen du älskar får du även den andra.

Att hans missbruk inte skadar barnen tror jag inte på, men kanske kan du inte se det nu. Som jag ser det är det alltid bäst för barnen att inte leva med en förälder med missbruksproblem.

Tycker det är helt rätt att ni separera. Vad följden av detta blir vet ingen. Kanske inser din man att han vill ha en förändring, men det måste vara för hans egen skull om det ska fungera och bli en varaktig förändring. Vad du kan göra är att berätta var hjälp finns att få och socialförvaltningen har ansvar för beroendevården.

Backen123
tors, 2020-04-16 - 09:46

dina känslor ❤ jag lämnade för 3 dagar sedan, tog en time out som jag kallade det. Tog med mina söner, vi har tack och lov inga gemensamma. Skillnaden i min relation att jag får ingen ånger, el förlåt, utan bara tystnad el otrevligheter. Det borde ju göra det lättare och det kanske det är också. Men jag är ju fortfarande kvar i drömmen, kärleken för vi träffades för bara snart 4år sedan, har gift oss och köpt hus. Det är fortfarande en chock tror jag, för det gick i steg för oss, och sista kom efter vi gift oss, då blommade alkoholisten ut, han orkade inte hålla tillbaka. Sjukdomen hade han innan vi träffades men lyckade dölja. Så jag förstår dina känslor. Jag har följt några nyktra alkoholister här och ibland ställt frågor och det har hjälpte mig, och när jag har beskrivit där så säger dom lämna. Nu har min man genomgått behandling men bestämt sig för att börja dricka igen. Kämpa på, kanske lämna och det får honom att inse att bli frisk är det enda som funkar. Jag drömmer om det ett tag till och tänker en dag i taget