Dag 234 utan alkohol. Tvåhundratrettiofyra. Det är rekord. Världsrekord. Personligt bästa, genom tiderna. Så här länge har jag inte varit utan sedan jag fyllde 17 och drack för första gången.
Idag är jag 30.

Förra året, den 10 Augusti, så nådde jag vändpunkten.
Där och då fanns det två val. Leva eller dö.
Simma, eller sjunk, om man så vill.
Alla når nog inte något så konkret, något som gör så ont. Men jag är, med facit i hand, glad att jag gjorde det.
Jag har en förstfödd, en sambo, ett hus, djur, jobb, vänner och familj. Och allt höll jag på att dricka bort.

Det började oskyldigt och till en början osynligt, även för mig.
Jag var så bakis en dag att jag gick direkt från jobbet in på systemet och kände att jag måste ha en återställare. Jag köpte vin också, så klart, men en dunk vill man ju inte gärna öppna på bussen.
Jag köpte en sjunolla cider, Kopparbergs päron.
Öl kan man ju inte dricka ljummet. Eller, man kan, men lite stolthet ville jag väl ha kvar.
Så blev det, iaf. Sen var det igång.
En cider varje dag på bussen hem.
Sedan blev det två. Tre, ja det hände men ofta kände jag mig för berusad väl hemma.
Jag ville ju bara bli av med ångesten. Och då var två den perfekta balansen.
Studs i dojan lagom till jag var hemma. Och väl där kunde jag ta ett glas vin med sambon för att ”varva ner”. Så höll det på i 1 år.

Den här historien kan bli jättelång, så jag stannar där. Hoppar till händelsen jag inte än vill dela med mig av.
Men efter den händelsen så kom förändringen. Psykakut, beroendeakut, läkarmöte, prover och antabus.

Läser du detta och funderar över dina egna vanor eller undrar hur antabus verkar?

Tveka inte på att fråga. Du är aldrig ensam och hjälp finns att få. Bra hjälp, dessutom.
Välkommen hit, jag ska se till att uppdatera så ofta det bara går.

Kram på er,
Max

Vilket fint och tänkvärt inlägg!?...också jag behövde nå min botten för att få kraft att förstå att jag inte kan hantera vinet.Jag har läst här nu och vill säga så Bra gjort av dig med alla dessa dagar i klarhet och vilken erfarenhet du har nu.Jag är också på väg?
Om det är okej kanske jag ber om råd av dig?när jag behöver
Kram Pilla

Vilken ära, Pilla!
Klart jag finns här för dig!
Precis som du finns här för mig! Din kommentar gav mig otrolig energi och plötsligt så tittade solen fram bakom alla moln (på riktigt), tack!

Bara skriv när du behöver, så gör jag detsamma. Ensamma är vi aldrig. Idag är det på dagen 8 månader sedan jag drack sista droppen! Bara en sån sak.

Hur ser det ut hos dig?
Kram! ?

Vad härligt att läsa att du idag har varit alkohol fri i Åtta månader?
Gratulerar på din stora dag!?
Rullar allt bara på nu?Det funkar bra för mig att jag inte känner
Mig ensam numera .Glad att vi kan hjälpas åt.?Kram Pilla

Det rullar på rätt bra ja, det får jag medge. ?
Klart det finns stunder när jag faktiskt önskat att jag hade ett glas rött i handen. Men i slutet av dagen när jag tittar mig in i spegeln med klar blick och vaknar upp utan att ha minnesluckor, så är allt värt det!
Jag räknar med att få återfall, däremot. Inte att ta återfall, men jag tänker ändå vara snäll mot mig själv om det händer någon gång.
För även om det är ett snedsteg och ett steg tillbaka, så betyder det inte att jag är på ruta ett igen.
Klart jag ska sträva efter nykterhet och ”aldrig mer”. Det är ju målet!

Och ja, visst är det skönt att inte vara ensam i allt detta? Håller med dig där!
Hur går allt för dig, Pilla? ?

Det rullar verkligen på framåt för dig.Va härligt att läsa.
Jag undrar om det verkligen va så
mysigt med det där röda för mig?,eller om det va inbillning.För mig gick det åt pipan nästan varje gång med det där glaset rött.
Idag är kroppen ren och stark och knoppen klar och ärlig.
Tack för att du frågar och nu fick du svaret?
Ha en fin kväll!
Kram Pilla