av Adde

..

Adde
lör, 2020-04-11 - 21:18

bo1995 för att du kommenterar och du behöver absolut inte be om ursäkt ! Tack igen !

Backen123
ons, 2020-04-15 - 12:28

Jag tog så steget, på hans födelsedag och allt. Flyttade till huset som har varit på G och som bara stod och väntade. Kommer hem från tantträffen, han hade supit (eller festdruckit, inte dövat ångest som han sa till den han drack med och som övrigt är min systers sambo, som trodde att dom över ett glas kunde gå till botten med det onda, så dumt!) Inte städat undan tomflaskor, grinig. Jag var vass, för nu kunde han byta bort jour, fara 10mil tur och retur till bolaget och sen dricka... Men han kunde inte byta bort jour för min son, som var plnaerat för då fick han inte veta någon tid 2 dagar senare. Han sa jag skulle flytta, han var så arg och tyckte det var hemskt att han fick säga till sin mamma att han inte visste vart jag var, Jesus, han visste vart jag var. Jag började packa, och försökte prata lugnande, han sa att det är väl onödigt att vi skulle vara vänner. Han menade att det hade väl ingen betydelse, vi skulle ju bara träffas en timme till på banken. Åker hem dagen efter hämtar mer, han är lugn, hämta cyklar idag till barnen, han är lugn och hjälper mig pumpa däcken. Han tycker nog att det är skönt att jag är borta. Nu ska det bli intressant att se vad som händer, tror han var till AA i måndagskväll, en känsla då jag mötte honom eller så var han bara iväg 10 mil tur och retur och köpte mat. Men vad tror ni, vad händer nu? Blir allt bara värre med drickandet, eller kommer han att skärpa sig och försöka få tillbaka vänner och leva livet som vanligt, eller får han uppvaknadet och skärper sig. För i min värld är han bara i steg 1, iaf är inte steg 4 gjort i handling. Han tycker såklart att det är mitt fel, att det är jag som inte ställt upp. Tack ännu en gång Adde och bo1995

Adde
tors, 2020-04-16 - 09:42

INTE i steg 1 !

Då har man insett att man är maktlös inför alkoholen och det är ju uppenbarligen inte han.

Jag tycker att det är bra att du tagit steget att flytta !! Nu kan du verkligen ägna tid åt ditt egna mående och skaffa dig ett bra liv ! Sök upp Al-anon, om inte i irl så läs på nätet ! Har du möjlighet så tar du en familjevecka !

Och du !! Du behöver inte bry dig om vad han gör nu ! Det är helt hans ansvar ! Du har nu en kanonchans att förändra ditt liv så du får det liv du förtjänar ! Ta steget !

Kram !

Adde
lör, 2020-04-25 - 15:29

halkar minnet tillbaka till den tiden när jag var i brytpunkten mellan 2 liv. Dårhus eller bårhus.
Jag tog ju beslutet att åka på behandling i ett behandlingshem som grundade sig på Minnesotamodellen, dagligt tal AA. Och jag har aldrig någonsin ångrat det, inte en enda gång !!

Där sa jag under besöksdagen helt öppet för min familj att jag var alkoholist och jag var väl den siste som fattade det... Jag var, då som nu, lite stolt över att jag befann mig där och att jag tagit beslutet själv. Iofs påhejad av exet men hon gnällde också över att det kostade så mycket pengar....

Under behandlingstiden fick vi åka runt nån dag i veckan till AA-möten i grannskapet och jag minns det första mötet som det var igår !! Och det pga en som "firade" sex år som nykter och var så fruktansvärt dyster så vi sa när vi åkte hem att ska vi bli sådär så är det bättre att vi super i stället ! Inget bra föredöme där alltså....Nästa möte veckan efter var vi till en annan ort och där satt en kvinna som pratade, pratade, pratade.....hon snackade även på inandning så till slut stängde man bara av. Hon hade varit nykter några år och var sååååå glad över att hon fortfarande var ensam ??!! Inga roliga framtidsutsikter där heller....

Jag kom hem, efter en månad, på kvällen till ett tomt hus och var helt ärligt rädd för att vara ensam. Jag hade träffat exet dagen innan när hon kom till behandlingshemmet för att vara med på Familjeveckan så jag skulle ju klara mig själv i en vecka och jag var nog inte helt på det klara då med att nykterheten är mitt egna ansvar.
Dagen efter gjorde jag som de hade sagt åt mig : Gå på AA hemma direkt ! Så dagen efter gick jag dit, skiträdd för att nån skulle se mig !! Men som nynykter, osäker och helt vilsen i det nya livet bestämde jag mig att följa råden från de som gått före mig och det har räddat mig och gett mig en stabil grund att stå på. Som jag sagt ett antal gånger här så är inte jag religiös utan tar till mig de praktiska råd som jag får om jag lyssnar på Di Gamle och som jag kan läsa mig till. Det ÄR ett enkelt program för komplicerade människor men litar jag bara på att det jag får höra är för mitt eget bästa så går allt så mycket enklare. Alla de som tar återfall och berättar det hjälper ju mig i min nykterhet just för att man klart kan säga att de har tagit mitt återfall så jag slipper det ! Att berätta om återfallet hjälper 2 gånger : Det lyfter av ångesten för den som tagit återfallet och det hjälper mig att fatta att så ska jag inte göra.

Under första året så hade jag efterbehandling en gång i månaden och det var utan tvekan den absolut bästa dagen som fanns !! Jag åkte på kvällen före, oftast med tåg, och när jag satt mig i mitt säte så sjönk axlarna ner och jag andades ut och mådde helt sagolikt bra !! Det var min dag, enbart min dag och ingen annans !! Jag har nog aldrig upplevt den känslan så intensivt som då ! Att sova i de små rummen, typ garderob, ovanför garaget var som när jag sov inne på behandlingen första natten. Totalt avslappnad och utsövd som aldrig någonsin tidigare !
Hela min kropp talade om att det var bra nu och att jag var värd att ha det så bra !

Det var spännande att möta behandlingsvännerna och se vilka som fallit ifrån för så var nästan alltid fallet. På den tiden var reglerna stenhårda : Hade du inte giltigt förfall, typ egen död eller så, så åkte du ur efterbehandlingen. Den regeln höll nog många nyktra för det var ju förenat med kraftig skam om du sket i behandlingen.

Hemmavid så gick jag 2-3 ggr i veckan på AA eftersom det var min enda trygghet och jag förstod ju att för mig var det viktigt att skapa mig en egen väg att gå på med hjälp av Di Gamle. Jag hade ju fått karta och kompass under behandlingen men att orientera mig fram var jag tvungen att göra själv, där fick jag ingen hjälp. Under första året blev jag konfunderad över 2 reaktioner som infann sig : 1) På hemväg efter en efterbehandling råkade jag hamna mittemot en man som hade köpt 2 små rödvin i restaurangvagnen. Jag fick inget sug men tänkte att jag såg nog ut som en tiggande hund :-)) 2) En dag första veckan skulle jag laga mat som bara jag tyckte om och hade köpt go'mat och började plocka fram. Då kom tanken som en blixt från klar himmel : Till sån god mat måste du ha vin !

Jag blev både förvånad, rädd och sen förbannad att såna tankar kom upp i skallen så jag packade in allt i kylen igen och satt mig i fåtöljen för att tänka igenom vad som hände inom mig och jag hade telefonen med aa-nummer inom räckhåll. Jag behövde aldrig ringa och det blev också det enda,hittills, tillfället i min nyktra karriär som jag var nära ett återfall.

Jag fortsatte med AA i flera år och jag var med på Gotlandskonventet, Gullbrannakonventet, landsmöten och div andra mindre tillfällen. Jag har haft en massa kul upplevelser och träffat många trevliga människor och har många fina minnen. Det dråpligaste var nog middagen ute i Kneippbyn där hela gänget hade samlats för middag med dans och stämningen var HÖÖÖG !! Visste man inte att det nyktert folk där så hade man avgjort trott att det var ett fylleslag !! Och just det trodde en ung man som vinglade in med en ölflaska i hand och deltog med stort nöje i dansen tills ölen tog slut och han skulle köpa en ny :-))) Vid baren såg han bara läsk och frågade varför det inte fanns öl och när han fick svaret att det var en fest för nyktra alkoholister försvann han som en avlöning :-))

Med åren så tappade jag sammankomsterna av olika skäl. Gotland blev för dyrt, Gullbranna togs över av narkomaner och landsmötena blev aldrig nån hit för mig. Och så började jag känna mig som en annan skrev här på forumet att jag inte fick nån utveckling i mötena längre. Jag behövde lära mig nytt för att känna att jag utvecklades.
Jag har ett fritt liv utan nån egentlig press och kan idag välja hur jag ska leva mitt liv. Jag har under de sista 5 åren prickat av min bucket-list på resmål i världen och har väl inte så mycket kvar att se fram emot. Det där var en liten lögn för jag smider planer :-)) Jag har ju en frihet idag som är få förunnad och som jag är väldigt tacksam för. Hade jag fortsatt dricka hade jag inte funnits kvar alls....

Det är inte alla som har fått tre liv : Före, under och efter alkoholismens tvångströja !

Och allt detta hänger på att jag gör bra saker för min egen skull, inte tar det första glaset och lever dagen idag !

Adde
sön, 2020-04-26 - 10:32

Andrahalvlek.
Det blev en lång text men ändå bara en bråkdel av vad livet erbjuder mig som nykter. Livet är ju inte alltid soligt så det blir ju en del motgångar som ska hanteras men om jag fokuserar på vad jag lärt mig så fungerar det hyfsat, tom bra ibland.

En händelse som kunde ha resulterat i en katastrof var den morgonen när dottern och ringde och sa att hon var på sjukhuset :-O Hon hade blivit våldtagen och ville ha mitt stöd. Och jag hade inte fyllt ett år som nykter....

Satan i gatan vad fort det gick genom stan då !! Jag bestämde redan vid start att polisen kör jag ifrån !! Och så ringde jag en alkiskollega för att ha som stöd själv för det här var min första katastrofhändelse och jag visste inte alls hur jag skulle hantera situationen. Dottern var ute när jag kom och vi åkte och åt lite mat innan hon skulle på möte med nån från socialen och jag passade då på att gå på ett lunchmöte på AA. Vi kunde prata helt öppet och sansat om vad som hänt, jag med lärdomar från AA och hon med sina lärdomar från Ungdomsveckan hon hade varit på. Vi visste båda att bästa medicinen var att prata, prata, prata och få ur demonerna som ville bygga bo i huvudet. Det visade sig att killen hade våldfört sig på andra tjejer men de slog undan all samtalshjälp de blev erbjudna och de mådde inte på långa vägar lika bra som min dotter. Det blev ett rejält test på vad vi lärt oss och vi gick stärkta ur katastrofen.

Ännu en episod ur livet och där jag haft enorm nytta av vad jag lärt mig om mig själv och de verktyg jag fått.

Jag undviker numera konsekvent att prata om min tid som nykter eftersom jag inte tycker det är speciellt intressant. Jag tar inte medalj längre fast det visar för nya att det fungerar och kan ge hopp om ett nytt liv. Jag kommer aldrig att komma upp i de 40-50 år, alltså AA-år !!, jag mött och det var jag lite sur på i början :-) Jag lever, försöker iaf, att leva dagen idag och idag är jag nykter och det får vara gott så !

Oavsett längd på nykterheten så har jag precis lika långt till återfallet som min arm är lång ! Jag får aldrig glömma det !

Andrahalvlek
sön, 2020-04-26 - 19:00

”Oavsett längd på nykterheten så har jag precis lika långt till återfallet som min arm är lång.”

Det tar jag verkligen med dig!

Förstår att din dotters trauma var en riktig utmaning också för dig! Skönt att ni kom ur det båda två på bästa möjliga sätt.

Backen123
tis, 2020-04-28 - 23:52

när jag läser era texter ❤ men jag är inte naiv. Träffade mannen, och vi pratade, vi får snabbt en låsning. Han sa att han ska dricka snaps på midsommar, sluta med smådrickandet. Jag frågade om det var slut på fyllkörningar, ilskan, försvinna i dygn, fick till svar ja sen for han. Jaja det är ju hans liv, men otroligt sorgligt då det kostar så mycket för mig och hans barn. Vet inte vad som händer nu, om det går snabbt utför eller om han klarar balansen. Jag har det bra i mitt nya boende.... funderar över din behandling på hem, tror det är bäst. Tror öppenvården är inte ett så bra alternativ då jag inte tror det ger en lika nytändning. Vilka hem är bäst, utifrån era erfarenheter. Tänkte jag kunde vara redo om jag får bönen om hjälp

Adde
tis, 2020-05-05 - 17:16

är nog så att ett hem som behandlar enl Minnesotamodellen (på gamla sättet) får bäst resultat. Idag är jag inte uppdaterad längre på vilka som fortfarande gör det så det får man nog ringa och fråga. "Mitt" gamla behandlingshem har helt tappat stilen genom att tillåta och använda sinnesförändrande preparat och på det viset så har man gjort alkisarna till tablettberoende istället. De har släppt på restriktionerna när man är intagen så man tappar koncentrationen på sig själv vilket är så sorgligt för där ligger nyckeln till ens fortsatta nykterhet.

En del länder har totalförbjudet alkohol under den nuvarande viruspaniken vilket jag hurrar för : https://accentmagasin.se/alkohol/who-alkoholen-behover-begransas/

Och det här är ju alltid lika aktuellt : https://news.cision.com/se/iq/r/hjalp-din-tonaring-att-saga-nej-till-al…

Adde
tis, 2020-05-05 - 20:29

så sorgligt att se när folk som varit nyktra en tid börjar att dricka "lite" igen. Hos oss alkisar finns inget som heter dricka lite......precis som man inte kan vara lite gravid :-((

Alkoholen är sannerligen listig, falsk och stark :-(

santorini
ons, 2020-05-06 - 08:36

Det verkar vara det svåraste, att inse att man inte kan lära sej dricka ”normalt”. Så länge man försöker dricka lite så går det överstyr för eller senare. När man accepterar att man druckit sej till ett beroende och att det inte finns nån väg tillbaka så blir allt mycket enklare.
Så enkelt kan det vara.

Andrahalvlek
ons, 2020-05-06 - 10:39

Hörde en annan liknelse. Man kan inte ”hoppa lite” från ett flygplan, varken med eller utan fallskärm.

De allra flesta verkar dock behöva uppleva det själva för att förstå det.

Jag är dock hundra procent medveten om att lite kommer att väcka mersug, så jag tänker inte ta det första glaset.

Adde
lör, 2020-05-09 - 15:37

har en märklig känsla i kroppen/knoppen som jag aldrig upplevt tidigare ???

En känsla av att bara hänga i luften utan mål och mening ?? Till ingen nytta alls.

Under den aktiva tiden fanns ju alltid ett mål : Se till att alltid ha sprit tillgängligt !! Meningen var ju diskutabel....
I nykterheten har det alltid funnits nån mening med livet utan att för den skull ha nåt mål.

Jag har alltid haft projekt på gång, eller resor att se fram emot, men det är nästan borta allt det som gör livet värt att sträva mot. Jag har ett projekt kvar men är lite rädd för att dra igång det eftersom min kropp har börjat protestera på gamla dagar. MEN.....jag gjorde en grej häromdagen som jag egentligen inte skulle klara men fixade det till min stora stolthet :-) Kroppen levererade som jag är van vid !! Det är som Pippi säger : Det har jag aldrig gjort förr så det klarar jag säkert :-)

Jag håller på att lägga upp en liten plan på en resa på några dagar till en vit fläck på min karta och går det som det ska så bär det iväg nästa vecka. Och jag ligger och väntar på att en gräns ska öppnas så jag kan dra iväg på nästa längre resa.

När jag skriver det här så ser jag lösningen till att jag hänger i luften : Jag är, sen första dagen på min nykterhet, så våldsamt inspirerad av min frihet !!! En frihet jag inte känt på de 20-25 år som jag krökade !! Jag har ju i princip kunnat göra precis det som faller mig in och blivit enormt bortskämd av det !! Och nu är min bucketlist fylld och jag är begränsad av div olika regler ! Och det skrämmer mig ! Min stora fasa är ju att bli sittandes i rullstol och vara beroende av andra :-O

Men jag är nykter idag och tänker vara det resten av dagen och då blir det så att jag vaknar nykter i morgon och kan ta ett nytt beslut. Visst är livet enkelt om jag bryter ner det så !!

Tack för att jag fick skriva och själv se min egna lösning ! Forumet, dvs ni alla, är fantastiskt !

mulletant
lör, 2020-05-09 - 15:50

men det vet jag ju! Och så innerligt och rysansvärt väl jag förstår din rädsla för att bli beroende... av andra.
Ha en fin fortsättning på dagen och hoppas din plan går i lås! / mt

Andrahalvlek
lör, 2020-05-09 - 16:20

Det är något ospecifikt som skaver när jag börjar skriva. Ord läggs till ord och texten börjar snart resonera med sig själv.

Så blir det när skrivandet funkar som självterapi ?

Visst är vi begränsade av coronaregler, men vår fantasi är inte begränsad. Vi får bara göra lite annorlunda. Upptäcka storheter i vår närmiljö.

Kram ?

Adde
lör, 2020-05-09 - 17:17

Mulletanten och Andrahalvlek !!
Och du andra Andrahalvlek ger mig nya begrepp var gång <3 "...och texten börjar snart resonera med sig själv." är ju oslagbart !!! Tack !!

Backen123
sön, 2020-05-31 - 21:19

Har funderingar igen om maken, vi har separerat, jag har tagit time out. På allas inrådan för att inte försöka undvika medberoende, så har jag försökt sagt nej. Jag bor hemma med sönerna, han har fått ta huset jag hyrde för mig och barnen och som jag bodde i drygt 1månad. Tog beslutet att han fick flytta ut, för att läka och bli frisk. Jag är den som pysslar, har höns, katt med ungar, barn med rum och som dom är hemma i. När han är hemma, ligger han i soffan och orkar inte göra något annat. Förståeligt eftersom han är deprimerad, men logiskt att jag är i huset för barnens bästa. Jag är ärlig och säger att du reder vi ut vi, och får det bra. Han har under den här månaden jag bodde i andra huset, försökt helgdricka som vanliga människor, haft kontakt med andra kvinnor, druckit upp 3 flaskor av fint vin som vi fick i bröllopsgåva. Han fick en oerhörd ångest när jag konfronterade honom med sms med den andra kvinnan så han klappade ihop. Jag fick då kliva in och stötta, bedömningsenhet, ringa till hans chef, ta hand om. Han fick antidepressivt, sömntabletter, jag har hjälpt till med jobb, han sov hos mig.... Men jag har mina sår, och det svarar han bara upp med ilska. Hela tiden... Jag försöker att förklara, men han ser bara sig själv. Han går nu på AA flera gånger i veckan, jag peppade så han kom iväg till en grupp nyktra med samma intresse... Men han försöker inte ens ge mig en gnutta tillbaka, inget förslag på ska vi göra något etc. När jag nu läser så ser jag ju, jag ska bara lägga ner. Men idag kom han förbi, han har sitt jobb här också. Jag bjuder på lunch, jag bjuder in honom med morsdagsfirandet, men nä, han tänker inte sitta där som det svarta fåret. Och jag svara bara att det är hans val. Men, till sak, jag har så dåligt samvete, han mår så dåligt. Han sa han är helt ensam, jag har vänner, familj, barn allt han har inget. Fast det har han, långt bort men han åker inte dit, inte träffat sina barn sedan i jan. Vad råder ni mig till att göra, hur kan jag hjälpa honom? Jag tar hand om mig själv, jag fixar det här. Men kärleken och drömmen finns kvar. Håller tummarna på svar, men förstår om ni hoppar

Adde
ons, 2020-06-10 - 11:46

för sent svar men jag har varit på resande fot.

När jag läser ditt inlägg så läser jag också om en kraftigt medberoende partner som inte kan släppa den beroende.
Du kan inte hjälpa honom på något sätt ! Det du gör nu är en form av möjliggörande som underlättar hans supande.
Det är klart att han är ensam ! Han super ju bort alla sina kontakter och det är INTE ditt ansvar !!
Och du ska definitivt inte " kliva in och stötta" !!! Resultatet blir tvärtom och dessutom bränner du dig själv ! Han måste få ta ansvaret helt själv och du ska inte kasta mjuka kuddar framför honom när han ramlar.
Att ge en alkis antidepressivt och sömntabletter får precis motsatt effekt då det fungerar på samma sätt som alkohol i hjärnan. Det blir bara ett helvete att avgifta den personen sen.

Och du ska inte ha dåligt samvete !!! Återigen : Ansvaret är helt hans eget !!

Du skriver såhär " När jag nu läser så ser jag ju, jag ska bara lägga ner." JAAAA...det ska du !!!

Du måste börja göra bra saker för din egen skull och skaffa dig ett liv utan den beroende som stjäl kraft från dig.

Ta gärna kontakt med Al-anon för att få mer personligt stöd !

Kram !!

Adde
sön, 2020-06-14 - 09:38

går vi in i den vecka som många beroende verkligen fasar för och som slutar i en fasansfull mardröm för många.
Den fredagen går väl allmänt under namnet amatörernas afton.

Jag söp nog aldrig till under midsommar, kanske nån gång i början av karriären, men däremot efter i ensamheten.

Jag håller mig borta från festplatserna för jag mår inte bra av att se familjer må så fruktansvärt illa av att en super ner sig totalt. Och ja, det är en spegel av mitt tidigare liv där jag gjort det onormala till det normala. Jag ensam. Utan hjälp.

För mig är denna helgen ett rent, personligt, helvete som jag fullkomligt hatar. Jag har inget behov av att dricka på det utan det hänför sig till saker som hänt i min historia. Och eftersom jag lever ensam så förstärks den ensamheten många gånger om under dessa familjehelger och en ensam alkis är en farlig alkis. Idag kan jag hantera alkoholsuget men jag erkänner villigt att jag drar en djup lättnadens suck när skiten är över.

Sverige är det land i världen med flest ensamhushåll men det är väldigt väldigt svårt att hitta aktiviteter för oss. Och om jag hittar nåt så tar de hutlöst betalt för tex övernattning och mat. Och jag mår ännu sämre av att sitta inne som en jävla surgubbe :-((

Men....för er som är nynyktra och börjat oroa er för midsommar är reglerna fortfarande väldigt enkla : Ta en dag i taget, oroa er inte för morgondagen för den har ni ingen som helst susning om vad den medför, gör bra saker för er egen skull = SÄTT GRÄNSER !! Säg upp bekantskapen med tjatskallar som vill få er att dricka, de vill gärna motivera sitt eget krökande med att andra också dricker. Hur var ni själva när ni drack ?

Var vaksam på hur ni agerar dagarna efter en stor helg när ni "klarat av" att inte dricka !! Alkojävulen vill då gärna ha en liten belöning för att den varit så duktig ! Många många återfall tas dessa dagar när "faran är över" !!!

Ta hand om er, njut av solen, odla insektsvänligt, ät massor av lokalodlade grönsaker, ät mycket glass, njuuuuut av den bästa tiden på året <3