Mina döttrar är verkligen underbara - på helt olika sätt. Den äldsta är typ A-barn på alla sätt, men hon är empatisk och lyhörd som få.

Hon sa i tonåren spontant saker som ”Vet du om att rättvisa är att få utifrån sina förutsättningar, inte att alla ska få lika”. Då blir man som mamma gråtfärdig av lycka ❤️

Den yngsta tror att hon är universums medelpunkt - och agerar därefter, på gott och ont. Hon är en livsnjutare till max, och precis som sin mamma älskar hon relationer. Alla som kommer i hennes närhet smälter ❤️

För varje år som går är det bara roligare och roligare att ha barn, och det verkar inte finnas någon övre gräns.

Att etablera en vuxenrelation med den äldsta dottern är så fint att jag blir tårögd bara av att tänka på det. Våra samtal och vår kontakt kan inte mäta sig med något annat.

Den yngsta, som jag är god man till, kommer alltid att behöva sina föräldrar på ett helt annat sätt. Men vi jobbar på att hon ska bli så självständig som möjligt.

I april 2021 blir ett LSS-boende byggklart och där hoppas vi att hon ska flytta in, men det vet hon inte om själv än. Då skulle hon tjata ihjäl oss ?

Vårt ”föräldraskap” går lite på övertid minst sagt. Hon fyller 21 år men är mentalt som en 6-åring. Lite utmattande har det varit under årens lopp men den kärlek hon ger väger upp med råge ❤️

I den ljudbok jag lyssnar på nu handlar ett kapitel om rädslor. Till exempel rädsla att sluta dricka för att ...

Ja, vad är det värsta som kan hända? Att man misslyckas? Att man ska bli annorlunda? Att livet ska bli tråkigt?

Jag har inga svar. Möjligen att jag var rädd för att aldrig få dricka alkohol igen. Aldrig mer. Som om det vore en mänsklig rättighet. Som om jag skulle bli utstött och dö ensam av tristess annars.

Jag vet egentligen inte varför jag var rädd för det. Jag får dricka om jag vill, men det är jag som bestämmer. Inte vinet eller alkoholdjävulen. Och jag vill inte dricka. Inte just nu, och inte inom överskådlig framtid.

Vad är jag mer rädd för? Jag har inga fobier, förutom att jag är lite höjdrädd. Det ska jag kanske utmana på allvar ?

Jag har ärligt talat funderat på att lära mig klättra. Kombinationen höjdrädsla och klättring funkar ju inte. Det tål att tänkas på lite till.

Man skulle vara lite mer som Pippi: ”Det där har jag aldrig provat, så det klarar jag säkert alldeles utmärkt.”

Jag har i pytteliten skala börjat ta mig utanför komfortzonen genom att lyssna på min första ljudbok på engelska ?

Den boken jag lyssnar på heter ”I Can Stop You Drinking” av Craig Beck. Den är bra hittills, men kräver full koncentration minst sagt.

Jag tänker att om jag vänjer mig vid engelska ljudböcker så finns det ju plötsligt en massa quitlit på Storytel att välja på.

Vi får se hur länge jag orkar proppa min skalle full med nyktra argument. Snart återgår jag nog till mina deckare och feelgood-böcker igen ?

Jag hittar så mycket kloka tankar i det du skriver, i senaste inlägget och även alla tidigare.
Jag vill tacka dig för det!

Ja, vad är man rädd för egentligen, den där rädslan över att sluta dricka som i princip alla här vittnar om?
Jag känner den också, men jag kan inte svara...

Idag tar jag med mig ditt citat från Pippi :-)

Kram!

I boken jag lyssnar på, ”I Can Stop You Drinking” påstår författaren Craig Beck att man med framgång kan andas sig igenom suget efter alkohol. Spännande.

Jag tror att det kan funka, precis som vid ångest och panikattacker - då man andas ytligt - och ungefär samma känsla av panik kan nog uppstå vid kraftigt sug.

Författaren säger/skriver att om man inte andas på ”rätt” sätt så blir hjärnan stressad pga syrebrist - och då tar man puckade beslut. Som att dricka alkohol.

Craig utmanar lyssnaren/läsaren att dagligen under 21 dagar (3 veckor krävs för att etablera en vana) praktisera ”pausandning” några gånger per dag. Efter det kommer man enligt honom att märka stor skillnad på humöret. Man blir lugnare och nöjdare ?

1) Stanna upp och stå/sitt helt stilla, andas in långsamt genom näsan djupt ner i magen.
2) Håll andan en kort stund och andas sen ut sakta genom munnen. Töm magen på luft!
3) Repetera tills du har hittat en bra och lugn rytm, kanske 5-6 gånger.

Samtidigt ska man ”ta in omgivningen” - helt utan värdering. ”Där står en man, himlen är blå, där kommer en röd buss” osv. Inga värderingar alls - inte ens ”det är fint väder”.

Jag tänker att det kan vara en perfekt övning för mig på busshållplatsen, eller varför inte sittande på toaletten ?

Jag hade en chef en gång som var en riktig hejare på att meditera. Det visste jag inte just då, utan långt senare.

Jag minns att han alltid var så genuint närvarande och hans empati var helt enorm. Han var också otroligt lösningsorienterad, diplomatisk och mycket behaglig att ha med att göra på förhandlingar tex. Han tappade aldrig humöret.

Långt senare, då han inte var min chef längre, så fick jag veta att han mediterade varje dag. Som pensionär började han lära ut meditation, och jag gick en sådan endagsutbildning med några HR-kollegor.

Han berättade då att när det var som allra tuffast på jobbet - med stora sparbeting, varsel och uppsägningar - så var det hans räddning att han gick in på toaletten och djupandades då och då under arbetsdagen.

Fascinerande. Och verkligen värt att prova! Det kan ju knappast skada.

Mindfulness, yoga och meditation har ju andningen som gemensam bas och det funkar bra på mig. Men det kräver träning, det är verkligen ingen quick-fix. Man måste träna regelbundet när man mår bra för att ha nytta av det när man mår dåligt.

Pausandning känns däremot som en hyfsat snabb quick-fix om författaren kan utlova resultat redan efter 21 dagar.

Femina

Andas, be om hjälp. Firar inte du och jag lika lång nykter tid? Jag firar 2 månader imorgon. Heja oss! ???

Det är nog dags att köpa en lott - igen. Turen fortsätter ticka in, eller så har jag bara en gräsligt positiv syn på det mesta och tolkar typ alla ”tecken” positivt.

Igår skulle jag lämna in min cykel på cykelverkstaden. Två nya ytterdäck och innerslang ville jag ha. Däck som tål grusvägar. Fick veta att verkstaden var knökfull.

Jag kunde inte räkna med att få cykeln förrän tidigast nästa vecka. Okej, med punka har jag ingen nytta av cykeln ändå.

Med 1,5 min tillgodo lämnade jag in cykeln på cykelverkstaden. De stängde kl 18. Kl 17.40 kom min buss till stationen och på 20 min skulle jag köra hem, hänga på cykeln på ställningen på bilen, och köra till affären. Och jag hann!

Cykelverkstaden var verkligen knökfull. Den innehöll lätt 30 cyklar, och mannen i affären sa lite uppgivet ”snart får vi säga nej.”

1 tim och 5 min efter att jag hade lämnat in cykeln fick jag ett sms: ”Din cykel är klar nu”. What ? Får man ha sådan tur? Att killen i affären tänker ”äh, jag fixar hennes hojj nu innan jag går hem så är det gjort”.

Sannolikt var det ett lätt jobb för honom förstås. Som snabbt ger honom lite mer space i verkstaden. Och det är lätt värt varenda krona för mig. Tid är också pengar, och jag är dessutom otroligt ohändig.

Så idag efter jobbet hämtar jag hem hojjen igen, och imorgon kväll blir det premiärtur med de nya däcken ?

Det kanske t.o.m. är dags att köpa en lott Andrahalvlek? Grattis! Cykeln är ju inte bara en cykel för dig utan ett viktigt redskap i ditt nykterhetsarbete. Vad skönt att du slipper vara utan i en hel vecka!

Kram!

Eller så tyckte han att du var så fräsch och charmig och ville impa.? Gött att det löste sig så smidigt, det är bara att köpa en lott!

Kram

Hittade en sajt om just medveten andning. Utlovar en hel del!

”Nyckeln till bättre utseende, bättre sömn, bättre sex, mer energi osv bär vi redan med oss 24 timmar om dygnet. Det är något som vi ofta tar alldeles för givet och troligtvis har vi knappt ägnat en tanke åt den – nämligen vår andning.”

*Länk bortttagen av admi p.g.a. koppling till försäljning på sidan*

"Ju mer man övar desto mer tur får man" heter det ju. Kanske inte helt tillämpbart på att få snabb hjälp med cykeln, men jag tänker att ju mer positiv du är desto roligare att få hjälpa dig.

Jag tror att du kom in med en positiv aura. Inget knot och gnäll över att det kunde ta tid att få cykeln tillbaka utan mer ett "jaha, men jag är glad att jag kan få hjälp så då gör det inget att vänta lite".
Jag tror att du lämnade din cykel med ett leende, och då var det extra roligt att få hjälpa dig först.

Du lägger verkligen ett otroligt jobb på att hitta lösningar, att finna "trix" för att må bättre och bli gladare och tryggare o olika situationer. Med fantastiskt resultat! Det är så härligt att läsa dina inlägg.

Stort tack för att du dessutom delar alla verktyg med oss!

Känner att jag börjar tänka på att andas redan nu när jag skriver :-).

Hel

Den glädje och energi du sprider omkring dig kan väl inte lämna någon oberörd. Inte ens en cykelreparatör! Tack för pepp i min tråd ?

Efter snart tio nyktra veckor kände jag mig lite ”mätt”.

Att den senaste ljudboken är på brittisk engelska och att det sista kapitlet handlade om kvantfysik (tror jag ?) bidrog nog också. Vad har kvantfysik med nykterhet att göra liksom? Ja, det fick jag aldrig lära mig eftersom jag förstod typ nada.

Idag började jag lyssna på en typisk feelgood-bok igen på Storytel. Femte delen i Marianne Cedervalls serie om Anki och Tryggve på Gotland. Att återigen få höra Anna Maria Källs väna röst var ren njutning ?

Jag tänker fortsätta läsa två kapitel ur boken ”Tänka klart” varje kväll och somna till 30 min av ”Skål! Ta mig fan”, men i övrigt behöver jag släppa in röster om annat än nykterhet i mitt inre.

Jag hämtade cykeln idag, tjoho vilka rejäla däck den har fått!

Köpte lott också ? När sista rutan skulle skrapas hade jag chans på 100.000 kr, men det sket sig förstås.

Trodde inget annat heller. Tur i spel har jag aldrig haft. Jag tror däremot på tur i bemärkelsen att jag tror på ödet. Flera val jag har gjort i livet har ändrat min ”väg” så pass radikalt att endast ödet har kunnat vara inblandat.

Jag tror på skyddsänglar också. Även där har jag några gånger haft marginalerna så tydligt på min sida att allt annat vore omöjligt än att jag hade en skyddsängel vid min sida.

Eller så beror det på att jag är en gräsligt positiv person, som alltid ser glaset halvfullt istället för halvtomt. Som alltid ser lösningar när andra ser problem. Som alltid tänker ”jag hade tur i oturen” hur illa det än har gått liksom.

Det fanns alltid något positivt att välja att lyfta fram, någon liten möjlighet att göra det bästa av situationen.

Det är min personlighet, så har livet format mig. Att jag då i perioder kan bli så deprimerad att allt är nattsvart, att jag knappt tar mig ur sängen, och helst bara vill dö - hur kan det ens gå ihop?

Jag vill aldrig bli deprimerad igen och är det alkoholen som orsakar depressionen så ska jag slippa det.

Jag väljer att tro att jag inte kommer att bli deprimerad igen. Blir jag det så får jag hantera det då, precis som jag har hanterat det alla tidigare gånger ända sen tonåren.

Tydligen har han en kanal på Yotube också. Måste jag kolla in. Det är kanske lättare för mig att förstå honom med lite bilder som hjälp ?

Bland annat har han publicerat ett inlägg som handlar om hur coronakarantänen eventuellt påverkar drickandet.

Nu har jag hittat din tråd, lär mig orientera här på forumet så smått som sagt! :-P
Läste om att du är en väldigt positiv person men också kan bli väldigt deprimerad. Precis sån är jag med, men jag får oerhörd ångest också. I alla fall för mig tror jag det har bidragit mycket till mitt drickande, dricker när jag är superglad och vill fira mer, dricker när jag har ångest för att lindra. Men jag har insett att drickandet ger mig mer ångest, och sänker min tolerans mot ångest. Dubbelt negativt alltså. Tror absolut du kommer känna dig mindre deprimerad och ha mindre svängningar som alkoholfri, tycker all forskning jag läser uppger det. Och jag vill verkligen tro det är sant :-)

Jag har också haft stora problem med ångest, och ångestskoven kommer typ alltid när jag har druckit mycket under en period.

Jag är övertygad om att alkoholen har orsakat både ångest och depression - i kombination med att jag är en ”duktig flicka” med överhettad empati som vill att alla ska vara nöjda.

Vid det senaste ångestskovet slutade jag dricka och det är snart tio veckor sedan. Efter 1,5 vecka var ångesten borta och jag började sova bättre.

OBS: Jag tror att daglig mindfulness-träning de första två veckorna hjälpte till också.

Nu mår jag bättre och bättre för varje dag - och känner inget sug alls. Tanken att dricka flyger på mig ibland, men den är lätt bortskakad.