StarkareK

Återfall? Jag? Fortfarande obegripligt att jag ska kalla mig alkoholist och jag skriver återfall fast jag inte innerst inne betraktar det så. Men det var det. Att sakta börja dricka igen för att jag säkert kan nu, nu när jag fått ordning på mitt känsloliv (till viss del med medicin), det kommer ordna sig med en svår situation som varit på jobbet (jag slutar), jag börjar se positivt på framtiden och jag trivs med att vara singel. Då passar det bra att fira med lite bubbel. Och vitt vin, för det funkar med torrt vin tillsammans med lchf. Och livet måste ju få innehålla nåt härligt. Det räcker med att kämpa med konflikt på jobbet, vikten (5 kg övervikt), ekonomi, trötthet, vardagarna... klart jag ska dricka vin. Ibland, fast egentligen kan man dricka lite då och då. Härligt att ha vin hemma. Haha! Kolla jag drack inget idag fast jag har en öppnad flaska i kylen. Så jag har uppenbarligen inga som helst problem. Underbart. Då kan jag njuta de kommande dagarna utan dåligt samvete. Barnen kommer, bara lite vin men i ett dricksglas så de slipper fundera och bli oroliga. Jag tappar inte minnet, och har därför inga problem. Det finns ju många som dricker lite varje dag. En flaska verkar ju knappt göra mig lullig, så barnen märker inget och jag skyndar att ta ett glas till.

Men jag blev onykter flera gånger i veckan och är så tacksam att jag redan efter ett par månader efter första glasen hemma igen efter 9 månaders nykterhet upptäckte att jag behövde ge upp igen. Dag 2 idag och fri igen. Dricker te och kan hämta barnen mitt i natten. Sover gott och kommer på fötter tidigt på morgonen, kan börja se fram emot att fylla på med träning, söka nytt jobb, orka vara social i lagom mängd och se mig själv i spegeln! Största skillnaden är att jag inte längre delar in livet i stunder med och stunder utan alkohol.

Du kan ju det här - om du har gjort det förut ?

Vad tänker du göra annorlunda? Vad blev ditt fall förra gången? Den ”festliga” känslan som saknades?

Varmt välkommen tillbaka!

StarkareK

Att släppa garden var mitt fall. Jag tog hand om en del känslor och trodde att jag kunde dricka som alla andra igen. Men jag vet att jag aldrig druckit som alla andra. Jag behöver vara aktivt nykter och akta mig för att tro att jag förändras på den punkten. Det är så mycket mer än just alkoholen, men alkoholen kan sabba allt. Jag kan, och framförallt vill vara nykter igen! Jag lovar mig inte något mer än att vara så aktiv i det jag förmår.

Dag 3
Svårt med ryggen så nästa steg är att ta tag i fysioterapeutens övningar.
Ska jobba hemifrån idag. Slutar snart mitt jobb som varit skadligt för mig. Har flera processer på gång för ett nytt jobb. Ut och njuta i skogen ska jag också. Middag hos barnens pappa. Tacksam för allt!

StarkareK

Rödvin. Kom på mig och gömde glaset. Hällde upp mer i smyg. Var så snabbt tillbaka i gammalt mönster.
Vaknade för att katten är ute om natten för första gången. Ingen mjuk, varm päls som ligger bredvid mig i sängen... han fyller 1 år idag. Ute och firar kanske. Usch så tomt det är... lite orolig blandat med lugn. Han stortrivs ute.

Det påstås att det är vanligt att man drömmer att man dricker. Hjärnan behöver väl bearbeta sannolikt.

Att drömma och tänka att man dricker är ofarligt. Du bestämmer - inte alkoholdjävulen!

StarkareK

Så olikt honom. Tung stämning hemma. Jag hr idiotmycket jobb men får inget gjort. Och tiden rinner ut på jobbet. Arbetslös nästa fredag och har sökt jobb som jag skulle kunna påverka. Men är bara ledsen. Ofokuserad. Har lämnat altandörren öppen. Vi har en stor skog nära oss, inga stora bilvägar. Många förråd. Har efterlyst honom och letat letat letat. Behöver verkligen skicka in en kompletterande uppgift för ett jobb. Min möjlighet till ett intressant jobb. Men hela själen lyssnar efter min gosiga katt. Älskar den där pälsen och vill ha honom i sängen som vanligt. Visste att utekatt är en risk men ändå. Han fyller ett år idag ? och vi har inte sett skymten av honom.
Men ingen alkohol. Är aldrig sugen på alkohol för att dämpa känslor på det viset. Mer för att förgylla sköna känslor och dämpa lite stress. Men det här är oro, sorg, uppgivenhet... tungt.

StarkareK

Veterinären konstaterar att han har ont och kan ha ramlat från ett träd. Inget verkar trasigt, ingen förgiftning eller bett. Nu vilar vi och han får smärtlindring

StarkareK

Precis Andrahalvlek. Så skönt att ha befälet! Småäter istället men det får jag hantera längre fram

StarkareK

Jag har inte skrivit på några dagar och märker att garden sjunker som en sten. Igår sneglade jag längtansfullt på ett glas med Cava som jag hade nära mig. Ville så gärna svepa lite. Jag kände inte det självklara nejet som jag hade de första dagarna i nykterheten, jag fick tänka på att jag ville kunna köra hem och att katten behöver mig hemma. Jag påminde mig om att jag älskar mina nyktra mornar. Men jag kände ingen som helst övertygelse. Däremot gick en stund och suget avtog faktiskt. Idag är jag tacksam.

Katten fick besöka veterinären igen. Han ville inte äta eller dricka. Nu är han som vanligt igen men får inte gå ut pga smärtstillande han får. Han är gruvligt besviken.

StarkareK

Fredagar är bland det svåraste. De behöver en särskild strategi och planering. Jag har några gånger suttit och längtat tills klockan blir 19 och det är försent att handla på systemet. Krogen vill jag inte till på samma sätt. Lite vin hemma i ensamheten är det bästa. Jag längtar verkligen efter ett eller två glas... får nog se till att sörja det ordentligt.

StarkareK

Tillbaka i tänket att jag inte ska vara helt utan alkohol. Det svänger. Jag har så starkt i minnet hur barnen drabbats. Hur jag fått ångest efter fyllor. Jag har känt av och varit som nyförälskad i det nyktra livet som inte förlorar särskilt många ronder mot det med fyllor. Men det kommer smällar. Ibland kanske jag medvetet tar en smäll. Vet inte men igår drack jag vin med mitt ex. Långsamt så jag var väldigt nöjd efter 2,5 glas. Mådde fint imorse. Har inte ångrat det. Jag gillar ju vin och när det funkar socialt till en film med någon eller maten. Och samtidigt har jag konstaterat att jag lätt faller tillbaka i ett mindre bra drickande om jag släpper garden.

Så dubbla känslor i mig just nu. Precis som att höger tumme skriver för nykterhet och vänster för att lite alkohol ska nog funka. (Skriver på telefonen). Det här är tunn is och jag behöver se tillbaka på när alkoholen gjorde mig illa.
Nykter idag och kommande dagar. Full fokus på att avsluta jobbet. Katten ligger bredvid mig och mår som en prins igen. Jag har det bra och vill ha mer energi tillbaka. Det får jag inte av alkohol...

Har du rökt? Och slutat? Om man är storrökare och slutar röka så kan man inte röka igen. En cigg går bra, kanske någon mer men efter några veckor är man uppe i samma mängd igen,

Jag började röka när jag var 14 år. Jag började sluta röka när jag var 18 år. Ett tag slutade jag varje måndag och började varje onsdag. Lyckades inte sluta helt förrän jag började snusa då jag var 36 år.

Och då är alkohol mer beroendeframkallande än nikotin. Alkohol är det näst mest beroendeframkallande efter kokain.

Därför tänker jag aldrig ta första glaset. Det är tusen gånger lättare att låta bli helt än dricka lite. Tycker jag.

StarkareK

Jag vet rent intellektuellt men kämpar mot beroendehjärnans argument. Inser att jag är mitt i just det. Intressant upplevelse att samtidigt kunna reflektera över det. Antar att det är ett trick. Så det är bra att jag har min dagbok och mina vänner som hjälper mig!

Typisk framstöt av den skurken ? ”Du har nog inte så stora problem, lite kan du nog dricka.”

Jag har en topp 3-lista med fyllesynder i skallen som jag kan ta fram och drämma i skallen på alkoholdjävulen om hen visar sin fula nuna.

StarkareK

Och chefen har delegerat avtackningen till en annan person. Många säger att min chef är en psykopat och narcissist. Jag är någorlunda rakryggad i att gå därifrån men det känns väldigt orättvist och fult gjort av min chef. Hon annonserade ut min tjänst när jag tog kontakt med facket. Jag klarar mig och vill egentligen inte vara kvar. Men det har varit en väldigt tuff resa. Jag har massor med stöd men blir ändå sjukt sugen på att åka och köpa en flaska vin. Jag som inte ens dricker när jag inte mår bra.....

Låt henne inte få dig att köpa och dricka alkohol - låt henne inte ”vinna” över dig på det viset. Gå rakryggad därifrån och tacka din lyckliga stjärna för att du kom därifrån.

Hej
Läser ikapp i din tråd som jag har missat. Svårt att somna efter mkt lång jobbdag, missnöje med vad jag åstadkommit och när jag läser ditt inlägg från i somras, om att vi är människor, som har en specifik känslighet så blir jag väldigt berörd, det slår mig med full kraft hur mycket vi alla här inne, kämpar. Med tankar och känslor och besatthet ibland och skam och skuld över att vi är mammor- och dricker. Hela tiden något sorts puttande och nudgeande över hur fel vi är och gör. Om vi klarar vår nykterhet har vi mer styrka än de flesta. Att kämpa mot en sjukdom, allergi eller känslighet som man inte ens kan/vill berätta om.
Blev stärkt av att läsa din tråd. Vi kämpar på, en dag o taget funkar för mig ?

StarkareK

Jag har haft nykterheten som en utmaning och det triggar mina tävlingsnerver. Jag mådde fint av nykterhet men hamnade i en fälla av präktighet och det håller inte.

Så Andrahalvlek jag förstår hur du menar. Men samtidigt undrar jag om jag klarar av resan med det förhållningssättet. Jag känner att det blir för mycket tävling för mig vilket jag mår dåligt av på andra sätt. Jag har inte någon annan lösning på att låta bli alkoholen på ännu men behöver utforska det.

Risken med att inte vara stenhård är att själva längtan efter alkoholen är lurig. Jag vill vilja vara utan alkohol. Ett tag var jag i det och kände mig nöjd och tillfreds. Men det kanske krävs just disciplin för att nå till den känslan... under tiden ska jag vara noga med reflektion.

Jadu, Se klart... tar kampen slut? Behöver det vara en kamp? Vad är acceptabelt för mig? Är missbruket ett uttryck för missnöje? Går det att förklara med att jag i vissa situationer är mer känslig för begäret och ibland är jag stark och klarar precis det som krävs. Jag är inte i ett läge nu. Var inte i ett läge förr. Och kommer inte kunna hitta ett nytt läge. Jag svänger hela tiden, dagligen! Och hur känslig jag är beror på en massa faktorer. Att jag reflekterar över det (hela tiden) och inte tror att jag har en enda lösning som funkar, det är vad som kan hjälpa mig må bra. Kanske är total nykterhet en del av det. Men inte målet.

Reflektionerna är målet.

StarkareK

Fick ett otroligt kort och opersonligt mail från min chef som avslut på mina 4,5 år där. Längtar tills det är över men vill samtidigt hinna göra klart mitt för min egen skull. Hoppas på jobbet som jag sökt men har andra alternativ också. Inget helt klart eller långsiktigt egentligen. För säkerhets skull har jag sökt lite intressanta kurser.

Jag vet inte om jag vill ha jobbet jag sökt för att jag vill jobba med det eller om jag vill ha tryggheten och slippa vara arbetslös. Jag har aldrig varit arbetslös tidigare... jag märker nog det när jag väl får beskedet.

Jo jag har druckit vin två kvällar. Jag flyr från känslan av tomhet. Jag behöver börja träna och planera för då får jag energi tillbaka och slipper tomheten. När min situation med jobbet är över kommer jag både slippa skiten på jobbet med chefen men också kanske ha lite för ostrukturerade dagar. Träningen är nog det viktigaste att ta tag i för att resten ska falla på plats.