Det är annorlunda denna gången.
Jag är tillbaka.
Hej gänget om ni är kvar, hej alla nya människor och historier som ni bär på.

Det räcker nu.
Jag är klar.

Ta hand om er
Kram

Hej Sisyfos! Tack för din hälsning, den gjorde mig överraskande glad. Hur mår du? ☀️

Jag mår väl okej i det stora hela. Covid påverkar mig lika mycket som det påverkar alla i världen. Men jag bor ju i Stockholm, så det är lite läskigt att se förändringen. Saknar och ber till ödet att denna pandemin och annalkande samhällskrach kommer gå relativt snabbt över. Jag saknar det vanliga.

Jag var i några nya jobbprocesser men de är pausade. situationen med mitt arbete är infekterat, fackförbundet är nu involverat och jag har min egna ombudsman. Så det är ganska mycket oro och stress överlag. Mest stress och oro över ekonomin i framtiden.

Jag har klarat av svåra situationer förr. Jag klarar av detta med (försöker jag intala mig, men det är svårt och min chef spelar så otroligt fult och elakt :/ ).
Igår kväll var första gången jag bad högt till universum om att snälla snäll snälla låt mig få komma ifrån den arbetsplatsen nu, och snälla låt mig få en ekonomisk buffert så jag klarar mig i arbetsmarknaden ett tag framåt?
Nu finns det i print också.

Det jag hittar energi i är att solen börjar komma tillbaka ordentligt och min familj har fortfarande hälsan i behåll. Min mamma är i riskgrupp, och jag är inte helt hundra på att hon skulle fixa det. Så jag är tacksam för att alla är vid liv och försöker sitta still i båten med is i magen.

This too shall pass!
Fridens ☀️

Jag skulle ljuga om jag inte bara vill slänga in handduken och dricka mig hutlös och orimligt onykter för att få en jävla paus i medvetandet. Men jag gör det inte. Jag.gör.det.inte.

Det skulle inte hjälpa mig och på något vis förlorar jag då.
Hänger med vovven och skogen och Netflix och nya matlagningsrecept istället.

☀️

Hej Studenten!

Jag mår bra i denna konstiga tid. Dricker inte så ofta. Läser härinne, men skriver rätt sällan. Din tråd gillar jag extra mycket. Det är inte så många kvar som har funnits med länge. Det finns många nya som jag läser också men eftersom jag inte är så aktiv själv så har jag ibland lite svårt att hålla isär livshistorierna, och vem som skrivit vad trots att jag tycker att de är intressanta.

Skönt att höra att du har det ok du också. En tid för reflektion för oss alla om vad som är viktigt kanske.
Delar din känsla av att man önskar att allt blir som vanligt snart, man går och väntar på att något ska gå över.
Sen förstår jag att det är en jäkligt svår tid att inte ha något jobb eller att jobbet är osäkert. Men du har helt rätt i att alkohol är sämsta lösningen på det problemet. Man blir för slö och för dum för att faktiskt vara kreativ.

Och det är väl precis det som är viktigt, att nära och kära får vara friska, att må bra och så lite god mat på det. Hitta andra sätt att umgås, lite tråkigt men funkar. Jag vill slå ett slag för SvtPlay. Det finns en guldgruva av repriser i arkivet. Långsamma serier, timmesavsnitt, fantastiska program, Känns som ren terapi i vår stressiga värld.
? till dig!

Kanske inte den man eftersträvar i mindullness och yoga direkt. Grönt te och chiabowls. Tidiga mornar med tacksamhet och soluppgång med händerna tätt mot varandra framför bröstet. Nej.
Men visst har jag händerna knutna mot bröstet. De ligger tätt intill mig där jag ligger på golvet i fosterställning. Och jag ber.
Just där och då försöker jag minnas allt jag lärt mig tidigare, andas i fyrkant Ella . Andas. Andas. Andas. In. Andas ut. Knyter mina händer så knogarna vitnar. Andas Ella. Ssssh sssssh ”jag har dig” det är ingen fara. En lugnande inte monolog. Jag hör min egna lugnande röst, eller så är det mammas. Men något i mitt huvud säger till mig att andas. Så jag andas.

Jag orkar ingenting. Känner mig patetisk som hamnar här igen. Hur länge ska man orka vara stark egentligen?

Det började i januari. Jag har varit stark i flera månader. Igenom hans ord och lena tunga har jag varit stark. Jag har inte behövt höra hans röst i telefon sedan fackförbundet tog över. De är ett litet team som arbetar mot honom nu. Vad jag vet så är han lika hotfull mot dem som han var mot mig. Vafan hände egentligen?
Varför.just.mig.ödet?.... varför?

Jag kryper ihop hårdare. Ser mig själv utifrån.
Stackars sate.
Sen dör orden ut, igen.
Hjärnan blir sådär fluffig igen där inga ord kommer fram. Där endast allt och inget finns samtidigt, som i en tyst destruktiv dans. Ett vacuum. En tystnad och en panik. En ångestattack där inget utan jag själv kan klappa mig på pannan och säga att det löser sig. Trotts det att jag vet att det är en lögn. Så lugnar det mig och jag andas igen. Utmattad.
Han vägrar låta mig gå. Varför köper han inte bara ut mig om jag är så värdelös som han utan ord kommunicerar?
Fackförbundet säger att han gjort det till en principsak, en personlig vandetta i ett samhälle där han inte längre har någon kontroll. Läkaren säger att jag visar indikationer på svår depression. Han säger att jag behöver komma tillbaka, in igen. ”Stirra på en vägg” 8-17. Vem fan säger så?...

Snälla ödet inte igen.
Karma, vad har jag gjort dig?
Jag ber om ursäkt. Snälla låt mig vara.
Jag älskade ju mitt jobb.

Andas. Ella bara andas.

Så han gav mig en utväg vid 14:00 och allt var kart. Mitt fackförbund och jag gav klartecken trotts att det inte var en bra deal. Jag vill bara komma ifrån. Friheten. Känslan av att allt är okej. Sen, 2,7h senare ångrade han sig från allt. Han ångrade sig. Vem gör så?

Jag är onykter sorry. Och jag tänker nog faktiskt vara det ett tag. Fuck it, jag orkar inte delea med detta. Varför skulle jag?

Då får dem ta in mig på rehab. Orkar inte.

Jag.orkar.inte.mer.
(Inte suicidal)

Fridens ?

Vad det gör ont att läsa dina senaste inlägg. Beskrivningen av panikångestattacken skär rakt in. Tycker att du fått utstå så mycket mer än vad någon ska behöva.

Tänker också att det är extra sårbart när det är jobbrelaterat. Arbetet är ju nödvändigt för de allra flesta, vi behöver en inkomst. Dessutom kan jobbet vara en plats att komma undan annat i livet. Det känns som om du inte har någonstans att vara fredad.

Detta har pågått länge. Dessutom i en högst orolig tid överlag. Förstår om du känner att du inte riktigt orkar.

Hur ser det ut för dig rent praktiskt nu?

Att du har druckit just nu är förstås ingen fara, men försök att bromsa. Även om jag förstår din känsla av uppgivenhet kommer du att kunna hantera situationen mycket bättre nykter. Och du, panikattackerna förstärks tyvärr av alkohol. Både i antal och intensitet.

Skickar massor av varma kramar. Du har ju känts lite som min forumdotter, så det är extra tungt när du mår så här dåligt. Tack för att du skrev till orden "inte suicidal.

Ta hand om dig! ?

Sofia

Åh Studenten, vad tråkigt att höra om det som hänt dig den senaste tiden. Att få närma dig friheten och förbereda sig på att lämna den destruktiva arbetssituation som du har haft, för att sedan bara några timmar senare få mattan undanryckt under fötterna igen... Du som har kämpat och byggt upp så mycket styrka den här våren och med en stabil och lugn relation till alkohol dessutom. Du har på ett imponerande sätt tagit dig igenom många kriser i ditt liv och nu många på kort tid. Du lämnade en destruktiv relation tidigare i år och jag fick intrycket att du tog chansen att växa och läka efter allt det som hänt, samtidigt som det här med arbetet pågick. Mitt i stormens öga har du hittat saker att hämta energi ifrån - solen, familjen som fortfarande har hälsan, långpromenader med hunden längs vattnet, skrivande och läsande m.m. Hoppas att du hittar tillbaka till dina strategier som du tidigare har använt för att bygga upp din styrka igen och att du lyckas bryta de uppgivna tankarna och de som vill fortsätta döva med alkohol.
Stort tack för din omtanke om oss som läser, att du skrev ut att du inte har för avsikt att skada dig själv.
Varma hälsningar med hopp om att det ska lösa sig för dig på det allra bästa sättet,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Vill klappa dig på pannan och säga att allt blir bra, för det blir det.
Tror att du har en av de stormigaste trådarna härinne och du har klarat så många mycket svåra situationer så det går inte att inte vara imponerad av den kraft du visar. Du har det inom dig. Du bara har det!
Du är inte och kommer inte heller att vara en slav under alkoholen, men sluta direkt nu i alla fall. Vi vet ju att det bara hjälper en kort, kort stund och sen är det skit.
Vem gör så, skriver du... ja, sånt gör personer som saknar empati. Han är att beklaga, att leva på att skada andra kan inte göra någon människa lycklig. Men du kan resa dig igen. Det måste finnas en väg ut för dig och du har en sällsam kraft, ser åtminstone ut så här i din tråd. Önskar att jag kunde göra nåt mer, men det får bli cyberkramar. Och ja, instämmer med de andra, bra att du klargjorde att det inte var fara för ditt liv.

Tack så galet mycket för era fina inlägg❤️
Stormen gick över igen, exmannen fick komma och hämta vovven för jag kände att jag inte kunde ta hand om mig, då kan jag inte ta hand om min bäbis heller. Ringde efter hjälp på en vän kom över och vi tittade på walking dead. Blev orimligt full och däckade på golvet. Men ringde någonstans innan det till läkare och förklarade min situation igen. De kommer behöva förlänga min sjukskrivning, det är det jag är mest orolig över. Att de inte gör det. Vi får se.

Nu är jag bakfull och har ångestpåslag i kroppen, men förstår att det är från vodkan igår lixom.
Ni har helt rätt i era inlägg. Det blir inte bättre av att förhöja sin promille i kroppen. Så jag går nog faktiskt och häller ut resterande.

Ni gav mig styrka och för det är jag oerhört tacksam, tack ❤️

Fridens ☀️

Tog ett djupt andetag och så hällde jag ut allt. Kändes som att jag tog tillbaka kontrollen igen. En liten vinst ändå ??

Läste om era inlägg igen, det är väldigt tröstande och styrkeingivande. Ibland är detta forumet magiskt. Tack för att ni finns och bryr er. Det lyser igenom.

God natt ❤️

Åh, vad glad jag blir. Att du lyckades hälla ut. Hoppas du orkar hålla ut och hålla i.

Du ska veta att du finns i mina tankar. ?

Kram

Håller mig nykter och står ut i känslan ??
Nu vet jag ju (igen) vad som händer om jag dricker för flykt. Så försöker se hela händelseförloppet i huvudet innan det händer. Blir mycket lättare att säga tack, men nej tack. Vill inte.
Jag orkar inte må dåligt, men jag orkar verkligen INTE att må dåligt på grund av alkoholen också. Den delen kan jag ju faktiskt välja själv.

Sen hade jag ju varit en hycklare omjag hade sagt att det är enkelt. För det är inte enkelt. Hade varit sjukt mycket enklare att typ bara skita i allt och bli ett offer för... ja allt? Alkohol inkluderat.

Lite har jag förhoppningsvis lärt mig igenom åren. Och inget, absolut inget blir bättre att hantera psykisk ohälsa med alkohol som självmedicinering. Kanske för andra (antagligen inte), men absolut inte för mig. Jag blir sjukare. Mina tankar blir giftiga och jag blir Ibland farlig för mig själv. Det sker någon typ av beteendeförändring och det stabila jag har i mig får mindre mandat. Det mina damer och herrar, det är läskigt.
Inte så konstigt egentligen eftersom alkohol är ett gift.
Nu denna gången så steg min promille så snabbt och jag är inte van vid det, så jag kunde inte röra mig lixom. Kollapsade till slut, blev dock istället fast med mina egna tankar. För de jäklarna blev inte tystare bara mörkare ? Alkohol är verkligen den sämsta jäkla flykten från ångest. Nästan lite tragikomiskt, och jag blir lite lätt road när jag idag kan se det utifrån kring hur patetiskt det egentligen var. Nu är patetiskt ett ganska värdeladdat ord, Men jag hoppas ni förstår hur jag menar. Man får skratta eller gråta, och humor har räddat mig så många gånger. Så jag väljer att se det allvarliga men ändå det tragikomiska i det.

Dock känner jag igen tankebanorna som kommer mer och mer nu desto sämre jag mår. Och de skrämmer mig också. Nu är åter igen en tanke bara en tanke och vi alla kan välja vårt beteende och handling av tanken oftast. Om vi är medvetna om dem, och orkar stå ut och acceptera känslan/tanken.

Jag minns att förr förra sommaren när jag mådde riktigt dåligt sist så gick jag ofta ut och sprang vid ångest. Kanske borde börja ta tag i den strategin igen. För den hjälpte bra.
Det jag gör nu är väl inte dåligt men jag tror inte jag mår bättre av att bara sitta inne och andas igenom ångesten. Men så var det ju detta med orken också. Jag orkar inte gå ut. Men jag borde. Kanske kan börja lätt med att gå promenader istället vid ångest. Bara jag gör något självläkande istället för att bli mer apatisk (eller destruktiv).

Haft mycket ångest i kroppen idag också. Väldigt mycket för att vara ärlig. Det tror jag ifs är inför morgondagen och det faktum att jag rent krasst eventuellt behöver sitta själv på ett kontor i övermorgon med en Vansinnig Och kontrollerande chef vakandes över mig. Alltså... det kommer ju inte gå? Eller? ? Blir yr i hela kroppen av att bara tänka på det.

Men det är då och nu är nu. Skapar bara massa katastroftankar när jag tänker på det, så det gör mig inte väl. Vad kan jag göra idag istället för att få mig på rätt sida vägen? Starta med en dusch kanske? Det får det bli. Det var länge sedan.
Basala behov behöver prio. Dusch är en av dem. Så nu går jag och duschar istället.

Ta hand om er och kom ihåg att alkohol är aldrig (aldrig aldrig aldrig) lösningen på något. Aldrig.

Fridens ❤️

Skönt att det låter lite bättre. Ja, jag kan inte heller låta bli att dra på smilbanden åt alkohol som strategi för att må bra - att du inte fick tyst på dina tankar. Tragikomiskt och väldigt, väldigt sorgligt. Det är bra med sådana insikter tror jag. Tror det är en bra strategi att promenera dig ur det här. Lyssna lite på Anders Hansen så får du en förklaring också. Eller måla nåt, sticka. Monotona rörelser. Det läker en orolig själ så mycket bättre än alkohol.

Anders Hansen är superbra. Sett både dokumentären och läst hans bok ?

Fick förlängd sjukskrivning i en vecka för Corona och inte för mig som person. De kan inte sjukskriva psykisk ohälsa över en app. Vilket jag kan förstå. Fick order om att höra av mig till vårdcentral, så det gjorde jag. Fick prata med en psykolog över video och grät mig igenom hela samtalet.
Sen ringde de tillbaka och sa att jag inte får läkarkontakt eftersom mitt mående är på grund av arbetsmiljö. De sa att jag ska gå tillbaka på måndag... så jag tänkte att nu är det lixom kört. Hej psykakuten! Skrek i en kudde, länge sedan jag skrek rätt ut i luften. Det var ifs väldigt skönt att lätta på trycket genom att skrika ut ångest. Tips.

Sen reste jag mig ur hålet och tänkte att nej. Jag förtjänar att träffa en läkare. Jag behöver en ordentlig utredning på mitt mående. De ska lyssna på mig. Så jag sa nej. Mailade tillbaka att det är
Mitt mående som jag är orolig för. Att jag varit där förut, att jag känner igen mina tankar och beteendemönster. Att jag behöver hjälp. Sen ringde jag en till doktor och han hänvisade tillbaka till vårdcentralen...

De ska ta upp mitt ”ärende” på dagens rond igen. Annars är det faktiskt bara för mig att pallra mig till psykakuten för att få prata med en läkare fysiskt. Vilket suger så hårt och jag vill verkligen inte behöva vara där.

Tur att man är en envis jävel.
Ska jag behöva bryta ett ben för att bli lyssnad på?... ska jag behöva hota om att ta livet av mig för att få leva? Så mycket oklart.
Tänker nog byta namn till murphy.

Är vid gott mod ändå. Eller relativt. Bättre än igår. Kunde inte sova i natt. Håller mig ifrån alkoholen iallafall. ??

Fridens ☀️

Fick ett mail från chefen att jag är förbjuden att prata om mitt mående med någon annan än honom.. Detta efter att jag vänt mig till HR kring nuvarande situation. För jag misstänker att hen inte vet vad som pågår.
Vi ska ju vända oss till HR om något är knas. herreguuuuud XD

Någon som vill göra en spansk dramashow med mig? Vi kan ta inspo från real life. Ingen? nehepp ;)

Dagen fortsätter. Nu ska jag spela dataspel istället. Sökt lite jobb också och faktiskt kommit utanför dörren idag. Känner mig oväntat hoppfull. Kanske bara accepterat hur lite jag kan påverka mitt egna liv för tillfället. Vilket som verkar det fungera. Adiiiiooooz amigoz ay ay aaaay!

fridens ^^

...och är på liknande plats i livet gällande läkarsnurr och stöd kring mående. Är sjukskriven för förkylningssympton, men också med dåligt mående skapat av min arbetsmiljö. Läkaren på vårdcentralen bad mig göra Coronaprov, vilket jag gjorde idag. Om det är negativt (troligtvis), så vill han möta upp mig för att prata "öga mot öga". "Jag vill se dig för att göra en bedömning om ev. sjukskrivning".
Hoppas att allt reder sig för oss och att vi snart kan skymta land vid fören på vår gungande livsbåt på livets vatten. (Typ).

Kram

Åh som jag skickar all styrka och allt ljus till dig som jag möjligtvis kan! Hejar på dig från avstånd. Du kommer klara detta. Var snäll mot dig själv och försök ta så mycket stöd du kan fån din omgivning som du kan <3
Du får gärna hålla mig uppdaterad om du vill? Jag läser/kommenterar sällan andras trådar, pga håller mig på mitt hörn. This is my dagboks sida lixom, med smarta inputs från kloka människor! Bamsekram tillbaka ⭐️