Har haft ett riskbruk i ca 20 år. Är medveten om alla risker mitt drickande för med sig. Har använt alkohol som bränsle då jag blir pigg och energisk efter några öl. Har nog inte klippt gräsmattan nykter någon gång de senaste 10 år. Brukar även använda alkohol för att varva ned. Jobbar periodvis väldigt mycket och är stressad. Efter några öl och rött vin är jag nere i varv. Dricker aldrig starksprit men däremot öl och vin. Har skrivit många konstiga inlägg på Facebook när jag varit full. Har ångest i flera dagar efter mina fyller. Var i princip nykter halva september. Umgicks med vänner sista helgen och då blev det en fylla redan på torsdag så jag skulle orka städa hela huset (gjorde även ren avloppen på toa). Igår var jag också full för att orka göra vinter i trädgården. Idag har ångesten varit för djävligt. Nu sitter jag och dricker bubbel vatten utan alkohol. Har en underbar fru som stått ut med mig i 30 år. Jag vill älska mig själv men det är svårt.

Igår drack jag både öl och vin. Vi grillade och hade mat gäster. Höll mig till den mängd jag bestämt. Avslutade kvällen med att dricka vatten. Alltså en väldigt väl planerad kväll. Allt gick bra. Idag ligger jag och funderar om det var värt att dricka. Känner mig seg och magen bråkar med mig. Nej det var inte så här jag vill må. Jag mår bäst när jag avstår helt. En dag i taget ?

Både till att lyckas stoppa i tid och till insikten om att det ännu en gång inte var värt det.

Vi får se hur du väljer att göra i framtiden. Som det är nu klarar du uppenbarligen att ta något då och då. Så länge det inte eskalerar är det ju helt ok. Men samtidigt tycker du sällan att det är värt det.

Fortsättning följer...

Ha en fin helg!

Kram

Mrx, funderar på samma som du just nu..? och kommer till samma slutsats; nej, det är inte värt det. Mår mycket bättre utan!
Nu kör vi utan tycker jag!
Kram ?

Idag vaknade jag med en skön känsla i kroppen. Jag mår jättebra! Drack icas bubbel vatten igår kväll. Smög upp och kokade kaffe. Behövde inte smyga länge för frun var redan vaken. Käkade en lång frukost tillsammans. Nu ska jag strax iväg till gymmet.

Det blev en vit helg igen för min del. Otroligt skönt att vakna utan ångest och bakfylla. Jag tog en cykeltur i grannskapet igår kväll. Mötte otroligt många människor som var ute och promenerade/joggade. Skönt att se att så många prioritera hälsan.

Jag överraskad frun med att grilla igår kväll. Allt var fixa och klart när hon kom hem från jobbet. Idag har vi i princip varit ledig båda två. Jag har dock varit uppkopplad och deltagit i flera Skype möten. Det som inte ska hända när jag dricker alkohol inträffade igår. Jag drack på tok för mycket. Idag har ångesten legat på en konstant hög nivå. Upprepar det jag så ofta kommit fram till. Var fyllan värd dagens dåliga mående, svar NEJ! När ska min hjärna fatta att jag på allvar mår bäst utan alkohol. En dag i taget.

Mot slutet innan jag slutade dricka helt så märkte jag att några dagars uppehåll, typ en vecka bara, kunde innebära att jag drack tokmycket när jag väl drack.

Helt utan hejd. Det skrämde mig verkligen, jag kände mig radiostyrd.

Det är som om uppehållet gör att hjärnan blir vidöppen i jakt på alkohol - och när hjärnan väl får alkohol så finns ingen övre gräns liksom. Creepy.

Upp ur diket igen bara! Ännu en erfarenhet rikare.

Kram ?

Jag dricker inte så ofta nuförtiden. Ofta kan jag hantera och sluta i tid. Men ibland finns det ingen stopp alls och jag tömmer lagret. I går lyckades jag även dricka ur en av fruns flaskor vitt vin. Jag tycker normalt ej om vitt vin. Nu ligger jag spiknykter och glor på tv. Kommer att fortsätta vara nykter resten av helgen. Hoppas att min A-hjärnan inser att jag ska välja bort alkoholen för alltid.

Det är en process som tar sin tid. Att inse alltså. Den processen får ta sin tid. Jag hoppas i min tur att ditt ”hoppas” till slut övergår i beslutsamhet.

Jag ska skriva ett inlägg om det i min tråd idag eller imorgon. Hur jag tydligt den senare hälften av hösten (med facit i hand) levlade upp min alkoholism ett snäpp - och att det var början till slutet.

Behöver ladda lite till först bara inför att börja skriva det inlägget. Det har skavt inombords länge nog nu - det behöver få komma ut.

Att jag ens skriver ”min alkoholism” innebär att min nykterhet faktiskt har levlat upp ett snäpp! Det glädjer mig oerhört mycket.

Kram ?

Jag började hänga här på forumet hösten 2018. Lyckades minska min slentrianmässigt konsumtion rejält. Jag drack ons, fre och lördag varje vecka. Har ett periodvis krävande och stressigt jobb. Alkoholen var mitt bränsle. Jag käkar också SSRI preparat för ångest och depressioner. Har haft flera helt vita perioder sedan jag började jobba med mitt missbruk. Har haft som mål att bli normal drickare. Jo det funkar ofta men jag känner mer och mer att jag vill sluta helt. För mig gäller det att hitta balansen ännu mer och känna efter vad som är bra för mig. En dag i taget har alltid funkat för mig. Förbud och moralpredikningar funkar inte alls.

Det kanske är så att du har provat på att dricka normalt färdigt nu då? Jag känner igen mig i ditt dryckesmönster. För det mesta går det bra, men sedan rätt var det är ska allt tömmas. Själv tycker jag det känns betydligt enklare att strunta i det helt. Noll är noll liksom.

Charlie

Nu är det färdig provat för min del. Den nya strategin blir att undvika första glaset. Jag vill leva och må bra. Vilket jag gör när jag dissar alkoholen. Jag tror att grunden till mina problem måste upp till ytan. Finns mycket skit inom mig som jag borde jobba vidare med. Gick i kbt terapi för 30 år sedan inte pga alkoholen utan andra problem. Tyckte det var kanonbra. Skulle gärna vilja göra om det igen. Har anmält mig till ett forskningsprojekt inom alkohol och psykisk ohälsa. Hoppas jag blir antagen.

Både att låta bli första glaset och att gå i terapi. Drickandet är nog ofta ett symtom på andra orsaker. Åtminstone inledningsvis.

Att sluta helt är tusen gånger lättare än att dricka lite tycker jag. Jag har stängt och låst den dörren. Tänker inte dividera med mig själv eller alkoholdjävulen om att låsa upp den igen. Allt jag kan göra onykter kan jag också göra nykter.

Kram ?

PS. Forskningsprojektet låter spännande. Håller tummarna!

För mig också..Har aldrig förstått det förrän jag var utan i typ 4 veckor..Insåg då att jag tänkte på ett helt annat sätt än när jag kämpade med nyktra perioder och svagare sorter, mängder, dagar osv..Jag tycker beroendet ser olika ut..Jag har aldrig druckit för att må bra..Utan det var fester, som blev oftare och tillslut hade jag ett kemiskt beroende i min hjärna,,Precis som vilken drog som helst..Alkoholen tog över mitt liv..Och nu har jag tagit tillbaka mitt liv från alkoholen..Så ser jag på mitt beroende som är kroniskt..Ligger och slumrar i min hjärna..

Det är skönt att vakna för klockan. Dricka sitt kaffe och plöja nyheterna på paddan. Idag ska jag välja att må bra. Jag bestämmer själv över hur jag vill leva mitt liv. Väljer jag rätt kommer jag garanterat att må bra. Ingen alkohol för mig sedan sista tillfället. Det tog extremt lång tid att bli kvitt ångesten den här gången. Det har varit störande tankar i hjärnan hela helgen. Nu verkar det mesta av dessa tankar klingat av. En dag i taget ? blir dagarna många kommer jag att må riktigt bra.

För några få förunnat så verkar de mesta ordna upp sig när man väl ger nykterheten en ärlig chans men för fler av oss så är det bara början där problemen slutade sist. Jag har fått lite känslan nu av att livet faktiskt kräver lite mer som nykter, det kräver att du tar hand om dig. Med alkohol verkar många kunna leva ett liv med att bara köra på i vardagen med huvudet i sanden för sen går allt att glömma för en stund med en fylla. Nykter så behöver både vecka och helg vara hållbar i längden för det är samma värld oavsett där inget jobbigt bedövas.
Det är aldrig försent att möta sina demoner. Mina kommer fortfarande till attack med jämna mellanrum. Man blir lite rädd, förtvivlad, men man överlever och kommer ut starkare för varje attack.
Härligt att höra att det finns en ny gnista, jag hoppas du blir antagen till projektet. Kan ju vara en väldigt bra motivation!

Jag passade inte in i forskningsprojektets målgrupp. Det kom fram vid den inledande intervjun igår. Det kan ju tolkas på lite olika sätt. Jag tolkade det som att jag hade för bra koll på mitt drickande för att passa in. Jag berättade att jag varit medlem här sedan hösten 2018. Fick svara på diverse frågor om min konsumtion. Jag loggar allt jag dricker här inne och vet rätt bra vad jag konsumerar. Jag kunde därför ge en bra bild av mitt dryckesmönster. Jag kände mig glad över att min plats i projektet kan gå till någon som behöver den bättre. Dessutom har jag för mig själv bevisat att jag lyckats komma en bra bit på vägen själv genom att hänga här på forumet. En dag i taget ?
/Mrx

Att du inte kom med för det lät som en intressant studie. I alla fall få reda på deras vinkel, för det känns ju ganska självklart att droger och psykisk ohälsa ofta hänger ihop. Jag har kört KBT till och från men eftersom att jag aldrig riktigt ändrade B:et utan mer gick dit för T:et så blev effekterna inte så långvariga. Du är väl en grubbeldrickare som jag kanske? Nu är jag bara en grubblare men det är svårare att sluta med tydligen. Synd att terapi ska vara så dyrt. Har råd att gå men då blir det ändå grubbel över hur mycket annat kul jag kunde lagt pengarna på, vilket i sin tur lägger press på att det måste ge resultat fort. Dum ekvation, jag vet.

I år väljer jag och frun att fira midsommar helgen utan alkohol. Det känns väldigt bra. Tidigare år med tradionellt firande har inneburit öl och vin i stora mängder. Det gäller att bryta gamla vanor och tänka i nya banor. Det går bra att jobba heltid hemifrån. Jag har fått in bra rutiner. Vi har fått besked att vi ska fortsätta jobba hemifrån året ut. Firman går bra och effektiviteten har ökat sedan vi flyttade hem våra jobb. Det nya normala kommer inte att se ut som det gamla normala när pandemin är över.
En dag i taget ?

Vad skönt med en nykter midsommar. Tycker att du går från klarhet till klarhet. Du vet vad du vill, precis som jag.

Ha en fortsatt fin helg.

Kram