av Andrahalvlek

Andrahalvlek
lör, 2020-05-02 - 07:23

Vaknade kl 6.30 igår och kl 6.40 idag. Väldigt ovant. Nu är det jag som får stänga min sovrumsdörr för att inte väcka yngsta dottern.

Men jag ska nog vänja mig vid det här. Kanske läsa en bok. Surfa på mobilen gör jag ju i tid och otid och alldeles för mycket redan.

Lite för-frukost får jag nog börja med också. Kaffe och ett mellanmål typ. Magen kurrar redan.

Äldsta dottern ska sova över i natt. Hon kommer att bli ytterst förvånad. I hela hennes 23-åriga liv har det varit mamman i familjen som sovit längst på helgmorgnar.

Idag ska vi leta efter Hitta ut-kontroller och besöka ett kafé som öppnade först ifjol och som äldsta aldrig har besökt tidigare.

Sen ska vi laga middag ihop och sträcktitta på en Netflix-serie ihop, som på den gamla goda tiden. Vi har vissa tv-serier som vi endast tittar på ihop, aldrig annars.

Orphan Black hade släppt nya avsnitt såg jag, det är en sådan serie vi har sett ihop. Sense8 är en annan. Orange is the new black orkar jag dock inte titta på, den har spårat ur för länge sen.

Ni hör att det är några år sedan vi sträcktittade på Netflix ihop. Äldsta läser fjärde året av fem på psykologprogrammet och hon började plugga direkt efter studenten.

Jag minns den hösten hon flyttade med skräck och separationsångest fortfarande. Jag var så ledsen att jag på riktigt inte visste vart jag skulle ta vägen. Jag grät och grät och grät.

Hon tröstade mig och sa ”Men mamma, vi har ju tränat på det här i två år nu när jag har bott växelvis hos dig och pappa.”

Och det var sant, men växelvis boende var också jobbigt att vänja sig vid. Då grät jag också floder i flera månader.

Det som var positivt i sorgen då var att se hur barnens relation med sin pappa fördjupades. Och jag vande mig till slut. Man kan vänja sig vid allt faktiskt.

Så att vänja sig vid tidiga helgmorgnar är en baggis i sammanhanget.

Om ett tag kommer jag att tycka som er andra - att tidiga morgnar är en gåva ?

Kram ?

Andrahalvlek
lör, 2020-05-02 - 16:28

En skogsrunda med sju incheckade Hitta ut-kontroller och sen fika på ett supermysigt kafé satte guldkant på den här lördagen ?

Lite besviken blir jag för att äldsta dottern inte ska sova här i natt. Hon hade ju tänkt göra det, eftersom hennes pappa skulle resa bort idag. Men när han flyttade fram sin resa en dag så gjorde hon detsamma med sin övernattning hos mig. Utan att okeja det med mig först.

Och det gör mig faktiskt lite ledsen. Jag ligger alltid på minus ändå liksom, eftersom hon har sitt rum kvar i huset och det har hon inte hos mig i lägenheten. Det rummet fick lillasyster ärva, som tidigare delade rum med mig.

Så fort äldsta kommer hem tillbringar hon således 75-80 procent av tiden med sin pappa jämfört med mig. Men det passade dem alla bra att jag betalade fikan för samtliga idag.

Jag vet att det är mest praktiskt, och hennes pojkvän bor där dessutom så de behöver en stor säng och eget rum. Här hos mig sover hon över på soffan.

Jag tillåter mig att vara lite ledsen över hennes ändrade planer, men det går nog snart över.

Varafrisk
lör, 2020-05-02 - 17:15

Förstår din besvikelse ?

Å man får vara ledsen?när det ledsna har försvunnit hoppas då det positiva kan överväga hela dagen. Och, såsom jag känner dig här via forumet så kommer du plocka fram det??men först ledsen.

Ha en fin lördagskväll?

Honungsblomman
lör, 2020-05-02 - 17:30

...du hade sett fram emot en stund med dottern och så blev det som det blev.
Jag hade min fjortonåring sovandes borta i förrgår. "Messa mig någongång under kvällen, bara en kortis, så vi kan säga godnatt". Näerå....det blir visst jag som får messa henne vid 23.00, när jag själv ska lägga mig. DÅ svarar hon. "Godnatt älskade mamma, jag ska nog inte sova på många timmar än. Love you!". Klick.
Haha...

Alltså...ungar ibland!
Hoppas din besvikelse tunnas ut snart.

Ha en riktigt fin lördagskväll!

- - ?

Jullan65
lör, 2020-05-02 - 18:15

Ja separationen från barnen är smärtsam, mina är numer stadgade och har ett eget liv, där jag får glädjen att delta ibland. Lyckan är mina barnbarn som är den äldstas. Där får jag utlopp för mitt pysslande och kärleken är enorm. Ha en fin kväll

Se klart
lör, 2020-05-02 - 18:34

Inte okomplicerat trots att de växer upp och blir stora. Det slår mig när jag läser det du skriver att kanske du inte hade tillåtit dig den där känslan om du fortfarande hade druckit? Att det är en del av tillfrisknandet som iaf jag tycker jag närmar mig, besvikelse dessutom en tabu-känsla. Inte minst i relation till våra barn. Ha en bra kväll, helt säker på det! ?

Andrahalvlek
lör, 2020-05-02 - 19:14

Även om känslan av besvikelse över att känna sig ”bortvald” av dottern inte är helt ny för mig, så är det nytt att uthärda den känslan nykter åtminstone.

Jag vill dessutom inte spä på hennes inre konflikt - att välja mellan mig och sin pappa. Även om jag tror att pojkvännens ord väger tyngst. Han gillar att dricka öl och whisky ihop med dotterns pappa - och då bör ju hon finnas med i bakgrunden åtminstone.

Och det gör mig nästan ännu mer ledsen. Att hon tar hänsyn till 1) att pappan plötsligt bestämde att skjuta upp sin resa en dag, 2) att pojkvännen föredrar att de stannar kvar i huset en natt till. Om hon sover här måste han sova hos sina föräldrar, och det vill han helst inte.

Om hon hade utgått från vad hon själv vill till 100 procent så tror jag att hon hade velat sova här och glo på Netflix ihop med mig. Vi hade även planerat att vi skulle laga kroppkakor ihop. För första gången.

Varför är det så att kvinnor alltid tar hänsyn till andras behov i första hand? Beror det på uppfostran eller biologi? Varför går det i arv till våra döttrar? Måste de göra samma misstag som vi har gjort?

Hennes pappa är inte mer ”ensam och hjälplös” än vad jag är. Hon behöver inte åka dit och fixa trädgården för att han inte orkar göra det. Hon behöver inte åka dit och styra upp utrensning och renovering. Han är vuxen.

Utan det här forumet hade jag nog aldrig insett att den här ledsenheten har en djupare botten än jag först trodde.

Men jag ska som sagt inte spä på den inre konflikten hos henne. Hon vet att jag blev besviken och ledsen. Även om jag inte sa mer än ”jaha, så du ska inte sova hos mig ikväll som vi hade planerat?”

Kanske vill hon prata om det imorgon. Kanske inte. Men ska vi prata om det är utgångspunkten hennes vilja att göra andra nöjda istället för att stå upp för vad hon faktiskt vill själv.

Min egen ledsenhet är nog snart borta. Jag tänker medvetet utforska hur den beter sig när jag inte dämpar den med alkohol.

Just nu känns den som en pytteliten klump i halsen som inte går att svälja ner. En riktig ”gråtfilm” lättar kanske på trycket.

Rätt trött är jag också efter att ha traskat över stock och sten i jakt på kontroller - och den stunden fick vi ihop i alla fall.

Även om yngsta dottern gjorde sitt yttersta för att förpesta stämningen genom att pusta och stånka och skälla på oss ?

Men det är vi vana vid - alla hennes känslor hänger liksom utanpå. Hon kan inte ”skärpa sig”, ”bita ihop” och ”bjuda till”. Det ingår inte bland hennes färdigheter ❤️

Vaken 2020
lör, 2020-05-02 - 20:05

Idag är det två veckor sen jag släppte taget om min kärlek till alkohol. Börjar vakna upp och vet att jag har en lång resa framför mig innan jag klarar mig själv utan hjälp av andra.

Det här är den första tråden jag läser på i det här forumet och anledningen till det är att jag totalt tappat kontakten med mina nu tre vuxna barn. Dom svarar inte när jag ringer eller skriver sms. Deras besvikelse över att jag tidigare vägrat att söka hjälp och behöva höra mina självklara svar att jag klarar av att dricka om och om igen blir för mycket.

Du börjar fint med att säga att du fick en stund tillsammans med dina döttrar i skogen som satte guldkant på dagen, sug på den karamellen länge så ser du att även kvällen blir bra. För jag tror på dom goda stunderna som finns. Tror att när dom goda stunderna finns så klarar man av att vara lessen, förtvivlad, arg och besviken.

Det här med att skärpa sig, bita ihop och bjuda till är inget som håller i längden utan gör bara att man förminskar sig själv. Att pusta, stånka och skälla är förlösande och ger sammanhållning. Då är man ärlig med sina känslor. Stort grattis till dig för att du har en dotter som vågar visa vad hon tycker.

Din äldre dotter som har pojkvän försöker som jag ser det vara med både dig, ditt ex och pojkvännen samtidigt, vilket är en omöjlighet eftersom ni skilt er. Du försöker sätta dig in i hur hon tänker men det går inte att förstå. Var glad att det finns en dag imorgon när ni kan ses och prata ut om det här för det tror jag att ni kan.

Jag har inte kommit så långt i min nykterhet ännu så att jag vågar ta kontakt med mina barn än. Men börjar få ett hopp om att det blir bättre i framtiden och då kommer jag att göra allt för att få behålla kontakten :)

Andrahalvlek
lör, 2020-05-02 - 20:06

Den filmen får det bli ikväll. Då gråter jag floder och får lätta på trycket lite.

Synnerligen avskräckande vad det gäller alkoholmissbruk också. Scenen på galan där hon ska ta emot pris ? Snacka om ”bottenkänning”, inför publik dessutom.

Och musiken ❤️

Andrahalvlek
lör, 2020-05-02 - 20:56

Tack för din kommentar. Du har helt rätt - och jag är otroligt glad och tacksam för den fina stund vi fick ihop i skogen idag. Och det är det minnet jag vill vårda ❤️

Men det är faktiskt ikväll inte mig själv jag är mest ledsen för, utan jag är mest ledsen för äldsta dotterns skull. Att hon sitter i samma rävsax som så många andra kvinnor har gjort före henne. Att hennes pojkväns humör och vilja ska styra vad hon gör och inte gör.

Jag hoppas verkligen att du får kontakt med dina barn igen. Att de är beredda att ta emot din utsträckta hand till försoning när du bevisat för dig själv och dem att du kan vara nykter.

Att etablera en vuxenrelation med min äldsta dotter är SÅ häftig upplevelse. Det hoppas jag att du får uppleva också ❤️

Yngsta dottern är 20 år men har en utvecklingsstörning, så det är orsaken till att hon beter sig som femåring (en väldigt lat sådan) när vi befinner oss i skogen. Vi hinner inte många meter innan det börjar pipas och gnällas.

Men hon har andra färdigheter - att i ord och handling visa sin kärlek är hennes största färdighet ❤️

Kram ?

Vaken 2020
lör, 2020-05-02 - 21:16

Kram tillbaks Andrahalvlek, det värmer. Förstår att det är din äldsta dotters relation till sin pojkvän som du är lessen över. Kom ihåg att det är du som är lessen inte hon.

Det här med styrande, kontrollerande människor oavsett kön är något jag funderat över en längre tid. Människor med humör är ofta dominanta mot andra och samtidigt hårda med sig själva.

Bra att du stöttar din dotter så att hon självständigt kan växa i sin egen tro på sin egen vilja som finns djupt inom oss alla men som tyvärr kan störas av människor som vill styra och kontrollera inte bara sig själv utan även andra.

Andrahalvlek
sön, 2020-05-03 - 07:43

Kl 6.30, kl 6.40 igår och idag kl 6.47. Kanske landar jag på omkring kl 7 så småningom.

Idag är jag inte ledsen längre. Tvärtom tänker jag njuta av varenda minut jag får ihop med äldsta dottern. På hennes villkor. Förstås. Att hon vill hänga med mig är jag bara hjärtinnerligt glad för.

Och jag behöver inte oroa mig ett dugg för henne. Hon utbildar sig till psykolog för fan. Plus att hon är den smartaste jag känner. Både streetsmart och skolsmart.

Hon är mycket väl medveten om varför hon agerar som hon gör. Hon har alltid varit en ”extramorsa” både för sin pappa och pojkvän. Jag tror att hon både brås på och är influerad av sin farmor.

Och det blev förstärkt när jag flyttade från huset, då hon var 17 år. (Pojkvännen träffade hon när hon var 14 år.) Hon är lite som Malin i Saltkråkan, på ett positivt sätt. Hon är ”extramorsa” till sin lillasyster också.

Det mest positiva i sammanhanget utifrån min synvinkel är ju att hon inte känner att hon behöver ”morsa” mig. Hon vet att jag klarar mig själv.

Jo, hon gör vissa framstötar. ”Jag kan putsa dina fönster imorgon”. Öh, varför det? Det gör jag själv när jag har fått nog av att se dem. Jag vet att mina fönster är otroligt smutsiga.

Som psykologstudent får man själv gå i terapi. För att få patientperspektiv och göra upp med sitt eget bagage, så man inte riskerar att projektera det på sin patienter.

Utan att hon har berättat några detaljer så vet jag att hon har diskuterat detta med att agera ”extramorsa” MASSOR med den psykolog som hon gick hos. Så hon är väl medveten om det.

Inför sin lillasysters student för snart ett år sedan, då äldsta skulle komma hem typ en vecka innan och styra upp typ ALLT med maten, så snackade de om det igen.

Psykologen sa då ”Varför gör du det? För att du känner att du måste, eller för att du vill göra det?” Hon kom då fram till att hon vill göra det. Hon vill göra det för att hon tycker att det är kul - och av kärlek till sin lillasyster och oss föräldrar.

Hon vill åka hem till huset och fixa trädgården och styra upp utrensningar och renoveringar. Hon gör det av kärlek till sin pappa eftersom hon vet att han saknar förmåga och intresse. Eller snarare att han blir inspirerad av att ha sällskap i dessa projekt, annars blir de inte gjorda.

Av samma anledning fixade hon ett överraskningskalas till mig i höstas när jag fyllde 50 år. Jag hade valt att fira på spa med en kompis, men när jag kom hem från det ”tadaa”! Mat, ommöblering och dukning var fixad - och släkt och vänner ramlade in på löpande band. Kärlek ❤️

Så vi ska inte prata om det alls idag. Hon vet varför hon gör som hon gör, och jag ska inte bidra till att hon känner ens ett yttepytte dåligt samvete gentemot mig. Tvärtom.

Det är som sagt svinbra att det här forumet finns så att man steg för steg kan bena ut vad en känsla och reaktion egentligen står för. Tidigare drack jag bara vin på alla typer av känslorna utan att försöka dissekera dem ett dugg.

Kram ?

PS. Gällande lillasysters student så försökte jag allt jag kunde att få henne att tycka att catering var en svinbra idé. Nope. Det gick inte. Både jag och hennes pappa har gång på gång poängterat att hon inte behöver vara ”extramorsa” till sin lillasyster. Det går sådär. Det är bra för äldsta att hon normalt bor 30 mil ifrån oss.

PS2. Fick precis ett sms om att hon kommer hit strax efter kl 8. Lovely ❤️

Vinäger
sön, 2020-05-03 - 14:32

Vilken fin kärleksförklaring/-beskrivning till din dotter. Hon verkar minst sagt vara en klok tjej. Just för att hon är medveten om varför hon väljer att göra som hon gör.

Mina två äldsta har i övrigt inte mycket gemensamt med din dotter, men de älskar att hjälpa till. Ställer alltid upp och jag är säker på att de verkligen vill göra det. Lite praktiskt ibland när de virvlar in i huset och grejar med lite allt möjligt... ? Dessutom får de alltid i gång oss andra också. Nu är jag sådan att jag själv vill ha ordning, men det finns alltid något som går att finslipa.

Skönt att du känner glädje igen. Besvikelse är helt ok att känna, oavsett vad den beror på. Vara man inte fastnar i den - och det gör du ju inte.

Hoppas att ni får en fin stund tillsammans i dag. ?

Kram

Andrahalvlek
sön, 2020-05-03 - 21:07

Haft en toppendag med båda döttrarna. Promenad x tre (varav en med hitta ut-kontroller) har det blivit. Totalt 18.000 steg och MYCKET frisk luft och sol ☀️

Min mamma fick följa med ut på en av promenaderna också. Hon blev så glad över att få träffa äldsta barnbarnet ❤️ På coronasäkert avstånd förstås!

Sen har vi ätit glass i solen och ätit indisk hämtmat. Nu lite tv och sen sover vi nog gott allihop.

I all enkelhet helt underbart ❤️

Med nykterheten känns det fortfarande lika självklart - 12 veckor idag, 90 dagar på fredag och 3 månader på lördag. Mäktigt många dagar ??

Kram ?

Andrahalvlek
mån, 2020-05-04 - 09:08

Ja, det känns riktigt bra på många sätt ikväll. Dödstrött dock, orkar inte kommentera hos andra ens. Då är jag trött ?

Jag och äldsta dottern har fortsatt prata litegrann om min nykterhet och vägen till beslut. Jag har också berättat en del riktigt hemska minnen om min pappa.

Den diskussionen kommer nog att pågå i små portioner under lång tid. Återigen poängterade hon att orsaken till att hon inte dricker alkohol är just ”taskiga gener” på min sida.

Känns ju sådär, men jag förstår henne verkligen. Det är ju inget jag kan förneka heller, det är ju sant.

Min farfar var alkoholist. Pappa var ett av sju syskon - alla sju missbrukade eller missbrukar alkohol, knark eller tabletter. Endast två lever fortfarande.

Vi är sex kusiner, varav fyra gått i samma fotspår. Två är helt under isen. (Två är väldigt unga än, och vi träffas aldrig så jag har noll koll på statusen där.)

Taskiga gener minst sagt.

Torn
mån, 2020-05-04 - 10:09

Godmorgon Andrahalvlek! Skönt att söndagen blev lyckad. Har full förståelse för att du inte orkade kommentera andras trådar. Förutom mycket fysisk aktivitet i helgen så har du ju haft en massa huvudbry rörande dina barn. Och det viktigaste är ju dig själv och dina barn.❤️ Så är det bara.

Där ser man hur mycket generna betyder. Men att alla sju syskonen trillat dit var egendomligt, man tycker att någon borde ha klarat sig.
Själv har jag ingen i närmast rakt nedgående släktled som är/var alkoholist, men det går tydligen att bli alkoholist ändå. Om det inte visar sig vara ” brevbäraren” som är min pappa?

Ha en bra dag!

Kram

Andrahalvlek
mån, 2020-05-04 - 13:17

Jag tror inte att jag har hört talas om en missbrukare som inte har det ”i släkten” alls. Du är unik Torn ?

Men det kan ju vara annan typ av missbruk. Socker, mat, spel, sex, nikotin tex.

Det man tror att man ”ärver” är benägenheten att utveckla missbruk. Att hjärnans belöningssystem är extra intresserat av dessa beroendesubstanser.

Just därför är avhållsamhet enda sättet. Tror jag.

Choklad är ett kasst substitut har jag märkt. Vågen visar plus, inte minus som för så många andra.

Kram ?