av Se klart

Andrahalvlek
fre, 2020-05-01 - 07:46

Jag blir tårögd av ditt inlägg här hos Se Klart. Så klarsynt iakttagelse, och jag kan själv skriva under på vartenda ord.

Kram till er båda ?

Vinäger
fre, 2020-05-01 - 10:10

Håller med Honungsblomman i hennes beskrivning av din tråd. Kunde inte ha uttryckt det bättre själv. Glöm bara inte bort att här finns inga måsten. Vi skriver det vi vill och orkar. Jag lägger till det då jag själv började få dåligt samvete för att jag till slut inte alltid fixade att hälsa alla nya välkomna. Ett typiskt drag hos ganska många av oss, tror jag. Omtänksamhet och omhändertagande är fina egenskaper så länge vi mår bra av att ge. Det kanske är helt onödiga ord att skriva här, men jag gör det i alla fall av - omtanke...

Ha en fin dag.

Se klart
fre, 2020-05-01 - 10:53

Kan det vara kärleksbombar-veckan här? ?
Hb, tack för läsning och kommentar som vittnar om dina egna superkrafter. Och inte minst- formuleringsförmåga. Vi gör det ihop här. Det är det viktigaste, och min viktigaste tro om jag har någon. Människor ihop som med stöd av varandra kan läka, bli friska. De förlista skeppen kan jag inte låta bli att tänka på då och då. Men det går ju bara att göra denna resa fast förankrad i sitt eget beslut. Det kanske kommer tillbaka?
För egen del har jag inte- ännu- behövt börja om. Full av ödmjukhet kring att min nykterhet håller en dag i taget. Däremot kan jag ta med mig erfarenheter från er andra, och på så vis funkar också detta forum som delande av erfarenheter så bra. Vinäger, Ah, är det inte konstigt att vi så snabbt kommit att höra till inventarierna här ❤️
Vinäger- jag känner din omtanke. Och lyssnar! Ah- tack för fina ord, vi fortsätter att göra det ihop!
Njut av dagen. Jag bakar, fixar och vattnar mina små plantor.
Counting my blessings. ???
Nykter idag- utan att tveka.

Se klart
fre, 2020-05-01 - 21:51

... fortfarande, och klarare med tiden, de tillfällen som blir extra jobbiga. Att fixa middagar- då är det egentligen inte i första hand trevligheten jag triggas av utan just de där stunderna när det ska räknas baklänges på; bröd i ugnen, dukningen, salladen blandas med dressing, värma tallrikar, (but why) vilda barn. Fläkten av, servetter fram, värma såsen om fem minuter. Idag gick det ganska bra för att jag ändå kommer nån vart i att lämna över till andra (men inte heller jätteenkelt för ”andra” när jag tidigare velat göra allt själv) men framförallt att strunta i varma tallrikar, andas. Djupt. Titta ut över regnet. Vara stilla.
Det är som en kraftig storm går igenom mig de stunderna. Jobbigt.
Jag har lätt att se alla möjliga överkrav, att säga det till mig själv är ingen större hjälp. Det är andra mekanismer än rationella och handlar mer om att jag ”gör mig ensam” när saker blir tuffa.
Stora som små.
Därför är det faktum att jag skriver här, berättar och tar del av era berättelser och framförallt får och kan ta emot både omsorg och snälla ord från er.
En verkligt stor sak för mig.
Ingen tanke på att dricka.
Läser här. Vad många vi är, påväg mot bättre och forumet en bekräftelse i sig på att det går att både glädjas, vara allvarlig, och känna livet lycka-rusa, helt nykter. Kram kämpar-kompisar.
Ni är bäst. ?

Andrahalvlek
fre, 2020-05-01 - 22:14

Min mormor var en mästerkock. På julafton stängde hon in sig i köket. Vi andra åkte pulka och spelade spel under tiden.

Vid ett visst klockslag slog hon upp köksdörren och sa ”varsågoda”. Minns fortfarande hennes stolta tonfall. Allt var perfekt - hemlagat från grunden, dukning, pynt. Magiskt.

När hon blev äldre orkade hon inte hålla den nivån längre. Vi föreslog knyte, men det var kalla handen. Då ville hon inte fira jul med familjen mer. Efter det åkte alltid hon och morfar och firade jul på hotell. Ensamma. Sorgligt ?

I min storfamilj - där min mamma och mina ex-svärföräldrar, ex-svåger/svägerska med barn och barnbarn också ingår - har vi alltid haft knyte. Och vi värmer och fixar julbordet gemensamt. Så vill jag ha det - alla bidrar.

Efter att jag blev utmattad första gången fick jag aktivt träna på att inte städa och fixa innan vi fick gäster. Ursvårt.

Men så mycket trevligare det blev när jag kunde spara min energi till att umgås istället för att städa.

Kaveldun
lör, 2020-05-02 - 10:35

...just så.
Och lägga fokus på alla de där små tingen som kanske ändå ingen ser och märker.
Det finns en omsorg i det - såklart .
Men det är en fin gräns mellan omsorg om detaljer ..och perfektionism. Perfektionisten är ju ensam...står i något där själva ordningen och detaljerna lägger sig som ett raster över resten.
Jag tror att jag utåt har en lätt bohemisk utstrålning ( kräver också sin planering...ska gudarna veta:-)
Och jag har försökt att förflytta mig från min kära mammas perfektion ( med medföljande drag av lätt martyr). Men jag kan verkligen fastna i bilden av den ideala, vackra. ’enkla’ middagen...och tappa mig själv på vägen.
Det handlar ju - igen - om att bara få vara som man är.
Ofullkomlig, vanlig, lite trött....
Jag läser hos er båda ändå ..Se Klart och Andrahalvlek ...en nykterheten som börjar bli mer organisk ( inte i meningen att ni tar den för given eller att ni inte kämpar.. men ni inte förhandlar så mkt. Och ni känner mindre sug/lust efter ruset ...och ser mer det som skaver/ fått er att dricka...och ni ser det vackra/glada .. livets små och stora glädjeämnen).
Själv njuter jag av lördagens ledighet. Hundra små och större ofullkomligheter i min lägenhet ( flyttade för inte så längesedan).
Men övar mig i att tänka....att det är just ’ting’ och inget annat.
Det är lättare när man vaknar nykter ( och just i dag ganska förnöjd). Och köket är ( någorlunda) rent och inga hakvdruckna glas står på oväntade ställen och vittnar om en kväll som körde i diket...
Ha en fin lördag ??

Se klart
lör, 2020-05-02 - 18:20

Perfektionisten är ensam och jag vill iaf inte tro att jag närmat mig martyrskap, Ah, men det vet man kanske inte själv, men om jag gjorde det så är jag påväg åt ett annat håll nu. Att dra ner på krav är enkelt i skallen men om det sitter i vårt dna att kräva mer av oss själva än av andra för att vara bra nog. Så är det inte utan viss möda.
De halva glasen. Tack för påminnelsen och tack för att slippa vakna till dem.
Jag får då och då minnesbilder från november 2019 som verkligen var min värsta månad. Mörkt. Dystert. Regn och nästan varje dag skulle jag dessutom plocka upp något helvetes paket jag betställt (julklappar eller nån antik julgrej) och minns att jag faktiskt kunde se mig själv utifrån och hur eländigt det här var. Jag var inte stupfull varenda kväll, det är inte grejen men hela min genomtrötta, stressiga dag tog slut när jag äntligen fick hälla upp det för glaset vin. Som blev 2,3,4,5 tillräckligt för att slockna och sedan samma lika nästa dag. Jag vet att jag redan då längtade till den 1 januari (som blev den 6:e) för att jag skulle få vila. Den där nåden jag längtade efter hade flyttat från vinglaset. Nåden var att slippa.
Jag behöver påminna mig då och då och om någon tycker att jag tjatar så välkommen till omtagets tråd. Ta om. Argument och minnen. Igen, och igen.
Men inget är tjatigare än förhoppningen om vilan i det där glaset.
En mittemellandag. Lördag är inte som tidigare, finns ingen förhöjning när kvällen närmar sig, inget räkna ner, inget ”snart”, ingen belöning och ingen lång utandning. Flödet i livet rinner jämnare. Veckodagarna mer lika ändå. Kvällarna kortare, där slutar dagen istället för att börja om. Och huruvida jag föredrar det ena eller andra är en icke-fråga, för jag har för avsikt att fortsätt vara nykter och inte en enda dag ångrar jag mig.
Igår gick jag och la mig samtidigt som en liten 6-åring som hade fått stanna uppe sent. Ett litet filosofiskt samtal innan vi båda somnade var min belöning om jag nu behövde någon. Ha en fin kväll alla som kämpar. Jag är nykter idag, utan att tveka.

Kaveldun
sön, 2020-05-03 - 09:55

...tycker inte att du tjatar Se Klart.
Behöver påminnas om de där dagarna ( ja, de ligger inte långt borta för mig) som var som en lång dags färd mot glaset...som blev två som blev tre...som blev fyra. Som blev en utsläckt natt och en morgon med munnen full av aska och huvudet fullt av stress och obehag och stränghet ( jag kände alltid att jag behövde kompensera kvällens utsvävningar med extra stränghet och kontroll).
Åh....så fint att få ha en liten 6-åring och föra samtal med. Längtar så efter mina barn ( de bor inte här...och nu var det ett tag sedan vi sågs p g a smittorisken och uppmaningarna att inte resa).
Även jag hade en mittemellandag i går....lite småtråkig ibland. Tar tag i olika ’måsten’ i hemmet...lite motvilligt.
Men att vakna och bara vara trött och inte bakfull ...det finns något snudd på gudomligt i det:-)

Se Klart - och jag är så glad ( och tacksam) att just du hänger här.
Att jag får läsa om din kamp, och dina frön och barnbarn och om hur mörk och hopplös och tung din november var.
Kram
?

Torn
sön, 2020-05-03 - 10:17

Är också glad och tacksam att just du hänger här. Det har betytt (och betyder ) väldigt mycket för mig.
Jag måste förresten erkänna att jag just nu inte har en aning om hur många dagar vi är på.
Du har inte påmint mig på länge, så att jag måste kolla i almanackan.?

Men jag vet att på onsdag är det en dag värd att fira.

Hoppas du får en fin dag!

Kram

Se klart
sön, 2020-05-03 - 12:46

Idag sov jag till tjugo över 10... obegripligt. Somnade framför den rätt så krävande och dessutom franska serien Okänd Identitet som jag snurrat bort mig i tidigare säsonger och känt mig intellektuellt handikappad men jag har väl helt enkelt varit någonstans på skalan full när jag har tittat. ?
Sol här, idag ska jag varva jobb i trädgården med jobb vid datorn, har en rätt tuff vecka framför mig. Kanske visste kroppen det och passade på att bunkra med extra sömn för att orka.
Några saker som väckts i mig i helgen:
* Komma igång med meditation. Eller min löpträning. Helst båda. Se till att serotonin och endorfiner får lite fart, naturens knark. Något fattas mig och det är inte vinet.
* Fråga: Sluta med a-fria ”alkoholliknande” drinkar när andra dricker bubbel/drink? Möjligen gör detta- i vissa lägen- mer skada än nytta. Triggar det kroppen, omedvetet? Och upplever kroppen- omedvetet en besvikelse när rus mm inte sätter in? För vems skull gör jag det? Behöver genomlysa! Är det gott? Vill jag passa in? Inte ge mitt a-fria liv någon uppmärksamhet? Ok i början, men nu?
Fyra månader nykter på onsdag, gissar att vi växer och utvecklas i vår nykterhet, därav nya tankar. Samma tanke som alla andra dagar kvarstår, idag är jag nykter. Känns så skönt att skriva det! Njut av dagen, alla stjärnor!
??✨

Vinäger
sön, 2020-05-03 - 13:56

Tror att det är mycket individuellt vad vi föredrar. Det är något som diskuterats en del genom åren här på forumet. En del törs inte alls, andra behöver substitutet.

Tycker att du ställer bra frågir till dig själv: Varför? För vems skull? Har nog själv inte tänkt så långt. Jag dricker gärna A-fri öl. Tycker att det är ett gott alternativ, som passar till flera maträtter. Öl är väl också den dryck som alltid har intagits även med låg alkoholhalt. Lättöl och folköl. Ingen dricker ju en A-fri vodka. Om det nu skulle finnas. Hua, bara tanken... ?

Som sagt, bra funderingar du har.

Kram

Se klart
sön, 2020-05-03 - 19:14

Idag har vädret gått från sommar till vår till höst, och tidig vinter. Ungefär lika växlande som humöret under den tidiga vita tiden, men även en bit in i detta så växlar molnigheten.
Idag har jag som så ofta på helgen dragit mig för att jobba istället för att få vara ledig, dvs allt löser sig inte organiskt av att låta bli vin.
Dåliga samveten släpar som en klumpfot i gruset efter mig och jag funderar över varför jag måste iscensätta lägen där det känns just så, och vilka alternativen skulle kunna vara. Det besvärar mig. Som att jag ”hittar på” sätt att skapa missnöje, inte räcka till för mina egna förväntningar.
Det gamla vanliga. På jakt efter nån sorts frihet. Och visst hade två glas vin givit mig vila och tillfällig känsla av att kunna skjuta alla måsten- åt sidan. Jag kämpar med det här. Se mig själv med nykter blick och vad jag åstadkommer. Framåt, med ganska bra takt i ny verksamhet med massor av utmaningar.
Ändå. Inte. Nog.
Pausar nu efter den mindre anstormning av nära, små och stora, matlagning och fix.
Jag och min man pratade om hur svårt det var de första åren, att vänja sig vid ”bara vi” men hur vi vant oss och nu är detta liv både meningsfullt och bra. Jag har nytta av att mitt liv växlat under åren. Vet att det inte alltid blir bra från början, men så småningom. Huvudsaken är att vara i rörelse brukar min man säga och det är jag, och var och en av oss här. Önskar er en fin kväll!

Kennie
sön, 2020-05-03 - 19:40

För smakens skull tycker jag att det är gott med annat än vatten som inte är sött, till exempel alkoholfritt öl, bubbel och vitt vin. Jag tycker också om det visuella, bubbel i höga glas och vitt i vinglas. Samtidigt funderar jag ibland på om det ändå håller igång något sorts låtsasberoende och vad det kan leda till. Kommer att tänka på The Shining av Stephen King, nån som läst den?
Där leder helt imaginära drinkar till att gammalt alkoholistbeteende eskalerar och går helt över styr... (visserligen med en del övertalning av det mer övernaturliga slaget).
Så jag är lite kluven, men lutar nog ändå åt att alkoholfritt i fina glas kan höja festkänslan på samma sätt som att klä på sig finkläder, duka vackert och ställa blommor på bordet. Och inte bara vara ett substitut för alkohol.

Se klart
sön, 2020-05-03 - 20:01

Håller med dig Kennie, eller har iaf tänkt så under de här månaderna.
Nu är det ju inte överdrivet många fester ? då det ju känns självklart att sällskapa med något a-fritt i fint glas. Tänker mer att som du skriver, ändå kan underhålla nån illusion. Jag är själv osäker.
Ikväll tar jag ett glas cola zero innan middagen som inte är förknippat med festlighet på något vis. Jag ska testa mig fram.
De som har gjort programmet här (inte jag) skriver just om hur man ska byta triggande aktiviteter mot annat. Och just det där glaset kan ju vara triggande- i förväntan om inte annat! Tack för dina tankar.

Torn
sön, 2020-05-03 - 20:48

Hej, Se klart! Som du nog vet så gillar jag inte smaken av öl numera, tycker det är för beskt. Det har säkert också att göra med att det var just öl jag drack mest förr. Jag har även druckit a- fritt vitt och rött vin och bubbel. I början tyckte jag det var ok smak, ett rött vin tyckte jag t.o.m. var gott.
Men jag tycker flera andra sorters drycker är mycket godare, så ser ingen anledning att dricka ”a-fria” alternativ. Har också märkt att när jag ser ett fyllt vin eller öl glas framför mig så får jag avsmak och börjar tänka på alkohol. Detta gör att jag ännu mindre vill dricka det.

Om du fortfarande kan känna ett sug efter alkohol så kanske det är skillnad, jag vet inte, men testa att dricka annat, tex cola-zero ? Du slipper i alla fall att det poppar upp tankar om alkohol. Och dom tankarna poppar ju upp tillräckligt ofta ändå.

Kram

Kaveldun
sön, 2020-05-03 - 21:12

...zero tycker jag om. Det är antagligen onyttigt och inte vidare sofistikerat ..men gott. Till maten dricker jag vatten.
Känner igen längtan efter ngn sorts ’frihet’
Rastlös i dag, lite irriterad ...tycker inte att jag får ngt ur händerna!
När jag lagade mat fick jag sådan lust att bara gå ut någonstans och dricka....resa bort! Inte lätt just nu.
Det är snabb förflyttning jag vill åt - men också fördjupning.
Så lägger sig oron....och jag vet att vin är motsatsen till fördjupning.
Skrattade när jag läste om Falsk identitet...och att inte hänga med. Grymt bra serie...men helt hopplös att se när man är halvfull ...och inte helt enkel att följa än som nykter.
Känner så med den kvinnliga chefen Marie-Jeanne...en inte helt sympatisk person jag känner stor sympati för:-)
I morgon drar allt igång igen....men det är inte fransk underrättelse ändå!
Sköt om dig!

Se klart
sön, 2020-05-03 - 22:31

Ja hörni tror jag kör på cola zero ett tag, i helgen blev jag just fundersam över de där a-fria glasen. Att det på något sätt blev viktigt att ”passa in”, eller att det inte skulle märkas/skava på något sätt att jag inte drack.
Något som jag inte tror är riktigt sant men som ändå är nån sorts sanning är att jag varit sjukt noga med att hålla mig (mer än) nykter under tex högtider, födelsedagar etc när barnen har varit med. Mitt drickande har främst eskalerat sedan de flyttade hemifrån, och som jag tidigare skrivit, ofta i ensamhet. Sen har jag ju haft ett knäppt förhållande till alkohol även när de var yngre men samtidigt kontrollerat. Alltså inte ett dugg avslappnat... Men när barnen frågar tex hur länge jag ska ha ”vit månad” så tror jag det finns underliggande oro kring någonting de faktiskt inte haft koll på, eller vetat så mkt om.
Så på något vis hänger det ihop, att jag heller inte vill ha varken ”beröm” eller att de ska känna oro kring mitt beslut. Nu blir det cola och säkert nån a-fri öl men skippar handling på systemet för att känna mig som ”alla andra”. Lång dags färd mot dagens slut.
Det är inte franska underrättelsetjänsten imorgon men väl genomgång av medarbetarundersökningar...

Se klart
mån, 2020-05-04 - 06:58

Två glas cava, på fest/mingel.
Drömde också att jag hittade vår-musseron vilket är en svamp jag aldrig sett. Två väldigt otillförlitliga drömmar alltså.
Nykter idag. Kan inte lova ngt beträffande svampen ?
Tror det var mitt cola-prat som aktualiserade drömmen, där jag helt enkelt av gammal vana tog bubbel. Var rätt förtvivlad när jag vaknade och det tog lång tid att sortera i verkligheten.
Jag fortsätter med cola. Jag vill komma ifrån de där illusionerna om förhöjning just precis där och då.
Förhöjningarna ska jag inrätta nya stunder för.
Nu drar dagen in och jag har ytterligare 6 minuter med mitt kaffe. Solen skiner, hästarna vakna här i hagen mittemot. Det är helt tyst. Och där gick en ängel genom rummet. Brukar ni använda det uttycket? Apropå förhöjning.
Ha en bra, framförallt nykter dag, de sakerna hänger liksom ihop för oss. Kram.

Se klart
mån, 2020-05-04 - 17:09

Så glad att jag baxade mig upp tidigt i morse och hann liksom fånga dagen innan den överföll mig.
Fin morgon, trött nu. Stolt och glad över det jag kämpar med och åstadkommer. Både nöd och lust. Både när det kommer till jobb, men också med min nykterhet. Rena och klara känslor som en fjällbäck.
Skam och skuld är stillastående och unket vatten. Stor skillnad.
Jag undrar om vi kan ens är förmögna att känna oss stolta över någonting när vi dricker?
Så stolt som jag är idag har jag nog inte varit på många år, vilken häftig känsla!

Andrahalvlek
mån, 2020-05-04 - 17:40

Det känns som om känslorna i nykterheten smyger sig på lite sakta, men när de väl kommer blir de väldigt kraftfulla. Och stannar längre. De känns mer genuina.

Kram ?