Wasabi!
Håller med om att karantän och distansjobb ger vissa möjligheter att fundera, men mer tid hemma att hantera. Ha en fortsatt fin lördag! ?

Tack Andrahalvlek, Vaknavacker, Soffi och Se klart!

Igår hade jag ett fruktansvärt sug och ångest från helvetet. Om någon hade brutit sig in i mitt hus och erbjudit mig ett glas vin hade jag antagligen tackat och bugat. Inte så stort att jag åker och köper något i alla fall - där går gränsen. Men om jag hade varit på en fest i just den stunden så hade det varit svårt att motstå. Jag blir så arg på dessa kraftfulla sug som bara oanmält tar över hela hjärnan. Trötthet är en av mina största triggers och jag sov rätt dåligt natten innan och vaknade tidigt (är inte van vid det pga karantän) så i efterhand är det kanske inte så konstigt. Det var också en massa reklam på TV och man kan inte hjälpa det. Munnen vattnas (jag är seriös, när jag ser en aptitlig alkoholreklam så vattnas det i munnen) även fast jag inte vill dricka. En reflex antar jag.

Idag känns det bra, men det gör det alltid på morgonen. Pustar ut att jag inte gav efter och vaknar med en bakfylla idag. Jag vet. JAG VET var jag skulle hamna om jag började dricka igen. Hallå?! Jag låg och spydde i flera timmar dagen efter - nästan varje gång jag drack. Det är inte normalt.

Ha en bra dag!

Jag har varit förskonad från sug nästan helt faktiskt. Det kommer automatiska tankar om vin ibland, men de viftar jag bort lätt.

Jag minns tidigare gånger då jag hållit upp typ några dagar och sen tänkt tanken ”vin” och okejat den tanken och tänkt nästa tanke ”när ska jag handla?” Verkligen gett efter liksom. DÅ går suget från 3 till 3000 på två sekunder.

Därför säger jag till mig själv på skarpen så fort jag får en tanke om vin: ”Nej, glöm det! Jag dricker inte alkohol längre.” Ingen prutmån alls, den gränsen är oomkullrunkelig.

Som ett trotsigt barn behandlar jag min hjärna ?

Och fantastiskt andra halvlek hur du hittat förbi suget så konsekvent.
Igår tänkte jag, (någon skrev) om den där trotsiga 3-åringen-= hjärnan som man får fostra vänligt men bestämt. Och insåg att det ju funkar på 3-åringar (nej blir inget godis idag), om om man står fast vid det där med inget godis så slutar även den envisaste av trotsbarn att tjata. Till sist,
Viljornas kamp!

Fem veckor passerade nu då. Imponerande. Så glad för din skull.

Hoppas att du får fortsätta att känna övertygelsen och att det var ett tillfälligt sug från ångesthelvetet som dök upp. Bra gjort att stå emot. Nu vet du att du kan.

Kram

Igår köpte min man öl till sig själv. Han frågade om det var okej och jag sa ja.

Jag blev lite orolig att det skulle trigga något men det gjorde det inte. Jag vågade knappt titta på ölflaskan på bordet de första 15 minuterna, haha.

Jag kände mig helt neutral faktiskt. Jaha, här sitter han och dricker öl och jag dricker vatten. Så ska det vara nu och det känns helt okej. Jag VILL INTE dricka. Där är skillnaden. Jag får dricka hur mycket som helst men jag vill inte.

Drömde att jag drack inatt också, och var besviken på mig själv. Svepte i mig en massa shot av whisky. Tur att det inte var på riktigt. Bara att tänka på smaken och lukten gör mig äcklad ärlig talkat.

?

Grattis till 38 dagar Wasabi! Härligt att du har fått den där äkta ”vill inte” känslan, att man får avsmak. För egen del gillar jag inte ens smaken av alkoholfri öl numera. Ha-ha! Drömmar om alkohol har jag också haft massor, men dom är ju ofarliga, man kan ju inte bli full av att drömma?

Kram

Så glad att det går bra för dig också ? alkodrömmar är så intressanta! Måste vara för att vi tänker så mycket på det just nu. Pustar ut när jag vaknar...

Jag har testat alkoholfri öl en gång, aldrig igen. Det var ju inte smaken jag ville åt, utan fyllan. So what’s the point? Dricker hellre vatten.

Att komma till VILL INTE dricka är så viktigt för att nykterheten ska hålla i längden. Då är minsta lilla begär efter alkohol raderat ur hjärnan.

Hur är det med den sociala ångesten? Bättre, sämre, oförändrat?

Kram ?

Inte bara till snart 40 dagar, utan kanske främst till känslan av "vill inte". Ett måste kanske när din man sitter bredvid och dricker öl. Jag vet att var och en måste ta ett eget beslut, men tror aldrig att jag skulle fixa det. Inte som det knns nu i alla fall. Så respekt till dig.

Har ju skrivit det förr, det är en annan ton i dina inlägg nu. Är så glad för din skull.

Keep up the good work. ?

Kram

Andrahalvlek: Ångesten är fortfarande ett problem, typ oförändrad. Det är svårt att veta för jag har inte ett jobb att gå till just nu men vissa dagar är det jobbigt att ens gå utanför dörren. Ibland känns den värre men jag tror att det är för att jag måste tänka och känna hela tiden, inte döva med alkoholen som jag brukade. Men den adderade bakis-och-fylleångesten är ju borta så det är skönt. Jag hoppas ju att ångesten ska minska pga av nykterheten men jag får väl ha lite tålamod... det är fortfarande tidigt.

Vinäger: Tack! 40 dagar idag faktiskt. Ibland kan det bero på hur jag mår just den dagen, kanske inte hade fixat det en annan dag men just då kändes det helt okej och idag också. Just nu känns nykterheten som min egna grej som jag kan kontrollera. Svårt att förklara men för varje dag jag lägger till så känner jag att jag kommer någonstans, med min personliga utveckling. Jag känner mig rätt stuck både personligt och fysiskt. Jag bor i USA och har inga vänner eller familj nära. Men vad som än händer så jobbar jag med det här problemet och det känns väldigt bra. On a side note - jag vet också att ett 6pack öl för mig hade aldrig räckt. Det skulle bara väcka en demon som vill ha mer och mer. Lättare att inte dricka alls.

Du kanske behöver SSRI för ångesten? För att höja ditt serotonin. Det har jag sen många år tillbaka. Utan den har jag sjuk ångest ? Hoppas dock kunna trappa ut nu när jag inte dricker mer.

För jag har ju äntligen fullt ut fattat att det är alkoholen som skapar ångesten!

Kram ?

Ja... jag har testat antidepp förut. Lexapro och Effexor (vet inte om det heter samma på svenska?). Jag gick till en psykiatriker. Det gick inte så bra, antingen var det ingen skillnad eller så mådde jag sämre. Med Effexor mådde jag så dåligt att jag hade självmordstankar och efter det hade ingen lust att pröva någon annan även om jag vet att det kan ta ett tag innan man hittar rätt. Sen fick jag testa Ritalin istället, och det gick åt helvete. Jag mådde för bra (blev hög av dem alltså), tog mer än jag skulle och sen var krascharna hemska. Jag har alltså inte ADHD men hon tyckte att vi skulle testa det mot ångesten av någon anledning. Jag slutade efter 3 månader för att jag höll på att bli beroende. Det var dumt... saknar fortfarande den känslan jag fick av dem också.

Paraoxetin är bra mot just ångest. Och Venlafaxin som jag bytt till pga viktökning. Det är största problemet ? Vet inte vad det är i medicinen som syns direkt på vågen.

Men som jag brukar säga: ”Hellre vara tjock och må bra än att vara smal och må förjävligt”.

Men det är en tuff fas inledningsvis. Oftast mår man sämre när man sätter in, sätter ut och höjer/sänker dosen.

Men utan den medicinen hade jag aldrig fixat mitt mående. För mig var det som gips på ett brutet ben.

Men jag hoppas som sagt kunna sluta med medicinen nu när jag har slutat dricka alkohol.

Pulshöjande aktiviteter är bra mot ångest också!

Kram ?

Känner inte att jag har så mycket att skriva ärligt talat. Jag mår helt okej, är nykter och bara tar en dag i taget. Snart 50 dagar. Ibland är det extremt jobbigt och ibland känns så enkelt och rätt. Jag har ett par ”dåliga” dagar i veckan där ångesten är jobbig, allt känns piss och jag känner mig ensam och ledsen = sug efter alkohol men som sagt... vi är inte våra känslor och man behöver inte vara rädd för känslor. Det är okej att känna men viktigt att inte ge in för impulsen att bota känslan just där och då. Vissa dagar spenderar jag i sängen eller på soffan och ja, det ger mig dåligt samvete men jag dricker i alla fall inte. Det är inte självförvållat i alla fall. Det får vara så just nu. Försöker att inte tänka framåt.

Upp och ner, som livet alltså. Klokt att bara låta vara. Invänta ”lusten” att göra saker när kroppen och knoppen vilat klart.

Ville bara kolla läget, för det är tyvärr sällan som hälsan tiger still på det här forumet ?

Kram ?

Hej!

Jag har läst igenom delar av din tråd. Det är inspirerande att du har stått emot sugen och inte druckit alkohol. Jag ska försöka att använda samma strategi när jag får ett sug. Grattis till dina snart 50 dagar!

Tränar du något? Träning har hjälpt min ångest på ett bra sätt. Om du känner dig trött i dagsläget kanske det fungerar bäst med lågintensiv träning i form av promenader.

50 dagar utan alkohol! Jag är väldigt stolt över det och kan inte fatta att det bara är 10 dagar till 2 månader (men en dag i taget). Tiden går faktiskt rätt fort just nu.

Samtidigt så har lite tvivel och sånt börjat nästla sig in i hjärnan. Mest om framtiden och framtida scenarion där jag måste välja att dricka eller inte att dricka. Jag vet, helt onödigt och destruktivt att tänka på men ändå. Mitt beroende vill inte bränna alla broar (typ vänner och familj), min man vet ju att jag inte dricker men ingen annan. Oroar mig lite för ett bröllop som kommer upp i sommar... och när allting öppnar upp och jag måste jobba igen. Det ger mig ångesten och ångesten gör att jag vill dricka. Fin balansgång mellan att leva i nuet och planera inför framtiden.

Ha det bra! Idag är jag självklart nykter ?