Ny i gruppen efter att många gånger på egen hand försökt dra ner på alkoholen. Nu börjar folk dra sig undan, jag mår dåligt och bestämde mig i söndags att sluta helt! Det är alltså dag 4 utan alkohol! Jag har inget större sug efter alkohol, ännu kanske jag skall säga, men har problem med att jag kan sakna ett gott glas vin. Tyvärr smakar inte de alkoholfria speciellt gott! Jag har också problem att bryta rutiner. Inte ta en sväng om systemet när jag är ute och handlar, inte smyga iväg så fort jag får chansen! Men jag har bestämt mig för att det ska gå!

Det låter bra att du inte känner något direkt sug. Jag tyckte också det var besvärligt att hitta något att ersätta vinet med, särskilt på fredagskvällar. Vartefter tiden gick så blev det där ersättandet mindre viktigt. Nu tänker jag inte på det alls. Du kommer dit du också ?

Hmm... jag vet inte riktigt... Jag har inte druckit alkohol på ca 10,5 månader. Så det hade ju varit himla drygt om jag letat ersättningar hela den tiden och fortfarande inte hittat något. Men jag tror att den där ”ersätta-paniken” liksom började vittra bort efter första helnyktra månaden. Antar att det rimmar bra med den där devisen att det tar tre veckor att skapa en ny vana.

Tror på att försöka byta ut stunder och platser där man tidigare druckit till att göra något annat istället. När man plockar bort alkoholen från en gammal situation så tappar ofta den sitt syfte och man känner lätt att "allt" i livet blir meningslös, eftersom mycket av de nöjen man tidigare haft ofta hängt ihop med en berusning.
Försök hitta något nytt att fylla din vecka med, något du drömmer om, en liten ny rutin som du kan fokusera och planera mot, det ger en känsla av att vara på väg mot något och ger veckan ett nytt syfte.
Sen kan du pröva att möte de platser du förknippar med dricka. Det kan ge en del ångest som också kan kännas som ett starkt sug. Pröva att bara vara i det, inte distrahera med något annat, känn på obehaget och var det sitter. Ofta leder det till att obehaget klingar av och sen känner man sig lugnare. Pröva med bara 5-10 minuter i början.
Lycka till med din resa!

Tyvärr är jag lite för handikappad att hitta på alltför mycket, men jag försöker så gott jag kan! Och jag har också redan känt att det kan bli besvärligt att säga nej tack i invanda situationer! Men där är jag ju lite hjälpt av Corona! Allt "det gamla vanliga" är ju inställt - både en lättnad och frustration! Ledan att inte få göra det roliga där nykterheten fungerade finns ju också.

Jag hänger inne i gruppen ”förändra mitt drickande” och har passerat nio nyktra veckor nu, tjoho!

Alkoholfri öl och örtte har blivit mitt substitut ?

Prova att djupandas dig igenom suget! Skrev inlägg om det igår och idag i min tråd.

Ta en dag i taget. Viktigast först - vara nykter!

Inne på andra nyktra veckan och inga problem so far! Jag har fått tillbaka en sjujäkla energi och jag och min man har rensat förråd och garage, byggt ut uteplatsen, oljat balkong och annat samt kört två lass till tippen. Det känns jättebra, trots coronasmitta!

Den energin kände jag också tydligt i början. Plötsligt orkade jag ta tag i saker ? Saker blir gjorda och man blir så nöjd efteråt. Vinn-vinn.

Inne på min 11.e alkoholfria dag har jag funderat väldigt mycket och vill citera Peter Jöback: Hur hamnade jag här? Jag kan, när jag tänker tillbaka på mitt liv, skönja vissa tidiga tecken. Rädslan som skapade osäkerhet och lögner, flykten från verkligheten genom att leva i olika fantasivärldar och jag blev bulimiker som ett led i flykten! Jag gifte mig tidigt av rädsla för att bli ensam, men två barn senare lyckades jag ta mig ur ett tomt äktenskap, inga problem, vi var väldigt överens! Jag levde ensam i 7 år och studerade på högskolan och fick ett bra jobb. Under den tiden träffade jag en man som jag senare flyttade ihop med och vi fick ett barn tillsammans. Det visade sig att han var psykopat som ville styra och ställa över både mig och mina barn. Efter 9 år fick jag nog och lyckades slita mig loss! Jag hade under tiden blivit förtidspensionär OCH, inser jag nu, alkoholist. När jag blev ensam blev det lite bättre - jag fungerade ganska bra eftersom jag behövde skjutsa mitt yngsta barn på diverse träningar. Efter 5 år träffade jag en ny man och vi är nu gifta och har det ganska bra. Mitt drickande hade eskalerat och jag fortsatte med det i smyg! Han blev arg och ledsen när han märkte det och då smög jag ännu värre. Sedan hade jag en period på ett par tre år när jag fick outhärdliga smärtor och gick på starka smärtstillande - och alkohol - för att överleva! Till slut hittade de felet och jag blev smärtfri för första gången på flera år och minskade också på drickandet. Inte dagar jag drack dock, men mängden! Sedan dess har jag i olika omgångar försökt sluta, men aldrig varit tillräckligt motiverad att sluta helt! Jag har trott att jag skulle kunna "Svenssondricka". Men nu har jag kommit till en punkt där jag inser att nu är det totalstopp som gäller! En månad är första målet och sen tänker jag ta ett steg i taget så får vi se vart det tar vägen! Jag är dock fascinerad över att jag inte känner abstinens!

Efter diverse trådläsande insåg jag att jag nog hörde hemma här! Nu snart inne på fjärde veckan och fortfarande inget sug! Livet rullar på och jag har insett att det är bara JAG! Min man tvivlar på att jag är nykter - jag måste ha spelat bra - och kommer inte med uppmuntrande tillrop som jag kan känna att jag behövt! Men jag har bestämt mig och är enveten som få, så det SKA gå!

på att mannen ifrågasätter nykterheten..
Hur reagerar du på det? Jag känner mig både kränkt, ledsen och vansinnig!
Även igenkänning på att suget inte finns. Det är jag tacksam för eftersom min hela tanke här är att någon gång ha a i mitt liv igen men inte som slentrian/vana "bara för att" utan välja de tillfällen som faktiskt har ett VÄRDE.

Du verkar ha gått igenom en del saker, precis som jag.. (som vi alla!) Jag brukar tänka att allt man går igenom under sitt liv MÅSTE sätta sig i oss på nåt sätt.. Vi hamnade tyvärr här på detta forumet, men jag slås av likheterna i inläggen på tex viktväktarna. Där mår många också oerhört dåligt psykiskt men har istället tagit mat som dövning..
Det viktiga är nog att man tillslut drar i sin handbroms. Då kan allt bara bli bättre.

Har det fortsatt gått bra? Om maken tvivlar får han göra det, eller hur? Prove him wrong! ;-)
Så härligt att se att du fått sådan energi. Det inspirerar mig, som är inne på min tredje dag som nykter.

Håller tummarna för att det gått fortsatt bra att avhålla sig från eldvattnet. Om inte...se det bara som en litet potthål i en annars vacker och ängsomgiven väg.
Kram

Rosa76

Jag tyckte också att de värst perioden var den första månaden. Fick mycket gjort och kände mig starkare än någonsin. I månad nummer två kom tröttheten, jag är mattare i kroppen och orken tar fortare slut men nu är jag inte längre "stissig" eller rastlös, den känslan som jag tidigare har druckit på. Nu kan jag njuta av min trötthet och koppla av i den. Bra jobbat Hambodans!

Jag får inte heller speciellt mycket hejjar-rop från min man, faktiskt i princip aldrig....men han har heller inte vetat hur djupt jag tittat i flaskan heller. Just nu behöver jag inte hans klapp på axeln, jag får så mycket tillbaka här och det kan jag leva på länge!! Kram Rosa

Jag hittade gamla dagböcker och insåg att jag fattat att jag var alkoholist redan 98 - 22år! Och ändå är jag inte beroende på det viset!? Jag har inte blivit beroende av alkoholen i sig. - vill bara döva tristessen och ångesten. Alla mina rädslor! Men jag har insett att jag måste ta tag i hela mitt liv så jag hittar alla delarna av mig! Det kanske innebär att jag lämnar min man, det vet jag inte, men om det blir så så blir det! Egentligen vill jag inte, men jag har knappt varit nykter en vecka i sträck medan vi varit ihop och kanske det inte funkar med ett nyktert liv tillsammans. Många tankar far genom huvet och måste behandlas innan jag hittar MIG!

Det vill jag verkligen skicka till dig telepatiskt idag ❤️

Det är en tuff resa du har påbörjat - rannsakans slingriga stig. Kuperad som sjutton med många fallgropar och dolda skygglappar.

Men den resan är nog nödvändig att göra - för din skull ❤️

Kram ?

Jag vet inte om jag eg är glad eller ledsen över coronahysterin. Det som är bra är att man inte ständigt utsätts för frestelser vid restaurangbesök mm. Det som är sorgligt är att alla andra aktiviteter också är nerlagda. För mig som sysslar med sång, spel och dans blir livet jättetrist! Och det är aktiviteter där nykterhet är det vanligaste. Nej. jag har inget sug och jag hoppas verkligen att -Sverige kan öppna snart så jag kan börja leva mitt nya liv i verkligheten!

Igår testade jag mitt nya liv på riktigt! Vi besökte goda vänner och det blev, som ofta, kex och ost. De andra drack vin och whisky, men jag höll mig, utan besvär, alkoholfri. Det kändes verkligen bra!

Det kan kännas lite osäkert och ovant innan, men det går oftast helt utan problem. Bara man släpper tanken om att ”dricka lite”.

Det är tusen gånger lättare att avstå helt än att ”dricka lite”. Tycker jag.

Kram ?