Oroligatjejen

Hej! Jag är väldigt kluven över vad jag nyligen gjort och undrar om någon känner igen sig. Min mamma dricker enligt mig för mycket och har gjort det under en längre tid (flera år). Jag fick i veckan veta av min pappa (de är separerade sedan ett par år tillbaka) att det började när jag var liten och har eskalerat över tid (jag är idag 25). Jag bestämde mig för att ringa hennes chef och jag anmälde att jag är orolig, chefen skulle ta tag i det i veckan. Nu har jag jättemycket tvivel över vad jag gjort. Det känns just nu som ett stort övertramp mot mamma men hon har aldrig lyssnat under alla dessa år när jag eller syskon kommenterat och påtalat att det är ett problem. Jag grubblar också över om det är för mycket? Det är några boxar vin i veckan (kanske 3 bag in box) och ett pat öl. Har vissa tillfällen sett spår av vin i bilen men övriga runt mig som känner till problemen blir så himla chockade och kan typ inte tro att hon dricker vid bilkörning.. någon som känner igen sig? Kan man fungera så fläckfritt i jobb och övriga åtaganden och samtidigt ha problem med alkohol? Eller har jag satt igång en för stor karusell?

DetGårBättre

Det finns många som fungerar helt problemfritt med över två i promille på jobbet och även högre så klart. Då har de byggt upp en klar tolerans. Lastbilschaufförer från Polen(?) som blivit stoppade med över sju i promille har hänt. Ja, det är en overklighet för de flesta på den här sidan som söker hjälp också.

Vad som är rätt eller inte är alltid svårt att säga. För mig tycker inte jag några bag in box i veckan är något att tjafsa om men i en annans liv så kan det vara halv katastrof. Det är ju så klart inte bra att dricka så mycket som några bag in box heller i veckan för kroppen men det är många som gör det. En i helgen sen en liten om kvällen ungefär.

Är du orolig för henne så hade jag väl valt en annan väg. Nu känns det som du går bakom ryggen på henne. Risken är att hon bara nekar etc, dricker mer och får värre problem. Nu kommer säkert mängden öka ändå. Att det finns vin i bilen är väl inget bra om hon kör berusad men det kan vara gömställen också. Ta sig en slurk när man kommer hem innan någon ser etc.

Men det lugna är ju att nu har du lastat över det på någon annan som får ta tag i det hela och det kan ju kännas skönt för en själv. Det är nämligen svåra saker att ta upp och prata om men det finns otaliga kändisar, högt uppsatta och många fler personer som har problem med alkoholen. Vi borde alla prata mer om den.

Ring och fråga dina mamma rakt ut hur det är med alkoholen eftersom du är orolig. Jag har haft vänner som konfronterat mig. Jag har dock alltid varit öppen med min problematik. Det är ju inte alla som är det och då blir det massa lögner, undanflykter etc.

Läs Per Holknekts bok t ex. Hans dotter ställer hårda krav men finns där samtidigt som ett 100%-igt stöd för att han ska förbli nykter.

Viktiga är att inte anklaga ifall man ska ta upp något. Då hamnar vi människor oftast i försvar vare sig vi vill eller inte. Robert Laul (sportskribent) hade enorma problem med alkoholen men skötte jobbet problemfritt men var helt odräglig när han söp. Hans arbetsgivare ringde och frågade hur det stod till - då bara la han sig platt typ. Sen finns det de som aldrig skulle erkänna.

Hoppas det går bra åtminstone!

Hej oroligatjejen, jag tycker att du har agerat bra. Arbetsgivaren har ett ansvar. Om en kvinna dricker mer än 9 standardglas per vecka så är det ett riskbruk. Hon dricker mer och har gjort det länge. Då har hennes drickande övergått till ett missbruk och det är svårt att ta sig ur på egen hand. Rätt eller fel. Hur känns det nu? Känns det rätt för dig så var det ett riktigt beslut tänker jag. Om du inte hade pratat med hennes chef, vad kunde du göra istället. Jag har läst olika berättelser om människor som blivit avslöjade och som tagit emot hjälp. För somliga var det avgörande. Jag tycker att det är bättre att agera än att inte göra det och som sagt en arbetsgivare har ett ansvar att erbjuda stöd. Jag hoppas att det blir bra för din mamma och att även du får landa i att det var ett bra beslut, just nu.

Har själv en vuxen dotter som mailade min chef om mitt alkoholproblem..Chefen var väldigt förstående och berättade att var 7:e svensk har a-problem, så vi är väldigt många..Min dåvarande chef visade på olika sätt att hantera problemet..Jag valde att försöka själv först och började att skriva och läsa ännu mer på Forumet..Träffade även chefen en gång till för att ha samtal..Jag har sett mycket dokumentärer om alkoholmissbruk, läst mycket böcker..Det har lyckats väldigt bra..Träffade min dåvarande chef för någon månad sedan..Jag berättade att jag fortfarande är nykter, hon blev glad för min skull..Det gäller att hitta nycklarna till vad personen har att vinna på att sluta dricka, även att personen förstår att hen har möjlighet till att sluta dricka, kanske även se framåt i tiden några år, och fundera på hur det kan se ut då, beroende på hur man lever..För egen del tänkte jag först ta en paus, men när jag upptäckte att det var mycket enklare att sluta helt än försöka räkna mängder och dagar när man kunde dricka, tog jag ett livslångt beslut..Nu fortsätter jag att läsa och skriva här, för att hjälpa andra, men även påminna mig själv om att beroendet i min hjärna är livslångt..Hoppas det går bra för er..?

Oroligatjejen

Tack för era svar och inputs. Jag har lite dåligt samvete för det och jag är rädd att hon ska förstå att det är jag och sedan bli arg på mig. Men jag har försökt prata med henne och jag får bara svar som: "jag har dragit ner på drickandet" eller "ja jag vet jag ska ha ett uppehåll". Jag bor inte hemma längre och kan inte ha koll på henne, men märker i telefon och när hon hälsar på att de svaren åtminstone är lögner. Det finns fler som ser men de flesta vill inte "ta i det" utan kommer med förslag på åtgärder men vill inte agera i egen person. Jag hoppas hon tar emot hjälp av sin chef och att det blir bättre, men av erfarenhet så tror jag hon kommer förneka i sten eller försköna bilden.

Jag sköt beslutet att sluta, minska framför mig hela tiden..När samtalet med chefen kom, kände jag mig först lite tagen på sängen..Chefen visade mailet för mig, som handlade om att jag var en bra och duktig person, som alltid gör mitt bästa..Sen hur missbruket av alkohol tagit över min vardag mer och mer..Jag har aldrig varit full på jobbet, aldrig tagit återställare, aldrig varit full dagtid..Spelar ingen roll, min hjärna är alkoholberoende..Vi har tur som har arbetsgivare..Mycket svårare att få en anhörig att sluta dricka som är pensionär eller arbetslös..Det finns många olika lösningar på behandling och hjälp att få..Du har satt första stenen i rullning för att hjälpa din mamma..Mycket fint gjort..??

Livetärjobbigt

Hej,
Jag förstår din frustration. Har samma problem men jag har inte ringt arbetsgivaren. Mamma vill inte lyssna på mig:(.
Återkom gärna hur det går.