Lolaa

Jag och min sambo har precis gått igenom en utredning på soc. Pga att han angivit för min terapeut att jag dricker alkohol lite för mycket. Kort fattat om de.

Nu är de i slutet av utredningen.. jag trodde de va slut idag, men
Vår Soc-handläggare bestämde idag att jag ska gå typ ett 12-stega program. Och att jag inte får vara ensam med Våran son under denna tiden. Min sambo pratade pratade med handläggaren och tyckte de va helt absurt att göra så.. han försökte allt att förklara att de inte behövdes då situationen verkligen inte krävde de! Men hon sa att de redan va bestämt så de va inte möjligt att ändra. så nu ska jag påbörja en ”behandling” och får inte vistas själv med Min son alls. Är så förbannad och extremt ledsen. Min sambo är också arg. När min sambo jobbar så måste jag alltså lägga extremt mycket ansvar på mina föräldrar att ta min son när jag är där om dagarna. Om de inte fanns någon som kunde hjälpa till med vår son så sa hon att då hade dom placerat honom någon annan stans Under tiden.

Vad jag fattar av behandlingen så är de tre månader måndag-fredag 9-15.. men vilken exakt behandling de skulle bli skulle bestämmas nästa vecka.. kunde bli bara ett par dagar i veckan också men för mig spelar de egentligen ingen roll då jag ändå inte får vistas med min son som jag vill.

Min fråga är egentligen om de kan bli att en behandling kan avbrytas om dom märker att de är fel ställe för mig, om ni förstår vad jag menar.. eller att jag är 100% korrekt så tänker jag att man inte behöver fullfölja hela tre månader..

Ja jag har druckit mitt i veckan med min son..har druckit mer än vad som anses normalt, har druckit mycket, men har varken abstinens eller alla dessa tecken som tydligen skall vara typiska för någon med ett missbruk/beroende. Jag har inte druckit alls på 2 månader förutom ett glad rödvin med min sambo i helgen, och ett glas rödvin vid påsk.

Sorry långt inlägg men känner mig totalt lost och ledsen över att jag inte får umgås med min son som jag vill.

Li-Lo

Blir berörd av ditt inlägg. Jag gissar att du står inför en tuff tid och jag hoppas att den behandling du erbjudits kan bli ett stöd trots att du mer eller mindre känner dig tvingad. Det är stort att ta emot stöd speciellt då en inte valt det själv.

Vilken fin omtanke du ger dig själv som skriver hit och reflekterar över din situation. Jag hoppas att någon som varit med om något liknande hittar din tråd. Mitt i din frustration och ledsenhet tar du dig tid att söka stöd på ditt håll.

Du är varmt välkommen hit

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen