av Ostrukturerad

Vaken 2020
mån, 2020-05-11 - 22:32

Det finns inget rätt eller fel, prata mer om hur du egentligen mår istället för att anpassa dig till floskler och vad omgivningen här i forumet tycker och tänker. Förlåt mig Ostrukturerad för jag vet inte riktigt vad jag håller på med just nu?

Vaken 2020
mån, 2020-05-11 - 22:39

Vi känner inte varandra du och jag Ostrukturerad. Vi tolkar varandra. Jag kräver ingenting av dig. Jag dömer mig själv hårdast, ibland blir jag rädd för mig själv. Om du upplever att jag dömer dig och andra så är det sant för dig och jag respekterar dig för din upplevelse, inte orden du skriver och på vilket sätt du framställer din mening.

Har alltid varit svår och djup och när jag möter en sån som du så når jag botten och toppen av hela mitt känsloregister på en gång, pang :) men glad ändå för att du finns för hur skulle det se ut om du inte lyckades hitta mina triggers, det jag går igång på?

Vaken 2020
mån, 2020-05-11 - 23:01

Vet vad du pratar om när du pratar om psykisk kollaps för jag har varit där inte en gång utan många. Fråga dig själv vad du vill göra, gör det du vill, vad vill du?

När man känner på sig att det här vill jag göra, gör det, gör det på riktigt, ofta och länge. Känn efter, bra eller dåligt? Det dåliga slänger man bort och det som är bra behåller man och gör det till sin "egen grej" som bara du har och ingen annan.

Vaken 2020
mån, 2020-05-11 - 23:06

Avslag av det ena eller andra sättet är nått som alla får uppleva i livet. Det handlar om hur man själv tacklar sina egna problem först och sen går man vidare, framåt inte bak för där finns inget att hämta.

Ostrukturerad
tis, 2020-05-12 - 03:11

Jag pratar ju jättemycket om hur jag mår här i forumet! Har varit öppen med både ständiga depressioner, ångest, sorg, ilska, meningslöshet, rastlöshet och gud vet allt. Om det är någon som öppnar sig om sina mörka sidor här på forumet så är det väl jag!
Om jag kände att du speglade mig? Hurdå kände? Om du menar telepatiskt, ja jag har såna förmågor att kunna känna av sånt, men nej jag kände inget vid den tidpunkten du skrev det. Om du menar att jag känner det på det sätt att jag läser in det då jag läser vad du skrivit, så ja jag tror jag märker att du speglar mig genom att vara brutalt ärlig och ifrågasätta min mentala hälsa. Det är det många som gjort under åren. Men det har varit ömsesidigt; jag fattar inte vad DE håller på med, det är alltid DE som triggar igång mig och startar konflikter! Jag förstår att man har ansvar för sina egna känslor, men andra har väl för sjutton ett ansvar för vad de säger och hur de får en att känna också!
Jag trodde att man skulle kunna vara sig själv här på Alkoholhjälpen och skriva precis som det är utan att få moralkakor från självgoda nyktra! Men här finns lika mycket storhetsvansinne som på vilket AA-möte eller NA-möte som helst! Forumet är fullt av nyktra som hyllar sig själva och klappar sig för bröstet, har glömt att de själva varit i skiten, ser sig själva som större och bättre än de som skriver om hur deras alkoholkonsumtion ter sig och ber om hjälp.. Har inte läst så jättemånga svar som andra aktiva fått, men jag tycker mig märka att just jag är någon många ifrågasätter och beskyller, ni får mig att känna att jag får skylla mig själv..?! Medan andra här är man snällare och mer tröstande emot!? Min första tråd här döpte jag till "Skuldbelagd hela livet", och ja- klockrent! Blir ju skuldbelagd även här!! "VILL DU sluta?", "Det är bara du som kan välja ditt liv", osv... VARFÖR läggs alltid skuld och skam på mig vart jag än visar mig??? Ingen förståelse för alla de hinder jag brottas med, ingen bryr sig om att bemöta andra problem jag berättar om! Skrev en tråd för ett tag sen; "Sambon styr mitt liv", om nån orkar leta upp den & läsa; INGEN har svarat där, det tycker jag är SÅ DÅLIGT!! Självklart påverkar såna saker ens chanser att bli och hålla sig nykter!!
Jag har mååånga gånger velat ställa mig högst uppe på ett berg och vråla ut till hela världen: "VAD HÅLLER NI PÅ MED?? VARFÖR BEHANDLAR NI MIG SÅHÄR???"
Vad det gäller kärlek, jag vill inte ha folks kärlek, jag vill ha folks respekt, samma respekt som alla människor har rätt att få, som jag hela tiden ser alla andra få av sina medmänniskor men jag får inte den av nån konstig anledning!

Ostrukturerad
tis, 2020-05-12 - 03:21

"När jag möter en sån som du?" Vad menar du med det?? De flesta är van vid att andra nickar medhållande och köper allt de säger till dem, och är man så som jag att man visar att man kan tänka utanför boxen, vågar ifrågasätta, har en egen vilja och egna tankar & känslor- inte andras- då reagerar de starkt. Om det nu är det du menar med "såna som jag"? "Såna som du" brukar jag själv säga till folk som är elaka utan anledning, så därför undrar jag vad du menar när du skriver så?

Ostrukturerad
tis, 2020-05-12 - 03:45

Sen förstår jag inte riktigt vad du menar när du skriver att jag ska ta hjälp av andra, jag har ju varit jättetydlig i många trådar om hur andra alltid sviker, tvärvänder och blir aggressiva och/eller abklagar mig för det ena och det andra! Du har ingen aning om hur jag bollats runt i vården, hur många hundra olika samtalskontakter jag tvingats öppna mig för och som slutat plötsligt efter ett kort tag, hur jag kämpat för hjälp och upprättelse... Känns skrattretande att få höra att jag ska ta hjälp av andra, när ingen vill hjälpa! Jag får hjälpa mig själv helt enkelt, eftersom andra inte går att räkna med! Det är bara min sambo som varit trofast och aldrig sviker, han jag skrivit om som aldrig flyttar trots att jag gjorde slut för 5 år sen.
Du skriver att psykiatrin låst in dig, vad hade hänt då, och vad gjorde de som gjort att du tappat tron på människor?
Vet du hur jävla sårande det är att aldrig bli förstådd?? Jag tar mod till mig och öppnar mig för nya människor gång på gång, bara för att få höra att ansvaret bara är mitt och att bara jag kan ändra på saker, ingen talar om VAD eller HUR jag kan göra!! Jag får ju för fan inga riktiga svar någonstans, och det är svar jag behöver för att kunna hjälpa mig själv! Redskap!! Ingenstans har jag fått några redskap att jobba med! Om jag har 100% ansvar för allting helt själv, varför finns då psykmottagningar, beroendemottagningar etc, undrar jag?? Vad är isåfall vitsen med att sådana ställen finns? Jag får ju fan aldrig någonting att förhålla mig till, några riktlinjer att gå efter! Inkompetenta oduglingar! Jag har viktigare saker att göra än att sitta där och "småprata" om mitt liv och hur jag mår utan att få någon hjälp! Jag vill gärna veta vad ni andra får eller fått för hjälp? Har era samtalskontakter gett er några redskap, råd, tips, svar, uppmaningar..? Jag har inte fått nåt annat än skäll, svidande kritik och beskyllningar. Det gör ONT, fattar ni det?!

Ostrukturerad
tis, 2020-05-12 - 17:41

Hej, ja självklart är det okej att du skriver till mig så ofta du vill! Det är bara du som berömmer mig för mitt mod, mitt jävlaranamma och min öppenhet osv. De andra nyktra alkoholisterna bara pressar mig och får mig att känna mig dålig!
Jag behöver få höra vad jag faktiskt är bra på och vilka framsteg jag gör, inte bara få veta hur jävla värdelös jag är, att jag får skylla mig själv, att jag är ensam ansvarig för mitt öde osv! Har fått höra så jävla mycket skit hela livet, vilket fått mig att tro på att jag verkligen är genom-värdelös, och jag behöver att fler speglar det positiva med mig såsom du gör, och inte bara är hårda, kalla och krävande som de flesta! Folk har alltid krävt alldeles för mycket av mig och haft skyhöga förväntningar på vad jag ska klara av, men jag är för fan bara en vanlig människa, jag är inte Moder Teresa eller Jesus som kan åstadkomma storverk!! Jag behöver stöd och uppmuntran precis som alla andra, inte överkrav! Så jävla less på alla idioter som inte fattar det! Om jag så skulle gå på vattnet som Jesus, skulle väl folk bara säga: "Men Linda, kan du inte simma!?" Så jävla trött på att bli behandlad som nån som bara får skylla sig själv för att jag inte klarar allt själv! INGEN klarar av allting själv, nu är det FAN nog!! Jag har tagit emot TILLRÄCKLIGT med skit, och jag slutar härmed "be om ursäkt" för att jag reagerar såhär på ett OMÄNSKLIGT bemötande från omvärlden! Blir ganska stolt när jag läser mina senaste inlägg i forum här, jag börjar äntligen skaffa mig skinn på näsan, slutar vara ett offer som andra kan ösa skit över, börjar stå för vem jag är på riktigt och tror själv på det jag säger! ??

Vaken 2020
tis, 2020-05-12 - 20:01

Vi är blandmissbrukare du och jag, Ostrukturerad. Jag har träffat andra missbrukare genom åren som gått och lyssnat på deras klagosång förr. Du är inte elak, då skulle jag be dig dra åt h-vete. Du är öppen och ärlig med dina känslor och det är det som triggar mig får mig att vilja skaka om dig.

Du ropar på hjälp, blir besviken när du inte får nått som passar dig och ger slängar till höger och vänster om hur illa behandlad du blivit i ditt liv. Kom igen! Ta tag i dig! Jag gillar dig!

Vaken 2020
tis, 2020-05-12 - 20:25

Jag känner inte sorgen som du bär inom dig O struktur men jag känner dina tårar som rinner. Oförståelse från omgivningen (nära och kära), samhället och hela det genomruttna systemet är nått som jag börjar lära mig om och varför jag känner så. Redskapet som jag klamrar mig fast i och som håller mig uppe så att jag inte faller handlar om att kunna våga känna kärlek och respekt för alla och allt även dom värsta idioterna, för dom finns det gott om, här i vår underbara värld.

Det finns "nått" där hos dig som börjar växa fram nu. Ta tag i det! Kom igen....och igen, du klarar "det" din resa har börjat, tro på dig själv, du fixar det

Ostrukturerad
tors, 2020-05-14 - 17:05

Tala om HUR jag ska ta tag i mitt liv och mig själv, inte bara ATT jag ska göra det! ATT jag behöver göra det har jag fått göra till leda, men någon behöver berätta HUR!!! Du har fått tillräckligt mycket info om mig för att skriva "jag gillar dig", jag är trots allt bara en text på din dataskärm men ändå berör jag dig med det jag skriver... Jag har lyckats nå fram till dig genom bokstäver på en skärm, det är stort om man tänker efter! Min första impuls när du skriver "jag gillar dig" är att slå ifrån mig och ta avstånd, för gud ska veta att jag är livrädd för den typen av närhet... Men jag rodnar lite nu och skruvar mig lite, och de oundvikliga tårarna börjar rinna.. Att jag påverkar dig så starkt- Tack så mycket!!! Äh nu blev det för känslosamt, nu stänger jag ner forumet för idag!

Ostrukturerad
tors, 2020-05-14 - 19:15

Jag tror ni i admin tagit bort mitt senaste långa svar till DetGårBättre..? Synd.
Jag ifrågasätter starkt denna "vad vill du själv"- attityd jag mött hos alla jag sökt hjälp hos och anförtrott mig åt, och mötts av flera gånger även här. Det är ju uppenbart vad jag vill, eftersom jag sökt mig hit! Samma som alla andra här! Jag ska läsa in mig lite mer djupgående nu på vad andra i min situation fått för svar här i trådar, innan jag uttalar mig mer. Men frågan om jag vill sluta dricka eller inte, den är överflödig i såna här sammanhang! Jag tycker, till skillnad från en del, INTE att omgivningens attityder är oviktiga! Att samspela socialt med andra är en av mina svårigheter, så FÖR MIG har dessa diskussioner gett mig nåt! Kan ju bara tala för mig själv dock. Återkommer med jämförelser med andra svar här senare.

Ostrukturerad
tors, 2020-05-14 - 19:37

Jag har läst lite andra svar här nu, och kan konstatera att det är så att många andra får svar som: "Sluta klanka ner på dig själv", hurrarop, ryggdunk och en massa kärlek och stöd... Medan många av svaren jag fått i mina trådar är av typen: "VILL du fortsätta ha det såhär?" Plus följt av några råd och välvilliga ord. Även hela inlägg som är stöttande och pushande, till mig. Jag har såklart inte läst igenom alla inlägg i alla trådar, det skulle jag aldrig orka.. Jag är inte ute efter att skapa dålig stämning, jag vill bara bli bemött på samma sätt som alla andra! Jag gör kanske sken av att inte veta vad jag vill, kanske lyser det igenom i mina texter hur splittrad jag är som person? Man får tillbaka det man sänder ut, säger min healer. Jag försöker rannsaka mig själv nu! Eller är det en slump att just jag fått frågor som "Vill du sluta?" osv i mina trådar. Jag har ju bara förklarat vilka hinder jag har i min väg, och det känns inte som att de tas hänsyn till, utan att frågan slungas tillbaka på mig när jag sträcker ut en hand efter vägledning. Det är inte vad jag behöver! Behandla alla lika!

Kennie
tors, 2020-05-14 - 22:52

Jag tycker att du är så stark som kämpar, Ostrukturerad, både med att förklara hur du har det, och med att leta efter en väg framåt.

Ostrukturerad
tors, 2020-05-14 - 23:50

Tack Kennie, och tack för att du förstår! Det är tröttsamt att behöva banka in i huvet på folk hur man har det innan de fattar! Jag måste jämt bråka och skrika för att bli bemött på det sättet jag behöver och förtjänar.. Jag känner mig så sjukt missförstådd, udda och..ja, att ingen förstår hur komplicerat allt är. För alla andra verkar allting så himla enkelt... Jag slutar aldrig kämpa för min rätt att få må bra och ha ett bra liv! Jag är värd det, har kämpat för det i såå många år.. Jag har tränat upp självkänsla och självmedkänsla, den senare är jag nog överkvalificerad i jämfört med andra ;) Jag tycker faktiskt mycket om mig själv, men jag tycker inte om mitt liv! Nästan inget i min livssituation är som jag vill ha det. Alkoholen är det enda "roliga" jag har för tillfället. Jag har nästan ingen lust med nånting längre.. Jag har en rejäl buffert på banken nu (pga att pappa dog), jag har länge drömt om att resa, men det känns rätt meningslöst nu när jag är deprimerad. Visst, en resa kan ju pigga upp, ge nya perspektiv, välbehövlig vila och ny kraft... Jag tänker dock att det är ju tillfälligt, sen när man kommer hem är allt som vanligt!

Insåg precis att jag börjar bli beroende av detta forum! ? Kan inte hålla mig ifrån att logga in här hela tiden och kolla om nåt nytt hänt. ;)

Ostrukturerad
ons, 2020-05-27 - 19:29

Till DetGårBättre: Admin tog bort mitt långa arga svar till dig, så nu skriver jag igen till dig med en mjukare ton:
Du tipsar mig om att använda benzo i de värsta perioderna. Men om jag inte har fel så är benzo till mot kraftig ångest, sömnsvårigheter, oro och panik.. Jag lider mest av nedstämdhet, sorg, tristess, trötthet (sover mellan 10-12 timmar per natt och alltid behövt jättemycket sömn, har inga insomningssvårigheter e.dyl men är ändå trött ganska ofta), depression, ilska, känsla av tomhet mm. Inte ska man väl använda benzo mot det, eller?? Det hjälper väl inte?? Jag reagerade på att du tyckte jag ska byta alkoholen mot benzo..som att byta pest mot kolera ungefär. Hur tänker du där? Jag tycker inte det låter som en bra ide att droga ner sig med benzo för att slippa känna! Nån som håller med?