av Andrahalvlek

Vaken 2020
mån, 2020-05-11 - 23:22

Minnen från din barndom kommer till dig när du är redo att ta emot. Kroppsminne, ett ögonblick som fanns då finns också nu Andra halv lek, du sprider glädje och Enquist på samma gång :)

Andrahalvlek
tis, 2020-05-12 - 07:21

Engagemanget i tjejjouren kan jag inte skylla på nykterheten, eftersom jag har varit med där ett år. Men jag kan nog frigöra ännu mer energi, för att lägga in en högre växel där framöver.

I och med nykterheten har jag dessutom ytterligare ett verktyg i min verktygslåda i jourarbetet. Min egna erfarenhet av psykiska ohälsa har varit ett sådant viktigt verktyg hittills.

Att jag ens engagerade mig i tjejjouren var en slump. Jag kände plötsligt ett starkt behov av att hjälpa unga kvinnor att orientera sig i livet. Hittade en lokal tjejjour på min ort och frågade om de hade nytta av en gammal tant ?

De visade sig att de precis hade slopat den övre åldersgränsen för volontärer, så jag var välkommen. Att det blev tjejjour och inte kvinnojour beror på att jag helst vill lägga min energi på att jobba förebyggande.

Jag har två döttrar som är i 20-årsåldern. Jag har genom mitt arbete haft förmånen att handleda väldigt många praktikanter och unga vikarier. Att bidra till att lotsa ut dem i yrkeslivet tillhör guldkanten i mitt arbete.

Jag bedömer med andra ord att jag har övat upp min förmåga att både lyssna på och prata med unga vuxna. Jag brukar skämtsamt säga att jag nog skulle få en stenvägg att prata om jag verkligen ansträngde mig ?

Det är ett tufft och viktigt arbete med chatten. Behovet är enormt. Vi lever i ett utseendefixerat och porrskadat samhälle, och det är verkligen inte lätt för unga kvinnor att orientera sig i detta. (Det är inte lätt för unga män heller. Det finns bra föreningar och jourer för dem också, tex föreningen Män.)

Det är en stor bredd på de stödsökande. Det värsta jag har varit med om var en kvinna som stod på en bro och väntade på tåget. Hon tänkte hoppa framför tåget.

Jag fick hem henne till slut, och jag var bokstavligt talat med henne hela vägen hem. Det chattsamtalet tog tre timmar.

Alla är anonyma på chatten, så man får bara göra så gott man kan. Lyssna, ställa öppna frågor, bidra med nya infallsvinklar, hjälpa till att formulera en handlingsplan osv. Ibland, om vi får, hjälper vi till och larmar 112.

En del som skriver har låst in sig på rummet och deras fulla/aggressiva man/pappa står utanför och bankar. En del har precis blivit misshandlade. Andra har blivit våldtagna eller har upplevt strypsex och annat våldsamt sex de knappt vill prata om.

Ibland är det inte lika tuffa, men ändå väldigt viktiga ämnen som ventileras. I söndags var det en stödsökande som precis hade börjat på sitt första jobb. Hon upplevde obehag när en manlig kollega, också vikarie, upprepade gånger tog henne på höfterna för att så att säga ”flytta” på henne för att han behövde komma åt något.

Jag kunde stärka henne i uppfattningen att det beteendet absolut inte är okej. Jag stärkte henne också i beslutet att kontakta sin chef på måndagen och berätta om incidenten, så att den manliga vikarien ska få en tillsägelse.

Efter det hade vi ett lååååångt snack om feminism, jämställdhet, aggressivt sex och hur viktigt det är att markera sina egna gränser. Både kroppsligt och själsligt.

En del frågar om mens, bröst och p-piller också, så alla chattar är inte blytunga. Väldigt många behöver prata om relationer till vänner och föräldrar. Många är blyga och vågar inte riktigt stå på sig.

För varje gång någon stödsökande uttrycker ”tack för att du pratade med mig, nu mår jag mycket bättre” så blir jag helt varm inombords av lycka ❤️

Tack Lilleman för att du fick mig att berätta mer om mitt arbete med tjejjouren!

Kram ?

Andrahalvlek
tis, 2020-05-12 - 07:28

Jag tror faktiskt att jag inte minns så mycket från min barndom eftersom den var rätt tuff med tanke på min pappas alkoholism. Jag är dessutom ensambarn så jag har inte haft någon att uppleva och återuppleva mina minnen med.

Sen spelar det säkert stor roll att jag vid 20 års ålder flyttade 30 mil och började ett helt nytt liv. Jag påminns inte om barndom och ungdom i min vardag liksom.

Till min personlighet är jag dessutom en person som ser framåt hellre än bakåt. Det finns en anledning till att vindrutan är så mycket större än backspegeln.

Kram ?

Saskij
tis, 2020-05-12 - 07:34

Läsning! Wow Andrahalvlek. Du är grymm! Jag läst i din tråd nu på morgonen, kunde inte sluta...

Vilken eldsjäl du är.
Tjejjouren och ditt engagemang här i gruppen är fantastiskt!

Fortsätt med det du gör!

Kram Saskij ?

Andrahalvlek
tis, 2020-05-12 - 08:09

Nu blev min tisdag plötsligt ännu bättre än den redan var ?

Visst är det meningen med livet - att göra skillnad!? För sig själv och andra.

Kram ?

Torn
tis, 2020-05-12 - 11:14

Jag håller med Saskij, du är verkligen en eldsjäl! Det är så många saker du brinner för, och jag är imponerad av att du kan ha så många järn i elden samtidigt.? Hur går det förresten med körsången, håller du på med den fortfarande?

Kram

Se klart
tis, 2020-05-12 - 12:09

Andra halvlek, du är energi och klokskap. Ville bara säga det, och hur vårt lilla (stora) gäng hjälpt mig varenda dag i detta jobb som nykterheten är.
Men nu börjar jag känna att jag inte är ”ny på jobbet” längre ?
Mycket skönt! Nya utmaningar väntar, men vi kan också unna oss att vila lite på platåerna i denna klättring.
Kram på dig! ?

Andrahalvlek
tis, 2020-05-12 - 19:36

Det är faktiskt lite fantastiskt att man kan bygga relationer även på ett sådant här forum.

Det är som jag brukar säga om sociala medier - allt blir vad man gör det till. Vill man vara ytlig går det bra, men vill man gå på djupet så funkar det också bra.

Och ja, känslan är faktiskt att man inte är ny på jobbet längre. Man har viss bakgrundskunskap om ”kollegorna” och behärskar ”jobbet”. Då får man luta sig tillbaka, åtminstone korta stunder.

Tyvärr är körsången pausad i dessa coronatider ? Men de har startat livesändningar på Facebook på onsdagar kl 18. Så imorgon kväll ska jag och flera tusen andra stå och sjunga högt i våra vardagsrum tillsammans med live-kören, som fysiskt håller till i Linköping.

Jag saknar min fysiska kör här på hemorten jättemycket, men live-kören är bättre än ingenting. Som så mycket annat den här våren och sommaren.

Kram ?

Andrahalvlek
tis, 2020-05-12 - 23:58

Såg en föreläsning med Benny Haag på Yotube ikväll. Han berättade om sin pappas alkoholism - och sin egen.

När han berättade om sin femåriga dotters reaktion på hans drickande började jag faktiskt gråta.

Så smärtsamt att vara barn till en alkoholist och dessutom utsätta sina egna barn för liknande trauma. Dubbelt smärtsamt på något sätt.

Jag är så tacksam för att mitt eget missbruk aldrig nådde sådana nivåer. Så innerligt tacksam ??

Han berättar även om ”compassion therapy”, som syftar till att man ska känna medkänsla för sig själv för att på så sätt komma tillrätta med skammen. Det måste jag lära mig mer om!

Han pratar också om tålamodet man måste ha med förändringen, att det inte finns någon quick-fix, och vikten av att ”göra” istället för att bara ”vänta”.

Sen är han smått galen också så det är verkligen underhållande mitt i allt det seriösa.

Yotube är en guldgruva om man vill hjärntvätta sig med nyktra vittnesmål. (På tal om vittnesmål är Benny Haag minst sagt kluven inför AA.)

Jag kan även rekommendera följande intervjuer som finns på tuben:

Hanna Hellquist/Skavlan
Rebecka Åhlund/Malou
Anna Gustavsson/Malou
Robert Laul/Nyhetsmorgon

Kram ?

Ps. Nu har jag beställt boken ”Utan press - om medkänsla, prestation och stress” av Sofia Viotti, en bok om just compassion therapy. På svenska heter det compassionfokuserad terapi (CFT) och det är en form av KBT-terapi.

Andrahalvlek
ons, 2020-05-13 - 07:34

Med mina nya nyktra mått mätt så har jag sovit som en kratta i natt. Sist jag kollade på klockan var den 00.57.

Ändå vaknar jag blixtepigg kl 6.30. Mer än redo att hugga mig an dagens jobbuppgifter. Fascinerande.

Kram ?

Andrahalvlek
ons, 2020-05-13 - 07:49

Igår kom jag på en oväntad fördel med videomöten. Mötet pågick kl 9.30-12.00. Jag hade en punkt på dagordningen, och en massa annat skulle avhandlas först.

De andra punkterna var viktiga, men det påverkar inte mitt dagliga arbete. Diskussionerna gick höga stundtals, men det var rätt lätt för en gångs skull att inte lägga sig i när man satt på distans. (Att ha en åsikt om allt är annars min allra bästa gren ?)

Efter en stund började jag att sortera min pappershög på skrivbordet/köksbordet och skriva nya att-göra-listor. (Skärmen var ändå delad med ett dokument så min bild var pytteliten, och jag försvann aldrig ur bild.)

Jag kunde höra de andra tugga och älta hit och dit. Min chef försökte styra upp diskussionen, men det är tveksamt om hon lyckades. Jag hängde med i diskussionen med ett halvt öra.

Plötsligt kl 11.45 hör jag mitt namn: ”Vad säger du NN?” Finner mig snabbt och sätter på min mikrofon: ”Ja, vad vill ni veta?” Då förtydligades frågan och jag var med på banan igen. Sista kvarten på mötet var ”min”.

Säger en del om mötesstrukturen på många av våra arbetsplatser, och ett praktiskt tips för alla er som deltar på videomöten hemifrån.

Se till att ha en konkret, inte alltför avancerad, arbetsuppgift riggad på skrivbordet bredvid datorn att jobba lite med vid sidan om.

Kram ?

Vinäger
ons, 2020-05-13 - 10:15

Känner igen mig så mycket i att vilja vara ett stöd för andra. Blir alldeles varm i hjärtat över ditt engagemang för att hjälpa vilsna tjejer.

Är imponerad över att du verkar ha hittat en balans. Jag är livrädd numera för att gå över min.

Hela livet har jag varit engagerad i massor. Allt från det klassiska som klassförälder (för alla barn) och ordförande i idrottsklubbar till nattvandring och amningsjour. Detta utöver allt jag gör lite extra på min arbetsplats. Mina barn har alltid påmint mig om att jag inte ensam behöver rädda världen.

Men jag tror att om man har det i sig, detta med att vilja hjälpa andra så gott man kan, så går det inte att låta bli. Jag trivs också med det. Ibland undrar jag om det är ett bekräftelsebehov, trots att jag känner uppriktig glädje av att hjälpa.

Egentligen spelar det väl mindre roll. Orsaken, alltså. Huvudsaken är att någon känner sig sedd, får hjälp.

Du är otrolig, Andrahalvlek. Tack för att du gör skillnad.

Kram

Andrahalvlek
ons, 2020-05-13 - 10:30

Stort tack för fina ord, blir helt rörd av dem ❤️

Jag är precis likadan. Klassförälder, föreningsuppdrag, fackligt engagemang - ja, allt har jag engagerat mig i.

Min åsikt är att alla behöver bidra för att få till en förändring - och då kan jag ju inte backa själv liksom.

Ändå har jag varit tvungen att backa i perioder, men jag har alltid hittat tillbaka till olika typer av engemang när jag piggat på mig.

Jag tror att det är en stor del av min personlighet. Är man en engagerad människa så är man liksom. Jag mår inte bra om jag inte får engagera mig.

MEN (och det är verkligen ett stort MEN) jag måste begränsa mitt engagemang och inte låta mig skena iväg och ta på mig för mycket. För att ingen annan gör det.

Just därför är jag noga numer med att bestämma exakt nivån som jag kan tänka mig INNAN jag engagerar mig i något. Och sen vaktar jag stenhårt på mig själv för att inte passera gränsen.

Jag tränar också stenhårt på att hålla tyst på möten (där har videomöten visat sig vara en stor hjälp) och på att säga nej.

Jag har också lärt mig att direkt säga ”jag ska fundera på det” för att sedan i lugn och ro formulera mitt nekande besked innan jag framför det.

Jag tror att folk är helt okej med att få ett ”nej”. Hellre ett tydligt ”nej” än ett svävande ”kanske”. Det är i alla fall min upplevelse.

Kram ?

Andrahalvlek
ons, 2020-05-13 - 15:34

Den ljudboken av Torbjörn Åberg lyssnar jag på för tredje eller fjärde gången. Numer har jag den som ”kvällslektyr”. Lyssnar på den 30 min innan jag somnar.

Kapitel 6-7 (01.58-02.45 in i boken) handlar om vanliga karaktärsdrag hos problemdrickare. Igenkänningen är så total och drabbande att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta. Kusligt.

Kram ?

Torn
ons, 2020-05-13 - 16:38

Jag har hört från flera att dom har upptäckt stora fördelar med videomöten nu under
pandemin.Även från elever som studerar hemifrån, där det har fungerat oväntat bra.
Har en vän som i vanliga fall pendlar varje dag med flyg mellan Stockholm och Göteborg,
mest för att sitta på olika möten. Han är asnöjd med att slippa detta nu, och får mycket mer gjort
tack vare minskad restid.
Och tänk vad bra det måste vara för miljön! Visst, man måste ha en del möten IRL, men inte så många.
Tror detta kommer fortsätta även när Coronan avklingat.

AH, läste att du saknade en skrivare hemma, det är väl bara att köpa en, de kostar inte många kronor om
du inte skriver ut väldigt många dokument. Kanske går att dra av på deklarationen också.

Ha en go kväll!

Andrahalvlek
ons, 2020-05-13 - 17:38

Jag tror att både videomöten och hemifrånarbete delvis kommer att fortgå även framöver. Jag får massor gjort här hemma i lugn och ro!

Såg att vd för Twitter har bestämt att alla medarbetare ska fortsätta jobba hemifrån även efter krisen. Tänk vad lokalkostnader man kan spara!

Den stora vinnaren i detta är förstås miljön! Vi ingår i en koncern som totalt kuskar många mil hit och dit, men inte alls längre. Så videomöten kommer att ersätta många möten framöver.

Sen mår inte alla bra av isoleringen det innebär att jobba hemifrån. Man behöver fika och luncha med sina kollegor. Småprata och bonda lite. Det är omöjligt att introducera nya medarbetare i ett tomt kontorslandskap dessutom ?

Och arbetsgivaren är faktiskt skyldig till att alla har en bra arbetsmiljö hemma - det kan bli riktigt kinkigt! Mitt köksbord klarar nog inte kraven i längden. Då får alla bo så att de kan ha hemmakontor, och det går ju knappast.

Om det här blir lite mer permanent så kan jag behöva fixa en skrivare/scanner, men jag måste ändå åka till jobbet någon gång per vecka och vittja den fysiska posten. Då kan jag skriva ut, skriva under, scanna och posta också. Det är ytterst få papper det handlar om totalt per vecka.

En del kräver ju fortfarande original på underskrifter tex på kontrakt, intyg och olika attester som revisorer ska granska. Men det är nog bara en tidsfråga innan det försvinner.

Vi fick på vårt företag precis i dagarna ett system för digitala underskrifter. Har inte hunnit testa det riktigt än bara.

Vårt lönekontor är dessutom gammeldags och vill ha alla papper i pärmar inför revisorernas granskning. Men de får tänka om de också sannolikt.

Kram ?

Andrahalvlek
ons, 2020-05-13 - 19:15

Efter kvällens körövning live på fejjan flyttar två nya låtar in på min AH-låtlista på Spotify ?

Först och främst låten ”Tro” med Marie Fredriksson. Tro behöver vi alla här mycket av. Tro på oss själva och vår egen förmåga om inte annat.

Den andra låten är ”En sång till livet” från musikalen ”Så som i himlen”.

Den passar så bra som en symbol för det här forumet ❤️

Ur texten:

”När jag inte orkar då vet jag
Att du kommer orka för mig
Mitt hjärta, hjärta
Fylls för jag har dig

När jag vill gråta då vet jag
Att du kommer vara med mig
Mina tårar, tårar
De kommer torkas av

Det enda som jag kan ta för givet
Är vänskapen här med dig
För i din röst så finns en sång till livet
Som lyfter upp mig igen

När jag börjar tvivla då vet jag
Att du kommer tro på mig
Jag kan leva, leva
Så länge som jag har dig”

Kram ?

Femina
tors, 2020-05-14 - 07:20

Vilka fina låtar! Musik talar direkt till vår själ och därför blir vi så berörda. ???