av Vaken 2020

Vaken 2020
tors, 2020-05-07 - 01:11

Jag som hade målat upp en drömbild framför mig. När jag blir pensionär ska jag vara en fullblodig livsnjutare som dricker rött vin till middagen och tar ett par Whisky eller konjak på kvällen för att koppla av, njuta fullt ut. Jag har i hela mitt liv gillat att vara ute i naturen och dricka, insupa den lugna atmosfären, känna sig fri.

När man blir pensionär kan man ju slänga bort klockan inte behöva passa tider utan leva fullt ut, här och NU. Tidlöst planera bara det man tycker om att göra, inga måsten och utan krav. Jag älskar alkohol, fullt ut och det går inte en dag utan att jag känner den där förälskelsen som kom in i mitt liv redan som barn.

Jag har verkligen kämpat hela mitt liv för att få behålla den där drömbilden framför mig. Ensam sen 16 år tillbaks, förlorat kontakten till mina tre barn som jag svikit om och om igen, gjort dom så besvikna på mig och min övertydliga inställning till alkohol.

Rätt så nyligen (det här med tidsuppfattning i det tillstånd jag är i just nu är inte riktigt min grej) träffade jag faktiskt mina två söner på middag som jag lagat själv (gillar att laga mat) hemma hos mig. Stolt sa jag "jag har varit nykter i två veckor nu och jag ska ta en paus från drickandet". Min yngsta son frågade mig, paus varför slutar du inte helt? Jag svarade ärligt som jag ser på saken, ja om man skulle vara så dj-la dum så att man slutade dricka helt då förlorar man ju själva livet.

Det var min inställning då och alla som känner mig vet att så har jag alltid sett på saken. Rätten att festa i tid och otid, när och var som helst och ingen ska tro att någon ska kunna ta det ifrån mig. Jag hade ju min drömbild tydligt framför mig som pensionär med ett stort glas rött i handen.

Nu har jag träffat en läkare som förstår mig. Han sa att jag gått igenom obearbetade trauman i livet. Han förklarade att han inte var psykolog men att samtal, när man får tillfälle att få ur sig saker och ting har visat sig vara det bästa sättet för att ta sig vidare. Han lyssnade intresserat på mig när jag babblade på, nickade igenkännande och stärkte mig.

Tidigare har jag träffat läkare, psykologer och vårdpersonal som talat om för mig hur jag ska tänka och jag tål inte sånt. Jag vill tänka självständigt även om det går rakt emot deras inställning till mig och alla andra med en beroendeproblematik. Jag vill inte höra vad jag måste göra utan jag gör det jag vill själv. Som ett trotsigt barn ungefär och lika svår men bestämd i sin uppfattning om hur det är och hur det förhåller sig.

Nu vill jag sluta för gott. Det är min nya inställning här i livet. Knappt börjat på den för mig okända väg som leder till ett liv helt utan alkohol. Min tidigare drömbild har gått förlorat. Nu gäller det att måla upp en ännu större och tydligare bild framför mig som jag bestämt mig för att uppnå när abstinensen och sorgen över ännu en förlust tynar bort. Jag känner att jag är på väg dit i detta ögonblick.

Ser vägen och ljuset framför mig, lämnar dimman och mörkret bakom mig. Min inställning har förändrats. Det här är bara starten, än så länge. Det känns befriande på ett sätt och meningsfullare på ett annat, det känns bra.

Oj, är klockan så mycket! Snöar in som vanligt, inget nytt under solen :)

Vaken 2020
lör, 2020-05-09 - 23:22

Rätt väg, JA, jag vill.

Idag har jag hjälpt till att resa upp ett indiantält för första gången. Vi klarade av det tillsammans. Skönt, nu kan jag hänga där hela sommaren.Nykter, känna naturens dofter, titta på fåglarna som flyger och känna lugnet, uppleva tystnaden långt från stadens brus och i stället lyssna på den slingrande åns sus.

Känner verkligen att jag är inne på den rätta vägen för mig, mina tre barn, mina föräldrar och kompisarna som orkar lyssna på mitt babblande.

Jag är i fasen som handlar om att få ur mig allting som stör inom mig. Trauman som redan har hänt men som jag först nu börjar förstår. Den nya väg jag valt känns intressant och betydligt tydligare jämfört med dimman i bubblan som sprack för tre veckor sen, hurra :)

Ostrukturerad
mån, 2020-05-11 - 20:14

Du verkar dock ha svårt att förstå att alla inte upplever sitt nynyktra tillstånd såsom du gör. Efter det du skivit till mig. Jag gråter när jag läser detta och önskar att jag också fick känna så som du beskriver ovan! Jag har häromåret blivit medveten om trauman tidigare i barndomen, jobbat stenhårt med en healer att bli medveten om varför jag känner vissa saker och reagerar på vissa sätt. Jobbar med självläkning varje dag. Men, bara för att jag blir MEDVETEN om vad som skaver i mig, så FÖRÄNDRAR det inte hur jag mår och känner! Det verkar som att det gör det för dig och andra dock, eller har jag fel? Trots allt inre arbete jag gjort och gör, sitter jag ändå här med tårar och en tyngd i bröstet för att jag inte kan känna som du utan alkoholen!

Vaken 2020
mån, 2020-05-11 - 21:50

Jag är helt uppsluppen i mina egna tankar just nu, här och då finns inte. Ett stilla vakuum av stilla nära att förstå men sen försvinner det lika fort som det kom. Ett babblande, forsande flöde av närhet känner jag till dig, just nu Ostrukturerad, bara så du vet.

Jag öppnar mig och min sårbarhet överlämnar jag också, tårarna och tyngden lättar för mig och det kommer den att göra för dig. Oss alla bara vi vill och gör det.

Vaken 2020
tis, 2020-05-12 - 19:36

Det är kombinationen abstinens och medicin som dövar min ångest, skam, skuld och oro som sluddrar. Jag gick verkligen igång igår kväll. Tror jag har bett dig om förlåt, skickat kärlek och skällt ut dig helt öppet, bara så där, av sig självt på nått sätt. Det jag måste jobba med just nu är att inte låta mina tankar styra utan istället stilla mina tankar, finna ro i mig själv.

Idag har jag klipp mig, vi var ensamma i salongen och jag fick ur mig en hel del. Hon/frisören alltså häpnade ibland men ställde frågor och det tyder ju på ett visst intresse i alla fall.

Jag har även träffat en Gestalt terapeut, vi klickade och jag kommer definitivt träffa honom till höst igen. Den öppna formen av terapi när man är som man är för stunden och får aha upplevelser, sånt gillar jag.

Andrahalvlek
tis, 2020-05-12 - 20:24

Er konversation är verkligen spännande. Man undrar vartåt den ska barka ? Det finns onekligen olika sätt att hjälpa varandra.

När du Vaken 2020 beskrev din målbild som pensionär så kom jag att tänka på min tidigare relation.

Jag såg framför mig hur vi skulle åldras ihop. Hitta tillbaka till varandra ”efter barnen”, resa och uppleva saker ihop. Återvända till den närhet som vi upplevde som nykära när jag var 20 år och han var 26 år.

Så gick det inte. Efter 24 år ihop separerade vi och vi kommer aldrig att åldras ihop. Min dröm tvärdog. Men vi har fortsatt bra kontakt och har utvecklat en ny typ av relation. Vi är mer som syskon idag. Vad som än händer i våra liv kommer vi alltid att stötta varandra.

Jag vet inte vad livet har i åtanke för mig, men jag tror på ödet och jag tror att det som ska hända faktiskt händer när tiden är mogen. Just nu är det tid för mig att bli nykter och fokusera på det.

Utan att drömma om framtiden är jag i alla fall övertygad om en sak. Det finns en anledning till att vindrutan är större än backspegeln. Att man ska titta mer framåt än snegla bakåt.

Så därför lägger jag mitt fokus på att utforska det nya nyktra livet. Vad gör det med mig? Vad gör det med min omgivning? Får jag nya intressen?

Nyfiken som sagt, men några direkta drömmar har jag inte. Jag tar det som det kommer, det har gått bra hittills.

Kram ?

Vaken 2020
tis, 2020-05-12 - 23:48

Jag har många drivkrafter inom mig. Att få kontakt med mina drömmar igen, känns tydligt. Leva sina drömmar är svårt. Drömma sig bort är lätt som en plätt och då tappas fokus på här och nu, känslan av att vara någon annan stans, borta och helt väck är för mig en dröm.

Vaknat upp ur drömmen till nya hårda krav, övervaknings och kontrollsamhället som styrs av kontrollfreaks för att ge känslan av att tryggheten ska öka. Men framför allt är min beslutsamhet över att inte dricka mer i livet så stark och växande i styrka att den drivkraften inte går att stoppa.

Tre veckor lite drygt har jag varit nykter den här gången.

Igår blev jag helad av en kompis som tog min trumpinne från trolltrumman som hänger på väggen och slog mig på ryggen. Hörde att ljudet lät dovare längs ner vid svanken och ljusare högre upp mot halsen och huvudet. Satt helt stilla, kände rysningar längs ryggraden och när han närmade sig halsen sa jag stopp. Han stannade till. Fick plötsligt ett illamående. Nånting hände med mig. Waow hörde jag honom säga och jag kände det. Han kan sin sak och är min vän.

Som ny nykter känner jag äkta känslor, håller i dom och låter dom sprida sig, med ett leende eller en "just nu mår jag ganska bra blick": Till vem som helst och när som helst. Det är fördelarna med att vara nykter, tycker jag.

För mig är det du skriver om och nu även till mig väldigt betydelsefullt, du skiner för mig Andrahalvlek :)

Andrahalvlek
ons, 2020-05-13 - 16:38

Vilken upplevelse med healing! Jag är så fascinerad av allt övernaturligt, men tyvärr har jag aldrig upplevt något själv. Jag är öppen för det, men nada.

Jag tror dock på ödet och skyddsänglar. Det har jag fått tillräckligt med ”bevis” på själv för att verkligen tro på ??

Jag upplever likadant med känslorna. De kommer mer smygande, men de blir starkare och mer genuina och stannar längre.

Som när man är så glad att man bara måste le brett, men till slut gör det nästan ont i kinderna. Eller när man ser en bra föreställning eller konsert och bara måste klappa i händerna hela tiden hårt fast det gör ont händerna. Så börjar mina känslor kännas nu i nykterheten.

Tack för de fina orden om att jag skiner för dig ?

Kram ?

Kristoffer
ons, 2020-05-13 - 18:19

Ni har skrivit till varandra i den här tråden och i några andra trådar i forumet. Det ser ut som att ni har olika sätt att kommunicera, och även om det inte finns något tvivel om att det handlar om välvilja så funderar vi i admi på om er interaktion kanske tar mer energi än vad den ger. Vi brukar tänka att det bästa sättet att få ut så mycket som möjligt av forumet är att välja att fokusera på sin egen förändring och det som kan vara hjälpsamt i förhållande till den. Och - åt andra hållet - försöka att inte lägga energi på det som inte hjälper.

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Vaken 2020
ons, 2020-05-13 - 20:13

Energi har jag fått massor av nu när jag är nykter men håller med. Ska ägna min energi åt annat en stund och vila i mig själv ett tag. Tack för uppmärksamheten Kristoffer och att du förstår min osäkerhet över hur saker och ting fungerar här i forumet, är glad för det :)

Andrahalvlek
sön, 2020-05-17 - 15:31

Vad tycker du är det bästa med nykterheten hittills? Den ökade energin?

Honungsblomman beskrev det bra idag, hur hon numer har ett knivskarpt fokus och nyfikenhet på allt hon har omkring sig.

Jag känner igen mig massor i det.

Kram ?

Vaken 2020
sön, 2020-05-17 - 20:59

Det bästa med nykterheten hittills är att jag vågar prata, få kontakt med människor. Nyss gick jag ut med soporna och såg en tjej som gungade sitt barn. Jag stannade till och sa "idag har jag planterat om mina krukväxter för första gången i mitt liv, tidigare hjälpte morsan mig, då såg jag mest på och glömde bort hur man gjorde, men idag klarade jag det och gjorde det själv, sagt med eftertryck".

Det visade sig vara en pratglad tjej, hon berättade på en gång om hur hennes växter dog, var torra hela tiden och vilka näringsämnen hon använde mm. Jag lyssnade, njöt av att så lätt få kontakt med en för mig helt främmande person. Hennes dotter avbröt mamman/tjejen och frågade mig "varför har du tofflor på dig?". Tyckte det lät gulligt och svarade att "jag ska ju bara gå till soprummet och jag undviker alla vattenpölar så det går nog bra".

Tidigare, när jag drack, stirrade jag ner i marken, sökte inte ögonkontakt med nån utan försökte göra mig osynlig.

Jag är egentligen en social person som gillar att prata, umgås med andra. Nu som nykter öppnar sig hela världen för mig, jag ser värden och så mycket annat som jag tidigare hållit för mig själv.

Nu tar jag tag i det som behöver göras. Tidigare sköt jag det framför mig och trodde att det skulle försvinna av sig själv om jag väntade ut det tillräckligt länge.

Tack vare medicinen som jag fått vaknar jag pigg och utvilad på morgonen, har lust till allt som tidigare bara var tråkigt och jobbigt typ ta hand om disken, städa, handla och tvätta. Vardagssysslor nuförtiden har blivit spännande och intressant. Jag har lärt mig att älska mina växter/blommor och ska ge dom massor av kärlek så att dom växer och mår bra.

Det är så mycket som händer med mig och under så kort tid ändå. Nyktra alkoholister känner igen mitt sätt att vara och viskar lite försiktigt, du har kommit långt men var varsam...Det tar jag till mig på riktigt, för jag vet hur lätt det är för mig att trilla dit igen. Behöver påminna mig ibland om varför jag slutade. Då blir det på allvar igen.

Annars tycker jag att jag inte har skrattat så här mycket som jag gör nu på väldigt länge och skratt är förlösande, då känner man sig levande igen.

Kram :)

en glad gubbe som är nykter av egen fri vilja!

Andrahalvlek
sön, 2020-05-17 - 21:43

Det är verkligen sant det som Annie Grace skriver i sin bok ”Tänka klart”:

”Alkoholen tar ifrån oss förmågan att känna glädje i vardagen.”

Blir jätteglad av att läsa ditt positiva inlägg - lika glad som dina blommor kommer att bli ?

Bli nu inte orolig över att de kommer att sloka någon vecka. Precis som för oss som blir nyktra behöver de lite tid på sig för att gilla läget och nyorientera sig.

Kram ?

Vaken 2020
mån, 2020-05-18 - 00:06

Tack Andra halvlek, att orientera sig på nytt är ett läge som jag inte längre är rädd för. Tiden finns där framför mig. Tiden i nyktert tillstånd. Jag har fått en ny dröm att längta till.

Den sparar jag till sen. När tiden är mogen.

Midnatt råder, tyst det är i huset och jag känner glädje utan rus.

Kram :)