av Andrahalvlek

Andrahalvlek
tors, 2020-05-14 - 07:36

Jag har också märkt på senare år att musik går rakt in i mitt hjärta och hjärna sekundsnabbt - eller i själen som du så fint uttrycker det.

Viss musik använder jag till att varva ner och några låtar hjälper mig att gråta. Annan musik gör mig nostalgisk eller får mig att vilja dansa. Väl valda låtar med rätt beat får mina löpsteg att bli snabbare och längre.

Jag har nog aldrig konsumerat så mycket musik som jag har gjort sen jag började med Spotify - vilken guldgruva det är att ösa ur ?

På samma sätt har jag blivit värsta bokslukaren tack vare Storytel. Jag slår mig själv som tonåring i antal böcker per månad med råge.

Och då var sommarlov lika med ”långlån” på bibblan för mig och jag gick hem med en papperskasse med böcker. Fina tonårsminnen ?

Kram ?

Andrahalvlek
tors, 2020-05-14 - 08:00

Jag har alltid i vuxen ålder pendlat massor i vikt. Nu i klimakteriet inför menopaus har det varit extra tufft - fettet sitter som berget. Så givetvis är det delvis hormonellt, men jag har också tuggat mig till vikten förstås.

Om jag hade fått en tusenlapp för varje kilo som jag har gått ner under de senaste 35 åren så hade jag varit miljonär idag. Det brukar jag skämta om.

Skämt åsido, det är tröstlöst jobbigt att gå ner samma jävla kilon gång på gång. Samma jävla kilon ?

Mina återkommande depressioner har förvärrat situationen. När jag är deprimerad kan jag knappt äta. Jag får tvinga i mig pytteportioner väldigt mild och lättsmält mat.

Så att då gå ner 8-10 kg på bara några veckor är hur lätt som helst. Kruxet är att när jag mår bättre och börjar äta igen, så är jag så glad över att jag äter så jag äter för mycket. Suck.

Ofrivillig jojo-bantning med andra ord. Min ämnesomsättning är så fucked up att det räcker att jag tittar på en bulle för att jag ska gå upp i vikt.

När jag drack vin hade jag dock inget vanemässigt behov av sötsaker. (God mat var/är min största last, och mackor.) Godis, snacks, glass tillhörde faktiskt undantagen. Jag hade ju vinet.

Nu när jag är nykter så har choklad blivit min nya stora last. Jag känner inget sug efter alkohol men jag känner dagligt sug efter choklad. Och jag ger tyvärr efter för det också ?

Det är nästan lite kusligt att jag har minnesbilder av några få nyktra perioder i min pappas liv. I dessa minnesbilder finns det alltid med stora chokladkakor och enorm viktökning för hans del. Snacka om att gå i sin farsas fotspår!

Att jag tar SSRI komplicerar allt ytterligare, eftersom viktökning är en vanlig biverkning.

Nåväl, det är som det är. Det är ingen katastrof så länge jag kommer i mina jeans, även om en viktminskning på 20 kg hade gynnat min hälsa oerhört mycket.

Viktigast först - vara nykter!

Ikväll ska jag cykla en mil och jag ska börja fundera på att introducera lågkolhydratkost igen eftersom jag vet att det funkar bra mot sötsuget.

Var sak har sin tid. Jag brukar säga angående SSRI-medicineringen: ”Hellre vara tjock och må bra än att vara smal och må skit.”

Och det är inget jag bara säger, det tycker jag verkligen.

Kram ?

Andrahalvlek
tors, 2020-05-14 - 19:46

Idag kom två nya böcker som jag har beställt. Orkar faktiskt inte läsa ”Tänka klart” av Annie Grace en tredje gång i rad.

Jag behöver fylla på med ny fakta, eller rättare sagt samma fakta men på ett helt annat sätt.

Markus Heilig har skrivit boken ”Alkohol, droger och hjärnan” med underrubriken ”Tro och vetande utifrån neurovetenskap”.

Det är samma Markus Heilig som håller en bra föreläsning om just alkohol och hjärnan på Yotube. Där berättar han om olika behandlingsmetoder och forskning kring detta.

Jag är beredd på att ta den boken i små portioner, eftersom den är så vetenskaplig och skriven av en professor. Men han överraskar mig kanske och visar sig vara en riktig författartalang också.

Den andra boken heter ”Kärleksbarnet” av Hillevi Wahl. Det är en självbiografi om hennes uppväxt med en alkismamma. Jag är beredd på att gråta massor.

Jag tänker varva dessa två böcker - fylla på helt olika tomrum växelvis liksom. Vetenskap respektive känslor - båda böckerna lär väcka igenkänning.

Jösses, jag kommer att bli amatörexpert på det här. Också. Jag är redan typ expert på vissa hormoner som rör min yngsta dotterns handikapp/sjukdom. Nu ska jag förkovra mig järnet inom alkoholism också.

Jag kan INTE göra något halvdant, det är väldigt tydligt. Suck.

Kram ?

PS. Omslaget till Hillevi Wahls bok har två tydliga ”avtryck” i rödvin, klassiska vinringar som glaset ger när man spiller utanför. Direkt försöker jag torka bort dem med handen. Nästan som en tvångstanke.

Torn
tors, 2020-05-14 - 20:57

Hej! Hoppas du har haft en bra dag. Jag är på jobbet, men rövar lite och kollade forumet en stund. Undrar lite om
den där SSRI medicinen. Har förstått att det är flera här som tar sådan men jag har noll koll på detta, då jag aldrig tagit någon. Läste att du skrev i en tråd att det är grymt jobbigt att sluta med den, resp börja med den. Måste man sluta, är den farlig för kroppen på något sätt eller har den fler jobbiga biverkningar mer än viktökning? Om inte är det väl bara att köra på. Typ som vissa gör med blodtrycksmedicin.

Blev lite nyfiken bara :)

Kram

Mimolino
tors, 2020-05-14 - 21:11

Läste din kommentar på min tråd! Tror det är helt rätt att man inte ska släppa taget, ska absolut fortsätta med AA och logga in här och åtminstone logga varje dag. Annars tror jag man kanske börjar glömma och inbilla sig att man kan dricka.

Angående SSRI så har jag liknande historia som dig, ätit i 10 år, när jag slutat 3 ggr har jag alltid blivit dålig inom 6 månader. Så min plan nu är inte att sluta, utan bara att trappa ner. Har ätit 15 mg och tänker att jag ska med till en underhållsdos på 7,5 eller 5. Då är det enklare att höja om man känner att det svajar. Det tipsade min läkare om iaf!

Kram

Se klart
tors, 2020-05-14 - 22:17

Jag lyssnar på världens längsta bok- och inte jättebra- Shantaram, när jag är i trädgården på helgen... men den är trivsam! Imorgon är det fredag och Alex och Sigges podd som jag lyssnar på varje vecka.
Ska hitta nån bra bok i helgen, har tyvärr varit så mkt jobb nu att jag inte orkat läsa så mkt, ska bli ändring! Kram och godnatt ?

Andrahalvlek
fre, 2020-05-15 - 00:10

Tack för omtanken Torn ? Jag har haft en riktigt bra jobbdag vid mitt köksbord. Ikväll har jag serie-smsat med äldsta dottern medan Sveriges Eurovisionomröstning pågick. Gemensamt intresse ? Rätt låt vann!

Angående SSRI så påverkar det serotoninet i hjärnan, dvs må-bra-hormonet - som också alkohol påverkar. Serotoninet stiger när vi dricker och störtdyker när vi slutar dricka. Och humöret störtdyker också och vi får ångest.

SSRI fungerar så att det serotonin som faktiskt cirkulerar i hjärnan ”återanvänds” fler gånger än det skulle ha gjort om man inte tog medicinen.

Men precis som med alkohol sker alltid en viss toleransökning. Efter ett tag funkar inte medicinen längre. Man får byta medicin eller öka dosen.

Den medicin jag började med 2007 hette Paraoxetin. Av den ökade jag MASSOR i vikt. Hjälpte dock bra mot ångesten, den är speciellt bra för just ångest och depression.

Men det tog lång tid, minst två månader, innan jag fick effekt på mitt mående och under den tiden mådde jag sämre än innan jag började ta medicinen pga biverkningar vid insättning. Vi snackar självmordstankar.

Tre gånger, under loppet av några år, slutade jag med medicinen när jag mådde bra. Varje gång blev jag deprimerad igen efter cirka tre månader.

Och att då uthärda samma helvete igen - med dubbelt så stark ångest under insättningen - är nästan övermänskligt svårt. I flera månader dessutom.

Jag klarar det på ren viljekraft och för att jag har tillit för att det blir bättre till slut. Mycket tv blir det då nästan dygnet runt ? Ingen sömn alls knappt.

Efter några år bytte jag till Venlafaxin pga viktökningen, som då tack och lov avstannade även om kilona blev kvar. Övergången var smärtfri, sannolikt för att det var i en period då jag mådde bra.

För två år sedan blev jag utmattningsdeprimerad igen. Trots att jag tog medicinen. Då fick jag höja dosen. Och sen dess har jag inte trappat ut den höjda dosen. Vågar inte riktigt.

Men om åren bara fortsätter att gå så måste jag kanske höja ytterligare pga toleransökning, eller byta medicinsort igen. Oavsett så kommer jag att må väldigt dåligt.

Min tanke nu är att nykterheten ska balansera upp kroppens eget serotoninsystem bättre, nu när inte alkoholen påverkar det negativt längre.

Och för att serotoninsystemet ska fungera optimalt så vore ju det allra bästa om inte medicinen påverkade systemet heller liksom.

Så tänker jag, men tyvärr har jag ingen läkare att bolla mina tankar med. Hon som sjukskrev mig första gången 2007 på Företagshälsan har slutat. Henne hade jag stort förtroende för.

Hon sa då, för många år sedan: ”En del behöver insulin och du behöver serotonin. Fortsätt med medicinen.”

Så jag måste kanske hitta en ny läkare att bolla detta med. Att ens trappa ut medicinen utan att ha en läkares ordination på det känns riskabelt. Men de läkare som finns på Företagshälsan nu har jag inte samma förtroende för tyvärr.

Allra bäst kunskap om detta har man förstås på psykiatrin, men dit kan jag ju bara drömma om att få komma. Det är jag för frisk för helt enkelt.

Jag har mått så jävla dåligt psykiskt alldeles för många år av mitt liv. Jag hoppas och tror att nykterheten är en viktig pusselbit för att jag ska få må bra stabilt över tid.

Ingenting får vara enkelt här i livet.

Kram ?

Torn
fre, 2020-05-15 - 01:52

Ok, då är jag med, tack så mycket för ditt utförliga svar! Så det är nedtrappning som gäller. Fasen vad jobbigt du har haft det.❤️ Hoppas du blir av med allt nu i ”andrahalvlek” det vore du värd.

Svar på din fråga i min tråd.
Jag jobbar inga nätter men en typ av skift som innebär vissa veckor (som denna) 15.00-00.00. Har aldrig haft några problem med
sömnen förutom att alkoholen störde den, särskilt nu på slutet.

Ha en bra fredag!

Kram

Andrahalvlek
fre, 2020-05-15 - 07:19

Det där med skiftarbete och att sova på olika tider är skit rent ut sagt för så många, vad det gäller sömnen.

Rutinerna rubbas och hjärnan är inte skapt för att sova ”på kommando”. Och alkoholen förvärrar förstås problematiken.

Det förvärras med åren dessutom, den ”inre klockan” blir starkare och starkare. Se på mig. Kl 6.47 en ledig lördag ”ping*. I morse vaknade jag två min innan larmet skulle väcka mig.

En kompis till mig har typ alltid jobbat nätter. Nu försöker hon jobba dagtid, men det är ett elände att få till sömnen. Natt efter natt ligger hon sömnlös, hon har ENORMT stora problem. Tveksamt om hon reder ut det faktiskt.

På förmiddagen däremot sover hon svinbra, det är hon så van vid. Men de som jobbar nätter får aldrig ihop samma mängd sömn, och det är också skadligt. Fyra timmar på förmiddagen får de i bästa fall ihop, ofta mindre än så.

Min poäng är att det är just växlandet mellan olika ”sovtider” som kan vara skadligt, men man är som sagt olika känslig för det.

Jag har som sagt haft SVÅRA problem med sömnen. Under de två tillfällena då jag var utmattningsdeprimerad (2007, 2018) kunde jag inte sova på flera veckor, ens efter att jag blev sjukskriven. Varken nattetid eller dagtid.

Jag betedde mig bokstavligt talat som en zombie. Jag vill ALDRIG hamna där.

Den här typen av inlägg är svinbra för mig att skriva. Huvudsyftet till att jag har slutat dricka är just min psykiska hälsa. Jag behöver påminna mig om hur dålig jag faktiskt har varit.

Tack och lov så fungerar det mänskliga psyket så att allt jobbigt tenderar att blekna ur minnet snabbt. Ren överlevnadsinstinkt tror jag faktiskt. Annars hade ingen kvinna fött mer än en ett barn ?

Därför är det svinbra för mig att skriva ner, tvinga mig att komma ihåg. Repetera, repetera, repetera.

Tack Torn ❤️ För att din fråga fick mig att dra ifrån ännu ett draperi i minnenas paviljong.

Kram ?

Torn
fre, 2020-05-15 - 10:38

Japp, det är bra att skriva ner saker i bland om hur det var förr,så man inte glömmer. Man får en extra boost
för att aldrig vilja hamna där igen. Satan vad hemskt det låter att inte kunna sova på flera veckor!?
Man måste ju bli helt galen och väck, som en zombie som sagt.Jag glömde skriva att jag hade en del problem med sömnen för länge sedan då jag jobbade 3-skift. Nattveckorna var inte bra, min kropp vande sig inte
att sova på dagen. Jag blev pinkenödig och hungrig mm medans jag sov, kom inte till ro liksom.

Ha en bra helg nu, kanske du hinner bocka av något mer naturreservat!?

Kram

boink
fre, 2020-05-15 - 13:29

Hej andrahalvlek!
Jag känner igen mig så mycket i det du skriver om psykiskt mående och medicin... jag tror det är väldigt bra att inte dricka när man medicinerar mot deppigheten, utan att serotoninet ska kunna finnas kvar utan påverkan av a.
Jag har börjat för 3e gången med ssri och denna gången tänker jag att jag äter dom en lång tid framöver så att det inte slår tillbaka igen.
Kämpa på :-)

Andrahalvlek
fre, 2020-05-15 - 23:11

Att gå och lägga mig kl 23 en fredagkväll, samtidigt som dottern, känns märkligt.

Att veta att jag inte behöver ställa klockan trots att jag ska upp senast kl 8.30 imorgon känns ännu mer märkligt. Märkligt bra.

Nykterheten har fått vissa oväntade konsekvenser. Nästan helt förändrat sömnmönster är en sådan konsekvens.

Kram ? och godnatt ?

Ps. Det är tydligt att de onyktra och allra mest nynyktra är aktivast kvällstid. Och att vi som har samlat på oss några nyktra dagar är mest aktiva på morgonen.

miss lyckad
lör, 2020-05-16 - 01:36

Och alkoholen är en substans som rubbar och förstör sömncentrum..Har en släkting som aldrig somnade när han var full..Jättejobbigt..Han störde och stökade runt och höll alla andra vakna med..Ofta helt utan minne..Jag märkte också till min glädje att mornarna var extra sköna när jag blev nykterist?..Jösses vad extra tid jag plötsligt hade..Sov ju så länge jag kunde när jag söp..Huvudvärk, dåligt mående och många gånger minnesluckor..Det är massor av människor som har eller har haft sömnrubbningar..Jag har alltid jobbat oregelbundna arbetstider..Gillar det..Svårast för mig är nattjobb, som jag har mycket nu..Får se hur det funkar i längden..Annars får jag be om annat..Fördel när man jobbar i kommun..Finns alltid möjlighet att byta jobb..Fina och intressanta inlägg du har Andrahalvlek..Kram?

Andrahalvlek
lör, 2020-05-16 - 06:53

Du tillhör mina idoler härinne.

En av alla dem som har gått före - och vars fotsteg jag är hedrad över att traska efter i. Tillsammans gör vi den nyktra stigen allt bredare och synligare för fler och fler.

Den metaforen är faktiskt svinbra om jag får säga det själv. Att mitt ute i skogen få syn på en stig som andra har gått tidigare kräver en hel del träning.

Jag tror att vissa av er nu tänker ”Vad svamlar hon nu om, vadå stig? Det finns ju grusvägar och elljusspår i skogen.”

Men en del av er förstår nog precis känslan när man står mitt ute i skogen och ”scannar av” av naturen för att hitta lämpligaste stället att ta sig vidare på.

Och det visar sig vara just en upptrampad stig. Många andra innan mig har också bedömt att just den vägen är den bästa vägen att gå.

När man har irrat en kort stund och plötsligt ”hamnar rätt” igen på en upptrampad stig - den känslan är magisk i all sin enkelhet. Och det är inte en känsla som jag brukar dricka vin på ?

Mest magiskt är det om stigen inte har varit så välanvänd tidigare utan faktiskt är nästan helt ny. Då känner man sig nästan ”utvald”.

Nu när jag letar efter Hittaut-kontroller så har jag fått skrämma liv i den förmågan igen. Jag är faktiskt duktig på det - och jag är duktig på att läsa karta också.

Skolans orienteringsträning sitter faktiskt i. En kort sejour i en orienteringsklubb ihop med äldsta dottern har det blivit genom åren också.

Hon tröttnade efter en termin, vilket jag sörjde. Nu har vi hittat tillbaka till ett gemensamt intresse igen, tack vare Hittaut. Det är HON som säger ”Ska vi leta efter hittaut-kontroller till helgen?”

Idag var klockan 06.10 *ping*

Nu är det dags för för-frukost. Magen kurrar efter mat och kaffetarmen kvider.

Min yngsta dotter sover fortfarande och när hon vaknar om någon timme kanske så kommer hon att förvånat utbrista: ”Är DU uppe?” Det tar en tid för henne att vänja sig vid vissa saker ?

Kram ?

Andrahalvlek
lör, 2020-05-16 - 13:06

Idag ska jag delta i en utbildning på temat ”bemötande” via tjejjouren på riksnivå. Videoutbildning hela dagen kl 9-16. Det ska bli spännande.

Idag skrev jag ”min alkoholism” i någons tråd. Idag ska jag i min presentation på utbildningen säga ”jag har personlig erfarenhet av ångest, depression och alkoholmissbruk”.

Jag har verkligen levlat upp en nivå i min nykterhet känner jag ??

Kram ?

PS. Min åsikt är att ingen är sin sjukdom/funktionshinder. Min yngsta dotter är inte utvecklingsstörd. Hon har en utvecklingsstörning. Jag är inte alkoholist. Jag har erfarenhet av alkoholmissbruk.

miss lyckad
lör, 2020-05-16 - 18:07

Det är skillnad på ordvalet..Inte att något är ”inne” att använda, utan precis som det är..En person som HAR något..Inte ÄR någon sjukdom, diagnos eller har andra typer av besvär..Det är därför jag tycker det är konstigt när personer med en alkoholberoende partner säger ” min Alkoholist” Vad säger hen när partnern nyktrat till? Min nyktra alkoholist? Tycker det är bättre att säga t ex min partner med missbruksproblem, min partner, .Osv..Lättare att inte sätta stämplar på person med problem då..?

Torn
lör, 2020-05-16 - 22:28

Har också kollat på melodifestivalen, eller vad det nu är. ?
En massa låtar i alla fall, en del är ju riktigt bra. Frugan har tagit ett par glas vin och babblar på högt och glatt? Men jag saknar det inte det minsta. (Vin alltså) jag är lika glad ändå.

Flodnejonöga är en art som är extremt svår att få på krok, Ingen i Sverige har fått den ännu.

Hoppas du får en bra söndag med lite avkoppling kanske.

Kram

Andrahalvlek
lör, 2020-05-16 - 22:47

Tröttnade på begravningsstämningen. Har redan lyssnat och röstat på låtarna i mello-appen, och Islands låt var bäst tyckte jag.

Det tyckte också alla andra mello-appare i Sverige som röstade fram den låten till ”Sveriges tolva” i torsdags kväll.

Ikväll fick man inte höra låtarna speciellt lång stund, men jag håller med om att det var många bra låtar i år. Förutom Island gillade jag Österrike, Irland, Israel och Malta. Det var min topp 5.

Ja, jag är en mello-nörd ?

Ikväll fortsätter jag läsa Markus Heiligs bok ”Alkohol, droger och hjärnan.”

Ett citat fastnade jag för direkt:

”Eftersom alkohol är en laglig substans är det inte många som tänker på att alkoholindustrin arbetar lika hårt för att maximera sin vinst på folkhälsans bekostnad som vilken gatulangare som helst.”

Heilig skriver helt okej faktiskt och inte så akademiskt uppstyltat, med en massa parenteser överallt, som jag hade befarat.

Kram ?

Ps. Det var länsstyrelsen som hade lyckats fånga två ex av flodnejonöga i någon slags ålryssja i Silletorpsån. Andra kända ån i Blekinge där den finns nu tydligen. Såg ut som en mini-ål på bild.

Andrahalvlek
sön, 2020-05-17 - 09:47

Alkohol blir mer och mer en icke-fråga för mig. Jag utsätts inte för frestelse och jag längtar inte efter det alls. Tänker inte ens på det.

Suget efter choklad är värre, det måste jag ta tag i nu känner jag. Det är väldigt dumt att ersätta ett missbruk med ett annat. Lågkolhydratkost får det bli.

Och lite mer motion, de senaste två veckorna har jag slarvat med det. Av lättja. Jag är väldigt lat i grunden, får piska mig lite på den punkten tyvärr. Och jag vet ju att jag mår bra av det.

I början av min nykterhet var motionen ett viktigt verktyg för att hantera nykterheten. Det behovet har falnat nu. Nu behöver jag motionen för att hantera viktökningen. Here we goes again.

I hela mitt vuxna liv har jag bantat i perioder. Utan dessa punktvisa insatser hade jag säkert vägt 150 kg eller mer.

Även om det känns tröstlöst så är det nödvändigt att skärpa till sig med vikten då och då. Jag kan ju inte ge upp liksom! Jag mår inte bra av att väga för mycket. Jag struntar faktiskt i utsidan, det är insidan jag tänker mest på. Och att ben och fötter och rygg ska hålla i längden.

Påsar och fasta och sådan skit går dock bort. Det är jag för gammal och klok för att låta bli. Numer.

Regelbunden kost utan snabba kolhydrater och pulshöjande motion i kombo med styrketräning får det bli. Jag kan det här - nu gäller det att växla fokus från noll alkohol till noll kolhydrater istället. Häpp.

Idag ska jag tvätta, plantera om några krukväxter och leta efter hittaut-kontroller ihop med yngsta dottern och min mamma faktiskt.

Det finns några kontroller i centrum som man kan leta efter med rullator också. Kul att hon vill hänga med. ”Jag vill ju veta hur det funkar.”

Men jag ligger kvar i sängen ett tag till. Dricker kaffe och läser om hur ni har det idag allihop ?

Kram ?

PS. Jag är inte riktigt redo för det där inlägget än, som jag hintade om igår. Måste suga på den karamellen lite till först.

Vaken 2020
sön, 2020-05-17 - 11:07

Jag vill ju veta hur det funkar. Så där nyfiket intresserad som man blir när man inte längre är så förbaskat självupptagen av tankar om vad man ställt till med och hur man ska göra för att fixa till alla sina trasiga relationer man har med sina nära och kära, vänner och bekanta under sitt sjukdomstillstånd med benämningen alkoholism.

Lång mening det där. Sån är jag. Skriver samtidigt som jag tänker. Orden kommer till mig i ett och samma ögonblick. Impulsivt men när jag skriver så lugnar jag ner mig, börjar andas, djupt och det är en befriande känsla som infinner sig.

Min närmaste vän som har lärt mig vad man ska äta för att kunna åldras med välbehag är överviktig och har försökt gå ner i vikt så länge jag har känt honom. Såg ett program på SVT som handlade om kost och motion. Där konstaterade forskarna att kroppen anpassar sig till det mesta som vi stoppar i oss och när vi vänjer oss med alkohol, droger, mat, snus osv. så skriker kroppen efter mer och mer.

Choklad med hög kakaohalt 70% eller mer är "bra fett" som gynnar hälsan men det är lätt att man trycker i sig "för mycket av det goda", för att få en snabb "kick" som samtidigt lugnar ner hjärnan.

Enda sättet att gå ner i vikt, sluta dricka eller vad man nu vill göra för att kunna må bättre är att "lura hjärnans signaler/hormoner) som landar i kroppens receptorer och som man är mer eller mindre mottaglig för.

Hur lurar man sin egen hjärna? Jo, genom att som du vara vaken, uppmärksam och fråga sig själv och andra hur man gör. Pröva sig fram, testa påsar, fasta och sån skit. Upptäcka själv att det här funkar ju inte. När man hittar det som funkar så är det "bara" att köra på.

Kram Andrahalvlek, 4:e nyktra söndagen för mig idag.