Ny här med egen tråd. Har dock läst många inlägg sedan jag hittade forumet för några veckor sedan.

Bestämde i tisdags morse att det får vara nog nu. Kände inte ens ett sug de första dagarna, ett par värktabletter mot huvudvärken bara. Efter att ha läst mångas berättelser förstod jag att lockelsen säkert kommer att dyka upp. I går längtade jag, men tack och lov infann sig aldrig tillfället.

Nu önskar jag lite pepp när suget sätter in. Har förstått att det finns många, många i samma situation som jag. Att det hjälper att läsa om andras erfarenheter och se responsen de får känns stort.

Hälsningar en lyckligt gift kvinna med ett bra jobb och flera fina (vuxna) barn. Så varför?

Men du... du är en riktig kämpe och du fixar det här ! Och du har många ess i ärmen. Vi började hänga här ung samtidigt tror jag. Tror inte att du bett din husläkare om kemisk hjälp att inte dricka ? Kan det vara en väg framåt ?

Jag sökte hjälp på Beroendecentrum på Riddargatan 1 för att få hjälp med mitt perioddrickande. Jag kvalade inte in som beroende men jag fick remiss till EWA-mottagning för att utredas vidare. Där får man stöd av proffs. Jag är inte helvit men jag dricker inte var 10:e dag längre utan kanske 1g/6 veckor ( ja, jag vet, jag hade ett mycket konstigt mönster ).

Så även om du inte vill skylta med ditt hälsotillstånd i din stad, finns det fler vägar..

Hastar att tillägga att jag har stor sympati för din panikångest - jag har själn haft det. Det var jobbrelaterat, precis som det stoora alkoholintaget jag hade 2015-16.. fick byta först jobb, sen land, sen jobb och sen chef... Nu är jag lycklig på jobbet men jag tar inget för givet.

Jag tror du har mer val att utforska. Tror stenhårt på att du kan må bättre. Vet hur det känns att få de där planerande rösterna i huvudet som säger ’jag hinner in till Bolaget medan dottern är på H&M och köper 2 st 14%-are och lägger i handväskan’. Jag tog åt mej så av situationen du beskrev häromdagen. Och sedan när du inte fick chansen att komma iväg och handla var det som att besvikelsen skulle ut på något sätt. Du grät.

Du har inget att bevisa för någon utom dej själv. Jag hejar så på dej fast jag inte skriver så ofta.

Kvinnorna på Riddarg 1 och på EWA är otroligt duktiga. Varför inte lätta sitt hjärta ?

Styrkekramar ?

Om man känner sug och det sedan går över, har man då blivit avsugen... ?

Nä, skämt åsido.

Herregud, vad jag pendlar mellan ned och upp. Likt aprilvädret i maj med hagel och sol, kyla och värme, mörker och ljus, vått och torrt, svänger mitt mående.

Dividerar och förhandlar inte alltför ofta med A-hjärnan, men det händer. Än så länge nykter och känner stor tillfredsställelse för att det är så.

Avdramatiserar för tillfället. Märker att det blir lite mindre fokus på alkoholen då. Framför allt på eventuella misslyckanden. Kan jag hålla det som jag gör nu känns det bättre.

Passar på att utnyttja Coronasituationen. M jobbar hemma helt och hållet, vilket verkligen försvårar smygande och smusslande. Jag jobbar hemma till och från, vet hur lätt det brukar vara att svänga förbi Systemet och fylla (!) på gömman.

Men inte nu...

Njuter av alla långpromenader, påtandet i trädgården, kaffet i solstolen. Visst, de stunderna fanns tidigare också, men nu ligger fokuset på att må bra i vardagen, inte ha det som ett sekundärmål.

Det är längesedan jag drack nu. Ja, allt är relativt, men med mina mått mätt... En eventuell dikeskörning knäcker mig inte. Vill inte kalla den ett litet hoppsan, men ändå inte stanna världen på grund av det.

Jag mår bättre, har gjort det några dagar nu. Glömmer lätt hur illa det är när jag mår som sämst, glömmer panikattackernas kraft.
Kanske för att det går över hyfsat snabbt.
Kanske för att det kan liknas vid ett A-uppehåll, då vi snart inte kommer varför vi inte vill dricka.
Kanske för att jag i grunden är en så otroligt positiv person.

Jag klarar inte allt, men är inställd på att fixa det jag måste. Så måste det vara.

Alternativet är inget alternativ.

Kram på er

-----

Tack Honungsblomman, FinaLisa, Varafrisk, Stormenlilla och Odette för stöd, pepp och kramar.
Kloka Nurture, blir lika glad varje gång jag får ett livstecken från dig.
Obstinat, glömde säga att det var kul att få påhälsning här.

Kära du... känner igen så mycket i det du skriver.. man mår ok ena stunden för att sen på panikångest från H-vete... tror du gör rätt i att avdramatisera... jag tycker det funkar bra för mig i alla fall... vi är också hemma båda två ( jag och min man).. jag har blivit en expert på att få i mig A utan att han märker även om vi båda e hemma.. men jag gör inget sånt nu.. har ingen lust och är tacksam att jag inte håller på med smusslandet.. det ger styrka.. imorgon dags att börja träna igen.. slappat till mig senaste veckan och faktiskt bara njutit av att lata mig och laga en massa mat.. jag vet att jag borde göra allt för fosterland och ställa upp överallt ( för det e sån jag är som person och min tid går ofta åt till att se till vad andra behöver och känna ångest för att jag inte räcker till)... men det e också en av anledningarna till mitt drickande.. så jag har bestämt mig att det är OK för mig just nu.. att vara lite självisk.. att inte prestera... att acceptera att min kropp och själ behöver VILA. vet inte om du kan känna igen dig i det jag skriver... men du verkar också vara en person som vill så väl och är så mycket för allt och alla... underbar egenskap och jag kan tänka mig att du är oerhört älskad av dina nära och kära.. men det kan ju också " backfire" när man inte hinner med sig själv... hur som.. jag beundrar din styrka kära Vinäger.. och jag finner själv styrka i att gå in här och läsa dina ärliga och ofta vansinnigt humorfylld inlägg... :) skrattade gott åt " avsugningen"... även den senaste... " VIN- Äger"... haha jag skrattade så jag tjöt.. underbart. Sänder dig varma tankar denna " vinterdag" .. här i Stockholm haglade det vid 14.. heeeelt galet... nu ska jag ställa mig och laga saffrans-grädd-chorizo pasta till mig och maken för en tidig middag.. med svartvinbärssaft.. :) KRAM till dig och jag hoppas att du kommer må bättre för varje dag som går.

Fibblan

Ja, det är verkligen härligt att du har humorn med dig i maj månads både inre och yttre aprilväder..☔?️☀️?️?!
Då kan jag också glatt konstatera att jag blivit avsugen emellanåt?! Trodde det var män förunnat, men vi kan vi också minsann..♀️??!
Sedan var det jäkligt bra formulerat det med att må bra i vardagen! Mycket tänkvärt - det tål att upprepas✨! Att det får lov att vara det primära målet och inte ett sekundärmål, som det ju tyvärr blir när man är inne i alkoholdrickande. När man inte lägger tid på att i huvudet planera för när nästa inköp ska ske, se till att ha kontanter på fickan etc etc, hinner man ju med att stanna upp och verkligen njuta av den där kaffen i solen..☀️☕!
Bra jobbat fina du och tack för dina tänkvärda ord?!
Kramar!
/Fibblan ?.

Tack för att du så ärligt och härligt beskriver din kamp, eller vad man nu ska kalla det... Mot det mer nyktra livet. Men ångest är aldrig rolig, river och sliter i själen... Den faller över mig ibland också... Så jobbigt...

Ha en underbar helg nu och njut av det lilla!

Kram Saskij ?

Odette, vill bara säga att mitt försvårande av att dricka när min man jobbar hemma är främst att frakta hem alkoholen. Att smyga ur gömmorna är även jag specialist på. Tyvärr. Tycker ibland att det är uppenbart varför jag går in i sovrummet då och då, men har ju alltid en högst trovärdig förklaring, så varför skulle han fundera...

Läser en massa trådar, men orkar inte kommentera så mycket just i dag.

Självklart önskar er alla en fin helg.

I dag är jag nykter. Gott så.

En dag i taget.

Kram

Ångest men vi klarar mer än vi tror eller hur?hur har du det? Hoppas i alla fall du har en bra helg? kram

Måste bara flika in att jag är lite förvånad över att de inte misstänker att ni dricker. Eller Gud så skönt för dem att de inte försöker ha koll och kontrollera. Den enda vägen tror jag om man ska leva med någon som faktiskt försöker och vill sluta på egen hand.
Jag har levt med en smygdrickande pappa. Mamma hade dålig koll ’men jag vet inte om det var för att hon inte ville veta eller om hon faktiskt valde att låta honom sköta det själv. Han blev inte otrevlig, skötte jobb o annat och gjorde det här i perioder. Man jag hade full koll på när och hur mycket. Och det var inget vi pratade om.
Min sambo har koll och min dotter. Skitjobbigt faktiskt. Så att smyga in i sovrummet är uteslutet.
Hoppas förövrigt att ni slipper detta smygande ändå. Ingen särskilt rolig sysselsättning, upptäckt eller ej.

Även om vi här på forumet har mycket som binder oss samman är det massor som skiljer oss åt.

Alkoholen är den gemensamma nämnaren - självklart. Utan den vore vi inte här. Men resan hit har sett olika ut och färden vidare är inte heller den lika för alla.

För de allra flesta gäller "aldrig ta första glaset". Har man nästan supit bort familj och jobb, ekonomi och vänner, är läget förstås extra allvarligt.

En del andra fixar vardagen hyfsat men känner att alkoholen tar alldeles för stor plats. I livet i stort, men extra mycket i tankarna.

Tänker att det är jätteviktigt att det får fortsätta att vara så. Olika. Sidan heter Förändra sitt drickande. Och det är ju vad det handlar om. En del slutar helt, andra förändrar på annat sätt.

Att respektera varandras resor är nödvändigt. Känner också att det är forumets storhet. Att vi är olika. Att vi väljer olika. Att vi tar oss fram olika.

Vi respekterar varandra. Vi stöttar varandra. Vi lyfter varandra.

I stort som i smått.

Oavsett vilka val vi har gjort i övrigt.

Trevlig fortsättning på helgen!

Kram på er

-----

Tack för inlägg, ger respons lite senare. Ovanstående tankar bara dök upp och behövde bli nedskrivna.

Så bra skrivet. Allas våra vägar är olika. Så även våra lösningar på det vi själva anser vara våra respektive problem. Vi kan lära av varandra men i slutändan är vi vår egen historia närmast.
Stor kram till dig och tack för visa ord som vanligt fina du.
/ Odette

Vet inte hur många flera som håller med. Tycker själv att det är hela vitsen med forumet, men har respekt för att andra inte har samma uppfattning. För mig är det självklart att vi stöttar alla oavsett problematik och framtidsmål.

Sååå...

Välkommen hit oavsett historia och hur du önskar att framtiden ska se ut.

Kram på er

Håller med om att olikheterna är en styrka. Och det har väl ibland funnits funderingar från rådgivarna om att skapa två trådar - de som satsats på Helnyktert och de som vill dra ner. Personligen tycker jag att det vore synd, är lite rädd att man missar en hel del perspektiv då. Man lär sig av andras strategier och misstag. Har respekt för att det kan vara svårt för några att läsa om andra som tar ett glas vin, och just glorifierande beskrivningar om sånt kanske bör undvikas men det finns också andra beskrivningar av att dricka som har fastnat på min näthinna, minns Lena76 (elller vad nicket nu var) som skrev om hur hon verkligen stod och grät när hon klunkade vin för att hon inte ville, men ”måste”. Eller LenaNyman som bestämde sig för att skriva när hon tvångsmässigt drack. Vet att det finns en sån regel här att man inte ska skriva då, men just de där är otroligt starka berättelser för de beskriver just när all vett och sans har försvunnit men medvetandet om att man håller på med nåt galet finns kvar. Har ju haft liknande upplevelser själv och det är rätt läskigt. Så att sätta restriktioner på att bara de med nolltolerans får skriva tror jag blir svårt och hur hanterar man i så fall upprepade återfall.
Och hoppas att din tråd inte blir en debatt om forumet nu Vinäger. Känner att jag blev lite engagerad.

Solen skiner lite här idag... det blåser men SOL... tvätten hänger på tork på terassen... jag bakar kanelbullar och småfixar... tankar kommer och går.. men det är härligt att mellan varven kika in här på forumet och dra åt sig energi och insikter från allas historier.. OAVSETT hur historien ser ut. Som du säger.. det är det som är det fina här inne...
Hur som ville mest skicka en kram och varm tanke. Läsa din tråd väldigt ofta och din ärlighet och värme ger mig kraft. Ha en fin söndag fina du. kram / Odette

Tycker alltid om att läsa dina inlägg, Vinäger??Du fångar in helheten på något vis! För..det finns så många olika vägar att hamna i alkoholens fäste precis som att ta sig ur det. Detta utav en mängd olika anledningar. Om ngt är självklart för den ene behöver det inte vara det för den andra osv.

Hoppas att din helg har varit bra ...och inte med för mycket ångest!

Kramar?

Inser att min tråd nyss passerade 2000 inlägg. Så mycket erfarenhet här finns. En dag kanske jag skriver en bok. Men, som jag har sagt tidigare, då ska den ha ett lyckligt slut.

-----

Ni fortsätter att leverera. Underbart att ni tycker att olikheterna måste få finnas. Hillary, ja, vi är verkligen olika. Sisyfos, du har en poäng i att det kan vara bra att ta lärdom av varandras perspektiv. Och Varafrisk, det gäller att respektera allas vägar. Odette, ja, ta åt sig insikter från olika historier.

Tänker också att om man inte delar någons mening eller tycker att en tråd inte ger något, då är det enkelt att låta bli att läsa. Självklart ska det vara givande på ett eller annat sätt.

Det finns många sätt att göra rätt på.

Att vi i första hand inte ska skriva påverkade är en bra grundregel. Även jag har vid något tillfälle skrivit att jag gråter och dricker, då när det varit som värst. Före Naltrexonen. Då det inte gick att låta bli att dricks, trots att det var mot min vilja. Detta är tack och lov längesedan, men är en bra påminnelse om det skulle barka åt skogen igen.

Ärlig är jag, har svårt för min egen del att mörka här inne. Dömer inte om någon väljer att göra det. Skammen är tuff. Kan jag hjälpa någon med min brutala ärlighet, så är jag tacksam. Då har jag inte skrivit enbart för mig själv.

Nog talat om detta.

-----

I dag har jag haft ett fantastiskt samtal med M. Har berättat ännu flera detaljer kring mina känslor angående drickandet. Att mina tankar handlar om A nästan hela tiden. På ett eller annat sätt. Antingen om att jag skulle vilja dricka. Eller att jag inte vill det. Oftast det sistnämnda. Men det upptar mycket mycket tid.

M har frågat och frågat, genuint intresserad, och jag har svarat så ärligt jag har kunnat. Mycket mer än tidigare. Förr kanske jag inte ljög, men nu berättade jag allt.

De tuffa samtalen gjorde att min ångest tog ny fart. Hjärtklappningen har inte varit nådig. Många kramar har lindrat. Främst är förstås förståelsen och stödet.

Måste vara tufft för er som känner er påpassade och kontrollerade. Detta kan ju bottna i omtanke och oro, men jag skulle nog tycka att det vore jättejobbigt.

-----

Tack för att ni finns här, både för mig och för alla andra.

Är så rädd att missa någon, trots att jag verkligen försöker se alla. Om någon känner sig förbisedd ber jag om förlåtelse, det har inte varit min avsikt.

Ha en fin kortvecka!

Kram kram