av Flowerchild_

Skrållan
tors, 2020-04-16 - 22:04

När jag och mitt ex levde ihop, så tog han insomningstabletter och drack alkohol. Det blev inte bra. Han var knappt kontaktbar och jag tillkallade ambulans. Han åt också tabletter för depression. När han senare var i kontakt med en läkare på vårdcentralen, så sa läkaren att han var tvungen att sluta att dricka annars skulle inte tabletterna göra någon verkan.
Men han fortsatte dricka......

Självomhändertagande
tors, 2020-04-16 - 22:47

är ingen bra kombination men det är INTE farligt i sig. Det är kanske mer orsaken till antidepressiva i kombination med alkoholen som inte lämpar sig. Antidepressiva skrivs ut för att höja serotoninnivån som ligger för lågt vid en depression. Det kan också skrivas ut för svår pms, för att lindra och då intas ca 14 dagar innan mens. Kanske vid andra anledningar som jag inte känner till. Om du får veta namnet så kan du kolla på FASS, vad det står om alkohol. Alkohol bör förstås tas med försiktighet i kombination med mediciner. Alkohol fungerar som självmedicinering för många människor och jag tycker nog att den läkaren som skriver ut medicinen bör göra en uppföljning och fråga hur mycket din mamma dricker. Kanske läkaren gör det. I den bästa av världar så borde läkaren få en insyn i hur du och din bror lever med att se detta missbruk.
Tyvärr är det så att det är för få läkare i Sverige som är tillräckligt professionella för att prata om en utsättning av antidepressiva. Det finns ingen anledning att äta mediciner år ut och år in, men det är så verkligheten ser ut. Det är helt enkelt pengarna som styr och då är det läkemedel som styr. De borde bara tas under en begränsad tid, för att hantera det akuta stadiet med att höja serotoninet och det fungerar bäst i kombination med antingen terapi och/eller fysisk aktivet/mindfulness men av alla jag känner som äter antidepressiva så är det ingen som har fått en plan för utsättandet.

Jag ville bli läkare själv ett tag och efter mer research så förstod jag att det ska jag inte bli i det här landet. Politikerna tänker fel enligt mig. Jag tänker livsstil och alternativa behandlingsmetoder. Jag har ju egen erfarenhet och ser på många i min omgivning. Hur det är, vad var och en väljer. Vi väljer olika.

Jag satte ut alla mina mediciner för flera år sedan, men då valde jag att arbeta med mig själv i flera år på heltid för att bli fri från dem och jag såg inte att jag kunde fortsätta leva ett liv med mediciner. De påverkade mig för mycket.

Däremot så ska en medicin aldrig sättas ut på egen hand. Alltid i ett samarbete med en behandlande läkare. Det finns alternativ, beroende på problematik och hur mycket en människa är beredd att jobba med sig själv.

Jag var mycket motiverad att sluta, då jag ville ha barn, men det blev aldrig barn.

Om du vill ha boktips så kan jag ge dig några.

Flowerchild_
tors, 2020-04-16 - 22:57

Det var ju tur att det inte är farligt i sig iallafall. Börjar dock tro att mamma är djupare i sina problem än vad jag först trodde. Ibland tycker jag att de verkar ha ett ganska stort missbruksproblem men ibland tycker jag bara jag själv är löjlig.

Kan verkligen tänja mig att det är så. Har flera vänner som äter antidepressiva eller har gjort det. Insåg för ett tag sedan att alla utom några få av de jag umgås med har beroende problem eller psykisk ohälsa. Antingen är det väldigt vanligt eller så har jag råkat hamna med alla.

Tror också mer på terapi och att jobba med sig själv lösningen. medicinering känns lite som en genväg även om den mycket väl kan funka bra ändå.

Boktips är alltid välkomna!

Flowerchild_
fre, 2020-04-17 - 17:50

Verkar vara en rätt bra bok, ska kolla in den :)

Råkade förövrigt se vad det var för antidepressiva mamma tar förut när jag letade efter alvedon. Tydligen tar hon venlafaxin (vet inte om det är 75 eller 150 mg, hittade burkar av båda..). Gick in på FASS och man ska tydligen undvika alkohol när man tar venlafaxin, framför allt i större mängder. Där ser man, då vet jag det iallafall.

Självomhändertagande
fre, 2020-04-17 - 20:14

som handlar om affirmationer. Mycket bra.

Jag kan det! - mer levande med affirmationer av Louise L. Hay. Boken är slut på förlaget, men finns ofta att köpa på bokbörsen (begagnad) och den bör finnas på biblioteket där du bor, annars kanske de kan beställa den från ett annat bibliotek.

Affirmationer handlar om att säga positiva tankar till sig själv, som ex "jag är frisk" "jag ser till att jag mår bra" "jag är glad" "jag är tacksam för mina vänner som jag kan prata med" osv...

Jag sa till mig själv i många år "jag är frisk och jag gör allt i min makt att vara frisk" när sjukvården sa att jag var kroniskt sjuk. (Idag är jag friskare än många "normala" människor) och det har jag också fått höra av vårdpersonal.

Har du hört uttrycket "du blir vad du tänker" ?
Tankens kraft betyder så mycket.

Jag rekommenderar dig att göra övningar i den boken. Gör det för DIN skull och arbeta med DINA tankar.

Tror verkligen att du får ut något av det.

Har också kollat FASS och den medicinen i båda doserna du uppger. Du har rätt, det står undvik och det är ett tydligt ord, däremot så är det inte farligt. Då skulle det ha stått det.

Bra att du kollade.

Kolla gärna upp böckerna till dig nu och om du googlar Anders Hansen så tror jag att du hittar en del intressanta poddavsnitt eller tv program med honom.

Tyvärr gick Louise L.Hay bort för några år sedan, hon blev 90 år, men det finns säkert en del intressanta samtal med henne på nätet. Jag har bara läst just denne bok av henne.

Ta hand om dig nu och gör minst en sak om dagen som du gillar!

Visste du att om du ler mot dig själv, så lurar du hjärnan och den tror att du är glad. Det kan du göra för att bryta stunder som är jobbiga. Gå in i badrummet och se dig i spegeln eller i en annan spegel, le när du är arg, ledsen eller inte glad. Kanske det hjälper, i stunder där du kan må bra av att bryta tankarna. Det har funkat för mig och jag tar till det än idag om jag behöver, men jag har också en clown mössa med pinglor som jag sätter på huvudet och spelar teater för mig själv.

Skruvat, men effektivt. Det får mig att bryta fokus när jag behöver det.

gros19
fre, 2020-04-17 - 21:48

Du får många goda råd och det behöver du säkert. Att säga att det är en ofarlig kombination medicinen din mamma tar och alkohol håller jag inte med om. Det är inget "vanligt" serotoninpreparat utan det är vad man kallar en opioid och det är beroendeframkallande preparat. Tramadol är en annan opioid som många ungdomar missbrukar. Kan tänka mig att det är väldigt plågsamt att tvingas inse att ens föräldrar har allvarliga missbruksproblem. Ta emot allt stöd du kan få.

Självomhändertagande
lör, 2020-04-18 - 11:14

Jag lärde mig något bra här och det är att jag som inte är utbildad inom medicin ska skriva här längre.

Det är så bra att dessa frågor kommer upp och att du får fler svar. Jag med min adhd behöver en extrem tydlighet och jag tycker inte alls att det är tydligt att ordet undvika betyder farligt. Sen är jag också en sådan människa som går till botten med allt det som jag tycker är viktigt, för min egen del att gå till botten med.

Jag har deltagit i två begravningar där en ung man och min vän avlidit pga psykofarmaka och alkoholmissbruk.

Jag ser omgivningar som inte förstår, inte tar sig tid att förstå och som inte vill se eller förstå.

Jag orkade bara läsa delar ur boken "Dödlig psykiatri och organiserad förnekelse" av Peter Gøtzsche och vad jag tycker om den tänker jag inte skriva om här.

Jag väljer att släppa taget om att tro att jag kan bidra med något just nu.

Alla människor är ansvariga för sig själva. Många borde ifrågasätta quick fix (snabba lösningar) lite mer och fundera på livssvalen.

Även det är upp till var och en, att välja och fundera. Kanske den som själv får uppleva konsekvensen av att bli riktigt dålig eller sjuk av medicin förstår och innan dess är det omöjligt att veta.

Mina slutord i denna tråd och forum får bli.

Kämpa för det som är viktigt för dig, i ditt liv och bry dig om andra, men inte så att du själv går under. Dina erfarenheter kan du göra något bra med, för dig själv eller andra. Kämpa för det du tror på, inte för att synas och få bekräftelse. Ta hand om dig! Vem ska annars göra det? Psykiatrin proppar gärna i dig piller och hur farliga är inte de?

Jo, en sak till. Ifrågasätt. Ifrågasätt gärna det jag skriver som inte stämmer för dig som läser detta.

Ifrågasätt de läkemedel du kan få utskrivet alltför lätt, ifrågasätt vad din omgivning säger om det inte klingar bra i dina öron. Ifrågasätt och be om källa.

Vad som är rätt för mig behöver inte vara rätt för någon annan.

Det viktiga för mig är att inte vad du väljer. Du ansvar för dina val i livet, som jag ansvarar för mina.

Ansvar har vi alla, över våra egna liv. Oavsett om vi är utbildade inom medicin, är politiker eller något annat.

Vi är alla människor, däremot så tilldelas vi olika villkor och då utgår jag från kunskap. Det är många som gör exakt som doktorn säger, men när doktorn har gått i pension och sliter med alla piller hen skrivit ut och börjat fundera över om det varit riktigt, då uppstår ett möte mellan människor som är intressant. För då är vi människor igen och inte doktor och patient.

Vem bestämmer i ditt liv?

Flowerchild_
lör, 2020-04-25 - 13:08

Kände bara att jag var tvungen att skriva att jag faktiskt gjorde det. Jag berättade för farmor alltså. Åkte hem till henne över helgen och ställde då frågan om hon ansåg att mina föräldrar dricker för mycket. Hon svarade att hon ibland gjorde det ja. Då berättade exakt hur mycket de drack, lite vad som hänt osv. Hon sa sen att hon inte trott det var så illa tydligen. Frågade henne om hon ansåg att mina föräldrar har ett missbruk. Ja, var hennes svar. Antar att jag inte kan skylla på att jag inbillar mig längre. Tydligen hade hon ställt en fråga om detta till pappa för två år sedan när mamma druckit en hel box under en semester. Sen berättade hon om hur det varit när hon var tillsammans med min farfar (som hon tillslut fick bort). Det kändes bra att få det sagt faktiskt.

Självomhändertagande
lör, 2020-04-25 - 15:25

Jättebra att du gjorde det. När en människa övervinner något som känns svårt så växer den människan. Du har vuxit. Grattis till att övervinna detta. Fortsätt så i ditt liv, för det som är viktigt, att övervinna.

Miomi
lör, 2020-04-25 - 17:35

är ingen opioid, utan ett snri preparat. Lite förenklat kan man säga att det är "steget efter" ssri preparat som är de antidepressiva man brukar kalla lyckopiller.
Det är alltså inte direkt livshotande att inta Venlafaxin tillsammans med alkohol, så som det kan vara att inta alkohol i kombination med opioider.

Li-Lo
mån, 2020-04-27 - 12:13

Hoppar in för att säga: Vilka bra steg du tar!

Att våga berätta kan låta enkelt och samtidigt vara så svårt att göra. Det är en de vanligaste reaktionerna hos anhöriga, att INTE berätta. För att skydda den som dricker, för att skydda sig själv, för att tro att det ska skada relationen, för att det ska förvärras, med mera, ja, skälen kan vara många!

Samtidigt är det oftast avgörande för att det ska bli en skillnad. Precis som du beskriver har det redan gjort skillnad för dig, du är inte den enda som vet och även om det inte alls är dit ansvar så har du visat stor omtanke och gjort något som i förlängningen kan leda till förändring för dina föräldrar. Ju fler som vet desto fler kan bidra med som eventuellt är rimligt för dem.

Så glad att läsa att du känner dig lättad.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Flowerchild_
ons, 2020-05-13 - 21:12

Länge sedan jag skrev här nu. Jag pratade ju med farmor och efter det har det väl inte hänt så mycket. Eller jo, min morbror och kusin var här igen och det slutade som vanligt med kaos. Hade ett bråk med mamma om att jag inte ville spendera min födelsedag hemma. Lyckades få som jag ville så på fredag ska jag till en vän. Sen fattade pappa på något hörn att jag pratat med farmor.. Kunde inte ljuga. Men farmor såg tydligen det misstaget som en vägöppnare för henne att prata med dem då de nu vet att hon vet.

Pratade med min lillebror också om det hela lite. Råkade skrämma honom med all infon om alkoholens effekter så nu har jag dåligt samvete över det. Han och jag ser nämligen inte problemet på samma sätt. Han säger hela tiden att jag klagar för mycket och är dryg mot dem när de druckit. Han anser mer att det är deras val och så är det. Men han vet ju inte vad de sagt till mig när de druckit, han har alltid varit ganska skyddad från det. Sen kommer den märkliga delen. Jag frågade honom hur han trodde vår farfar dött. Cancer var hans svar. Trodde oxå det fram tills förra året så det är något mamma o pappa hittat på. Jag berättade sanningen (alltså att han dött i alkoholism). Känner mig inte jätte pedagogik då min lillebror har lite psykiska problem men det bara rann ute. Har dock dåligt samvete av att jag kanske råkat oroa honom. Hade jag tänkt efter kanske jag inte haft det samtalet. Men han är ändå 13. Han har i allmänhet dålig kunskap om alkohol, han trodde typ det ända dåliga var personlighets förändring och pris. Sen sa han att mamma dricker ju för att hon haft ett jobbigt liv (vilket hon ältar 24/7), men det är ju ingen ursäkt..

Kände för att skriva av mig lite...

Självomhändertagande
mån, 2020-05-18 - 09:01

Hej, så fint att höra från dig. Hoppas att du hade ett trevligt födelsedagsfirande hos din vän. Grattis i efterskott!
Jag tänker att det är bra att din farmor har sett hur ditt samtal med henne har blivit en vägöppnare för henne att prata med dina föräldrar.
Jag förstår att din bror har varit skyddad från en del och det är bra att du har förberett honom på hur du uppfattar situationen. Det kommer vara en process även för honom, som det varit och är för dig. Sen är det upp till honom vad han vill se. Det är bra att din farmor agerar genom att prata och förhoppningsvis så kan även din bror och hon prata och han kan få ännu ett perspektiv.
Det är förstås upp till honom och henne. Det behöver du inte ta ansvar för. Du har bidragit till att samtalet har kommit upp till ytan och det ska du vara stolt över.

Ha en fin dag!

Flowerchild_
tis, 2020-06-16 - 22:57

Tack så mycket!!

Den senaste tiden har förövrigt varit som en berg och dalbana på alla sätt och vis. Till en början har mormor bestämt sig för att bli nykter, hade ju velat se att mina föräldrar följde samma väg. Hon har dock haft 1 återfall på de 3 veckor som gått. Min morbror är i en ganska djup depression och hans son har berättat att hans pappa dricker för skolan så nu är de mitt uppe i en massa grejer.
Mamma och jag hade ett typ bråk för ett tag sedan. Hon var full vid typ 11 och kom in till mig och sa att det var mitt fel att våran relation är skit. Sedan ändrade hon sig och undrade vad hon kunde göra för att den skulle bli bättre. Då sa jag att hon redan vet vad som behöver göras (sluta dricka/dricka mindre) och då sa hon att det inte skulle ske. Tolkade det då som att hon valde alkoholen före mig. Men på något vänster känns det hela okej ändå, hade ju inte väntat mig något annat. Hon dricker förövrigt mer nu, ibland 1 box per kväll medan pappa dricker mindre då han är med och startar upp en ny restaurang vilket tar tid.
Hade en period då jag ansåg att jag inte hade rätt att må dåligt över mina föräldrar då det finns de som dricker mer. Och att de dessutom bara dricker på kvällarna och bara vin/ibland öl vilket gjorde att de kanske inte alls har ett missbruk. Kan verkligen inte tro på mina egna upplevelser. När de dricker är det jobbigt i sig och när de inte gör det mår jag dåligt över att det känns som om jag överdriver eller hittar på.
Dessutom har jag 2 vänner som mår dåligt. En är min närmsta vän sen jag var liten, så det är väldigt jobbigt att se. Hon mår inte lite dåligt heller. Lämnade min skola också, sa hejdå till allt och alla. Lämnade ridskolan också. Till hösten kommer ju majoriteten av mitt liv finnas hos min farmor, och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte längtar, även om vissa saker kommer bli svåra då. Nu blev det visst en sån där lång text igen, antar att det behövdes.

Självomhändertagande
ons, 2020-06-17 - 10:13

Så är det inte lätt att leva med andra som missbrukar. Jag läser vad du skriver och jag tänker, gjorde en meditation med uppmärksamhet att känna på skillnaden på mitt liv idag utan medberoende och mitt liv förr som medberoende.

Du formulerar din framtid nu och denna sommar är kanske den mest annorlunda sommar för dig. Dels pågår corona i hela världen, även om vi får resa i Sverige nu och det går att träffas utomhus så är det annorlunda.

Du har fått syn på mer och pratar mer om det i din omgivning, vilket är jättebra.

Din mamma svarar att hon inte tänker sluta dricka och på ett sätt är det ju bra att hon är ärlig inför dig. Även om det kanske känns tungt.

Det går inte att konkurrera med alkohol.

Du har lärt dig mer, tagit reda på mer och jag tycker att det verkar som du har förberett dig för att bli vuxen tidigare än andra och du behöver ta det ansvar - som du också gör, inför din framtid.

Jag tror på dig, att du kan nå precis det du vill. Därför att du agerar och kommunicerar och du skaffar bättre förutsättningar hur du ska ha det inför gymnasiet.

En sak som du kan göra för dig själv, det är att skriva en lista på saker du vill göra denna sommar, saker som är realistiskt och nåbara.

Som ex; träffa vänner och bada, gå ut i naturen och bara vara osv...

Och så ser du till att göra saker för dig, på ditt sätt och som du vill. Först. Innan du finns som stöd till andra som mår dåligt.

Det är ett tips från mig som vid 43 års ålder har förstått att jag går före. Jag måste sätta mig i första rummet så att jag kan utbilda mig som jag vill och alla andra i min omgivning får ta ansvar för sin hälsa och söka vård, samtal med proffs osv när de behöver.

Förr var jag nämligen den som lyssnade på alla. Jag lyssnar på utvalda idag. Det tar tid att lyssna och jag förstår också att min förmodade adhd gör det svårt att lyssna när jag verkligen behöver lyssna.

Att lyssna på en människa som jag inte lyssnat på tidigare, i min närhet och som betyder så mycket för mig och som jag har sett som en självklar relation då vi är syskon, men som han har en helt annan uppfattning om.

Jag blev påmind av dig idag, hur mitt ex valde alkoholen före mig. Det är inte lätt att bli bortvald av alkohol, men alkohol är ett gift och en drog som är väldigt svår att sluta med.

Därför ska en aldrig börja.

Flowerchild_
ons, 2020-06-17 - 23:15

Det där med att sätta sig själv i första rummet har jag aldrig varit bra på. Är mer den personen som sätter sig själv i sista rummet. Är liksom rådgivare/psykolog åt typ alla jag känner, men ingen har någonsin undrat hur jag egentligen mår själv. Jag har upplevt mer och vet mer än de flesta andra i min ålder. Brukar alltid säga att kunskap är nyckeln till framgång, men det kan nog också vara en nyckel till smärta. Eftersom att jag fortfarande inte kan gråta så har jag helt enkelt fått hitta andra sätt att göra mig av med smärta, brukar gå ut och springa, det funkar ändå helt ok. Så gott som allt och alla i mitt liv har rasat denna våren, men kanske kan de göra att jag kan få en nystart och bli den jag vill vara till hösten. Har iallafall mitt sommarjobb nu i sommar som kan hålla mig lite sysselsatt.

Det där med att aldrig börja är också en sak jag tänkt på. Är såklart livrädd för att bli som resten av släkten. Denna våren har jag dock kommit i kontakt med alkohol och drickande mer och mer bland folk i min bekantskapskrets. Jag dras fortfarande till det, jag vill kunna dricka som alla andra men jag vet ändå bättre. Liksom min bästa vän drack vodka för att dämpa sin ångest, jag blev ju såklart orolig för henne och försökte förklara varför det inte är bra. Nu i framtiden kommer mitt ställningstagande till alkohol dock sättas på prov allt mer och mer och folk kommer ju såklart att undra varför jag inte kommer dricka.

Midsommar lär också bli en intressant historia i sig. Corona hindrar inte min släkt från att ses på campingen, vi har ytterst lite fall här. Pappa måste dock jobba, och mamma lämnar vid 9. Jag har dock lovat mina kusiner att stanna. Men det är ändå lugnt, hade inte velat lämna dem och hunden med de vuxna som dricker. Även om mormor är nykter så litar jag inte riktigt på det utan misstänker att hon gör det i smyg.

Självomhändertagande
mån, 2020-06-22 - 21:49

Ville jag egentligen inte ens prova alkohol för att min mamma pratade verkligen med mig som att det inte var ok att prova innan jag hade åldern inne. Hon har inte varit pedagogisk alls. Hon har inte förklarat något, varken om mens, killar, sex, alkoholen eller droger, men jag var pryd och präktig. Förmodligen för att jag såg upp till min mormor som var religiös och min mamma hade väldigt respekt för min mormor. Min mormor har haft det tufft, men kämpat. Hon blev änka med flera barn och sedan träffade hon en man som lurade henne på pengar och kärlek.

Min mamma klev in och hjälpte min mormor och flera syskon. Och jag förstod vilken hjälp hon gav. Jag antar att det är därför som jag har hjälpt andra, klasskamrater genom livet.

Som en slags psykolog till andra. Min "räddning" blev på ett sätt genom en insikt jag fick som 24 åring då jag blev föll i en djup depression. En riktigt allvarlig som krävde inneliggande vård, i 3 veckor, för att jag inte skulle genomföra de suicidtankarna jag plågades med då.

ALLA, precis ALLA mina "så kallade" vänner försvann under min djupa depression. Alla vet inte om att jag var så sjuk, men ingen fanns där då.

Flera år senare, då jag pratat med psykologer insåg jag att jag måste bli min egen bästa vän och jag behöver lita på mig själv och ta hand om mig själv, vilket jag gör bra. Bättre än någon annan i min omgivning, men då har jag varit på djupaste botten.

Det är bara du som kan bestämma dig för att sätta gränser till andra och börja lyssna på dig själv och inåt.

Det är svårt, faktiskt jättesvårt, därför att när du är andras psykolog så är du "någon". Du behövs och vi människor behöver känna oss behövda.

Det är inte lätt, men du kan pröva, när du känner dig redo. Att sätta gränser och säga nej ibland, för att se vad som händer.

Ge dig själv mer tid. Du skriver att du "bli den jag vill vara till hösten." Bra! Öva redan nu. Det krävs övningar. Definiera för dig själv, vem är det du vill vara. Vad hindrar dig från att vara den idag. Finns det hinder. Vad behöver du för att vara den du vill vara.

Du är på en bra väg. Gå din väg och vägen kommer inte vara rak oavsett. Det kommer att finnas hinder, du kommer möta vägskäl som du inte visste om. Du behöver ta beslut och du behöver kanske prova att gå på fel väg och sedan backa och gå tillbaka.

Du kanske också behöver skapa din egen väg som inte finns.

Det har jag gjort. Jag har inte grävt fram den, men jag har krossat murar som inte går att riva och jag har tagit fågelvägen ibland och gjort stigar där det inte finns mark.

Allting går. Du behöver bara veta vad du vill och det kan ta många år. Följ din mage och fortsätt lyssna på det där med din instinkt om alkoholens förbannelse.

Det finns så mycket annat i livet som är bra. Säg bara nej. Tack. Du kan också säga som nyktra alkoholister säger i Hollywood om du inte vill argumentera eller förklara, vilket ingen ska behöva göra. "Been there, done that" Och du behöver inte bevisa något för någon.

Jag förklarade mig länge. Det var så jobbigt. Men nyttigt. För jag upptäckte alla som inte kunde eller vågade säga nej. Ingen ska tvinga en. Till vaddå. Att dricka gift. Det kan ju verkligen gå åt helvetet. Folk dör av alkohol. Jag var på en begravning som var så hemskt onödig. En ung man körde ihjäl sig själv och hans flickvän och hennes syster. Han hade hög promille och han trodde att han kunde köra på fyllan för att han var en duktig rallyförare.

Alkohol är farligt. Det borde varnas mycket mer, i skolor och kampanjer, men det är också pengar till staten Sverige.

Gör precis som du vill. Du är stark. Och bra! Precis som du är!

Flowerchild_
sön, 2020-06-28 - 23:38

Min mamma har inte heller varit särskilt pedagogisk gällande mens, killar osv. Tog mig 7 månader att berätta för henne att jag fick mens när jag gick i sexan, ångest då var så extrem. Försökte flera gånger men kunde aldrig säga det, ändå är det knappast något man ska skämmas över. Och tack för att du delar med dig av dina erfarenheter självomhändetagande, det är alltid bra att läsa andras erfarenheter.
På något sätt kan jag typ acceptera att min roll är alla andra psykolog, så länge alla andra mår bra så gör det inte så mycket om jag mår skit. Har alltid trott att jag kan ta hur mycket som helst, men efter denna våren (som varit helt åt helvete med allt möjligt), så börjar det bli lite jobbigt faktiskt.

Har alltid haft psykisk ohälsa och missbruk i min närhet men det är först de senaste åren/året som jag börjar reflektera över det, innan har det varit väldigt bra undangömt. Har insett att av min närmsta vuxna släkt (föräldrar, deras syskon och mor o far föräldrar) så har 8/11 haft/har beroende problem, ganska sjukt ändå. Tyvärr så verkar jag "städa" efter dem alla (eller ja utom farfar som dog av alkohol då) på olika sätt, tyvärr. Tänk hur annorlunda det hade sätt ut om skiten inte funnits.

Min allra närmsta väns pappa dricker en hel del öl. Inte lika mycket som mina föräldrar dricker men ändå. Min vän hade då inte reflekterat så mycket över detta förrän i höstas då hon och jag hade ett långt samtal mitt i natten. Har en annan vän som jag fått veta har en pappa med drogproblem. Känns som om problemen finns överallt men inte syns. Men min närmsta vän då, hon har hamnat i en riktigt djup depression. En dag när jag inte var i skolan fick jag ett samtal där hon berättade att hon stått med tabletter i handen, och jag blev så sjukt orolig. Det är lite bättre nu men kanske låtsas hon bara för att inte besvära mig. Dessutom spyr hon upp nästan all mat hon äter.. Skvallrade för hennes mamma men hon lyckades försäkra henne att hon slutat med det, vilket hon inte har. Detta hör egentligen inte alls ihop med forumet men det fick åka med ändå.

I helgen var jag på en camping med min mormor, morfar, kusin, morfar och mormor och morfars två vänner. Alla utom min morbror bodde i två stugor. På samma camping jobbar min pappa på restaurangen hela sommaren. Han jobbar varje dag i typ 10 timmar.. inte jättebra. Även jag jobbar där ibland. Men iallafall så var vi plus min mamma och bror på restaurangen på kvällen. Mamma tar 3 glas vin, fast hon säger att hon bara ska ta två, helt okej ändå. Min mormor bryter sin nykterhet och dricker öl. Vi ska inte ens tala om hur påverkad morfar var. Jag inser att detta ej är bra och tar med mig min bror o kusin och badar. Senare åker mamma och min bror. Mormor och morfar är aspackade så jag och min kusin hänger ute och träffar på pappas arbetskamrat klockan 12 som undrar vad vi gör ute.. Lite jobbigt läge.
Dagen efter berättar min morbror att mamma ringt honom aspackad klockan 12 och klagat över min kusins beteende i 30 min. Detta minns hon ej... Sen skickar hon ett sms till honom där hon skriver att hon måste till systemet dagen efter fast hon inte har några pengar.
Den dagen (som är igår) blev ganska lugn jämfört med dagen innan. Jag jobbade dock från 14-22 och märkte direkt att min kusin (och hunden som de inte riktigt går ut mer ordentligt, utan jag får göra det) saknat mig.
Idag så började jag jobba klockan 12. Vid 11 är min morbror aspackad och resten av sällskapet åkte hem då så jag tog med mig min kusin till restaurangen. Såg till att han fick mat och satt med honom (de har bara typ nutella och öl i husvagnen). Sen fick han hjälpa oss i köket. Gällande det så är min pappa en helt annan person på jobbet, hans jobb personlighet är väldigt trevlig, det är den personen jag vill se som min pappa. Iallafall så hängde han där tills klockan 21 då vi slutade. Blev lite rörigt då han kan bli lite virrig pga sina diagnoser. Misstänker att han ville att jag skulle sovit med dem i husvagnen inatt, men det slutade med att jag åkte hem. Även om jag har lite dåligt samvete för att jag lämnade honom. Kan efter detta förstå varför han blivit anmäld till soc, framför allt med tanke på att hans mamma inte heller är stabil direkt. Han har inga syskon heller, och få vänner.

En positiv sak är dock att pappa dricker mindre nu när han jobbar så mycket. Även om alkoholen är framme innan skorna är av typ. Dock kollar han film med min lillebror på kvällen ibland, något som gör mig väldigt glad. Mamma har dock blivit värre och kan dricka upp mot 3 liter vin en kväll, blir det bara 1,5 liter kallar hon det att "ta det lugnt": Hon har dock sjunkit till en så låg nivå. Hon har lånat pengar av min lillebror (!!) blir så förbannad över det helt ärligt. Att hon lånar pengar av mig är en sak, det har dem båda gjort i flera år. Antar att hon frågade honom då hon redan lånat av min nyligen. Lite oklart vad pengarna går till, men hon har inte fått sina pengar än då hon fortfarande ej jobbar.
Har oxå fått veta att jag kommit in på gymnasiet, så blir flytt till hösten helt klart, på gott och på ont helt enkelt. Kommer dock komma tillbaka ibland, även om jag kanske inte vill egentligen. Men min lillebror och djuren är ju kvar. Ser inte min familj som en riktigt familj ändå. Även om jag under de bra dagarna nästan gör det. Har några vänner som jag hänger med på båten (snarare skeppet) och de är nästan mer som en familj än min riktiga familj. Känner mig mer trygg där med dem än hemma. En har till och med blivit lite som en storasyster.
Blev en hel bok igen nu verkar det som...