Hej, varit med här ett tag, men det är första inlägget här. Har fått hjälp i öppenvård en gång och även varit på aamöten några ggr. Har alkolism som ett rakt nedstigande led från båda mina föräldrar och hur långt som helst i släktleden. Känns som jag i hela mitt vuxna liv försökt undvika alkohol, vilket har resulterat i att motsatsen har uppstått, alltså undvikit, hetsdruckit, unvikit, hetsdruckit osv. Egentligen vet jag att jag absolut inte kan ta en droppe , men självklart är jag ju där och tror och intalar mig själv. Den här gången går det nog.....min Karl är allvarligt bekymrad, över mig och sig själv förstås. Han har börjat markera spritflaskorna och bevaka mig. Medberoende. Mina barn börjar ledsna på mina löften om nykterhet, ja alla börjar ledsna inklusive mig själv. Har heller inget att skylla på. Som dåligt förhållande, psykisk ohälsa( får jag ju av alkohol förstås) men grundpsyk, arbete . Socialt har jag dragit mig undan och föredrar numer att dricka ( mycket) för mig själv. Märker hur alkoholen blir till besatthet och jag kör ungefär samma mönster. Några dagars nykterhet, planerat drickande, gömma alkohol osv. Nu har jag iallafall varit nykter i 3 dagar och har väl tittat upp från bottenlös ångest från den skandalfyllan senast, som jag såklart gjorde bort mig och inte kommer ihåg ett skvatt av. Ska försöka skriva regelbundet och även besöka ett aamöte imorgon. Skönt att skriva av sig och vilka kämpar ni är här inne. Tar en dag i taget nu. Vi hörs!!

Det ÄR väldigt utlämnande att inför någon lägga korten på bordet kring det som rör ens innersta. Vad skönt att du har klarat av ditt första besök. Då behöver du inte känna samma press inför kommande besök. Toppen med en utstakad plan framöver!
Kram!

Tack för stöd, det värmer. Nu har överläggningarna börjat här uppe i huvudet. Det hörs som å ena sidan, varför ska du äta antabus? Det har du ju klarat utan förut, ger dig dålig mage oxå. Sen kommer, jaja men om det inte känns bra, kan jag ju bara sluta gå dit, varför ska jag gå så ofta egentligen?vad ska jag prata med dom om? Det får väl bara surra på, jag har planen utstakad....nyfiken på naltrexon är jag iallafall. Dag 11 nykter kommer bli 12 oxå, av ren envishet. Skickar ut lite envishet idag till alla medresenärer.

Jag blev tilldelad en alkoholterapeut i september i fjol,och jag måste säga att han har hjälpt mig så otroligt mycket.
Dels så har han lärt mig att se positivt på nykterheten,men det är inte det enda vi pratar om.
Känns skönt att ha en person som jag kan prata med om allt som rör sig i mitt huvud,för allt hänger ju ihop.
Jag kan gå runt och vara uttråkad och frustrerad och vara på väg till ett återfall,och han har hjälpt mig att hitta andra sätt att handskas med mitt liv...så för mig har det bara varit positivt:-)

Passa på nu ordentligt, det är sällan man får chansen att prata med människor som är betalda för att intressera sig för dina tankar ?.
Skämt åsido så tror jag att det är nyttigt att prata om de val och de beslut som vi tar och gör. Två ggr i veckan är tillräckligt tätt för att du inte ska ha chans att återfalla. Men kör på med antabus om det behövs. Jag hade ju var tredje vecka... var så oerhört motiverad, sen blev jag sjuk o missade ett besök och drack. Funderade allvarligt på om jag skulle be om antabus, men det försvann begäret. Men jag tycker att man ska ta all hjälp som behövs för att vara nykter. Jag är som du van att klara mig själv etc, ovan att ta tid av nån annan för mina problem, så det är också en utmaning... men väldigt skönt och säkert rätt nyttigt. Lycka till nu!

Rosa76

jag ser bara fördelar med antabus, det blir inga förhandlingar med den förbannade a-djävulen...Alla förhandlingar i hjärnan tystnar..Problem med magen kan lösas med en ngt svagare dos medicin, det ger ändå biverkningar OM du skulle dricka! Bra kämpat!! Kram Rosa

De orden tycker jag sammanfattar att du har gått all in. Skönt med Antabus på det sättet att det inte finns något att förhandla om.

Vad gäller Naltrexone vill jag vara förvarna dig om att det kan bli jobbiga biverkningar första dagarna/veckan. Jag har nu tagit det i ett och ett halvt år och tror att det är en av anledningarna till att mitt drickande inte spårat helt igen och att jag har långa perioder utan något som helst sug. I vilket fall som helst går biverkningarna förhållandevis snabbt över, om du nu öht får några.

Önskar dig ett varmt lycka till. Tror stenhårt på dig.

Kram

Tack för era inlägg, tror oxå att det kommer hjälpa mig framåt. Det är väl så att jag är en dubbelnatur.... jag själv, och beroendesidan som spökar och som får mig att tvivla. Idag är dag 12 nykter och det känns typ ingenting. Känner mig tom och lite uttråkad, samma känsla igår. Är tacksam för att suget inte grabbat tag i mig dock. Jobbar denna helg, så far iväg och gör det jag ska. Arbeta och vara nykter.

14 dagar nykter, nu är sömnen på plats och jag känner mig starkare. Idag ska jag till mottagningen för en första antabus och samtal. Känner lite dubbelt inför det. Bra på ett sätt, det är ju jag själv som tagit initiativet till detta, men oxå tveksamt... vad har jag där o göra liksom, det går ju bra ändå osv. Men dit ska jag, så får vi se vad det ger. Mitt andra initiativ var att ta naltrexon en tid oxå, så det ska jag börja med idag. Hoppas på inte alltför kraftiga biverkningar, men tänker att det inte kan vara lika illa som en rejäl baksmälla iallafall. Ja så går tankarna här om tisdagen, ett besök till barnbarnen hinns med och det kommer ge mig positiv energi, de vet jag. Håll er ifrån det första glaset, en dag i taget . Kram

Grattis till 14 dagar! Det är självklart att du ska till mottagningen! Du skriver om att du har lurat dig själv många gånger om att det kommer att gå bra att dricka lite. Den här gången är skillnaden att du vet att det inte fungerar. Jag förstår känslan. Du har ju varit nykter nu i 14 dagar utan några större åthävor. Men nykterheten kommer inte vara beständig av sig själv. Den kräver dagligt arbete. Mer eller mindre. Jag räknar med det för egen del i alla fall. Jag tycker du resonerar mycket klokt, Jullan.
Kram!

Vad skönt att du har 14 dagar avklarade, grattis! Du har ju mycket mer ” rutin” än mig i det här med nyktra perioder och så,men jag tyckte i alla fall att efter 14 dagar så började det släppa på allvar. Just då började jag också sova bra.

Tack för din kommentar i min tråd! Det där du skrev om att tankarna på A är ständigt närvarande stämmer så väl för mig. Men en skillnad är att mina tankar handlar aldrig om något sug, jag har absolut noll sug nu. Det är mer att jag jag liksom är ständigt glad och tacksam att jag inte dricker mera. Därför har jag egentligen inget emot tankarna kring A, men dom finns där ständigt på något sätt. Det går inte att släppa dem riktigt, och det är lite irriterande. Man har ju tänkt tillräckligt på alkohol förr om man säger så?

Klokt med de här läkemedlen som du ska testa. Allt är värt att prova för att bli fri från alkoholen.

Kram

Jag har haft enormt svåra sömnstörningar historiskt, på grund av ångest, och det har slutat med sjukskrivning till slut.

Nu som först har jag fullt ut förstått att det är alkoholen som skapar ångest, sömnstörningar och depression. Mer motivation än så att hålla mig nykter behöver inte jag!

Jag tycker ändå att du ska ta antabus till hjälp som en krycka, över den tidsgräns som varit riskabel för dig tidigare. Minnet är kort ibland. ”Så farligt var det nog inte?” Då har du kryckan som ett extremt tydligt ”köphinder”.

Sömn är den finaste gåva man kan ge sig själv - och det är en icke-handling. Man kan inte prestera sömn. Man måste ge sig själv så pass mycket lugn och ro att den kommer av sig själv.

Sömn är bästa läkningen för hjärnan och jag är så glad för din skull att du nu har kommit dithän.

Kram ?

Rosa76

och grattis till 14 dagar. Lite off kände jag mig också i början, lite hängig i humöret men det lättar. Jag slapp i alla fall det sjukt dåliga samvetet för att jag hade druckit...Ha en fin dag! Kram!

Ja, till dina 15 dagar i dag då. Bra jobbat. Är nyfiken på hur besöket gick, så gör gärna en uppdatering när du vill/kan/orkar.

Kram

Men herregud så trött jag är...gick direkt o lade mig efter arbete och besök på mottagningen. Tror att kroppen behöver mycket vila och sömn just nu och det ska jag försöka ge den. Jag har varit på mottagningen 2 ggr och fick träffa en sjuksköterska och läkare vid första tillfället. Kändes som jag inte hade nåt egentligen att säga, mer än att jag så mycket önskar sluta att dricka a. Att jag är så dödens trött på detta evinnerliga ekorrhjul. Att jag vill vara jag alltid och inte den där andra fulla, pinsamma, skämmiga, aggressiva personen jag blir när jag är full. Jag vill vara fri helt enkelt. Vi bestämde först 2 ggr/ veckan, men med mitt schema ändrade jag idag till en gång/ vecka. Med klausul för att jag kunde ändra tillbaka om jag så kände. Det kommer inte bli någon terapisession, utan kort och gott, antabus och ca 30 min samtal om känslor, tankar som dyker upp i samband med nykterheten. Med fokus på att fortsätta hålla mig nykter och Strategier för att klara mig igenom denna första tid, som jag vet är lurig. Naltrexon har jag oxå börjat med men det är för tidigt att säga nåt om dom än. Hon kanske inte var så dum ändå, tänkte jag när jag gick hem. Hon tipsade mig om, jag nu skulle glömma att ta min andra antabus hemma, som jag ska göra, att jag då skulle fundera på varför jag glömt den, och speciellt om det hände fler gånger....kanske jag ändå skulle fundera på att gå dit 2 ggr/veckan. På det hela känner jag mig lättare på nått sätt, det känns skönt. Kram på er alla kämpar

Det kommer att gå kanon! Det känner jag på mig. Antabus är perfekt som krycka - då kan du verkligen inte dricka.

Ställ larm i mobilen så glömmer du inte tabletten ?

Sova är precis vad din kropp och knopp behöver!

Kram ?

Humöret svänger idag. Mest känner jag mig arg och irriterad. Har verkligen inget att vara irriterad över. Gubben undrar vad det är med mig , men jag kan ju inte förklara. Drar mig undan till trädgården och även där blir jag irriterad, gräsklipparen funkar inte. Kantklipparens snöre tar slut. Vattenslangen går itu å jag får en riktig kalldusch.....hm, inte min dag alls. Men jag är nykter och känner att det ska fortsätta så. Ser fram emot nästa vecka då jag är ledig igen. Planerat dagar med mina barnbarn och barn. Så skönt det ändå känns, att kunna planera något och veta att jag kommer utföra det och inte vara bakis. En dag i taget, idag en sur dag. Hoppas på bättre mående imorgon. Kram alla kämpar

Men efter regn kommer alltid solsken ? Och det är en tröst att påminna sig om det. Men när skiten kommer i stim är det lätt att hålla sig för skratt.

När jag mår sämre brukar jag tänka att livet kan inte vara happyhappy jämnt. Man behöver må lite sämre ibland för att verkligen uppskatta när man mår bra.

Och det är ju sant, eller hur?

Kram ?

När man tagit sig igenom en sån där motstånds-dag, det är en liten men nog så viktig vinst i att vara nykter. Förstår precis din känsla med barn och barnbarn. Jag är så nöjd med att känna mig fullt ut pålitlig, närvarande. En viktig sak i våra liv. Heja dig!

Tack rara för inläggen. Jo det är bättre idag, men känslorna är nu borta, avstängd och tom känner jag mig. Också orkeslös och passiv....puh, tragglar väl på ändå, men hoppas snart på ett stabilare mående. 3 veckor nykter har jag klarat många gånger, denna gång har jag dessutom antabus och naltrexon som krycka, så jag vet inte riktigt hur jag ska resonera? Tankarna far lite hit o dit. Ska jag strunta i antabus och ta hela smällen direkt. Tar proceduren ens längre tid för att jag äter antabus... känns det mindre? Tror egentligen bara att det blir bättre över tid, kanske jag inte behöver analysera allt och bara göra det jag redan bestämt. En dag i taget....

Du är på helt rätt spår. Tänk inte så mycket. Varken på det som har varit eller det som ska bli. Ta en dag i taget, här och nu hela tiden.

Om du fortsätter skriva här varje dag kommer du att märka att ditt mående så sakta förbättras dag för dag.

Behåll både antabus och naltrexon tills du tydligt märker fördelarna med nykterheten. Se dem som en krycka och ett gips på ett brutet ben som behöver tid att läka.

Kram ?