Vaknar, gör omsorgsfullt en god frukost. Ännu en dag som är harmonisk från början.
I snart fyra veckor har både maken och jag (åter) börjat diciplinera våra alkoholvanor. Först helvitt ett par veckor, sen har vi bestämt att helt enkelt dra ned till rekommenderad nivå under riskbruksgränsen.

Alla onödiga glas ska bort, och de flesta dagar ska vara helt vita. Aldrig någonsin ska den rekommenderade veckoransonen överträdas. Helst aldrig mer än tre glas på en dag.
Alla glas bokförs.

Vi får se om det håller i längden, just nu känns det lätt och bra. Jag skulle påstå att ingen av oss har haft jättestora problem, inga återställare och minnesluckor, till exempel. Men vi har liksom aldrig disciplinerat oss, för att vi inte har tyckt att vi behöver. "Se upp för långsamt ökande alkoholbruk", sa företagshälsovården till mig för sådär 10, 15 år sedan, och kanske hade det varit bättre att börja bokföringen redan då.

Nå, bättre sent än aldrig. Helgen blir vit, sen har vi en utflykt på tisdag som vi ser fram emot, då blir det nog ett par glas vin.

Önskar alla eventuella läsare en trevlig helg!

Frissan

Hej, läste ditt inlägg. Så förståndigt av dig/er och Så gott att du och din man tycker och vill samma! Precis så skulle jag önska att jag och min man också kunde göra! Men det är mest jag som drar i nykterhetståget. Vi har under flera år sakta men säkert ökat vårt intag, från att ha varit typ en flaska vin på fredagen till dunkar, öl och ibland whiskey i rätt stora mängder under både helger och en-två veckodagar.. Jag har det sista året upplevt större bekymmer än honom och velat ändra/dra ner/sluta helt. Men han är inte där ännu. Dock vill han helt klart skära ner på a. Det går sådär. Går hyfsat i några veckor och sedan tillbaka i gamla vanor. Tycker det är såå svårt att göra en förändring ensam... Nu tog jag ett beslut i måndags att ha ett uppehåll på ej bestämd framtid, minst en månad, gärna längre och han säger att han vill samma. Men nu på fredagskvällen märker jag direkt hans irritation. Och underförstått skyller han på mig att jag typ ”tagit hans godispåse” om du fattar. Såå tröttsamt.
Tänker att jag måste klara detta själv i sista hand och hoppas att han får göra sin egna resa och komma fram till sitt beslut.
Förlåt om jag skrev ett långt inlägg på din tråd. Men behövde väl få det ur mig.
Ha en fin helg!

Du är så välkommen att skriva i min tråd!
Ja, det är nog ganska avgörande att man är i fas som par. Att min man nu är med hänger ihop med att det blivit tydligt att hans hälsa inte är på topp.
Svårt att övertyga om att det är dags att dra i bromsen annars.

Jag tror mycket på att belöna sig med något annat. Här hemma är det fantastiska frukostar med råsaftjuicer om morgonen, god alkoholfri IPA om kvällen. Promenader och bio.

Hoppas du - ni- hittar ert sätt att må bättre och att helgen blir fin!

Det var en dag för shopping, så vi gick lös på en julmarknad och en lång promenad.

Hittade julskinkan vi letat efter - från glada grisar som har fått böka - hurra!

Gjorde sen lite specialbeställningar av annan god mat till jul. (Jag tror på att fokusera på mat som ett alternativ till att fokusera på dryck, har en favoritkompis i nykteralkoholistsvängen som framgångsrikt har gjort detta i snart 30 år!).

Men inte bara mat - det dök upp baginbox där på marknaden, extrapris och allt. Det fick bli en med äppelmust och en med en görgod raberberdryck! Den sistnämnda verkar funka jättebra ihop med ostar, som ett alternativ till rödvin eller portvin.

Smuttar vidare på dessa boxar denna vita helg.

Önskar alla en fin tredje advent!

När det blir tyst i våra dagböcker här beror det väl ofta på att vi har trillat dit - och visst var det så för mig. Min mamma gick bort för några veckor sedan, och sorgen dövas skönt med alkohol - så kändes det då.
Nu försöker jag bromsa igen, men är inte lika övertygad som förut.
Jag gillar ju att dricka vin. Rödvin. Känns som balsam för själen. Och även om det ibland blir en hel flaska så är aldrig min baksmälla besvärlig - tvärtom, den kan vara lite mysig.
Men visst vet jag att jag har druckit för ofta. Jag ska fortsätta bokföra noga.
Vi får se hur det går.
Ha en fin helg, ha en helt nykter helg ni som strävar efter det - själv vet jag inte.
Kanske är det sorgen som gör att jag alltjämt inte är övertygad.

Espandrill

Hur går det för er? Vad bra att ni gör detta ihop du och din man. Inser att jag har tur som har en man som inte har samma problem som jag för det skulle vara svårt för mig med någon bredvid som tvekar. Starkt av dig och er! Jagförstår att din mammas bortgång störde era försök, jag är rädd för att den typen av händelser kommer vända upp o ner på mig med gällande A.
Vi kämpar på!
Kram

Hej Espandrill, hoppas du har haft en bra helg. Hur har det gått för dig?
Här kan jag summera två glas vin fredag, två alkoholfria öl igår och lite alkoholfri cider idag.
Ja, det är väl både bra och dåligt att ha varandra i detta. Bra när det handlar om att peppa, sämre när man övertalar varann om att just nu är omständigheterna sådana att ett tredje glas är okej...

Nå, får väl ändå ge mig själv godkänt. Och visst kämpar vi på, heja!
Kram!

De senaste dagarna har jag varit så trött och okoncentrerad. Drabbades igår av en motgång på jobbet och var nära att bryta ihop.
Har varit utmattningsdeprimerad en gång och trodde att jag nu skapat mig en så bra jobbtillvaro att det inte skulle hända igen.
Nu vet jag inte, plötsligt kände jag igen signalerna. Värdelös, uttröttad, en massa inkapslad sorg.
Har inte känt mig riktigt LEDIG på evigheter; när jag varit borta från jobbet har jag fokuserat på mammas sjukdom och sedermera död.
Ja, och på den där känslan drack jag fyra glas vin igår. Nej, det gjorde inte saken bättre.

Hej.
Länge sen.
Jag har hanterat coronakrisen med coronakröken.
Snittar väl runt en flaska vin om dagen.
Hittar inte någon som helst motivation i form av framtidstro som just nu motiverar mig till något annat.
Ser framför mig en ekonomisk kollaps, en värld i ökande oro med USA som en framväxande diktatur och därtill en framtid med ett ständigt gäckande virus som hindrar mig och alla från att krama barnbarnen och leva normalt. Varför inte ta en flaska till? Det dämpar i alla fall ångesten för stunden och när den är tillbaka i morgon kan jag ju ta en flaska till. Eller två.
Har inte så mycket mer att säga.

Det var ju inte länge sedan din mor gick bort, och sen corona-krisen. Jag är ingen psykolog, men nog kan det vara tillräckligt för att gå in i en depression. Eller sorg helt enkelt. Kanske behöver du låta den ta sin tid. Men som du såklart förstår själv så bearbetar man ju inte så bra med alkohol. Har ingen lösning, men nånstans låter det som att du har en längtan framåt ändå, barnbarn att krama och en värld efter corona. Ge inte upp.

Tack för att du svarar. Jag kommer nog tillbaka till den vilja som så många här visar. Det kanske finns en framtid, ja, det är klart att det gör. Men ibland är det som om man måste ligga och kravla på botten ett tag.

Som du skriver, det var ett tag sedan du var här. Mycket har hänt i ditt liv och nu är det inte bara corona-kris som härjat länge utan även det som Kennie nämner här, att du har varit med om en stor förlust och att även det säkert påverkar ditt mående.

Just nu är det såhär, och det har varit såhär en tid, tufft. Det finns skäl och i detta kommer alkoholen in, får en större plats och på kort sikt kanske dämpar det negativa känslorna och skingrar tankar, samtidigt låter det som du ser den onda cirkeln som uppstår och vill hitta sätt att bryta den.

Att du tar steget att skriva här, trots att du är mitt i allt detta är ju verkligen ett steg i att se framåt, bra gjort! Modigt och klokt att du tittade in och skrev och berättade för oss här. Det ger oss chansen att ge dig stöd. Att sätta ord på det såhär, få lite svar och både läsa dem och det en själv skrivit är många gånger hjälpsamt i sig. Hoppas det är och blir det för dig också.

Vad tänker du och skulle du vilja ha just nu för att må lite bättre, jag tänker kring stöd av vänner, bekanta, oss här, professionellt, vad som helst, du vet ju bäst vad du känner.

Ta hand om dig och fortsätt gärna berätta hur det går och hur du mår!

Varma hälsningar,
Rosette

Ja, jag tror också att din vilja att må bättre kommer tillbaks. Och som du säger, ibland behöver man kravla runt där nere ett tag för att få lust att gå vidare. Ta hand om dig så gott det går ändå, vårsol och promenader gör gott även när man dricker för mycket.

@Kennie, tack för de där uppmuntrande orden för länge sen, då när vi gick mot en vår.

Nu är det dags att kliva in här igen. Nu får det vara färdigkravlat för den här gången.
Jag har nu tre alkoholfria dagar i följd bakom mig och även om det har hänt några gånger under det senaste året så är det inte särskilt ofta.

Min man och jag fattade ett mindre lyckat beslut där, våren -20, att vi skulle vänta med att ta tag i vårt drickande tills pandemin är över. Ja, det var ju då, när de flesta fortfarande talade om flockimmunitet, och när man trodde att den skulle komma inom någon månad eller tre.
Just nu är vi i alla fall båda trötta på vinhinkandet och känner oss taggade på en tids nykterhet. Ja, visst funderar jag - vi, tror jag - också på om vi kanske skulle sluta helt.
Som väldigt många upplever vi ju att det är det sociala som är svårt. De flesta av våra vänner dricker vin, alla parmiddagar eller restaurangträffar involverar både god mat och gott vin.
Aldrig mera ostron och champagne?
Personligen tror jag i och för sig att ostron och en god alkoholfri ale funkar nog så bra. Det finns något i själva ostronen som gör att jag får en kick - kanske blir den renare utan alkohol?
Trots fortsatt rädsla för covid har jag börjat träffa barnbarnen - det får finnas gränser för begränsningarna man sätter upp för sig själv som dubbelvaccinerad - och när jag hänger med dem/sover med dem finns inte minsta sug efter eller tanke på alkohol.
Men...vi ska ju hem till Lisbeth och Dante på middag. Vad ska vi säga och göra? Ta med egen äppeljuice? Ställa in??Och när vi ska ta den där minisemestern, och gå på en bra restaurang? Och Anna och Niklas, som vi ska gå på restaurang med nån gång före jul - de kommer att bli helt störda om vi dricker alkoholfritt. Glöggfesten hos Karin och Ulf? Vi har ju inte ens en bil att skylla på.
Umgås vi med dem alla för att de också dricker ganska mycket? Nja, nej, de är verkligen goa vänner. Men vi kommer alla från ett alkoholtillåtande urbant yrkesliv.
Nå. En dag i taget, som det heter.
Just nu hör jag hur min lever drar lättade suckar över den sköna semestern. Vi sov så gott och djupt i natt, min lever och jag, och vaknade med en känsla av harmoni och tillfrisknande.

Hej Antonia,
Fint att du är tillbaks. Min erfarenhet är att andra bryr sig mindre än man tror ifall man dricker alkohol eller inte. Jag tar med alkoholfritt alternativ när jag är bortbjuden, och säger bara att jag kör på alkoholfritt. Sen umgås, äter, skrattar och pratar jag som vanligt. Och om någon stör sig på att jag inte dricker så är det deras problem. Och det är ganska modernt att välja alkoholfritt numera, tänk att du är i framkant! För min del smakar mat lika gott och samtal är till och med roligare nykter. Lycka till med att hitta balans!

@Kennie
Tack för uppmuntran igen! Jag gick in och läste din tråd, eftersom jag gillar din ton och hur du tar dig an den här problematiken. Mycket givande.
Själv har jag slentriandruckit mer än du, så vi får se hur min måttlighetssträvan går.
Till att börja med siktar jag på uppehåll, vila, kontroll och reflektion.
Just nu känner jag mig lite hög på det, och det passar ju en kicksökare (vilket väl de flesta av oss här på forumet är).

Dag 5 - ser positivt
Pigg och glad.
Jobbar hemifrån (är egenföretagare). Börjar när jag vill, och njuter av att slippa gå ut i kylan. Ger mig själv frukost på sängen och tuffar igång så sakteliga.
Vet att inte heller maken vill dricka något - just nu, i alla fall - och det känns skönt att vi är i fas.
Läser mångas trådar här igen och det är verkligen ett stöd, att inse hur många vi är som för en kamp mot alkohol.
Tittar mig i spegeln och tycker att jag ser fräschare ut.
Som flera skriver - det känns så oväntat lätt att låta bli alkohol.
Det kommer prövningar framöver, så därför ser jag till att njuta lite extra av hur lätt det är just nu.
Ha en härlig dag, alla ni andra som kämpar!

Drinktips:
Vanedrickare som jag är så letar jag bra substitut för vin.
Två favoriter -
Äppelmust i stället för vin till maten.
Tomatjuice med ett par droppar tabasco som drink före och efter maten.
Tomatjuicen får ett sting av tabascon, och det känns att man dricker "något starkt".

Dag 6.
Fortfarande pigg.
Funderar inte på att dricka.
Desto fler tankar om att det här med måttlighet kanske inte är min och makens grej.
Det kanske kunde ha varit det före pandemin; då gjorde vi flera inbromsningar när drickandet hade accelererat.
Men under pandemin hade vi den där känslan av att "allt är ändå åt fanders, så vi krökar på tills det här är över".
Vi trodde ju att pandemin skulle gå över ganska fort.
Vi hann få i oss åtskilliga boxar vin, vi hann få upp toleransen i taket.
Det är därför liksom mer på spel nu.
Fortsätter dock att betrakta detta som en välbehövlig paus, för att inte utmana trotspersonen inom mig.

Bra val med en längre paus. Det är ohållbart att fortsätta att dricka. Ibland undrar jag också om åldern (du skrev om barnbarn) påverkar effekten av alkohol. Eller om det bara är mängden. Jag har funnits länge här på forumet. Har testat många strategier. Är nu en sällandrickare (typ 2 glas per månad i sociala sammanhang), måttligt vanedrickande funkade inte i längden för mig.
Jag har lite samma erfarenhet som Kennie att folk bryr väldigt lite om, huruvida andra dricker. Eftersom jag har hållit på länge med a-fritt till och från så har jag såklart fått frågor och svarat lite olika tror jag. Men uppehåll funkar bra att svara. De som inte dricker för mycket själva har inget problem med att andra inte dricker. Sen kan man svara att man blir seg av alkohol och vill hålla sig pigg.
Drinktips - det finns en alkoholfri gingerbeer som har ett mycket härligt riv om man som jag inte är så förtjust i sött.
Jag rekommenderar verkligen ett längre uppehåll. Det tar ett tag att få de positiva effekterna av alkoholfriheten. För mig har det också krävt att jag nästan inte dricker alls för att få det där lugnet som många beskriver. Jag är nu inte längre så hetsig i mitt ”vanedrickande”. Tidigare drack jag ofta alkoholfritt i tid och otid. Nu hanterar jag det som jag skulle ha velat hantera alkohol. Ett glas kan räcka nån gång ibland, sen dricker jag vatten.
Ni har en spännande resa framför er och hoppas att din man är med på tåget. Det blir ju lättare om ni är två och om det inte finns alkohol att tillgå hemma. Ni kanske i alla fall kan komma överens om att ni inte har något hemma? Det är så lätt annars att halka tillbaka i gamla vanor. Lycka till!