av Berra

Ångesten tar mitt liv...

Berra
fre, 2010-10-22 - 12:33

Gisses!

Äntligen Fredag, haha!

I början på veckan kändes det som om det aldrig skulle bli helg...
I slutet på den så bara rasslar det till, och så är det ett faktum..
Jag fattar inte hur mitt tidsbegrepp funkar, ibland segt som snor, sedan blixthalka...

Apropå det så har det nu även i mellansverige kommit snö, tjohej var det går...
Visste ju att det var på gång, när dotras pojkvän blev försenad med flyget 2,5 timme igår,
pga just snöovädret i södra svedala...

Vitt vitt vitt i morse, och frugan som har nästan nya sommarsvålar var jättesk*tnödig för att ta sig till jobbet, då skulle hon se mina däck, 0,8mm i fram 0,3 mm i bak...
Det blev hur intressant som helst att ta sig framåt i snömodden, det gick faktiskt snabbare på hemmagatan när jag provbromsade, och det vibrerade i hela bilen av ABS'n...

Men 140 på motorvägen bara för att utmana ödet, så länge man höll sig borta från slasksträngen.
Egentligen är man dum i huvudet, måste byta svålarna i helgen...
Men NU är det ju slaskigt på gatan, man kan ju inte sitta längre..

Anledningen till att jag har låtit det gå så långt, jepp ekonomin igen förståss...
7000 svenska riksdaler för att byta sommardäcken, inget man hittar i byrlådan när man städar hemma precis, så jag håller på och sparar, bland allt annat som hinner rasa i en allt snabbare takt på bilarna, jag har två framrutor, och en AC som står på tur, ja och två service'ar...

Man räcker inte till helt enkelt, får inse sina begränsningar...
Förstår dem som gör uttag på banken med en picka snart...

Min helg är full av aktiviteter, och inga av dessa innehåller något planerat alko-intag.
Så där slipper jag mitt dividerande, min helg kommer att fortsätta vara MIN...

.."får inse sina begränsningar"..., ett bra tankeredskap, använd det...
Jag är inte som alla andra, på både gott och ont...

Jag är Berra och är en individ, jag är unik...

..och det ska jag fortsätta vara, så länge jag har greppet om mitt egna liv...
Det får jag, om jag avhåller mig från berusningen...

Mors Berra

Alin
fre, 2010-10-22 - 13:59

Hej Berra!

Måste bara få säga att det är väldigt underhållande att läsa dina inlägg, det är lite som en blogg!

Dessutom ger det mig en liten gnutta hopp om att min sambo ska kunna sluta dricka... Han har till synes inga problem med att låta bli att dricka, han kan strunta i det i flera veckor i sträck. Men till slut tycker han att han måste få belöna sig för att han varit duktig, för att det varit en slitig vecka på jobbet, för att det är hockey på TV:n eller bara för att visa för mig att jag har fel när jag påstår att han inte kan kontrollera sig. Hittills har han inte lyckats övertyga mig om den saken.

Jag som inte dricker själv kan ju tycka att om det går så bra för honom att låta bli att dricka, varför tar han då den där första ölen eller sprättar en vinflaska trots att han vet hur det kommer att sluta? Varför kan han inte fortsätta låta bli? Jag begriper det inte.

Fortsätt att vara Berra, du verkar vara en härlig kille! Och du, den där tanken om plommon har faktiskt flugit även genom mitt huvud ett antal gånger men jag är för pryd för att låta det bli nåt mer än bara en tanke... ;-)

Kram/Alin

Berra
mån, 2010-10-25 - 01:05

God Helg!

..ja min var det i alla fall...

Känner mig verkligen totalnöjd med min helg, och den fortsatte att vara så...min helg.

Mycket slit med ideel verksamhet på Lördagen, dryga sex timmar!!!
Ungarnas fotbollslag kräver att man hjälper till då och då, när det är stormatcher..
Vilket slit det var, men så slog vi publikrekord för i år också, kul...

Men slut var jag, fanns inte en muskel som inte värkte på mig, men man tvingas umgås med andra vuxna som man aldrig skulle umgås med annars, och det är väldigt nyttigt...
Tillsammans fixade vi det hära, och hjärtat slog några extra slag, för man vet att man har gjort en god gärning och ställt upp för föreningslivet, så man var så där nöjd ni vet...
Kändes nästan som om man hade skänkt en tusenlapp till rädda korset eller liknande.

Hela familjen återförenades till kvällen, och vi började fixa med middagen...
När allt var över och det var läggdags, typ 3 någonting, så gick jag förbi frugans bib'ar...
En av varje stod framme på köksbänken, en vit och en röd...
Nja hon mixar inte till sitt eget rose', utan vill först ha ett glas vitt, och sedan det röda till själva huvudrätten, hon får sällskap av en enda person till, dotterns pojkvän som fyllt de 20 åren.

Men högst 2 glas per man, och man börjar funta...till vilken nytta???
Den drogberoende hjärnan kopplar alltså helt fel, varför ska man överhuvudtaget dricka,
om man inte "får" dricka sig berusad...
Kan fortfarande inte fatta att man bara dricker det för att det är gott...
Vilket gör mig till en fortsatt missbrukare, eftersom det tänket finns kvar i "blodet"...

Så i tänket är jag fortfarande en missbrukare, vilket gör att jag ska fortsättningsvis ska avhålla mig från alkoholförtäringen, ett lååångt tag till...

Men det fanns en annan fördel som jag upptäckte igår natt...
Jag har "glömt" hur smaken är av rödvin!!!!
Helt otroligt, minnesbanken kan inte återhämta smakminnet...
Alltså har jag ingen direkt minne kvar att associera med smaken...
Jag kan alltså inte hänföra mina tankar till hur gott det är, inget "smaksug"...

Det är alltså kvar att bearbeta, lockelsen till berusningen...
Läs och häpna...
..kanske doften av rödvin skulle få mig att minnas, men nej tack, vill inte längre...

Söndagen då..?
Bara en riktig "mysdag" med familjen, lite fix med städning och byta vintersulor...
Men annars, bara ta det lugnt, inte planera någonting längre bort än högst två timmar..

Vi tjackade lite nya firrar till dotterns akvarium, men skyndade oss hem ur det kalla snöblandade regnet, hem till den varma trygga soffan, på med filtar, fram med kaffe och nyinköpta bullar...
Och sedan slänga upp benen på bordet (eller på varandra),
bara för att plöja igenom två mastodontiska hyrrullar....

Vi är ett flockdjur, och vi trivs helst tillsammans och nära varandra..
En pina att kliva ur soffan för att göra middag, men så fort den är svald, ja då ligger vi där igen.

Det kan låta slappt, men det är kvalitetstid, för mig och mina anhöriga...
Vi laddar batterierna och njuter av friheten, att få rå om tiden av oss själva...

Alla tankar på en fylla är som helt bortblåst, jag har ju allt som är mig kärt väldigt tätt intill mig.

DET är mitt liv, när jag får bestämma...

Mors Berra

Kvinna-mamma46
mån, 2010-10-25 - 14:57

aaaa, häftigt Berra.

Det är samma hos mig... kommer ihåg på ett ungefär hur vin smakar men kan inte komma ihåg att det skulle vara gott! O det finns väl inte en enda människa som inte frynt på näsan när de smakade vin första gången?? Så svaret är nog att det egentligen inte är så gott...

Har aldrig sug varken efter smaken eller ruset. kan önska att jag kan fly ibland när saker är jobbiga... eller att få festa loss och flippa ut någon gång när jag känner sig väldigt ung och sprallig.. såna impulser kan komma, men då tänker jag på att fly rent geografiskt....
och flippa ut och go crazy, då tänker jag utan alkohol.

Så skönt att vara fri människa igen.

Kram till alla, vägen är all möda värd.

Pia

vana
mån, 2010-10-25 - 21:45

Jag fungerar precis likadant när det gäller vinet.Tänk bara i Florens vid middagsbordet när de ställde fram en flaska vin....min första akuta tanke var HUR ska jag få i mej hela den flaskan.Inte att den möjligtvis kunde räcka till några middagar till,nej,allt skulle drickas upp,i mina tankar.
Jag minns dock smaken av rött vin.Tycker om smaken,det är tråkigt att jag inte kan avnjuta blott ett glas.Tycker om det sträva........det är bara tt acceptera,att allt inte går härilivet.

Berra
tors, 2010-10-28 - 09:43

God Morgon Livet!

Ja det börjar återkomma nu, endast två sketna dagar kvar...
Sedan kommer en helg då jag själv kan råda min tid, jo jag längtar...

Mitt yrkesliv känns lite upp & ner just för tillfället, väldigt sprucken känns det som...
Min chef har tagit "lärdom" av min KBT'are, och tar ett induviduellt samtal med mig då och då...

Känns lite tvetydigt, han berömmer mig (lite "påtvingat" tror jag..) för skitsaker,
bara ett bevis på att han inte har någon koll.

Tar upp halvårsgamla problem med mitt deppande på jobbet, vilket betyder att han inte har uppdaterat sig alls, utan jag är dömd för gamla grejor fortfarande, suck!

Men han är i alla fall "snällare" och behandlar mig med lite mera respekt,
och det ska han ha all cred för tycker jag, tack för det!

Men mötet igår stod det 1-1, och inte 10-0 till chefen, vilket betyder att jag kan "sätta emot" bättre för de felaktiga beskyllningar jag får...

Och jag mår bättre av det, och som ni vet, man måste jaga saker man mår bättre av,
hela tiden, ge mig lite självrespekt...

Så just nu "hatar" jag inte alla på jobbet, och jag har t.om. pratat lite privat med några av dem.
Men bara när jag vill, och vad jag anser angår dem, så det är fortfarande på mina villkor.
Och....det mår jag bättre av..., ser ni?, ännu än sak som jag finner "må-bra" av...

När inte alkoholen finns och ger mig "tillbaka" allt det där i livet, så måste jag söka upp det själv.
Alkoholen gav en turboeffekt, det här är lite långsammare, och i en uppsökande form...
Ingenting som kommer "gratis" och kickande när man korkar upp första flaskan...
Jag får dessutom trösta mig själv, och det är självstyrkande, kan själv!

Mitt privatliv då?

Praktblomster, va?

Jo just nu blommar det i välbefinnandet, varför då rå?

Har fått tagit hand om syrrans två pudlar, en tik och en hane...
Syrran har dragit iväg ett par-tre veckor till Thailand.

Snacka om vitamininjektion i välmående, gränslös kärlek från hundarna och till dem...
Och hela familjen förändras till att gosa med hundarna...
Frugan som inte som är lite restriktiv med djur, satte regler för vad och hur hundarna skulle få vara.

Hon sade med bestämd stämma...."Absolut inga hundj*vlar i sängen!!!"
Och vad hände...?, en ren nattorgie med buffandes hundar och reservmattar/hussar i sängen!

Så var det med den lilla regeln, hon kunde inte sätta emot när hundarna var ledsna över att sakna sina riktiga mattar/hussar...

Och....?

Hur mår jag?, haha toppen, familjen har blivit livligare och visar en helt annan kärlek, till alla!

Konstaterande!
Alkoholen isolerar en till sig själv och sina egna tankar.
Kärlek är precis det motsatta...

Mors Berra

Suss
tors, 2010-10-28 - 10:59

Hej Berra...
Tack för vitaminsprutan :)
Skönt att ha en härlig helg att se fram emot....njut!
Och att alkoholen isolerar...så sant...allt annat ter sej ju så skrämmande....men nu är det nog med att ge efter för rädslor....ska plocka dom en efter en....
Ha en fin dag alla....

Berra
fre, 2010-11-05 - 16:07

Vicke'n paniiik det blev...

För det första, inte visste jag hur beroende jag var av forumet, 5 hela dagar utan en fast förankring här i livet var på tok alldeles för lång tid, för mig.

Jag satt i måndags och skrev som vanligt en lång avhandling på min tråd, och när jag skulle skicka den ...så ...svopp, borta i tomma intet..

Forumet bara fanns inte längre...
Vad skulle jag göra??

Kunde ju inte gå till IT--ansvarige och klaga precis, man vill ju inte "avslöja sig"..
varken för de dolda talangerna man har haft, eller vad man pysslar med på arbetstid...hmm!

Sedan dess har jag räknat dagarna och timmar...
Men som tur är sparar jag alltid med Ctrl-A och Ctrl-C, och lade in det i ett word dokument så länge...
Så det lär komma så småningom...

Och sedan nu, idag...
Berras inloggning funkade inte längre, WHAT?
Men hann läsa lite om att registrera om sig igen...
Så nu känns det lugnt igen...

Men fint blev det, eller hur?

Tacksam för att det inte står ALKOHOLHJÄLPEN så där fläskigt på bakgrunden när man sitter och smygskriver på jobbet, kör alltid med minimal ruta så att alla inte ska se vad jag pysslar med...

Nu ska jag läsa ikapp allt jag har missat, och
snart iväg och tjacka en krans till farsan, och
fråga om det är kallt där nere ...six feet down...

Känns lite konstigt att man gräver ner dem, när det är till himlen de vill, eller hur...

Sen så blir det helg, äntligen...
Ser fram mot en nykter sådan, utan obehagliga
upplevelser..
Hoppas att ni all får en också..!

Mors Berra

Mie
fre, 2010-11-05 - 23:35

Jag har inte varit på den här sidan på väldigt länge.
Bara på anhörig sidan.
Har känt att det varit för mkt för mej under en period.

Nu när forumet ändrat utseende kom jag på att jag nog skulle kika in lite här.
Särskilt här hos dej Berra i din tråd... skrev ju väldigt mkt hos dej under en tid.

Skönt att se att du är här.

Kram från Mie...

Berra
lör, 2010-11-06 - 00:26

Ja verkligen, long time, no see!
Har saknat dina inlägg på här och på andra trådar.

Vi har alla våra vägar att gå, du din...
Jag min, ibland korsars de, och då möts vi igen.
Som nu...

Jag är också glad att se att du hängde med över den nya förändringen av AH...

Hoppas att livet går bra för dig..
Jag tänker på dig mycket..

Kram Berra

Berra
sön, 2010-11-07 - 22:25

Helgen har gått smärtfritt, och jag har verkligen hunnit och kunnit njuta av den...
Jag mår bra så länge jag ger mig tid för att njuta av den, allt annat är oviktigt..

Dotra kom hem idag, hade sin allra första negativa upplevelse med alkohol, jag har varnat henne, och jag var bara glad att den kom...

Hon har små luckor och vet inte riktigt vad hon har sagt och gjort, hon vet bara att hon och hennes bäste vän blev osams på småtimmarna...

Nu har hon ångest och mår dåligt...
Jag ha förklarat för henne att just den ångesten var den som fick mig att lägga av med drickandet.
Hon säger att det kommer dröja länge innan hon testar igen, och det är en nyttig erfarenhet...

Jag brukar jämnt tjata om att förändring är bra,
men just nu känner jag mig inte riktigt hemma på nya forumet, jag hittar inte som jag gjorde förut...
Hoppas att Mange ch grabbarna meckar till det så att det blir hanterbart framledes...

Tills dess ligger jag nog lågt ett tag...

/Berra

Bollen
fre, 2010-11-12 - 10:16

Tänk att se någon som man älskar bete sig så här, jag är så glad o tacksam för mina nyktra dagar som jag har bakom o framför mig, jag skulle inte klarat detta ensam, Ni på forumet, min fru, min son, alla hjälper mig...

Tack

Berra
fre, 2010-11-12 - 23:37

..och tack Mamma Mu & Bollen för att ni finns...

Känner mig fortfarande inte bekväm med "nya" forumet, är lite vilsen...
Jag vet inte på vilkas trådar jag har varit, och hur många som har varit och läst på min...

Tidigare låg det på mellan 50-70 st om dagen, jo jag förde faktiskt statistk för att se vad om intresserade alla andra...
Nu har jag tappat det, och känner inte lika stor motivation att skriva längre, trots att det händer "massor" i mitt liv för närvarande...

Vad händer då?
Jo på alkisfronten firar jag nästa helg 2 år!!!, helt otroligt, inte ens en lättöl har vidrört mina läppar...
Är jag stolt då?... jo mycket!

Det har hänt så himla mycket på dessa två år, att jag mentalt har rivit upp hela mitt liv...
På gott & ont, och jag börjar nu se förändringarna ta sin nya form...

Mitt liv styrs inte längre av alkoholen, jag kan fritt välja vad jag vill, så länge jag inte väljer alkoholen, då har jag inga val kvar längre...
Jag kan fortfarande dricka öl, om jag håller mig till de helt alkoholbefriade sorterna, då förblir mitt liv ångestbefriat också...
Och inte tro att smaken sitter i alkoholhalten, smaken sitter i .....smaken, mycket enkelt...

Min tid med familjen, släkt och riktiga vänner har värdesatts på en helt nytt sätt, jag "myser" när jag umgås med dem...
Tidigare uppskattade jag bara umgänget om ytterligare en gäst var medbjuden, kung alkohol...

Jag har på eget bevåg bara pang-boom lagt av med mina antidepp-piller, mina recept "försvann" när jag remitterades tillbaka till min husläkare.
Och ger de blanka f-n i mig, så ger jag blanka f-n i dem, ingen kunde nås den fredagseftermiddag då jag upptäckte att mina piller var slut...

Jag vet att utsättningsproblemen bara haglar över mig, men de är små i förhållandet till hur jag mådde annorstädes...
Nu är det min tid att rida ut stormen, och kolla hur jag "egentligen" mår, är trött på att gå som i en dimma drogad för att överleva...
Nu ska jag överleva mina droger, två år kan sätta sina spår på lever och njurar...

Jag är j*vligt förbannad, och tar ton på jobbet nu när folk försöker sätta sig över mig...hugger direkt skoningslöst!
Jag bildar en allians med de som jag litar på, och håller de jag inte litar på, på minst en armlängds avstånd...
Jag har bildat fallgropar för min närmaste anti-kollega, och han trillar galant ner i dem mitt framför chefens förvånade min.
Nu är det min tid för revansch, och jag gör det på ett "bildat" sätt, inga fulknep...
Jag har vänt mitt skrivbord mot hans, och har nu full koll på vilka internetsidor han besöker på arbetstid...
Han känner sig utsatt, och jag tänker bara, "...välkommen i klubben lilla gubben.."

Tider förändras, det gör jag med, skillnaden är att jag har idag fått "verktyg" av mina psykoterapeuter, och med små skillnader, gör jag en psykologisk vändning.
Min chef dunkade som vanligt igår iväg ett "utskällnings-mail" till vår grupp, där han avkrävde ett svar av var och en av oss...
Idag fick han mitt svar, ungefär 2st A4-sidor där jag mycket sakligt redogjorde min ståndpunkt.

Om han inte gillade statusen så fick han numret till min husläkare och där han kunde försöka sjukskriva mig den vägen...
Ja jag är en "bitch" för tillfället, men en mycket stark och nöjd sådan, ...han har hittils inte svarat på det mailet...

Jag ska snart ha ett "medarbetarsamtal" där jag tänker föreslå honom att må piss en dag precis som jag mår, ...en enda dag...
Jag ska föreslå honom att ta en enda dos av min medicin "Theralen" enligt ordinering, och sedan ska HAN tala om för mig hur han mår dagen efter....
Får se om han vågar nappa på det erbjudandet, eller om han är den fegisen jag tror han är, dold bakom sin chefsposition...

Nu tänker jag fortsätta att driva mitt liv i den riktningen jag redan har stakat ut, att må bättre...
Så stå inte i vägen för Berra, för nu är han Berra-Butt, med rätt att bli putt..

Mors Berra

Fenix
lör, 2010-11-13 - 00:17

Välkommen back in town Berra!!
Så ska det låta. Två år, korka upp två flaskor Pommac genast.
Oavsett statistik så är du en stark inspiratör för ett alkoholfritt liv, det ska du veta.
/Fenix