Jag är klar.

682 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Studenten
Ajmaaa sörvajvor!

https://www.youtube.com/watch?v=Wmc8bQoL-J0

"Now that you're out of my life
I'm so much better
You thought that I'd be weak without you
But I'm stronger
You thought that I'd be broke without you
But I'm richer
You thought that I'd be sad without you
I laugh harder
You thought I wouldn't grow without you
Now I'm wiser
Thought that I'd be helpless without you
But I'm smarter
You thought that I'd be stressed without you
But I'm chillin'
You thought I wouldn't sell without you
Sold 9 million"

Låten som går på repris här hemma 👆
Värsta powerlåten egentligen. Spelat den många gånger i livet och finner styrka i texten.

MEN VET NI VAD?!
Chefjäveln kommer köpa ut mig tillslut! Fackförbundet har skapat magi och tillslut misstänker jag att chefen blev för medveten om sina ologiska beslut, sopade in sig i ett omöjligt hörn. Nu håller vi tummar och tår att han inte ångrar sig över helgen, för jag har fortfarande inte signat. Men jag tänker fira ändå, såhär på valborg och allt.
Blir en lite för dyr köttabit till middag, ett bubbelbad och hög musik 🎉  

"After all of the darkness and sadness
Soon comes happiness
If I surround my self with positive things
I'll gain prosperity"
AAJMAAA SÖÖRVAJVOOR!

Fridens, and keep on surviving 🏆

Studenten
Ny copingstrategi

Testade att chatta med en jourhavandepräst idag. Rekommenderar, trotts att jag inte är kristen per se så tror jag ändå på något. Ni vet ”ödet”. Jag frågade prästen om det finns någon mening med allt detta och jag fick ändå ett bra svar; ”när ödet stänger en dörr öppnas ett fönster” and i felt that.

Haft bajsmycket ångest sista dagarna men kämpar på. Lättade faktiskt överraskande mycket att få prata med någon helt anonymt. Lite som här men i realtid.
Någon som inte känner mig, eller är insyltad.

Tips tips till någon därute som behöver det.

Ta hand om er och fridens ❤️

Vinäger
Håller tummarna

Hoppas att chefj-veln ger sig nu. Det är dags för lite lugn för fröken Student. Fint att du hittade stöd i ett anonymt samtal med jourhavande präst. En lite bortglömd grupp.

Önskar dig en fin och ångestfri dag.

Kram

Studenten
Tack vinäger

Idag ska vara kulmen på chefsjäveln. De sitter i förhandling nu, 3 ombudsmän, en jurist och chefen. Tror inte han trodde att jag skulle slå tillbaka så hårt, men det gör jag. På gott och ont.

Pratat med psykolog idag. Och har bara 2/5 på ångestskalan. Börjar förhoppningsvis resa mig igen. Känns lite som det inuti. Idag ska jag borsta tänderna (Både på morgon och kväll). Det är dagens mål. Och så ska jag spela data. Kanske om jag verkligen puschar det så hoppar jag in i duschen också. 😅

Jag tror den värsta stormen är förbi. Och sådan storm det var...
Bara att reparera skeppet och sakta Men säkert segla vidare.

Fridens ☀️

Studenten
Funderar

De fortsätter förhandlingarna, så förhoppningsvis är idag sist dagen.
Tänka sig att det blev en sådan stor grej av hans beslut i januari.
Hade jag vetat det jag vet idag då, hade jag tagit kontakt med facket mycket mycket tidigare. Och spelat in alla samtal med honom.

Något annat jag tänker på idag är min självkänsla. Jag söker ju fortfarande jobb nästan dagligen (okej typ var 3e) och när jag väl söker dem så känns det ändå lite som att ”jag kommer ändå inte klara det”. Min självkänsla är helt körd i botten. Jag vet någonstans i bakhuvudet att jag ÄR bra på på mitt jobb. Att detta med chefen är orimligt. Men ändå så har jag någonstans accepterat att jag ”måste ju suga” på det jag gör. Annars hade det ju inte hänt.

Så hur bygger jag upp mitt självförtroende och självkänsla där den en gång var? Det är frågan.
Jag vet faktiskt inte. Har varit utan funktion så länge nu i samhället så jag vet inte riktigt vart jag ska börja.
Det är svårt (men inte omöjligt).
Så jag funderar.
Förhoppningsvis släpper den värsta hjärnskuggan när förhandlingarna är klara. Så jag kan stänga den dörren.

Hade bara velat spola fram tiden och se hur slutet blir. Vart jag hamnar. Ni vet allt händer av en anledning and all that jazz.

Jag behöver skapa mig ett syfte, någon mening med tillvaron.
Bygga upp mig själv.
Men hur?
I donno 🤔

En dag i taget.
Fridens ☀️

Studenten
Fri

Papper signerade och klara. Jag är officiellt fri från den arbetsplatsen nu.
Trodde jag skulle känna en eufori och glädje.
Blev istället en bölig klump och väldigt trött.
Helt slut, och lite yr. Men jag är glad egentligen. Axlarna trillar sakta ner igen.

Tänker faktiskt gå emot min känsla och lämna lägenheten för första gången på en vecka. Gå ut. Se på himlen och träden och havet. Ett litet steg för mänskligheten men ett stort jävla kliv för mig. Nu räcker det. Nu är vi klara.

Jag är fri... 🍀

Vinäger
Äntligen

Hoppas att lättnaden kommer att göra att du orkar ta tag i vardagen och dig själv igen.

Hoppas att du fick en härlig promenad i går och att den gav mersmak.

Kram

Sisyfos
Självkänslan

Ja, hur bygger man upp självkänslan igen? Har du människor omkring dig som kan ge dig din självkänsla tillbaka? Finns det några i din närhet du kan prata med? Eller förresten... du vet ju innerst inne att du var bra på ditt jobb och du tyckte att det var roligt... där har du egentligen svaret. Du behöver kanske inte bygga upp självkänslan, bara inte låta honom riva ner den. Ut med dig nu i solen, andas, njut, njut av friheten och ta fram den där intressanta smarta kvinnan som tar tag i saker, vågar, vill och avslutar.
Låt också sorgen över det här få ta sin tid. Det är väl helt naturligt att du blir trött och ledsen.
Cyberkramar

Honungsblomman
Blev tårögd..

...av din känsla som du beskrev under "Fri".
Så glad för din skull. Fy fasiken vad skönt för dig!

(Som en liten uppdatering för hur det gick för mig så sjukskrev läkaren mig i måndags till den 17 juni. Chefen SMS:ar och SMS:ar och undrar om jag kommer att komma tillbaka, eller om hon kan börja rekrytera någon annan. Jag har inte svarat henne. Hon har fått nog med chanser att möta upp mig, alla de gånger hon skjutit på de möten jag själv föreslagit för henne). Jag hade för övrigt samma känsla som du. "Hur känns det?" frågade maken när jag kom hem med sjukintyget. Jag kände mig rätt tom och väldigt trött, men någonstans där inne ett begynnande lugn. Som att ett frö inuti sig som precis fått vatten och lite värmande sol på sin jord.

Ha en fantastiskt fin lördag!
Kram

- - 🌸
Honungsblomman
Dag 13

Studenten
Men hur goa

Är inte ni då änna?❤️
HB, skönt! Så bra med en sjukskrivning. Du behöver inte svara din chef, faktiskt. Har ni någon HR du kan kontakta?
Det finns lagar och regler kring nyrekrytering vs sjukdom. Kolla upp det 🤜🤛❤️

Sisyfos, fina du, tack 😌
Jag tror du är inne på rätt spår. Han får inte förstöra mig, tilllåter inte. I detta fallet tror jag att tiden och distansering från konflikten kommer hjälpa mig avsevärt. Det i kombo att jag håller rutiner och matar mig med energi. Ickedömmer mina känslor och som du säger, tillåter ledsamhet. Att gråta är läkande. Att våga vara svag är att vara stark. Jag behöver öppna upp mig för kommunikation och vänner igen. När jag blir dålig så stänger jag av allt. Pratar inte med någon, svarar inte på meddelanden etc. Svintråkig vän. Men de som håller mig nära vet, och de har inte slutat höra av sig denna gången heller. För det är jag evigt tacksam.
Det är lite lustigt hur ohälsa kan skapa känslan av ensamhet när man egentligen inte är det, utan skapar sig ensamheten helt själv (undermedvetet som medvetet). Lustigt fenomen.

Vinäger, jag kom ut! Det var en konstig känsla att se havet irl. Annars har jag mest levt i Sims på sistone. En typ av flykt från verkligheten, dock ej destruktiv. Så jag accepterar den. Idag har jag varit ute igen☀️

I kväll kommer en god vännina över på tacos. Hon var min toastmadam på mitt bröllop med exmannen. Ser verkligen fram emot det. Var typ två år sedan vi sågs (eftersom hon bor en bit bort i en annan stad).
Där har vi energi för själen.

Tänkte mest bara hoppa in och kolla läget, så nu ska jag fortsätta med städningen här hemma.
Ut med dålig energi och in med ljuset. Det blir bra. Idag känner jag mig hoppfull och förväntansfull, det var länge sedan. Välkomnar känslan och stannar i den.

Jag har börjat klättra upp igen. Babysteps.

Fridens ☀️

FinaLisa
Studenten☀️🌻

Jag hejar på dig, bara så du vet 🤗
Kram 🧡

Studenten
1vecka

Utan självmordstankar och en vecka där jag haft min vovve.
Tanken slog mig att jag inte funderat på döden som ett alternativ och det känns så orimligt skönt.
Jag har kommit ut varje dag.
Lugnet börjar inbringa sig i kroppen igen. Pressen börjar släppa. Jag har även ökat min voxra till 300mg (utan inrådan av läkare eftersom jag inte har någon Regelbunden läkare). Och jag känner ändå en god effekt av ökningen. Håller stenkoll på mina tankar och/om jag skulle känna en negativ effekt så går jag ner till 150mg igen.

Jag ser mina egna framsteg.
De gör mig glad.
Det blir bra.

Fridens ☀️

Sisyfos
Bra

Låter bra Studenten! Har du vovven varannan vecka? Kanske mår du extra bra när du har hunden? Kan du ha hen oftare?

Önskar dig en underbar nästa vecka!

Studenten
Sisyfos

Har vovvsingen så mycket jag kan. Nu när jag varit hemma har jag haft honom i flera månader. När jag jobbar heltid så har jag honom på helgerna. Exmannen har ett mer flexibelt arbete så han har kunnat åka hem på luncherna för att promenixa. Vi har testat hundfröken också men det är dyrare än vanligt dagis, tyvärr. Men det går ingen nöd på honom ❤️

Jag tror jag mår bättre när jag är med vovven, eftersom jag behöver gå ut varje dag och han är beroende utav mig. Så det skapar väl någon typ av meningsfullhet för mig med. Samt att man utsöndrar oxytocin etc när man myser. Han är verkligen ett lyckopiller ❤️

Annars inte mycket nytt på taket här hemma. Gjort lite arbetsintervjuer och några antagningsprover inför eventuella studier. Går mer i tanken om att lära mig nytt och byta bransch. Chefen har lite dödat passionen för mitt yrke. Samt att han är ”kungen på lekplatsen” där. Alla känner honom och det blir lite maktspel oavsett om jag jobbar för honom eller inte. Vill inte gå omkring med den oron 🤷‍♀️

Så håll tummarna att mina betyg och Antagningsprov varit tillräckligt för att få möjligheten att omskola mig 🤜🤛

Det hade faktiskt varit jävligt kul 🥳

Hoppas du också får en riktigt fin vecka och helg! (Och ni andra som läser detta också🤘)

Fridens ☀️

Studenten
Hemlis och helt jävla naken

Jag är inte rädd men ändå rädd ish. Jag vill erkänna en sak. jag andas och tittar ner i skärmen länge innan jag egentligen vågar skriva det. Jag väljer ord som förlänger texten ännu mer. En typ av prokastinering men ändock i realtid.

Jag har gått tillbaka till mrniceguy.
Jag tog medvetet för många tabletter vid sänggåendet för några veckor sedan.

Den insikten kring döden gör mig ledsen. Jag har inte kunnat berätta för någon. För jag skäms.
Jag skäms så ohyggligt.

Och jag ljög. Jag ljög för ambulanspersonalen som kom hem till mig. Jag ljög för mrniceguy. (Jag är inte suicidal idag, och oftast inte ens lite överlag. veckor går fort och jag mår betydligt bättre idag)

Men jag orkade ingenting då. Allt var bara förbannat svart. Allt var.. dött? Meningslösheten var så jävla djup. Jag vet inte om jag orkar med det igen. Antagligen gör jag väl det. Ni hör ju...

Jag vill egentligen inte berätta detta för någon. Men här är jag anonym. Här är jag trygg. Här finns alla mina tankar. Även de sjuka. Här är jag.

Jag förstår inte hurfan jag på något vis lurade ambulanspersonalen att jag var ”nykter”. Men mitt utseende har alltid upppfattats som friskt. Så jag antar att det var det som visade sig.

Egentligen vill jag bara lätta mitt hjärta från den oerhörda pressen som just den situationen gav.

Idag är jag inte suicidal igen. Och jag är tacksam att få vara i livet. Samtidigt känner jag mig ensam i tillvaron. Och ensam i vad som faktiskt är mitt liv. För jag litar inte på någon. Ingen.

Inte ens på mig själv. Jag tog tillbaka honom.
Fan.

Fridens 🌕

FinaLisa
Studenten☀️🌻

🧡🧡🧡🍀🍀🍀⚓⚓⚓

Studenten
Dubbeltydlighet

Har gått under flera stunder idag och funderat på om jag ska ta ner mitt inlägg eftersom det är så privat. Och jag skäms över det.
Samtidigt så utmanar det mig att faktiskt skriva ner hela sanningen för mig själv, ja och er (kanske hjälper det någon? Vad vet jag)
Även de fulaste bitarna, med mig.

Det är läskigt, och väldigt naket. Men jag tror att jag behöver se det i text för att själv förstå. Det får mig att känna mig mindre ensam i mitt huvud. Men jag är hoppfull till trotts.
För jag gick igenom den krisen också och det har gett perspektiv på mycket.

Varför jag är tillbaka till mrniceguy är nog för att jag tycker om honom och Jag orkade inte vara själv igenom krisen. Jag behövde och behöver någon som kan stötta mig irl. Vi har pratat mycket och han vet vart jag står.

Intressant hur svårt och enkelt det kan vara att skriva här. Tack för att ni finns och jag ber om ursäkt att jag är så jävla dramatisk och jobbig ibland. Men det är ärligt iaf.

Fridens 🍀

Studenten
Psykolog

Jag vågade berätta för min psykolog idag. Det jag berättade för er. Tror det är tack vare inlägget som jag vågade berätta. Berättade om händelsen för några veckor sedan. Berättade om mrniceguy. Berättade min historia, naket. Det var ett av de bättre samtalen jag haft med honom.
Fick precis ett text av honom där det stod ”bra jobbat med dig själv” and i feelt that.
Känner mig mindre ensam. Kanske är det nu det vänder på riktigt.

Det är tungt, men förmodligen läkande. Idag har jag lovat mig själv en promenad i skogen.

Fan folks! Det är kanske nu det vänder? 🤞

Ta hand om er, och fridens ☀️

Sisyfos
Stort steg

Stort steg studenten. Stort, stort steg. Tänker att du kanske behöver just det... just att känna det du känner, sätta ord på det och inte längre fly. MrNiceguy är ju inte särskilt Nice om jag har förstått det rätt, så var försiktig med honom. Förstår din känsla av att vilja ha någon som stöttar. Ibland vill man bara bli buren, tröstad och låta någon annan ställa allt till rätta eftersom man inte orkar stå ensam och kämpa.
Blir lite ledsen över dina ord om att du skäms för det du gjort, att det skulle vara något fult. Gudarna ska veta att jag skäms för saker som jag gjort just nu, men det är just det... gjort... och då får man försöka se sig själv utifrån kanske. Att analysera lite varför, skapa förståelse för sig själv, förlåta, ta ansvar och först då kan man förändra och göra annorlunda nästa gång. Har man rätt till sina känslor? Nu är jag 20 år äldre än du och det jag kan säga är att man blir lite klokare med åren och mer förstående och förlåtande mot sig själv. Även om det är lätt att hamna tillbaka. Du har ju bara sagt bråkdelar av hur dina relationer har sett ut och det känns inte alltid som att du har så många stöttande personer runt omkring dig. Samtidigt så är du en så otroligt spännande person, livskraftig, driven, tolerant härinne. Hoppas att du med psykologens hjälp kan börja se detta. Att viktiga personer har vänt dig ryggen när du behövt dem som bäst beror inte på dig, utan på dem. Skulle önska dig att du hittar de här kloka, lugna, vänliga personer som det känns som om du behöver. Men det känns också som att du är på rätt väg när du börjar skriva och berätta hur det verkligen är. Stora cyberkramar till dig. Det är nu det vänder!

Studenten
sisyfos

vill skicka ett innerligt tack. Tack  ❤️
Du nailade det.

Du skriver "har man rätt till sina känslor?" och det är något jag säger till dem jag håller nära nära, och även bekanta när vi pratar om känslor. Jag vet inte hur många gånger som jag faktiskt sagt "Du har rätt till dina känslor" egentligen. Till och med när jag bråkar med mrniceguy så säger jag det till honom, fastän han ibland är genuint korkad. Men jag tror han försöker gaslighta mig relativt ofta, så då bråkar vi. För jag accepterar inte det. Vet inte om han förstår att han gör det. anyhow, annan historia.

Jag har stöttande personer runt mig, och iallafall 3 riktigt nära vänner som jag litar på (men inte fullt ut såklart, man ska alltid vara på sin vakt etc etc (detta jag behöver jobba med)). Jag har märkt att jag drar mig i från dem mer och mer senaste året. Varför vet jag inte riktigt. Jag gör mig ju ensam själv då.

jag berättade för psykologen att jag har tillitsproblem, och antagligen anknytningsproblematik också. Det är det som jag vill jobba med. Behöver antagligen sätta upp små mål i vardagen som jag klarar av, och gör, för att bygga upp min egna självtillit igen också. Sen behöver jag verkligen tänka igenom relationen med MrNG också. för nej, du har rätt. Han är inte alltid så himla najs, men han finns där alltid om jag behöver honom och det väger tungt.

Du får jätte gärna slänga lite lugna, kloka och vänliga personer åt mitt håll tack ;)
Tack igen sisyfos, för dina kloka och inlyssnade ord. Jag menar det, tack.

Fridens 🍀

Sisyfos
Hoppas allt är bättre

Hoppas det går åt rätt håll nu. Lustigt det där att du använder orden ”du har rätt till dina känslor” för andra, men inte för dig själv. Eller, inte så lustigt egentligen för vi är många som dömer oss själva mycket hårdare än andra. Borde sitta på varandras axlar och leda rätt och förlåta. Ta hand om dig nu ordentligt. Känns som att du kommer framåt.

Sidor