Jag har haft alkoholproblem något år. Mitt största problem tror jag är att även partnern är törstig. Vi har försökt att vara nyktra några veckor och leva hälsosamt. Oftast har det lyckats. Nu den senaste tiden har det spårat ur med alkoholen. Vi har skött jobbet båda 2 men druckit så gott som var och varannan kväll. Det är ofta jag varit rädd att polisen ska stoppa mig på morgonen på väg till jobbet. Jag har varit rädd att jobbarkompisar ska känna lukten av fylla. Det har även synts i ansiktet, svullnad, trötthet, bakfylle-ögon. . Jag tycker jag har fått lite krämpor som förmodligen varit alkoholrelaterade. Kramper och domningar, högt bltr. yrsel. Jag har barn äldre och yngre. Ett av barnen har jag diskuterat mycket med om alkohol, alkoholism osv. Hon har frågat mig när jag ska söka hjälp? Jag har svarat lite vagt och försökt att komma undan med olika svar. Min bakgrund är som många andras alkoholism i släkten. En pappa som var väldigt charmig och glad, men beroende av alkohol. Jag minns tillbaka på barndomen som ändå var fin och trygg mestadels p g a en stark och trygg mamma. En mamma som ställde upp på oss ungar till 100%. En mamma som aldrig drack när vi var barn. Mamma gav oss självkänsla genom att ge beröm och styrka. Hon gav mig kraft för att ge mig ut i livet med nyfikna ögon. Ändå trillade jag dit. Jag har varit medveten om faran och även sagt till mina syskon att jag kan bli alkoholist, jag vill inte men ibland blir det inte som man vill. Flera av mina syskon har problem med A. 2 har slutat helt, en med hjälp av bl a AA. Min nya chef som har jobbat med missbruk har pratat med mig, efter att ha fått ett mail av min dotter. Dottern skrev att jag behöver hjälp med mitt alkoholproblem. När chefen sa detta kändes det som om någon dragit ner byxorna på mig... Chefen var förstående inte alls fördömande. Det märktes att hon var van att hantera detta. Efter samtalet drack jag 2 planerade pubkvällar. Sedan dess har jag varit nykter snart 4 veckor!! Det känns fantastiskt, men jag vet att faran lurar bakom hörnet. Känslorna går lite upp och ner. Ibland har jag känt mig euforisk, andra gånger har jag tänkt på separation och andra jobbiga saker. Vet ej hur det blir med mig och sambon som nu försöker hålla sig nykter, efter påtryckningar från barnen. Vi är så olika när det gäller A. Jag har för första gången i mitt liv tänkt att leva helt nykter!! Jag har aldrig förr tagit orden i min mun. Nu efter mycket tänkande, läsande om A, hört berättelser om A och hur barn påverkas av förälders missbruk, känns det som det enda rätta för mig.Jag tänker även på andra som har lyckats sluta med A som varit långt ner i träsket. Dessa starka människor, då vill jag också vara stark!! Kram på er:)

För era kommentarer och för att ni finns Vinäger och lim?..När jag tittar ut från fönstret på mitt jobb, ser jag ofta en man med tunga Flergångs kassar (Där man listigt nog inte ser innehållet) han ser nöjd ut när han bär hem vindunkar, som han tror att ingen ser..Så gjorde jag med..Ofta i en större handväska..Allt för att gömma och dölja..Jag vet vem mannen är..Många i hans närhet som dricker..En av alla dessa ”soffsuputer” som jag själv tillhörde tidigare..Väldigt lätt att hamna där för många..?

Tragiskt ord för att beskriva ett tragiskt liv ? Enorm igenkänning - men inte nu längre!

Jag traskar lugnt på i dina fotspår och hoppas innerligt att även pusselbiten kärlek så småningom uppdagas mig på samma sätt som den har uppdagats dig.

Är så glad för din skull ❤️

Heja oss!

Kram ?

Det är min högsta önskan att fler följer i mina och andras nyktra spår..Både för vår egen, men även för våra närståendes del..Klart att du hittar kärleken..❤️Ibland tar det tid..Jag har kysst några grodor tidigare ? Nu känns det och jag hoppas på att denna man är till mig menad..?????

Så du har hittat någon lovande att dejta? Nykter också. Grattis! Hoppas det fortsätter. Jag känner igen det där med ovana att ha utgången alkohol. Fick ge bort ”bjudöl” som stod i garderoben häromdagen för att den höll på att gå ut. Tänkte att det måste vara (nästan) första gången. Lika konstigt känns det att ha öl i garderoben men ändå vara tvungen att åka till ICA för att köpa alkoholfri när jag ska basta. Och visst har tanken slagit mig att ”jag skulle kunna. Men lyckligtvis är min övervakare ständigt närvarande. Han lånar mina ögon för att spionera på mig och kan ta kontrollen över min kropp helt vid behov.
Hoppas det är en prins då denna gång och inte en i raden med grodor. (Även om jag nog varit en groda själv som jobbat mig upp till... kanske stallet eller servitör i balsalen.)

Och känns oftast stabilt..Jag är ju en person som inte sitter och väntar på någon, eller något..Då tror jag man kanske missar mycket..Tycker Om att prova och utforska olika jobb..Däremot så tror jag på äkta kärlek...Där tycker jag inte att ombyte förnöjer..Nu känns det som om jag hittat Mr Right..Verkar dricka mycket måttligt..Inget annat missbruk heller, vad jag har sett..Lagom lång, och lagom tjock ( nja?) Äh, det viktigaste är att han är smart och har en skön personlighet..Gillar bastu och ett gott liv också..Det visar sig som alltid om det blir vi..❤️..Vet vad jag vill ha, och det är viktigast..Sköt om dig..IW..

Så skönt att läsa dina inlägg. De andas lugn och ro och förnöjsamhet.
Så fint att läsa när man också vet hur osäkert och svajigt ditt tidigare liv var.
Är så glad att du delar med dig.?

Trevlig helg!???
Kram ?

Fina Lisa..Ja livet har sina upp och ner gångar..Tycker ändå att man ska se positivt på saker och ting när det är möjligt..Ju äldre jag blir, desto mer tänker jag på att ta vara på livet..Inte vänta på mirakel eller att få chanser..Man måste söka och finna själv..Hur mitt liv blir beror på mig, ingen annan..Hur vill jag leva, vad gör mig glad och lycklig? In med mer av det i vardagen..Varm nattakram..Jag jobbar inatt..Och det känns bra.??????????

Jag tog mitt livs bästa beslut..Att sluta dricka..Känns otroligt bra..Tittade på gamla semesterbilder häromdagen.Hade ni sett dom hade ni nog inte trott att jag och hon var samma person..Hår, hud, kroppsform, hållning..Allt har förbättrats när jag slutade att förgifta mig..Jag har dessutom betydligt mer pengar än jag hade då..???

Åh vad fint inlägg.
Vilken tillbaka blick du kan göra.
Jag unnar dig din känsla och blir glad för din skull.4,5 år.Det måste kännas fritt,fräscht,friskt,och rent!
Jag har läst idag.Du ger mig framtidstro också.Tack för det!
Kram Pilla?

Åh vad härligt att läsa om din långa nykterhet. 4,5 år känns nästan ofattbart länge. Från min sida sätt då. Men min vilja och längtan att själv få uppleva det blir än mer stark när jag ser att det kan funka, även för mig. Kram

till 4.5 års nykterhet.
Ja det är det bästa beslutet man kan ta när man utvecklat ett beroende av alkohol. Att sluta helt, och börja leva nykter.

Du har ett halvt års nykterhet mer än mig. Det avståndet i tid hoppas jag det alltid förblir.

Hoppas också att det blir bra med kärleken för dig miss lyckad.

Många varma kramar

/Pi31415

Till Pilla, Jullan och Andra halvlek..Jag läser och följer er på Forumet..Idol , är ju stort, men är Jäkligt glad för min nykterhet..Till dig Pi så hoppas jag också att halvåret håller sig stadigt..Var föresten hos min kärlek nu i helgen..Han drack ett par öl vid grillningen..Har varit lite spänd inför det, men kändes inte något speciellt alls..Tror det handlar om att han själv är så säker på sitt sätt att hantera alkohol..Han behöver inte dricka, men han gör det bara om han vill..Till skillnad från mig, som inte ville dricka, men min hjärna ”tvingade” mig i tid och otid..Varma Kramar..?✨

Drömde att jag och exet hade en diskussion om hans drickande..Mina 2 närstående som var hans dryckesbröder tyckte att jag hade fel, som sa att exet drack för mycket i drömmen. Vilket också ofta hände i verkligheten..Då sa jag till exet att barnen också tycker att han dricker för mycket..Då frågade exet yngsta dottern..”Dricker jag för mycket?”..Hon svarade ett klart Ja! Då frågade exet sonen samma sak..Han såg ängslig och ledsen ut och nickade..”Där ser du sa exet, han tycker inte det..Så gjorde exet på riktigt också..Tolkade svar som han tyckte okeyade hans drickande..Jag tolkar min dröm som att dottern kommit längre än sonen vad det gäller att se sin pappas missbruk idag..Hon kommer därmed också vidare med sin relation till honom..Hon förstår att han missbrukar och att hon själv inte längre mår dåligt av det..Sonen däremot har svårt att sätta gränser för hur pappan lovar att träffa honom, men skyller på olika omständigheter när han inte dyker upp..Sonen skyddar pappan..(medberoende) Jag ska bli tydligare med att framhäva pappans bra sidor som han haft..Och inte säga för mycket negativt..Jag ska se om sonen själv börjar tänka hur mycket missbruket har dragit ner pappan..Kanske till och med åka hem till pappan med sonen, så han ser hur det ser ut..Sonen har en förmåga att just nu försköna bilden av pappan och hans liv...Förstår att sonen känner sig kluven, nu när jag träffat en ny man..Sonen känner skuldkänslor gentemot sin pappa..Invecklat detta..Men tror det är vanligt..Man måste vara lite ”psykologisk” för att relationer ska bli bra..Kram..???

Vet inte alls hur man ska tänka om man har barn i din sons situation. Vad är bästa sättet att hjälpa dem liksom? Al-anon har kanske råd att ge? De jobbar ju med anhöriga till missbrukare. De borde ha barngrupper också.

Funderar på vad jag hade behövt som barn/ungdom. Prata om det öppet sannolikt. Men det gjorde jag rätt så tidigt, med kompisar. Åtminstone i 13-14 års ålder. ”Min pappa är alkis och det är svinjobbigt” typ. Inga djupa samtal direkt, men en pysventil.

Däremot kunde jag inte prata med min mamma om det. Det var en tyst överenskommelse i min familj att om man inte pratar om det så existerar det knappt. Otroligt dysfunktionellt.

När mina barn var 7 och 9 år förstod jag att äldsta dottern brottades med ”förbjudna” känslor inför sin lillasyster. Hon skämdes och tyckte att lillasyster var lite pinsam, försökte undvika henne i skolan. (De gick på samma skola i två år, sen började yngsta i särskolan.)

Två saker insåg jag direkt: 1) hon behöver prata om de här känslorna för annars vänds de inåt, 2) jag är inte rätt person att ta de här samtalen.

Jag blev ju ledsen och arg, tyckte att hon skulle stå upp för sin lillasyster i alla lägen. Men även om man gör det så måste man ibland få tycka att det är svinjobbigt, och uttrycka det.

Jag löste det genom att tjata på habiliteringen som till slut satte ihop en syskongrupp. 10-12 syskon till handikappade barn som träffades och umgicks, och pratade om det som var ”annorlunda” med deras syskon.

Att de inte var ensamma om detta var en tröst. Att det fanns dem som hade det värre var också en tröst. Precis som för oss vuxna alltså.

Efter det kunde vi två prata lite bättre om de förbjudna känslorna. Om att älska någon, men ändå få tycka att relationen är stökig ibland och att personens beteende ofta är enerverande.

Det är okej att känna så, men sen bör man inte agera på det eftersom det bara förvärrar situationen, i alla fall vårt fall.

Kram ?

Ska man alltid göra..Just som du säger Andra halvlek för att förstå och komma vidare..Man kan ju prata med vänner eller närstående..I min sons fall, så avvaktar han och ser hur det blir med pappan..Att han dricker och förstör sitt liv, det vet sonen..Men det är mer förhållandet far-son som blir sämre just nu..Pappan jobbar på mestadels..Så än så länge är alkoholkonsumtionen någorlunda på veckorna..Jag hoppas att sonen såsmåningom förstår att pappan ibland gör fel val..Istället för att umgås med sin son, så väljer han alkohol..Jag hoppas att det klarnar för sonen hur beroendet funkar..Jag har pratat och berättat för sonen, Om beroendet och nu måste han själv vilja förstå..Detta låter säkert flummigt..Men om man själv försöker ta till sig kunskap så är det bättre än att någon annan(mamman tex) försöker förklara..Det är lätt att som barn vilja ursäkta och skyla över en förälders tillkortakommande om man inte ses så ofta som barnet önskar..

Som mamma kan man bara initiera samtalet, öppna upp för ett bra samtalsklimat.

Att få höra/lära och sen verkligen förstå är en process som tar tid, men det underlättar om man vet att man alltid kan prata om det. Även när man är på nivån ”jävla helvetes skitpappa”.

Min pappa var alkis och jag kände som barn förstås alltid att han valde alkoholen framför mig.

Jag förstod inte att han faktiskt kunde älska mig, samtidigt som han valde bort mig. Jag kan nästan inte förstå det fortfarande, 50 år gammal.

Jag vet teoretiskt att han älskade mig, och jag såg pyttesmå glimtar av det, men jag kan inte känna att han gjorde. Det är skillnad på vet-känslor och känn-känslor.

Kram ?

Sonen bor ju med mig igen..Det har han gjort sen hans skola stängde, snart 2 månader..Det är också lite för ”tätt” ibland, att vi går på varandra när jag är ledig..Det är lite lustigt ändå..Först känns det ensamt när han flyttat..Sen när jag vant mig, och börjar uppskatta ensamboende, då flyttar han hem?..Det speciella är ju att han är hemma hela tiden..Han pratar med klasskompisarna via datorn..Jättekul för dom, men det kan bli för mycket..Nåja..Finns dom som har flera tonåringar hemma, och även föräldrar som jobbar hemifrån..Där blir det nog en del gnissel..Jag uppskattar att sonen hjälper till med hundar, och att han pluggar målmedvetet..En riktigt fin son jag har♥️

Tittade på den nyss..Intressant..Att Island så framgångsrikt har hanterat alkoholproblematiken i samhället var jättebra..Dom har heller ingen alkoholreklam..Ett friskare folk på alla sätt..Verkligen något att ta efter..Problemet är Miljardindustrin Alkoholproducenterna..Som såklart inte vill förlora sina fabriker, trots att det årligen DÖR 3 MILJONER människor av alkohol..Helt sjuk siffra..Mycket tankar väcks av dokumentären..Framför allt VARFÖR? Vi växer in i alkoholkultur redan som små barn..Tyvärr har ju idrottsrörelsen också anammat mycket alkohol vid vinster och avslutningar..Svårt att värja sig..Island fick med sin riksdag och regering i sin samhällsförändring..Mycket bra gjort..Övriga Nordens folk fortsätter att supa ner sig än mer..En förändring vore på sin plats..?????

som du skriver om i dina två senaste inlägg miss lyckad.

Corona-epedemin har skördat c:a 350'000 liv, och det har varit snart 6 miljoner konstaterade fall, världen över.
Skolor, arbetsplatser, samhällen och länder stängs. Ja t.o.m. restauranger och uteserveringar har tvingats stänga.
Det är en relativt liten andel som blir smittade, enligt statistiken.
Social distansering är ett sätt att hejda eller minska smittspridningen.

Alkoholen skördar alltså 3 miljoner liv per år. Det finns 100-tals miljoner beroende människor runt om i världen. En del av dessa lyckas efter decenniers drickande, och p.g.a. progressionen i denna "sjukdom" då med några ångestfyllda år på slutet, slita sig loss från beroendet och leva nyktra.
När man dricker de första gångerna i livet vet man inte om man tillhör de 5-15 % av befolkningen i västvärlden som utvecklar ett beroende. Slutfasen i "sjukdoms"-förloppet brukar medföra social distansering. Man drar sig undan i sitt missbruk.

Jämförelsen är väl inte okey. Det ena är en virussjukdom, det andra en "frivillig" och laglig drog. Men det kan starta en del tankegångar.

Kram (på distans)

/Pi31415