av Skrållan

Blade Runner
fre, 2020-03-13 - 21:33

Jag tror det går bra framåt. Dottern går i terapi en gång i veckan med andra ungdomar. Sonen och jag står väldigt nära varandra. Mamman anmälde sonen ( mitt ex) till soc och efter samtal och exet som sa att jag var psykiskt sjuk gick socialen helt på min och barnens berättelse ( sån oerhörd lättnad). Exet ska flytta den 1 april och bor bara här hemma som en oinbjuden gäst och pratar inte med mig eller barnen. Jag kommer nog betala hans hyra initialt så han håller sig flytande men jag har lyckats distansera mig mer och mer. Det är lätt att distansera sig för han är så elak mot mig ( det hade varit svårare om han varit kärleksfull). Jag sörjer ibland och speciellt när det är högtider och lov och 20 år av minnen kommer över mig. Men jag mediterar och läser om hur man tar sig igenom en kris så jag gör så gott jag kan. Kram kram

Skrållan
fre, 2020-03-13 - 22:55

Heja dig. Så skönt att det går framåt. Förstår att du sörjer. Det gör jag med. Sörjer den mannen jag ville han skulle vara. Men som han inte blev.
20 år här också. Men någon gång måste man ge upp och börja leva sitt eget liv.
Ha det så gott BladeRunner

Skrållan
mån, 2020-04-27 - 22:45

I går var det ett år sedan han lämnade mig, ville bo isär ett tag. På min födelsedag. Dagen efter fick han ett val. Han ville inte/kunde inte sluta dricka.
Det har varit ett år som verkligen har gått upp och ner. Första tiden trodde jag inte jag skulle klara mig. Grät väldigt mycket. Kunde gå på stan och helt plötsligt kom det över mig, fick rusa hem med gråten i halsen.
Med tiden lättade det. Sjönk inte så djupt. Nu finns det så många gånger som jag är glad att jag är själv. Får göra som jag vill. Bestämmer själv över mitt liv. Ja med tiden har jag läkt.
Sedan har ju Coronaviruset kommit. Det är ju en kamp i sig. Men är försiktig och följer alla råd. Mer kan man inte göra. Men försöker hitta ljuspunkter.
Ja livet rullar på. Kampen fortsätter, om än inte lika jobbig.

Nordäng67
tis, 2020-04-28 - 07:15

Det är precis som om man ska igenom alla årets händelser, årstider mm själv en gång. Starkt av dig att du har hållt dig på din väg även genom dom ledsna och svåra stunderna. Grattis i efterskott på födelsedagen! Kram från mig

Skrållan
lör, 2020-05-02 - 22:56

Ett år har gått. I kväll känner jag saknad. Vad är det jag saknar? Mitt ex? Tvåsamheten? Att ej vara ensam?
Jag frågar mig alla dessa frågor.
Jag åker iväg för att sitta en stund vid en sjö. Hämta ny kraft. Känner mig ledsen, men inga tårar kommer.
Åker hem igen, och gråter i bilen. Saknar det som var bra. Saknar det som inte blev. Saknar kärleken från han.
Tittar på gamla kort. Ett där jag vet hur full han var. Ett där jag kände att han flirtade med en annan. Ett eller flera kalas där han inte ens var med.
Det jag saknar var för länge sedan.
Konstigt att jag fortfarande kan känna saknad. Eller det är väl så det är. Det känns ibland. Åren kommer att läka.
Jag går vidare i mitt liv.......

Backen123
lör, 2020-05-02 - 23:24

Det är väl där det ligger, alltihopa. Jag vet ju att han är sjuk, och vad sjukdomen gör mot oss gör ju så ont, och så finns kärleken. Kärleken som gjorde att man ville leva tillsammans och så kommer det en demon som förstör. Det är ju 2 skilda personer, och det är det som får mig att falla, man förstår och inte förstår. Jag förstår din saknad ?Såg en utbildningsfilm ikväll som någon länkade från beroende sidan som handlade om post akut abstinens, väldigt lärorikt. Rekommenderar.

Nordäng67
sön, 2020-05-03 - 08:10

När människan man har lämnat är som två personer. Och också att problemen är orsakade av en vätska han väljer att hälla i sig. Det gör ju att man hoppas så mycket. Du verkar hantera saknaden så bra och sunt. Den finns där, kommer till ytan ibland men du sitter lugnt i båten och accepterar hur det är. Ja tiden gör sitt. Det är snart tre år sedan jag började lämna mitt ex. Saknaden kommer fortfarande över mig ibland. Inte lika ofta längre men det händer. Dom bra sakerna och stunderna. Men jag har precis som du accepterat hur det är. Kram till dig och bra jobbat ☀️

Skrållan
sön, 2020-05-03 - 11:44

Då var jag på banan igen. Känns bättre i dag. Tack för reflekterande ord och tankar.
Det är som ett mönster. Måste ha de här jobbiga dagarna ibland, för att sedan fortsätta på min väg.
Mannen frågade om vi skulle äta pizza ihop i dag. Jag som är sådan att jag ska ha tusen ursäkter, svarade bara nej.
Bra att öva sig. Jag behöver inte förklara. Det har jag gjort tillräckligt i mitt liv. Det räcker med att jag inte vill.
Så skönt att känna att man ändå blir starkare, och då behöver jag även de dåliga dagarna. Det är ju inte farligt att må dåligt. Snart ljusnar det och nya dagar kommer.
Så glad att jag fått lära mig olika strategier hos anhörigstödet. Värt guld.
Ha en trevlig söndag allihopa ?

Skrållan
lör, 2020-05-23 - 17:03

Ja livet rullar på. Känner mig ledsen ibland. Men ställer då frågor till mig själv, vad saknar jag, hur vill jag ha det i mitt liv, den jag älskade finns inte mer.
Träffade mannen i dag. Han såg sliten ut, svullen och röd i ansiktet.
Han pratar på och är som vanligt. Han är inte längre sur utan trevlig. Men jag känner mig också mer bestämd mot honom. Frågar inte vad han vill utan säger bara vad jag själv vill. Det känns bra.
Han åkte förbi Systembolaget och bunkrade upp. Det kan jag aldrig förstå. Det som fick oss att inte kunna leva ihop längre var ju alkoholen. Ändå åker han och köper det när jag är med. Det är lite som ett slag i ansiktet. Men egentligen vet jag, han kan inte säga nej till att dricka, han är beroende. Inget jag kan påverka eller bestämma över. Och inte han heller. Inte än i alla fall.
Och jag har ju bestämt mig. Vill inte åka med på berg- och dalbanan längre. Vill leva mitt liv. Tack för den påminnelsen i dag.

InteMera
lör, 2020-05-23 - 20:47

Loggar sällan in här numera men ville sända dig en hälsning såhär på lördag kväll! Hoppas du kan njuta av ditt eget lugn, tänk hur din kväll sett ut istället om du varit hemma med mannen som förut och han idag bunkrat på systemet. Ett annat liv, en annan verklighet.

Själv sliter jag fortfarande med gungbrädan som svingar både upp och ner, inga slutliga beslut tagna, fyllorna kommer och går, dagarna löper på...Du gjorde rätt som gick, din man har inte ändrats och kanske aldrig kommer göra det, knappast min heller.

Skrållan
sön, 2020-05-24 - 10:33

Så roligt att få höra från dig InteMera. Jag har tankar på många här på forumet som har peppat under den här tiden som jag kämpat.
Ja jag är så glad att jag tog steget mot ett annat liv. Så glad att jag kommit så långt. Jag klarar mig själv och jag överlevde.
Tråkigt att höra att du fortfarande kämpar InteMera. Det kommer en dag för dig också när du vet att nu är det nog. För vi har ju, vad vi vet, bara ett liv. Ska då detta liv vara att stötta en man som dricker och sätter det i första hand, eller ska man stötta den människa man alltid kommer ha vid sin sida, sig själv?
En stor kram till dig InteMera ?

Skrållan
mån, 2020-06-01 - 23:12

Ni som följt mig vet att jag lämnat min man, numera ex. Han har fortsatt att dricka. Ingen förändring där. Vi har ibland träffas men då för att vi fortfarande har saker ihop som vi inte fått sålt. Jag kämpar med att hålla distansen, och han är nu trevlig, och frågar gång på gång, ska vi ut och äta, åka ut o.s.v .
Jag tänker att det blir värre om vi ses för ofta. Har uttalat det med till honom, att inget har ju förändrats, vi måsta bygga våra egna liv nu.
Men gudarna ska veta att det är svårt, i dessa Coronatider, där ensamheten är ännu mer påträngande, att säga nej till honom, att just åka ut en stund.
Då till min fråga. Jag tänker väl rätt? Det är väl dumt att umgås mer än det som är nödvändigt?
Då kan jag ju stå på ruta ett igen. Och jag vill inte tillbaka till det som var.
Men hjälp vad jag känner mig ensam många gånger.
Tacksam för era tankar?

Azalea
tis, 2020-06-02 - 16:42

Det tror jag i varje fall. Eftersom vi är formade i ett medberoende så tror jag att vi behöver ha mycket distans . Det är då lätt att ramla in i de gamla hjulspåren annars och jag tror nästan inte att man märker det. Det smyger sig på.
Min man kom hem igår efter 4.5 månader och jag märker redan att jag lägger alldeles för mycket tankar på honom och vad som händer osv.
Vi behöver hålla avstånd för att läka tror jag på.
Kram till dig och hoppas att du mår väl ?Azalea

Självomhändertagande
tis, 2020-06-02 - 21:05

Skrållan, jag har "pratat" med dig någonstans. Vet inte om jag skrivit i din tråd. Har velat det, men som i många trådar jag har velat skriva i så förstår jag att min skrivtid här är "begränsad". Du har många bra svar från andra och du känns som en klok kvinna. Nu läser jag ditt inlägg om din ex man som vill ses mer och i dessa coronatider. Ja, vad ska en göra. Har du andra omkring dig som du skulle må bättre av att träffa. Har du möjlighet att träffa någon annan "ny" människa, som granne eller vän. Jag pratar alltså inte om att någon ny partner. Vad säger din mage? Hur mår du efter att ni ses och hur skulle du må av att träffa din ex man mer trots och kanske pga coronatiden?

För att svara så behöver du kanske helt enkelt prova, öva, fortsätta att sätta dina gränser. Prova en gång och om det inte var bra, strunta i det - om du inte "faller tillbaka" i ett slags medberoende.

Allt det vet du innerst inne i din mage, eller så kommer du att veta det tids nog och det är nog bara du som kan avgöra det.

Jag har varit mycket ensam och gillar ensamhet. Nu har jag isolerat mig hos mina föräldrar tidigt, innan restriktionerna kom. Jag skulle faktiskt inte överleva utan att träffa just mina föräldrar.

Så det beror nog kanske på, hur viktig har din ex man varit. Vilka samtal behöver du. Vilka samtal har ni.

Eller ladda ner KRY appen eller annan app, eller gå till vårdcentralen och be om samtalsstöd. Kurator, sjuksköterska, psykolog eller varför inte träffa en präst.

Det är bara du som vet, vad du behöver och du får väga för och nackdelar. Ensamhet är farlig. På riktigt. Då kanske din ex man kan vara bra att träffa - om du inte mår dåligt av det.

Jag släppte in mitt ex i mitt liv - enbart via telefon pga corona och jag lägger bara på när han är berusad. Jag har lärt mig att sätta mina gränser. Jag kommer alltid att uppskatta honom, men är han berusad så kommenterar jag inte ens det utan säger att jag inte vill prata mer och om han är jobbig lägger jag som sagt bara på luren. Förr ringde jag upp och bad om ursäkt. Nu bryr jag mig inte. Jag skulle inte haft kontakt med han idag, om det inte var pga corona.

Allt handlar om gränser tror jag.

Det stod en så himla bra grej i DN häromdagen i och med hur vi människor upplever corona. "Jag har reparerat en relation i mitt liv, för konflikten jag hade kändes oväsentlig i skenet av pandemin. Jag kände att 'det här lilla grollet spelar ingen roll, det som spelar roll är att jag tycker om dig'." Björn Hedensjö, psykolog citerar en patient

Nu är det en ganska stor skilland på groll och medberoende, men det är ändå intressant och kanske värt att fundera över.

Ta hand om dig och jag hoppas att du kommer att landa i något som känns bra för dig.
En kram från mig

Skrållan
tis, 2020-06-02 - 21:36

Ja jag får nog ta mig en funderare. Jag har ju barn och barnbarn i närheten, men ibland blir man ju ändå ensam.
Ibland när vi träffas så har jag mått dåligt efter. Varit ledsen och känt ilska för allt han ställt till. Men ibland har det känns som jag fått en tanke om hur det var, och verkligen känt att jag valt rätt som gick.
Men känner nog ändå att hålla distansen är nog det jag får göra tror jag. Skönt att bara få ventilera, och bolla med er här. Tack

Nordäng67
tis, 2020-06-02 - 21:38

du tänker rätt. Det är svårt att fokusera på sig själv om man har för mycket med exet att göra. Lätt att lura sig själv också, det ena ger det andra. Gränser flyttas sakta och plötsligt är man tillbaka i något som tar av den grund och energi man lyckats bygga upp. Förstår dina tankar runt det hela. Man känner sig extra ensam nu under Corona. Och så är det ju det där att ingen förändring har skett. Läste om ditt ex besök på Systembolaget mitt framför ögonen på dig och att du kände det som ett slag i ansiktet. Såna saker var jag också med om. Det dom säger med det är ju att man själv ska acceptera dom precis som dom är inklusive drickande. Men det var ju precis det man lämnade. Önskar dig styrka att hantera ensamma känslor. Stor kram till dig

Skrållan
ons, 2020-06-03 - 18:28

Tack Nordäng67 för svar. Ja jag måste fokusera på mig nu. Känner mig många dagar ledsen. Och arg på honom. Saker han gjorde och hur han behandlade mig. Det kommer upp nu. Efter 1 år.
Men jag vet andra saker som har varit jobbiga, det har oftast blivit värre efter 1 år. Dödsfall och så.
Men jag kanske är sådan att jag behöver tid att läka, tid att tänka. Och det är ju allt man har nu. Tid.
Sitter just nu vid vatten och hämtar kraft.
Kram till dig Nordäng67

Skrållan
ons, 2020-06-24 - 23:14

Livet rullar på. Pratar med mitt ex ibland. Vi har varit och hälsat på gemensamma vänner, och det gick bra.
I dag frågade han om jag var ledig i morgon. Ja svarade jag. Kan vi ut och åka en sväng, frågade han.
I detta läge blir jag så svag. Jag vet att jag inte borde åka ut med honom. Vill och bör hålla distansen. Mår själv bäst av det. Men så tycker jag synd om honom, och svarar ja, fast jag borde svara nej. Vi har ju varit ett par i så många år så jag har så svårt att vara hård mot honom.
Vet inte hur jag ska komma ifrån dom här gångerna han frågar. Känner mig så stark emellanåt och mina barn tycker dom fått tillbaka sin glada mamma igen.
Men när jag åker ut med exet så känns det även att jag sviker dom.
Vill gärna höra vad ni tycker. Är det mitt medberoende som sätter in ibland? Eller?