av Azalea

Självomhändertagande
ons, 2020-06-03 - 07:59

Azalea, vad roligt att höra att du tyckte mitt inlägg var bra. Jag blev själv väldigt glad när jag såg orden jag skrev. Jag minns hur jag alltid satte mitt ex i första hand och idag frågar jag varför. Jag hade inte kunskap att sätta mig själv i första rummet. Utreds just nu för adhd och det kommer upp väldigt mycket från barndom och ungdom, jag tänkte alltid på andra före mig. Så med den upptäckten kommer jag aldrig att låta en annan människa komma före mig. Jo, mina föräldrar får komma före. Ibland. Det beror på vad det handlar om förstås. Utan dem skulle jag inte vara i liv.

Underbart att höra att du fortsätter med yogan. Den är en stor kompass för att lyssna till kroppen och även till sig själv och sina egna behov.

Om du frågar dig hur viktigt det är att veta om han ljuger eller inte så är det ett samtal bort. Det där handlar också om hur mycket en vill gå in i andras saker, eller att ha tillit till att det han säger är sant.

Det kan bli en konflikt om du kollar och berättar om det, vilket förmodligen leder till att det kostar energi. Eller så låter du det vara och släpper taget om det just nu. Och göra nya val varje gång du får den tanken. Att göra det som känns bäst i stunden. Det är en bra övning. Det gäller säkert inte bara just denna sak.

Varje moment som inkluderar en annan människas inblandning kan också bli hinder för annat som en själv har tänkt sig. Och det kan även innebära tvärtom, om en ber om hjälp eller stöd av en vän och får det. Jag utgår från mig själv och ser förstås min adhd. Om jag vill meditera, men så kollar jag mejlkorgen före och läser ett mejl som jag börjar svara på och så kan det innebära att meditationen uteblir. Då blir det inte bra för mig. Jag möter många hinder i livet, som vi alla gör, min svårighet är att jag ofta fastnar i dem.

Därför har mindfulness blivit min kompass. SOAS, Stanna upp, observera, acceptera, svara/släppa taget. Jag gör det hela tiden, flera gånger om dagen och det hjälper mig med mina beslut just nu. Jag kan ta samma beslut flera gånger. Det innebär att jag ständigt känner efter, kan jag göra det här just nu. Är det hjälpsamt för mig eller stjälper det i stunden.

Däremot så tycker jag att körkort ska inga människor ha som inte klarar av att avstå från att köra berusade. Men det är inte ditt ansvar. Det är faktiskt samhällets ansvar att se till att den processen fungerar.

Jag är så medveten om hur många som kör onyktra så när jag cyklar då bromsar jag in vid varje övergångsställe och små vägar där det finns en utfart som jag inte har en bra överblick över.

Det förvånar mig att det är så många pendlande cyklister som vågar köra på cykelbanor och litar på att bilisterna ska stanna för dem. De kanske inte vet hur många som kör onyktra tänker jag. Jag har just skaffat en ny cykel och har inte cyklat regelbundet på väldigt länge. Har inte vågat cykla i stan, eftersom alla cyklar som galningar. Det förvånar mig verkligen att de cyklar så fort och har tillit till bilister.

Jag cyklar för att jag behöver motion och går inte längre på gymmet då corona kom. Jag övar hela tiden på min uppmärksamhet och cyklar ofta i lugn takt. Jag känner doften av hägg och syren. Underbart.

Ha en fin dag!
Kram

nystart
ons, 2020-06-03 - 10:12

Mycket bra skrivet av Självomhändertagande. Jag skulle vilja lägga till en fråga, vad ska du göra med informationen om du får reda på att mannen antingen ljugit eller talat sanning angående körkortet? Om han ljugit, betyder det isåfall att han inte ändrats och att du därför borde kapa allt och fortsätta som du tänkt? Har han inte ljugit, vad betyder det isåfall? En väg tillbaks? Eller, ingenting?

Hoppas allt är bra med dig Azalea!

Azalea
tors, 2020-06-04 - 22:30

Jag känner mig just nu förvånansvärt stark ändå. Jag håller en dialog med honom men jag har flyttat och har varit tydlig med varför och att det är så det är.
Känner att jag vill inte strö salt i såren och vara en bitch eller skapa bråk och han har hållt sig sansad också.
Tänker bara vara noga med mina gränser och bara göra det jag vill och som känns rätt.
Hmmm låter bra... hoppas jag klarar att håll mig till det.
Vad gäller hans körkort och varför han lyckats komma hem tidigare har jag tänkt släppa. Inte lägga energi på det och bara låta det vara det de är. Hans bekymmer och val ungefär. Det är ändå inget jag kan påverka och det kostar mig mer energi än det ger och rota i det.
Just nu tar jag dagen som den kommer och försöker hålla mig till besluten jag har tagit.
Hoppas att det går bra för dig Inuet och jag är få glad för all input och för att ni alla finns där?
Betyder mycket och msn känner sig inte så ensam.

Kram Azalea

Leilu
mån, 2020-06-08 - 21:54

Jag önskar verkligen att du kan känna dig stark i dina beslut. Styrketränar från mig.

Azalea
lör, 2020-06-13 - 00:10

Tack snälla nystart för omtanken.
Känns så fint att ni finns där i både med och framför allt i motgång.
Det har varit en hel del kaos skulle jag nog säga.
Han har varit hemma i 1 vecka och 2 dagar och det har gått hyfsat ändå.
Jag har umgåtts varje dag utom tisdagarna samt under hela helgen. Varit naturlig och spenderat tid ihop men jag har åkt hem till min lägenhet och sovit där.
Men i onsdags fick jag lite onda aningar.....Han var då dåååålig i magen och kunde inte köra mig till verkstaden för att hämta bilen så jag fick fixa det själv.
När jag kom hem var han väldigt aggressiv och hackade om allt möjligt. Jag stannade 30 minuter men sen fick jag nog och åkte " hem" . Så att jag tänkt umgås men är du sån här så vill jag inte det.
Kände ändå lite varningssignaler och åkte ut senare. Han var full och en hel del sprit och öl hemma. Man ska alltid lita på sin känsla.
Detta gjorde att han inte blåste i sin apparat som går till soc. Då slutar det med polis och ambulanshämtning. Blir körd till sjukhus för medicinsk utvärdering på kvällen igår.
Imorse kl.6 stack han därifrån och dök upp hemma vi 15 rejält full igen med väskan full av sprit.
Så ikväll kom polis och ambulans igen....suck.
Så nu får jag se vad som händer.
Han är fortfarande under LVM så han ska ju skickas tillbaka till behandlingshemmet igen. Han klarar bevisligen inte vård i hemmet.
Frågan är bara om han kommer att smita från sjukhuset igen inatt eller imorgon.
Det känns som om alla dygnets timmar går åt tiöl oro och väntan på poliser. Är rätt trött just nu.

Är så tacksam för att ni finns och möjligheten att skriva av sig här.

Kanske blev lite virrigt skrivet med det snurrar bara runt o huvudet efter allt som händer hela tiden.

Godnatt och sov sött ?Kram Azalea

Ullabulla
lör, 2020-06-13 - 07:55

Om jag skrev till dig i din andra tråd azalea.
Men i vilket fall så har jag varit om än inte i samma kaos,så i samma grundsituation.
Tillsammans med en man som dricker destruktivt.

Jag vet också vad det gjorde med mig och vilka tighta band eller rep kanske jag ska säga som bildas.

Det jag kan se nu med flera års avstånd till stridens hetta var den tydliga kopplingen till att ju sjukare min sambo blev,ju sjukare blev också jag.

Min förvirring,min oförmåga att se och känna "nyktert" på situationen.
Jag drogs ner med honom i hans virvel och simmade runt i dyn.

Att förhålla sig klar hel och ren är i stort sett omöjligt.

Det är ju fanrastiskt bra jobbat att du skaffat ett eget ställe.
Det svåra jag hade i början sen vi brutit var just att hitta igen mig själv.
Jag kände i kroppen vad som hände med honom.
Om han drack eller inte,jag blev väldigt tung i kropp och själ och drogs ned trots att vi kanske inte hörts på flera dagar.

Jag satt fast i honom och hans liv.
Hans våndor bekymmer och mående blev mina känslor.

Att börja definiera vem du är,vad du behöver och mår bra av är kanske redan verklighet för dig?

Om inte så var det för mig vägen att gå.
Jag fick tvinga mig till att skapa nya sociala kontakter. Gå och ta en fika själv.
Ringa upp någon barndomsvän osv.

Hans kamp är inte din kamp även om det kanske känns så?
Din kamp borde vara att upprätta ett bra liv åt dig själv.

Om du har svårt att släppa taget om honom och hans drickande,så försök.

För mig var det min drog,min sambo och kärleken våndan och oron.
Som en ständigt sjungande melodi som jag hade mycket svårt att släppa taget om och fokusera om på mig själv.

Frågan är ju också,vill du släppa taget?
Vill du leva ett enklare liv utan fylla?
Vill du ha dig själv i fokus?

Jag ville inte det egentligen.
Jag ville att han skulle få insikt,bli nykter och därigenom ge oss båda möjlighet att leva tillsammans igen.

Men efter en tid förstod jag att det inte skulle bli så.
Då kunde jag sakta släppa mitt krampaktiga grepp och börja fokusera om all kraft på mig själv.

Jag hoppas att du får någon ordning på allt och börjar bygga på dig själv och ditt eget liv.
Stor kram från mig?

nystart
lör, 2020-06-13 - 22:51

Snälla vännen, du måste göra dig fri från honom. Det är inte rätt att du ska behöva gå igenom detta. Lämna honom nu och låt honom ta hand om sig själv.

Skickar dig otroligt många kramar.

Självomhändertagande
sön, 2020-06-14 - 00:10

behövs en massa elände, motgångar, upprepande försök för att det ska vända och en säger till sig själv "hur vill jag ha det i mitt liv"?

Jag läser Ullabullas "Jag satt fast i honom och hans liv." och jag kände så väl igen mig.

Jag är en kvinna som hela mitt vuxna liv har tänkt att jag skulle bli en mamma, men så blev jag sjuk och var tvungen att bli frisk och när jag blev frisk så såg jag att mannen jag önskade skulle bli en pappa var riktigt sjuk. Och då kunde jag inte låta det ske.

Sen förstod jag att jag också var sjuk i medberoendet och fick ta tag i även det. Idag är jag frisk från allt tror jag. Kanske en släng av för mycket omhändertagande till andra, när jag inte borde, men jag övar mig och jobbar på det med en medvetenhet.

Jag ser mig själv idag, med en helt annan klarhet och insikt om valen i livet.

Att välja mig. Att välja mitt liv. Att välja vem jag släpper in. Att välja vem jag bromsar. Att välja vem jag stänger dörren för. Att välja mitt liv. Jag behöver påminnas ofta, för det är lätt att glömma och tänka på exet eller ett minne och när jag släpper in det för mycket så upptäcker jag ständigt dessa hinder som dyker upp och hindrar mig från att leva mitt liv.

Jag har återigen blockat möjligheten för mitt ex att ringa mig och så behöver jag ha det under sommaren, till att börja med. Han stör mig. Verkligen.

Jag hoppas att du landar i något som känns bra för dig. Med gränserna till honom. Med att leva ditt liv. Som du vill.

Stor kram till dig.

InteMera
sön, 2020-06-14 - 14:29

Så svår är dansen med våra sjuka män, så svår är kampen att släppa taget! Tror inte de förstår hur mycket det äter av oss, vår sinnesfrid och vårt mående och inte heller uppskattar de våra ansträngningar. Så varför gör vi det ändå? För att vi inte kan låta bli, av gammal vana, av självpåtaget tvång för att ingen annan gör det eller för att bevis avi är bättre än dem? Jag har inga svar till dig, sliter själv med samma frågor. Men vill önska dig styrkan att släppa greppet ens lite grann, för din egen skull! Låt honom falla, låt honom landa hårt om det är det som ska till. Han kommer dessvärre nog inte fortare till insikt för att du vänder ut och in på dig själv för att agera väktare och räddare i nöden. En stor varm kram vill jag sända dig!

Skrållan
sön, 2020-06-14 - 16:24

Sådan kamp du för, sådan kamp vi alla här för. Stanna eller gå, hopp och förtvivlan. Känslostormen går upp och ner. Önskar att alla vi här som kämpar kunde sätta oss själva i första rummet.
Men vi stöttar, gråter, kämpar för den personen som är sjuk. Det är sådana vi är. Det är svårt att släppa taget.
Jag som släppt taget, har honom fortfarande i tankarna. Vad gör han, hur mår han. Men han har inte en enda gång frågat hur jag mår i allt detta. Hur jag klarar mig. Hur jag går vidare.
Ja kampen fortsätter oavsett om vi stannar eller går.
Det är bara det att går vi, så kämpar vi för den enda personen som stannar livet ut. Sig själv.
Och kanske, bara kanske så vaknar mannen eller kvinnan, upp ur alkoholdimman, och bestämmer sig för att börja leva. Att bli nykter.

Azalea
sön, 2020-06-14 - 23:24

Ni är underbara
Det är nog mitt bästa beslut någonsin att börja skriva här på forumet.
Att vi delar dessa erfarenheter och kan få och ge så mycket stöd är obetalbart.
Jag tror aldrig att jag hade vågat göra så mycket som jag gjort nu, skilsmässoansökan och eget boende, om det inte hade varit för er.
Ensamheten som jag kände innan finns såklart kvar men inte i närheten över hur det var innan.
Så tack för att ni finns ?

Jag är stolt över mig själv att jag har kommit då långt som jag har gjort.
Älskar min lägenhet och snart är betäbketiden över.
Det jag har lärt mig under de månaderna han varit i tvångsvård är att jag har kännt mig mycket lättare och lugnare. Kort sagt jag har börjat må riktigt bra och njuter nöstan av min ensamhet. Klart att det blir deppigt emellanåt men jag kommer ur det snabbare.

Imorgonåker han tillbaka till behandlingen och ska vara där 3 veckor till sen är det slut....färdigt, och han ska då stå på egna ben. Kommer inte att funka enligt mina erfarenheter och känslor.
Insikten har inte infunnit sig trots 4,5 månaders behandling så han kommer att få det tufft.

Jag tänker njuta av solen och värmen dessa veckor och inte lägga så mycket tid på att tänka på det som kommer sen.
Det lät rätt bra va?

Lovar att försöka ge mig själv den njutningen av sommaren och jobba med min yoga och ut och vandra. Det är det enda jag kan göra nu så får framtiden visa vad den går för.

Massvis med kramar till er alla??Azalea

Backen123
sön, 2020-06-14 - 23:48

Låter stärkande, tar med mig dina ord både här och på min logg, och önskar dig sinnesro ( vilket vackert ord det har blivit för mig). Vad skönt ändå att han ska in på behandling, att andra tar hand om honom, så får du ytterligare 2 steg framåt. Själv tar steget och skickar in äktenskapsförordet i morgon, som jag äntligen fick underskrivet, så kan jag släppa det. Ser fram emot veckans jobb, lite skönt att ungar åker till pappan. Vill också komma igång med yogan igen, hitta tiden. Jag tror att alkoholhjälpen får hyra en stor Finlandsfärja när allt med Coronan lagt sig så vi får en chans att träffas, hur kul skulle inte det vara ??

Självomhändertagande
mån, 2020-06-15 - 08:39

Ett ord som en människa i min närhet fick mig att tänka så mycket mer på. Vad innebär ordet njuta.

Jag har haft en checklista med mig i många år, för att jag ska hålla mig i balans. Det var väl förra året som jag njöt på nytt sätt och samtidigt släppte mitt ex.

Idag njuter jag när jag tränar, när jag yogar, när jag skogsbadar, när jag äter i tystnad och smakar maten, när jag dricker kaffe och när jag skriver här.

"Jag tänker njuta av solen och värmen dessa veckor och inte lägga så mycket tid på att tänka på det som kommer sen."

När du nu ska göra det så tror jag att du kommer att fortsätta njuta. Jag gör det. Valet att inte njuta av livet när en lärt sig njuta är inte längre ett alternativ.

Heja dig.

En kram till dig

Azalea
mån, 2020-06-15 - 18:56

Det låter underbart och jag har märkt nu att det är inte ouppnåeligt.
Har äntligen lärt mig vikten av att stanna upp lite och bara vara.
Mitt normala är annars att gör så fram som ett godståg och bara arbeta. Både på jobbet och hemma.
De senaste månaderna har jag lugnat ner mig och kan ge mig själv en lugn stund med en bok eller bara en promenad och det är en ny skön känsla.

Backen123
mån, 2020-06-15 - 22:27

Vilken pepp ni gav mig Azalea och självomhändertagande ? jag är också en som bara ångar på, eget företag, en livsmedelsbutik. Så man är igång några timmar, ungar, stort hus med trädgård, kycklingar, kattungar, och hund. Det livet har jag valt, tränar på att ta det lugnare, men jag älskar tempo, tills jag kraschar i 2 dagar. Kanske en personlighet som blir lätt medberoende om jag läser era beskrivningar? Vi vill så mycket. Jag tog röjsågen ikväll och slog massor med gräs, en sån lyckokänslan att kroppen får bli riktigt slut. Det var mitt bästa göra för mig själv ? är så nöjd och glad just nu, har svurit åt karlfan i kväll åt alla dumheter man har måsta utstå, och så är det vi som ska hjälpa och finnas där. Kram på er alla där ute som kämpar

Maranta
lör, 2020-06-27 - 01:38

Är anhörig till en alkoholist. Har nu i 1 år försökt få in honom på LVM men det verkar hopplöst. Vad krävs det?

Azalea
lör, 2020-06-27 - 09:26

Det är en riktigt lång process som helt bottnar i att min man drack kopiösa mängder och var en stor fara för sig själv.
Ett flertal sjukhusbesök,ambulans.
Många gånger inlagd på avgiftning.
Sen har vi också gjort många orosanmälningar. Vi är flera i familjen som gjort det men även sjukvården och läkare
Det verkar som det krävs många anmälningar innan det tas på allvar av socialtjänsten.
Sen ska ju förvaltningsrätten säga sitt och ta beslutet och där blev han friad förra sommaren och släpptes ut efter 2 dagar.
Då skulle han hamnat i LVM efter att blivit hittad medvetslös med 4,89 i promille. Plus allt som hänt tidigare.
Det resulterade i att han nästan döp ihjäl sig. Han har ingen hejd när han börjar.
Så många anmälningar och det är ju av oro man gör dem. Oro för en människas liv.
Det är jobbigt att göra dem för det kändes som man svek och lämnade ut honom. Och han ansåg såklart att jag/ hade "sätt dit honom" men jag hoppas att han en dag förstår varför vi var tvungna att göra det.
Hoppas detta gav dig några svar på din fråga.
Kram Azalea?

Bestemor
lör, 2020-06-27 - 10:17

Vilken kamp du har tagit dej igenom.
Håll fast vid ditt beslut
Håll ut även när känslorna vill styra
Håll om dej själv ❤ Din tid är NU

Azalea
lör, 2020-06-27 - 23:17

Jag jobbar varje dag med att göra mig själv glad med promenader, pyssla eller vad som helst som jag mår väl av.
Men det går inte en dag utan att jag börjar tänka...på hur allt är och har blivit och plötsligt kommer jag på mig själv att försöka komma på lösningar och tips till honom hur han ska komma på rätt köl.
Jag vet att inget av det hjälper och även att han inte ens nu har insikten till det.
Men ändå är jag redo att komma på tips och idéer. Måste stoppa mig själv varje gång och inse att jag inget kan göra.
Men det är svårt, så oerhört svårt att släppa taget helt och vara " egoistisk "
Jag har en eller två veckor kvar till LVM är över och jag tänker använda varje minut till mig själv för att orka sen.

Kram och må väl?Azalea