av E1973

E1973
sön, 2020-06-07 - 02:28

Hej.
Jag är ny här.
Jag tänkte fråga om någon precis som jag har bestämt sig för att dricka mindre?
Mitt mål är inte att sluta helt. Utan att återfå kontroll.
Jag har tappat bort mig själv. Och känner mig otroligt ensam. Jag har inte någon god vän eller ett stort umgänge att umgås med. Tror jag hamnat i någon kris?!
Jag har börjat dricka mer vid varje tillfälle för att döva lite av dessa känslor. Då kan jag dricka 1-1.5 flaskor vin. Utan problem. Ibland mer. Sedan vaknar jag mitt i natten, som nu. Med ångest och skam
Min 10 åriga son som ser mig däcka. Jag blir aldrig otrevlig eller så... Bara trött.
Jag orkar inte mer. Blir deprimerad av att inte kunna vara lycklig över det jag har. Jag har det bra med min sambo och son. Jag har en vuxen son också som inte bor hemma. Och jag fattar inte varför jag inte bara kan vara glad för allt?! Utan känner mig ensam och olycklig.

Dendartjejen
sön, 2020-06-07 - 06:52

Här är en som är inne på inne på sin 12:e dag nykter. Du har tagit ett modigt beslut och jag hoppas att du kommer att känna att du får bra hjälp och stöttning från allas erfarenheter. Här är du aldrig ensam ?

Aklejan
sön, 2020-06-07 - 07:11

God morgon. Jag har nu påbörjat dag 9. Jag fick en fullständig blackout förra torsdagen/fredagen inför mina 20-åriga söner.
Den skammen och ångesten vill jag inte ha igen.
Så ja, du är bland oss som vill ha enliknande förändring som du.
Här får du stöd och peppning, inte ensam och olycklig!

Vita smultronet
sön, 2020-06-07 - 07:15

Här är en till som har fått nog. Jag har försökt både helnyktert med terapi o stöd på jobbet osv. Nu tror de på jobbet att jag ordnat upp det och lever som andra igen. Bara dricka på helger och inte för mycket.

Jag vill inte sluta. Jag vill bara att det ska bli som förut, när jag kunde hantera det. Och så länge jag inte vill sluta så kan jag ju inte bli helnykter... Ska vi stötta varandra?

Jag har två barn, 12 och 9. De vet att jag har problem, de verkar tycka att det är normalt med all alkohol som så fint flödar i vårt hem. Fina viner och sambon dricker fin öl. Sen blir jag trött och däckar. Lite varstans...när alla andra redan sover i sina sängar.

Skam skam skam. Kroppen har fått nog för länge sen. Försöker visa mig genom att må riktigt illa, blöda näsblod, eller som igår...nästan svimma. ?

Det går inte längre. Jo. Det går att leva såhär mer eller mindre, men jag vill inte längre.

Se klart
sön, 2020-06-07 - 09:53

... en lite tjurig forum-räv.
Det ni beskriver är en framtid med långsamma självmord, ödelagda relationer, tuffa livsbetingelser.
Men sluta- nej det vill vi inte.
Är ledsen att inte kunna peppa ty just pepp är forumets storhet. Dock är första steget ett högst personligt, att inse att man har problem, en vilja att göra något åt det och viljan att se hur det hänger ihop.
Dricker man 1-2 flaskor vin utan större problem= alkoholproblem.
Barn som ser en däcka = mycket att reda ut.
Att vara ”glad för allt” - det kräver nykterhet. Punkt.
Svimning och näsblod. Vad ska kroppen mer ta till för att dess ägare ska säga ”nu räcker det”.
Sluta drick/ tre månader till en början. Men hela tiden med metoden; En dag i taget.
Ni kommer att få massor av stöd här, men insikten och jobbet måste göras på egen hand.
Läs och skriv här, den första tiden är jobbig som fan, sen vänder det.
Önskar er lycka till med insikten. ?

Vita smultronet
sön, 2020-06-07 - 10:08

Jag vet. Jag vet allt det där. Jag har gått i terapi, jag har fått alla verktyg. Jag börjar om och börjar om och börjar om. Varje måndag. Så vad är mitt problem? Att jag inte vill...ja. Men jag vill ju ha förändring. Är det stöttningen som inte finns? Allvaret? Avsaknad av förståelse hos omgivningen? Jag vet inte. Bara att jag vill ha en förändring. Säger jag tre månader till min hjärna så säger den-” aldrig, det klarar du aldrig, du blir bara mer besviken över alla gånger du inte kommer klara det”. Dag för dag, timme efter timme känns bättre.

Jag har en sambo som vägrar sluta själv. Han kan hantera det bättre än mig och håller sig till liten mängd oavsett helg eller vardag, Kanske skulle det gå lättare om vi kunde göra det gemensamt. Att ställa kravet att gå skilda vägar är inget jag vill. Vi skiljde oss för att vi glidit isär men båda mådde så dåligt utav att vara en splittrad familj, att se barnen så ledsna.

Att det ska vara så svårt! Anmält mig till kursen här. Få se om det kan hjälpa mig att inse allvaret för det gör jag ju tydligen inte. ?

AmandaL
sön, 2020-06-07 - 10:16

Jag har varit i din situation, förut tänkte jag också att jag vill kunna dricka normalt.. men jag har insett att det är inte för mig! Jag är inte typen som tar ett glas och är nöjd, jo kanske klarar jag att göra det dagen efter en rejäl fest, då kan det räcka med ett glas.. men jag har insett att 99/100 gånger blir det katastrof, jag kan inte dricka lite, det är inte för mig! Därför är det ”tyvärr” ingen tolerans alls som gäller för att jag ska lyckas förändra mitt liv! Jag finns gärna här för dig och peppar och motiverar, jag har tre nyktra dagar bakom mig så ibland säger även min djävul till mig ”tror du på det här?” ”Du är full igen innan månaden är slut”
Men jag försöker. Dag för dag, idag ska jag vara nykter! Hoppas du vill hänga på ?

Andrahalvlek
sön, 2020-06-07 - 10:31

För att citera Craig Beck: ”Ni lever i förnekelse.” Fast han säger det på engelska. Sök på hans namn på youtube. Smärtsamt ärlig är han. Och svinduktig på att förklara.

Hans budskap är glasklart. När man har druckit sig till ett beroende så kan man inte dricka ”normalt” igen. Nolltolerans gäller. Punkt.

Och jag anser att han har helt rätt. Jag har också försökt att moderera mitt drickande. I många år. Been there done that.

Nu är jag nykter sen snart fyra månader tillbaka - och det är ett av de bästa beslut som jag har tagit.

Kram ?

Se klart
sön, 2020-06-07 - 10:35

Lång sikt - tre månader
Kort sikt- ett dygn, som kan brytas ner i hur små beståndsdelar som helst. En timme, en kvart.
Många många dagar har min hjärna bråkat med mig kring det långsiktiga målet- men då har jag konsekvent använt mig av myrstegs-metoden. Precis som det låter.
Jag VET att inget av detta är enkelt. Det är svårt att bli nykter men det är ännu svårare att fortsätta dricka.
Detta är livsavgörande beslut och ska grundas därefter, tänkas igenom noga. Strategier planeras för jobbiga tillfällen.
Tid avsätts för vila, kontakt med insidan. Läsa, skriva, lära sig.
På uppsidan är att få vara med om något spännande, omvälvande och som i 100% av fallen leder till ett bättre liv.
På uppsidan finns också detta forum som är en skattkista av stöd, kunskap, erfarenhet. Att ösa ur. Att så småningom bli en viktig del av. Stort, om du frågar mig.
Gör en plan. Kram.

AmandaL
sön, 2020-06-07 - 10:42

Jag tror verkligen att andrahalvlek har rätt.. det handlar om dig i första hand och inte din omgivning..
För tänk vad konstigt, förut när jag drack nästan varje dag alldeles för mycket så gjorde min omgivning det också, deras fel. Mina grannar öppnade vinflaskor och frågade om jag ville komma över. Jag kunde ju inte säga nej till ett sånt erbjudande och jag ville bara ha ett glas, men det var deras fel att dem hade två bag in box hemma.. nästa dag ville min väninna gå på vinlunch, hennes fel alltså.. men tänk att inte mina grannar, inte min väninna satte nån tratt i halsen på mig och hällde ner vinet, jag drack allt själv, varenda klunk bestämde jag mig för att ta! Och nu sen jag bestämt mig för att sluta så har konstigt nog jag upptäckt att min omgivning inte alls behöver mig hela tiden till att dricka vin! Jag måste nog undvika mina grannar ett tag då dem är en trigger för mig, men beslutet är forfarande mitt. Jag ser klarare på situationen, jag vet att jag måste ändra mig, bara jag, vad dom gör står för dom. Vad jag gör hålls jag ansvarig för! Jätte svårt emellan åt men vill du så kan du! Vill du så kan du! Vill du så kan du! Det handlar om dig, ditt liv, inte din omgivnings liv och oförståelse, dom är inte du! Lika mycket pekpinne till mig själv det här så ta inte illa upp, jag har bara tre nyktra dagar i ryggen så jag jobbar med att övertyga mig själv samtidigt som jag vill hjälpa till att övertyga dig ??

Andrahalvlek
sön, 2020-06-07 - 10:50

Jag blir så stolt över dig! Vilken aha-upplevelse du har haft på kort tid. Och det hjälper inte att höra det gång på gång, man måste uppleva det själv. ”Aha! Det är så det funkar!”

Sträck på dig och var stolt och nöjd med din enorma utveckling på yttepyttekort tid ❤️ Mindsetet är allt!

Kram ?

Peter på landet
sön, 2020-06-07 - 10:52

Det går aldrig att komma nånvart förrän man får självinsikt nog att se att man har problem, för mig krävdes kontrollförluster, kompletta fiaskon där jag sa vad jag ryckte om folk...där ångesten blev monumental. Slutgiltiga blev fyllan inför barnen. Nu är det nog!!!

evamagdalena
sön, 2020-06-07 - 10:56

Hej gruppen här. Så skönt att inte vara ensam med sina tankar. Jag har precis kommit till insikten att jag gått över en gräns med mina vinvanor. Känner abstinens och sug. Har bestämt mig för att ringa vårdcentralen i morgon och be om hjälp. Dock mår jag inte så värst vidare idag. Tar en timme i taget och kommer inte att ta någon alkohol idag. Men det kryper i kroppen och jag mår verkligen inte bra. Ska försöka klara timme för timme <3

AmandaL
sön, 2020-06-07 - 10:56

Tusen hjärtligt tack! Det känns så härligt att säga sådana saker högt! Insikten gör en varm i själen, tack, idag ska jag vara stolt över mig själv ? jag har haft två nyktra perioder i bagaget förut på över 1,5 år vardera så jag tror att jag egentligen har gjort en stor hjärnresa, nu vill jag bara minnas att hålla mig nykter längre den här gången och där vacklar jag ibland just eftersom jag varit nykter två gånger förut men nu sitter här igen, men tror ändå att båda dem gångerna hjälper mig till att redan nu dag fyra inse att det är jag som är min största fiende, tack för uppmuntran och stöd ?

AmandaL
sön, 2020-06-07 - 10:59

Du är bland likasinnade här! Välkommen till gruppen där vi hjälper varandra, stöttar och uppmuntrar till ett nyktert liv ?

evamagdalena
sön, 2020-06-07 - 12:07

Det speciella nu är väl att jag känner att jag hållt masken och smygit med det här. Vin på kvällarna blandat med insomningstabletter. Nu är allt uppätet och uppdrucket. Har fått nog! Har ett bra jobb och några år kvar till pension och vill ha ett liv tillbaka. Som det känns idag galloperar ångesten och jag svettas och skakar. Så besviken på mig själv att jag låtit det gå så här långt. Men hur många timmar tar det innan den här maran släpper? Ska verkligen försöka få tag på min husläkare i morgon och säga som det är. Någon som har råd att ge hur jag göra/hanterar nuet? <3

evamagdalena
sön, 2020-06-07 - 12:16

Åh vad jag känner igen mig. Upptäcker att liksom alla saker jag gör på fritiden är relaterat till alkohol. Nu har ja stängt den butiken och då blir man rätt ensam. Så glad att jag hittade in här för just nu är det med er jag vill vara. Jag känner inte att det här inte ska gå. Men den här abstinensen var jag inte beredd på. Kram

AmandaL
sön, 2020-06-07 - 12:18

Jag är inne på min dag fyra som nykter nu och jag har forfarande ångest och skäms över mig själv och saker jag gjort och hur jag betett mig! Men det som stärker mig är när jag tänker på att jag har fattat ett beslut. Det här är en ny livsstil för mig som börjar nu och det lugnar min ångest lite, så kan jag istället tänka framåt och vara stolt över att jag äntligen kommit så här långt och tagit det här beslutet! Det finns inte några genvägar har jag själv fått erfara, det finns ingen som gör det åt mig, det handlar bara om att jag varje dag måste bestämma mig för att jag vill vara nykter och med tiden kommer jag göra mindre och mindre saker jag får ångest över. Kanske kommer jag alltid ha ångest över dom där 100 grejerna jag redan gjort men med mitt nytagna beslut kan jag känna mig trygg med att den grejerna inte kommer att vara 150 om en månad utan ha stannat vid 100. Var stolt över att du tagit ett beslut nu, du har gjort en stor förändring för dig själv idag ?

evamagdalena
sön, 2020-06-07 - 12:20

Åh kära du, vad jag känner igen mig. I detta nu funderar jag bara på hur jag ska klara kvällen här utan att å på krogen. Men det måste gå! Ska kontakta min husläkare i morgon och blotta mig. Hoppas på hjälp!

evamagdalena
sön, 2020-06-07 - 12:26

Åh vad jag känner igen mig i det du skriver och upplever. Jag har mest abstinens nu och det är helt nytt för mig. Har en vuxen son, just fått ett barnbarn, bra jobb, många vänner.Mitt själva övertramp kom den 21 mars då jag förlorade min bästa väninna i covid-19. Jag har inte kunnat hantera det på något bra sätt.Men nu har jag slutit in mig i en bubbla och låtit den ta överhand. Svettas, ångest, darrar ingen matlust. Men nu kämpar vi, timme för timme.<3