av Nordäng67

Älskar dig men kan inte va kvar!
Älskar dig men den kärleken tar!
Beslutar med hjärnan vad jag måste göra!
Hjärtat stretar emot och för en förtvivlad kamp! Det är inbördeskrig i min egen kropp och själ! Jag talar till mig själv och försöker trösta och lugna:
Du klarar det här! Stanna i känslan av sorg en stund, det är inte farligt! Du lever och fortsätter göra så! Det går över!
Tänker på dig och vet att du är förtvivlad och saknar mig! Mitt hjärta skriker åt mig att göra nåt! Min hjärna säger nej, fokusera på ditt eget mående nu! Hjärtat vrålar ”din egoist ser du inte hur förkrossad han är, hur mycket han älskar dig, trösta honom, gör nåt!
Ikväll får hjärnan bestämma, jag stannar helt enkelt kvar i känslan av förlamande sorg!

Nordäng67
fre, 2020-06-05 - 15:19

om varför jag avslutade mitt förhållande:
Han drack jättemycket och hade dåligt spritsinne (hans val)
Det i sin tur orsakade:
Att han sa och gjorde elaka och svekfulla saker på fyllan. (hans val)
Att jag inte kunde lita på honom. (en konsekvens)
Att jag oftast var ledsen, trött och arg (en konsekvens)
Att jag åkte berg-och dalbana.(mitt val)
Att jag "överanpassade" mig till honom. (mitt val)
Att jag regelbundet förlät saker som inte kändes bra i mage och hjärta att förlåta (mitt val).
Att han på sin höjd sa förlåt men aldrig gjorde förlåt. (hans val)
Ja vad säger man när man läser det man själv skrivit och samtidigt vet att man dom senaste veckorna känt sorg och saknad? Det är dags att sluta romantisera upp och minnas selektivt.

Ullabulla
fre, 2020-06-05 - 19:11

Vad fanns där som du faktiskt på riktigt saknar?
Vad gav han dig som var unikt och fint?
Det är lätt att slå på sig själv eller den som dricker.
Som att någon eller båda är skyldig till att dansen fortsatte.

Men något var troligen unikt och kärleksfullt och det tog han med sig/ föll platt till marken när ni avslutade.
Kanske att komma underfund med vad det var och tillåta dig att sörja det?

Alla sätter vi spår i varann,vare sig de är destruktiva eller positiva.

Nordäng67
fre, 2020-06-05 - 20:25

Medan tårarna forsar..
Han tog med sig sin humor och sitt härliga skratt som kom så lätt och åt små komiska saker i vardagslivet.
Han tog med sig sin spontanitet och förmåga att sätta guldkant på vardagen: "nä va säger du gumman, ska vi ta med oss kvällsmaten ner till sjön?"
Han tog med sig alla våra pratstunder om högt och lågt.
Han tog med sig sina berättelser, "skvaller" och anekdoter som alltid blev spännande när just han berättade.
Han tog med sig sina barn och andra människor jag tyckte mycket om.
Han tog med sig sin doft, en blandning av rakvatten och typ skogen och friskluft.
Han tog med sig sin förmåga att göra ej "politiskt korrekta" saker till något accepterat typ ta med mig på jaktpass i skogen fast ingen annan i jaktlaget någonsin gjort så förut. Och detta för att jag var nyfiken på hur ett jaktpass gick till. Bättre du hänger med ut och får uppleva det på riktigt sa han och tog med mig. Gubbarna såg lite förvånade ut men tog det bra :-)
Han tog med sig sitt sätt att se på mig med sin intensiva blick.
Jag lämnade vårat speciella sätt att helt enkelt klicka på många plan i livet. Jag lämnade också en man som mina barn tyckte om. Jag lämnade hans barn som tyckte om mig.
Känner mig helt utmattad när jag tänker på allt detta. Har trängt undan det nånstans inom mig tror jag.

Skrållan
lör, 2020-06-06 - 00:53

Tårar rinner när jag läser din text Nordäng67. Många delar är som att du beskriver mitt ex. Det är ju faktiskt saker man saknar. Men allt det är instängda med Coronaviruset kanske får en att tänka mer, för ensamheten är ju så kännbar nu. Då saknar man mer. Men det kanske är bra att man tar fram det som var bra också, så man sörjer färdigt. För går man tillbaka så får man tillbaka allt man saknat, men också det man aldrig vill ha tillbaka.
Och som du säger så förlorar man så många mer när man lämnar. Och det är ju en sorg i sig.
Får hoppas att man går starkare ur det här så småningom.

Nordäng67
lör, 2020-06-06 - 10:23

Är säker på att vi kommer att gå starkare ur det här. Jobbigt med den här "Corona-ensamheten" men kanske är den också lite nyttig. Man får ändå tid att tänka och känna. Känner också att man verkligen får en utmaning i att vara ensam fullt ut. Kan känna att jag lite har "dövat" känslor med att fika med en kompis, åka på shopping runda och mycket annat. Nu är man inte riktigt fri att göra det. Kvar blir man själv helt enkelt. Just det där att det försvinner fler människor än mannen man lämnat är riktigt jobbigt. Jag har valt att helt slopa kontakt med både exet och hans familj mm. Man undrar hur det är med hans barn, hur går det för dom med allt i livet. Och det handlar nog om att sörja färdigt utan att lura sig själv med att typ gå tillbaka. För problemen som fanns var verkligen omöjliga att leva med och låg utanför ens kontroll. Hoppas du får en fin helg! Kram

Självomhändertagande
lör, 2020-06-06 - 22:19

Jag läser ditt svar, det går någon dag. Jag skriver på en text för min egen skull, om relationer som varit och hur fel vissa blev. Jag läser Åsa Beckmans krönika i DN igår och tänker på vilka misstag jag gjort, de gånger jag "lurats" att träffa en man, då han fångat in mig med sin charm och haft avsikter att ha skoj och jag önskade skaffa en riktig relation som skulle vara varaktig, hållbar och livslång.

Jag läser din rader "Fastnar vid negativa saker typ "men den här normala mannen skulle inte acceptera vissa saker jag har i mitt liv". Och det dumma är att det är saker som ligger utanför mig. Min mamma och pappa är inte helt vanliga. Då kan jag tänka att den här helt vanliga mannen vill ha en helt vanlig svärmor och svärfar. Så dumt att tänka så för jag vill ju ha en man som älskar MIG. "

Vem är normal egentligen? Finns det normala människor? Precis varenda människa har något och i alla relationer finns något annat som inte är jättebra alla gånger.

Det som är utmaningen tror jag, är att kommunicera och att hitta den rätta balansen i kommunikationen, som får båda att vilja prata, våga prata om det som är svårt, kunna prata om det enkla och det djupa.

Om du kommer på vad du behöver, så är det "bara" att öva på att skaffa det. Det är så många andra gör. Inte alla. Men genom att ta reda på vad en vill och behöver är en bra början tror jag. Sen tror jag att det kan vara en idé att tänka på andra medmänniskor som att de har lika mycket problem som en själv, fast på ett annat sätt, i en annan fas, i en annan situation och även troligt att många brottar med samma funderingar som en själv.

Jag tror att när du har landat i detta, så kommer du se på allting med nya ögon. Vem hindrar dig från att ta kontakt med hans barn när du och de är mogna för det?

Tänk på att du kan få precis det liv som du önskar, du behöver återigen "bara" komma fram till de sakerna och be om dem.

Våga tillåt dig att du förtjänar absolut att bli älskad för den du är. Det är inte många som är "normala" och vad är normalt återigen.

Jag har faktiskt ägnat en del tid den senaste tiden på just observationer, att vara lyhörd och jag börjar förstå att vi alla människor har våra egna kamper. Det jag har kommit fram till är att det viktigaste är hur vi möter varandra, hur vi kommunicerar med varandra och hur vi förhåller oss till varandra.

Att välja det som känns bra och välja bort allt som känns dåligt liksom att utmana sig i att kommunicera bättre, för kommunikationen är precis allt och det gäller vem en ska kommunicera med.

Alla upplever vi våra föräldrar på något sätt. Det är dig din blivande kärlek ska träffa. Det spelar egentligen inte så stor roll, hur dina föräldrar är. Jag känner igen tankesättet och jag insåg att jag behövde försonas med att mina föräldrar är som de är och jag behöver inte ändra på dem. Det viktigaste är vem du är och jag upplever att du är bra.

Nu skriver jag ner mina tankar utan att kolla vad jag skrivit (som vanligt). Hoppas att jag inte svamlat iväg alldeles.

Ta hand om dig!

Nordäng67
lör, 2020-06-06 - 22:39

kan bara instämma i allt du skriver. Den typen av känslor som jag har runt mina föräldrar är ju lite så som en ung tonåring känner. En ung och omogen människa skäms för sina föräldrar och tycker dom är pinsamma. Så jag tror att jag behöver stärka mig själv känslomässigt och bli en alldeles egen person. Och precis som du säger är kommunikation grunden i dom flesta relationer. Mest av allt i relationen till sig själv. Att bli riktigt bra att lyssna på sig själv och veta vad man själv vill och känner. Välja in det och dom som är bra och välja bort annat. Det klarar man av först när man vet vad man själv vill ha och behöver. Ska läsa dina ord igen och begrunda. Tack!

Ullabulla
sön, 2020-06-07 - 09:10

Självomhändertagande. Insiktsfullt och klokt. Just när man är inne i medberoendesvackor så vill man så gärna se sina medmänniskor som antingen onda eller goda. Såna man kan umgås med utan friktion och såna som är "idioter" som man vill välja bort för att det skaver för mycket.

Och det kanske är precis det man ska,i alla fall just då.
Vissa ska man aldrig närma sig igen om man inte måste(typ närmaste släkten).
Andra kanske man ska ha lite distans till ett tag för att se just vad man själv bidragit med för att relationen kanske blivit lite skum.

Och sen ge akt på sig själv när man ger det ett nytt försök.
Hur känner jag nu?
Hur tänker jag nu?
Vad vill jag egentligen säga just nu som kanske inte är så lämpligt,osv.

Jag brukar se dom som människor som triggar mig och i vissa skeden i livet orkar man inte ha för många triggers eller för mycket kommunikation som brister.
Då söker man sig till de som man vet flyter med en i samma riktning som en själv.

Men det i sig skapar ju också ett flyktbeteende och en ovilja att möta det okända.
Dvs att gå utanför sin egen comfortzone

Men jag tror att små portioner av trigger,s och små utmaningar är vägen att gå.
Inte försöka sätta i sig hela det sura äpplet på en gång.

Säger hon som bitvis isolerat sig från allt och alla och föredrar att umgås med mig själv naturen eller djur.
Som i sitt inre bett alla människor över 7 år flyga år h-vete..

Men med ambitionen och viljan att lära mig se de brister som finns i andra som just egenskaper som den människan har,utifrån sitt liv och sin mognadsprocess och kanske bara klara att möta det.
Likt hunden som viftar på svansen och är glad vid alla möten med främlingar,oavsett vad de har för agenda eller uppsåt.

Nordäng67
sön, 2020-06-07 - 10:34

I dessa svackor blir det som att man delar in allt och alla i två högar, en bra och en dålig. Man blir så drastiskt på något sätt och tankarna saknar nyanser. Men att bara påminna sig om att man alltid har ett val är hjälpsamt tycker jag. Då faller "katastroftankarna" och man tar lite udden av sig själv. Och man kanske vågar ta ännu ett steg på okänd mark. För jag vet att jag kan ta ett steg tillbaka om jag vill. Jag är ju gärna i "framtiden" och tänker hur saker och ting ska bli och vara.Tänker förebyggande så att säga. Kan ju vara bra i vissa lägen men långtifrån alltid. Det är ju lite då man börjar styra andra människor. För man har ju målet klart redan och har redan bestämt vad som är bäst typ.

Självomhändertagande
sön, 2020-06-07 - 13:24

Tack till er båda för responsen av min kommentar.
Ni förstår, vi har alla våra ryggsäckar. Jag blev med en tung ryggsäck då jag genom antidepressiv medicin insjuknade i en bipolaritet. Min 20 åriga erfarenhet och resa med psykisk ohälsa till psykisk hälsa har fått mig att förstå att alla människor bär på olika tunga ryggsäckar. Jag har kartlagt allt, jag har pratat med flertalet psykologer, psykiatriker, sjuksköterskor och en terapeut som jag betalade privat innan jag ens blivit sjuk. Jag har observerat, mig själv, min omgivning och jag tror att allt handlar om den inre egna resa och den resan kan endast göras med hjälp av meditation, reflektion och att landa i sig själv.
Att jag kunde bli medicinfri och leva långsamt idag beror på att jag väljer det. Det var hetsen, pressen, stressen som "alla andra" levde i som inte passade mig. Jag tror ingen vill stressa. Stress gör en sjuk. Därför har corona varit bra för en del, att takten och "måsten" minskas.
Däremot så är isoleringen och ensamheten väldigt farlig. Den behöver brytas. Tills att en finner sitt nätverk med människor och djur som en trivs med, är det en bra idé att arbeta med att älska sig själv, hitta på vad en själv vill och följa den riktningen.
En sak terapeuten sa till mig innan jag blev sjuk var att skriva en lista på saker jag ville göra innan jag dör. Då var jag 22 år och det är nästan 22 år sedan. Den där listan har jag haft med mig i 22 år och jag har övat på att sortera vad som är drömmar, visioner och mål. Jag har övat på att tänka helt fritt, som en övning. Om jag fick välja ut några saker, vad skulle jag välja då. Jag har alltid önskat en anställning sedan jag blev av med mitt arbete, men med diagnos finns motgångar. Jag har prövat anpassa mig till regler och hur jag ska förhålla mig till byråkrati och innan corona kom så var jag helt slut, då jag mött en hel del fyrkantiga människor som inte prövat hjälpa mig. Corona blev min "räddning" då livet blev intressant igen och det kommer alltid vara intressant. För nu får jag ta del av andra människors öden och jag minns alla mina motgångar och hinder när jag hör andra berätta om sina fall. Jag tänker att nu är väl en tid om någon tid som människor kanske ska kunna våga prata lite mer än om väder och vind.

För bakom allas våra masker så finns det människor med sårbarhet, längtan, önskan, drömmar och erfarenheter och allt annat.

Det är verkligen detta forum ett bevis på. Vi som skriver här behöver varandra. Det är ingen skillnad på hur det är därute. Skillnaden är att alla inte hittar hit. Alla har inte en egen dator. Alla kan inte hur internet fungerar.

Att öva på att se hela färgskalan och inte bara svart eller vitt. Att öva på balansen mellan bra och dåligt. Att öva på att se sina egna tillkortakommanden och skratta åt dem. Att öva på att se andras tillkortakommanden.

Och att se på allt som är bra, allt som är friskt, allt som är roligt och påminnas om hur tankens kraft kan förändra en negativ tanke till en positiv. Och att vardagsmotionen och träning liksom vistelse i naturen är det mest läkande och förebyggande vi kan göra för oss själva.

Det var mina tankar just nu, efter att ha cyklat med min pappa till affären istället för att gå ut och träna i skogen som jag ville. Men min pappa får inte gå in i affären, då tänker jag att vi kan motionera tillsammans ändå.

Jag har pms tid och en snabb cykeltur på 18 min får mig att stå emot PMS utbrott! Helt otroligt vad träning gör. Den hjälper vår hjärna att vara mer kreativ liksom att stå emot stress.

Nordäng67
fre, 2020-06-19 - 21:36

Ställde klockan på 06 i morse, åt frukost i trädgården. Sedan packade jag badkläder och på med träningskläder. Körde till mitt favoritställe på jorden ett naturreservat ett par mil utanför stan. Gick en snabb långpromenad och tog sen ett lååångt morgondopp. Satt och torkade i solen, myste och drack kaffe. Kände mig så himla lycklig och tacksam över livet. Sedan hem och laga en god midsommarlunch till mig och sönerna. Vi åt, pratade, skrattade och hade så mysiga timmar tillsammans. Sen drog dom på firande med kompisar. Nä tänkte jag nu åker jag och tar ett kvällsdopp. Så himla härligt att simma runt i kvällssolen och bara njuta. Småpratade lite med en man som flugfiskade och med en familj som också badade. Nu ligger jag på min altan och njuter av den sköna sommarkvällen. En harmonisk och stillsam dag med enbart glädje och lugn. Bästa midsommarafton någonsin. Glad midsommar och kram till er☀️

Renée
fre, 2020-06-19 - 22:56

???

Va underbart, Nordäng67!
Så glad för din skull att du hade den bästa midsommarafton någonsin! ?

Jag har också haft en fin dag och är tacksam över livet.

Nordäng, jag tycker att allt du skriver är så tänkvärt, mitt i prick.

Något som berörde mig djupt var bland annat det du beskrev;
"Han tog med sig../Jag lämnade..". Oh, jag har läst det flera gånger.

Jag önskar dig många harmoniska och stillsamma dagar,
så som denna, med enbart glädje och lugn.

Glad sommar och kram till dig ?

Skrållan
lör, 2020-06-20 - 10:03

Så fin och lugn midsommar du haft. Glädjer mig att höra. Och även er andra som haft det bra.
Jag har också haft det bra med barn och barnbarn. Tur man kunde vara ute i det underbara vädret.
Lugnt och skönt. Min andra midsommar då jag lever själv?

Nordäng67
lör, 2020-06-20 - 11:18

att höra att ni också har haft det bra Exhale, Renée, Självomhändertagande och Skrållan? Det man verkligen har lärt sig dom senaste åren är att man faktiskt kan välja hur man ska ha det. Allt faller inte på plats direkt, det tar tid. Men ger man sig själv tid, har tålamod (med sig själv) och har bestämt sig så får man det liv man vill leva. Kramar från mig till er och önskar er en fortsatt fin helg ♥️

Azalea
lör, 2020-06-20 - 16:12

Så fantastiskt skön känsla när man hittar sig själv och kan njuta av det sällskapet.
Härligt att höra att ni allihop har haft en fin midsommar☀️☘
Jag tänkte igår att det var första gången på många år som jag inte känt oro eller andra dåliga känslor över hur midsommar kommer att bli. Så befriande.

Jag spenderade hela dagen med en väninna och var ute och vandrade i underbar natur. Då tog vi oss tid tills att utforska allt, ha en lång pic nic och bada i havet.

Äntligen en fin midsommar att minnas?

Kram till er alla och njut?Azalea

Självomhändertagande
lör, 2020-06-20 - 20:20

Ibland känner jag att jag vill vara klok och skriva bra. Sen inser jag att jag aldrig läser igenom min text utan bara "postar". Och det är något som jag ska öva på, att läsa igenom och tänka efter före.

Sen inser jag att jag är här inne ofta och läser när jag borde göra annat, jag fastnar ibland och skriver kort, ibland långt.

Och nu vill jag säga tack till er alla i denna tråd som inspirerar mig, som påminner mig och som får mig att förstå vilken resa jag gör, i och med era resor och tack för den vänskap som jag känner att jag har även om jag inte träffat någon av er. ?

Jag blir så glad att höra att ni mår bra.

Nordäng67. Jag ska också sova ute en natt i sommar, när vet jag inte, men jag ska det!

Kram till er alla

Nordäng67
sön, 2020-06-21 - 21:50

tycker du skriver väldigt kloka, fina och tänkvärda inlägg. Läser dom alltid flera gånger för att dom ska skjunka in på djupet. Är också så tacksam över detta forum där man kan läsa och skriva, dela med sig och ta del av. Aldrig känna sig dömd, man får alltid stöd och uppmuntran. Så himla fint tycker jag. Så tack själv för alla kloka tankar du delar med dig av. Spännande att du tänker övernatta utomhus ? Det är härligt. Jag har "fuskat" och använt trädgården vid något tillfälle. Kram

Nordäng67
sön, 2020-06-21 - 21:52

Så glad att höra att även du fick en fin midsommar ? Det har du verkligen gjort dig förtjänt av och jobbat hårt för. Underbart med vandring i naturen. Där finner man alltid ro och glädje. Kram