av Fenix

Vill inte - kan inte

lillablå
mån, 2010-11-22 - 19:05

Sluta göm dig och kom hit...
fritt fram!!!
vill ju höra hur du mår!

Fenix
tors, 2010-11-25 - 19:30

Ursäkta att jag varit lite frånvarande de senaste dagarna. Jag har tänkt, och jag har tänkt mycket. Inte minst på diskussionen om antabus. För min egen del inser jag att det nog stämmer att det inte hjälper mig längre. När jag använder antabus så är det befriande att slippa dividera om drickande, och det är ju en bra metod att snabbt få stopp på ett destruktivt drickande. Men så glesar intaget ut och efter x antal veckor har jag gjort ett så pass långt uppehåll att det går att dricka igen. Medvetet eller omedvetet har man planerat sitt återfall. Så för min del känns det som om jag nått vägs ände. Med antabus kan jag bli spritfri för en period, men jag lever inte nyktert. Även om jag mår för det mesta bra av inte dricka, så tickar bomben och bara väntar på att medicinen ska försvinna. Att inte ta det första glaset i dag och ta det beslutet på morgonen en dag i taget är ju genialiskt om man förmår leva efter det. Hur jag ska dricka på julafton är ju meningslöst att tänka på, jag vet inte om det blir någon julafton, kanske är jag död eller skadad eller något annat har hänt. Och så är det med nyårsafton, och semesterresan, den kanske inte bli av, kanske är det krig dit vi ska, allt kan hända. Men just i dag, det har jag lite koll på, och är jag nykter i dag så räcker det. Så i dag har jag tagit beslutet att vad som än händer ska jag vara nykter. Någon antabus har jag inte tagit. I morgon tar jag ett nytt beslut, och allt jag behöver lova mig själv är en dag, ett dygn, 24 timmar utan alkohol. Så får det bli!
/Fenix

Tack alla för att ni bryr er!

Fenix
tors, 2010-11-25 - 20:41

Tack Adde!
Satt och gick igenom en massa filmsnuttar på datorn, som bland annat handlade om gamla kalas med många burkar och flaskor. Fick en massa tankar om dricka, men så lät jag tankarna flyga iväg, för det enda jag behöver tänka på i dag när det gäller alkohol är att jag inget ska dricka idag.
Blev genast lugn.
/Fenix

Thea
fre, 2010-11-26 - 10:03

Hej Fenix! Kul att läsa dig igen.
Så många "gamla" borta här, pga nya forumet??? Saknar dem.

Ja det e helt märkligt hur våra tankar styr oss, ganska otrolig fakiskt. Både läskigt o uppmuntrande.
Förut var jag jätterädd o gick o tänkte mycket på "klarar jag det här?" Det tog mycket energi, men när jag la ner det helt, blev det en lättnad faktiskt.
Det var min terapeupt som sa, jamen var nykter ett år då!Sen fattar du ett nytt beslut.
Så ett kortsiktigt mål, en dag i taget, o ett långsiktigt, ett år.
Låter ganska larvigt, men alla tankar släppte helt för mig, o nu har jag inte en tanke på att dricka (ja, det e nu ja)
fastän jag hamnat i flera situationer då jag förut skulle ha druckit på det.

Imorgon e jag bjuden på en klassreunion, jag har inte träffat mina gamla klasskompisar på 30 år! Ta med eget dricka stod det på inbjudan, ingen ångest, ingenting, skönt att slippa släpa tänkte jag bara.
O jag e ingen märklig människa, jag har bestämt mig bara. Kan jag, kan du! En dag i taget alltså.
Alla har varit på dag 1, alla!

Finns nåt gammalt indiantalesätt som säger, "om du faller av hästen, så ligger du inte kvar, utan reser dig"
Så det e bara upp i sadeln igen!

Kramar från Thea

Fenix
fre, 2010-11-26 - 23:50

Kram själv Thea!
Ja, kanske har jag äntligen tagit in en dag-i-taget tänket på allvar. Känns så. Blir lugn på en gång när tankar far iväg om alkohol, och inser att jag behöver inte ägna mer tid åt dessa tankar i dag, för i dag ska jag inte dricka. Gör det enkelt, heter det. En dag och ett år är också skön tanke kan jag tycka. Även om det är en dag i taget, så är det en riktigt lång period man har i tankarna, och då blir det ju minst ett år om man ska hinna gå varvet runt med allt. Så vi kör på, ett dygn i taget!
/Fenix

Fenix
fre, 2010-11-26 - 23:53

Viktoria, Lillablå, Monkey, tsandra, Gnistra, Segaletta, Adde, Berra. Mazza, Surran, Snoopy, Pia och många andra ska också ha kramar kom jag på. Behövs i den här kylan så vi håller värmen!
/Fenix

jaguar
lör, 2010-11-27 - 05:36

jag orkar inte längre tar steget nu tack för allt jag fåått läsa

Mazza
lör, 2010-11-27 - 11:14

Visst. Kram kram tillbaka Fenix.

Alltså, jag tänkte en sak. Likaväl som att man startar dagen med att fundera kring att just i dag ska jag vara nykter så kan man ju också, när dagen är slut, fundera på vad som hänt om man istället hade druckit. Det är klart att man kan ju inte veta i detalj vad som hänt men mitt resonemang går ut på följande: När det på kvällen är dags för bingen så tror jag de flesta av oss här, som varit nykter denna dag, känner en tacksamhet för just det. Det blir som svårt att tänka sig motsatsen. "Fan! att jag inte söp i dag! "-liksom. Att man skulle känna någon ånger över en nykter dag... nä, det finns som inte ens på kartan! Resonemanget förstärks när man tänker efter på alla dagar som varit i fyllan/alkoholens tecken och på att även den här nyktra dagen hade kunnat vara ännu en av dessa. *ryser*. Jag brukar ofta fundera i sådana banor och när dagar läggs till dagar som läggs till veckor som läggs till år. Ja, då får man en ödmjukhet som jag tror är en förutsättning för det nyktra livet som det ska levas. I DAG SKA BLI EN NYKTER DAG - I DAG HAR VARIT EN NYKTER DAG - OCH JAG ÄR OÄNDLIGT TACKSAM FÖR DET.

Tillägg till dig nu Fenix: Om du vacklar i det här så måste ju du försöka hitta alternativ, något som fungerar för dig. Jag tänker på frun - medberoende el. också beroende? AA - vet inte om du går/gått där? Kommunens beroendeenhet - Jag var där ett antal besök, men då hade jag i princip redan bestämt mig, men det var nyttigt att höra det man redan visste. Känns trist att du också har koll på vad som är bra och dåligt men inte hittar formen för hur det ska fungera. Det ser ut som en klassisk periodaridentitet. Fylla - Dåligt mående - Återhämtning - Antabus - Skriva här i forumet - Få klapp på axeln - Bättre mående - Fylla... och Volten är klar.
Ta hjälp, vilken som helst. Läsa/skriva forum tror jag inte är det som ensamt kan lösa problemen för dig - faktiskt inte.

/M

//Nykterhet - en klart underskattad del av normaltillståndet//

Thea
lör, 2010-11-27 - 12:52

Hehe Mazza, jag gillar verkligen din stil med raka puckar!
Det där med tacksamhet o ödmjukhet e viktiga ingredienser i receptet för nyktert liv, men tror det behövs fler.
Självkännedom.
Att ha modet att gräva i sig själv, upptäcka vem jag verkligen är, o varför detta flyktbeteende.
Finns det en enda människa/ alkoholist som dricker för att det e kul att vakna med ångest o samvetskval?
O sen gör samma sak gång på gång? Som en hund som går tillbaka till sina egna spyor?
Frivilligt?
Eller e det ett sjukt beteende?
En hjärnskada?
Personlighetsklyvning?

Alkoholen e det enda nervgift som går ner på cellnivå, inte ens knark gör det.
Jag tror ju på kunskap, att läsa om forskning, o få det bekräftat svart på vitt, o sen hitta nån plattform som passar just mig.
Tror att antabus kan vara en jättebra hjälp till en början, men det i sig självt räcker inte. Inte viljestyrka heller.
Det gäller att hitta sin egen väg.
O det finns faktiskt hjälp att få, beroendecentrum i kommunen, behandling, terapi, AA.
Vi bor ju i ett land som kan ge hjälp om vi själva vill, tack o lov!

Nykterheten e en färskvara, jag fattar det nu vad det innebär, har hört så många berätta om återfall, efter många års nykterhet. Alla säger samma sak, de slappnade av i sin nykterhet, blev säkra.

Jag kör bara med nu, en dag i taget, o att påminna mig, lyssna på andra. Säker? Nej, absolut inte, hoppas jag aldrig blir det!!

Kram, Thea

monkey
mån, 2010-11-29 - 01:52

Hej Fenix och vad glad jag är att du skriver! En dag i taget är vad som gäller för mig också. Jag föll också tillbaka efter 10 veckor och i min värld är allt svart eller vitt och alltså var det väl bara att köra på. All in förra fredagen om man så säger... Nytt beslut, nu har jag varit nykter i 9 dagar och det enda som gäller nu är EN DAG I TAGET. Vi kämpar på Fenix och jag ska stötta och peppa dig allt vad jag kan. Klockan är 01.45 och jag borde somna om men tankarna far runt runt och söker svar och lösningar och de blir väldigt frustrerade för de hittar inga svar. Jo ett litet avlägset viskande långt långt där inne som säger följ ditt hjärta, men eftersom jag och mina tankar inte litar på hjärtat så virrar vi på istället... Klockrent? Nej, jag vet men det är ungefär så det känns. Många kramar till dig Fenix och till alla er andra också som kämpar på och finns här. //Monkey

lillablå
mån, 2010-11-29 - 13:24

Din kommentar fick mig att undra...
hur mår du idag?
allt väl?
skriv och berätta!!!
/k

viktoria
ons, 2010-12-01 - 11:02

...fin tråd det här är tycker jag. Fenix, tycker att Mazzas råd låter som det enda rätta. Ta och trampa iväg till AA eller liknande nu. Tänk inte på "om och men och kanske..." osv, stäng ner dividerandet och gå bara! Visst är det så att det skulle vara toppen om man klarade av allt själv, och det kanske man gör tillslut - vem vet? Men till vilket pris? Hur många sår ska man behöva skaffa sig (och andra) på vägen? Hur många förluster iform av svikna löften till sig själv och besvikna närstående?
Det är skrämmande att be om hjälp, men hur skrämmande ser inte alternativet ut?
Fenix, jag tror på dig - du har rest dig gång på gång, men nu är det dags att stänga bakdörren du alltid lämnat lite på glänt.
Varma kramar till dig!

Thea
tors, 2010-12-02 - 11:28

Viktoria, du skriver allid så klokt o fint, det där med bakdörren på glänt, e bra.
Funderar på varför vi människor e så? Ha en nödutgång, ifall att? När man vet så väl, hur det blir i slutändan. Kanske inte med en gång, men till slut iaf.
Jag tror inte det har med belöningssystemet att göra, tror det ligger på det mentala planet, jag vet inte, men undrar.
Nödugång e ju flyktväg, jag har druckit för att fly, in i dimman, inte orkat med känslorna, bommar man igen nödutgången, kan man ju inte fly, skapar det panik??
För mig handlar det om att ta itu med känslorna utan att få panik,få balans på skålarna.
Men om livet ger mig en ny snyting, vad händer då?
Vet inte.

viktoria
tors, 2010-12-02 - 16:32

för din respons!
Vet du, jag funderade ett tag på det du skrivit, och jag tror inte heller att just det har med belöningssystmet att göra. Snarare rädsla, att inte våga bomma igen nödutgången som du skriver. Om det inte blir bra och livet stryker mig mothårs eller vad nu anledningen är, kan jag ju alltid springa tillbaka, det känns tryggt.
Hos mig skapar det inte längre panik med tanken på att låsa den dörren och kasta nycklarna. Snarare ger det mig ett lugn att inte ha alkohol som ett alternativ längre. MEN - hur vet man att dörren verkligen är låst för evigt? Tänk om det ändå ligger någon gammal reservnyckel och skräpar i gömmorna? När ger man sig själv tillåtelse att isåfall börja rota reda på den nyckeln? Känns som om detta kommer att vara något jag för evigt måste vara vaksam kring hur väl förankrat mitt beslut än är idag.
Knivigt är det, eller hur?
Tyvärr har ju en-dag-i-taget-tänket inte riktigt fallit mig i smaken. Jag känner mig lugnare med långsiktiga beslut, blir för stressad annars. Skönt att slippa fundera liksom. Kanske är det så att det kan vara ett alternativ att faktiskt bestämma sig för aldrig mer? Jag vet att det inte stämmer överens med AA tex, men det känns skönt för mig.

Thea
fre, 2010-12-03 - 11:54

Hej Viktoria, jag tror att alla måste hitta sin egen väg.
Jag tror absolut det handlar om rädsla, massor av rädslor, tänk om jag inte klarar det, jag vill inte svika igen, mina barn, min familj, jobbet då.....................................Sen över rädslan finns massor av skuld o skam.

Det där med att bestämma sig för aldrig mer, tror jag inte ett dugg på. Vi vet ingenting om imorgon, inget om vad livet har att vänta,död, sorg,separationer, elände, e en del av livet, men jag tror att man kan rusta sig bättre om man lär känna sig själv, vad e mina svagheter? vilka situationer e jag "svag" i? vilka människor mår jag dåligt av? e jag stresskänslig?

Jag e inte heller rädd längre för att ha stängt dörren, e lugn nu, i böjan var jag skiträdd, men inte nu.
Du kan ju oxå slänga reservnycklarna för vill du låsa upp dörren går du ju bara till en låssmed, så e den saken fixad!

På 80-talet kom vågen med positivt tänkande o som svampar kom, coatchar, kurser, mm. Nu e det samma sak fast med annan förpackning. Mindfulness.

Tanken e urgammal, tusentals år sen, i olika kulturer, religioner,inget nytt under solen, mn tror du inte det finns en vishet i det? Här o nu e allt som finns? Allt vi vet. så lev i det.
För över 3000 år sen skrev en vis man "bekymra er inte om morgondagen, för den har nog av sin egen plåga"
Det köper jag, jag har levt i morgondagens oro, i alldels för många år, ont i magen, svårt att sova, ångest, det löste jag med alkohol,o det var ju en bra lösning va!
För mig skulle aldrig mer-tänket funka, då skulle jag bli helt sönderstressad, jag e nöjd med idag ska jag inte dricka, jag behöver inte bry mig om längre än så.
jag tycker det e roligt att se hur olika vi alla e, o det funkar ju för oss båda så här långt, o jag tror alla måste hitta sin egen väg, de leder ju iaf allihop till Rom!

viktoria
fre, 2010-12-03 - 17:26

Absolut, att människan mår gott av att försöka njuta av det lilla i nuet och vara närvarande är inte någon ny företeelse. Just nu är benämningen mindfulness.
Det är mycket vi inte vet om morgondagen, men jag ser det som viktigt att jag försöker ha balansen mellan kortsiktigt/nuet och långsiktiga mål och planering för att min framtida tillvaro ska ta den riktning jag önskar. Inte alltid lätt.
För att nå de mål jag satt upp måste jag fatta beslut i vissa avgörande frågor. För mig är ett sådant avgörande beslut att inte ägna mig åt att dricka alkohol (tex). Inte idag, inte i morgon och inte innom överskådlig framtid.
Egentligen skulle man ju isåfall inte heller kunna bestämma att man ska vara nykter just idag. Idag består ju av 24 timmar framåt, och nuet har ju passerat innan jag ens hinner avsluta meningen.
Hur vi väljer att tackla tillvaron utan alkoholen ÄR väldigt olika, jag tror att man bara inte får vara rädd för att byta tanke/tillvägagångssätt om man gång på gång kör huvudet i väggen.
Vi är exempel på det, du och jag. Det som stressar dig gör mig lugn, och vice versa. Ändå har vi många likheter i vårt alkoholbeteende. Funnes det en universallösning hade det varit så enkelt - typ, så här blir du garanterat frisk från alkoholism.

viktoria
fre, 2010-12-03 - 17:33

ang att leva i morgondagens oro håller jag med dig, faller där då och då.
Men tankar kring morgondagen innebär ju också förväntan och förhoppning, om possitiva händelser. Inget fel i att planera och ha målsättningar inför det. För mig ÄR tillvaron mer komplex än att jag skulle bara kunna leva i nuet - endast. Det är inte en målsättning isig för mig, att bara vara här och nu. ´Så nyttigt och skönt för själ och kropp och knopp, men jag måste också känna att jag drivs framåt av nyfikenheten på morgondagen.
Kanske är jag otydlig nu, så svårt att få på pränt vad man menar ibland : )
Så intressant att diskutera med dig, tack för att du finns här Thea<3

Fenix
tis, 2010-12-14 - 10:49

För väl att forumet fungerar igen!
Läge att skriva några rader i min tråd igen. Förra veckan gick jag till farbror doktorn och vi lade upp en liten plan. Så nu sitter jag här nykter och för det mesta tillfreds med mig själv igen. Jag vill ge medicinen Naltrexon en chans igen, det som tidigare hette Revia. Jag provade den för tre år sedan och blev förbluffad. Till skillnad från antabus är det inte farligt att dricka på denna medicin, men effekten är att man inte vill dricka. Efter en öl eller ett glas vin så är lusten helt bort att fortsätta att dricka. En drömsits kan tyckas, för alkoholisten som vill dricka socialt. Men jag upptäckte i stället sanningen om mig själv, nämligen att jag vill inte dricka socialt, jag dricker för att bli berusad. Så jag slutade efter ett par veckor för att kunna få effekt av alkoholen igen. Men nu vet jag jag ju förutsättningarna, och med den insikten ska jag tills vidare fortsätta att ta min lilla tablett varje morgon. Det innebär en stor trygghet i att även om jag får ett spel och tar mig till systemet eller tar ett glas på en middag så kan jag vara lugn. Det blir inte början på en ny dryckesperiod. Och ännu så länge känner jag ingen som helst lust att ens testa eller dricka.
Så det får bli så här, ett nytt sätt för mig att få en lugn tillvaro med målet förstås att så småningom släppa pillren när det nyktra livet blivit det normala.
Jo, jag vet, en del av alla fina människor som skriver här undrar ju varför jag inte bara slutar och skippar allt vad piller och annat heter. Vad väntar jag på? Kan se det logiska i sådana funderingar. Men, som så många också säger, alla måste gå sin egen väg. Så nu slipper jag i alla fall börja dricka bara för att det är helger, att jag ska ut och resa och så vidare. Min kemiska status när jag tar mina piller innebär att jag inte vill dricka mer även om jag får i mig ett glas.
Så får det bli!
En riktigt bra tisdag till er alla kämpar i vårt avlånga land!
/Fenix