av Hollybollen

Hollybollen
tors, 2020-06-11 - 02:45

Jag har alkoholism i släkten och har alltid blivit påmind om att jag inte tål sprit. Vilket har visat sig under min tidiga ungdom. Jag har haft problem med att när jag dricker kan jag inte kontrollera hur mycket jag dricker. Förr drack jag alkohol i mängder varje helg och det slutade aldrig bra. Nu dricker jag några glas vin i solen en-två gånger i månaden eller en öl till maten om vi går på restaurang vilket är sällan. Dricker mig full om det är fest(Max 3 gånger om året) men inte på samma sätt som förr.
Idag vet jag när jag druckit tillräckligt och undviker sprit. Både jag och min sambo tränar måttligt och försöker vara hälsosamma.
Nu till problemet. Min sambo har tidigare varit orolig för mig när jag druckit för mycket, och litar fortfarande inte på att jag kan hantera alkohol. Även fast det gått mer än två år utan problem och jag visat gång på gång att jag ”mognat till mig” och vet hur mycket jag klarar.
När han är sugen på en öl i solen köper han det och vi dricker ihop och det är inget mer med det, eller om han ska iväg med vänner så dricker han. Men nu när vi bjudit över några personer för midsommarfest så säger han att han inte vill dricka för att han vill inte påverka träningen, vilket jag tycker är helt okej. Medan jag vill dricka något. Och jag förstår inte ens varför vi ska dividera om det, tycker det är upp till var och en. Vid planeringen pratade vi allmänt och jag kom med ett förslag till ett spel vi kunde spela, varav han utbrister att allt alltid ska handla om alkohol. Det är svårt att beskriva vad jag menar men när vi diskuterar så ger han mig grov ångest över att han säger att han inte ska dricka något. Jag känner mig på något sätt skyldig, eller rent ut sagt dålig för jag vill dricka. Även fast jag vet att jag dricker måttligt och att jag sköter det. Jag får som ett tryck över bröstet och känner mig ledsen över att han inte litar på mig. Han gör så att jag känner att jag inte vill vara med på festen alls för jag får tankar om att han dömer mig om jag dricker två glas vin. Eller att han dömer mig ifall jag skulle bli lite lullig. Han får mig ofta att känna ångest om jag tar ett glas vin hemma spontant när han inte ”planerat det” och är väldigt snabb på att påpeka att jag tagit ett glas tex.
Jag förstår hans oro över ifall jag skulle dricka för mycket eller för ofta men jag känner att jag har sån kontroll nu och att jag lärt mig av mina misstag. Som jag skrev innan så är det väldigt sällan jag dricker alkohol.
Vill inte känna mig som en ”alkoholist” i hans ögon bara för att jag dricker två glas vin. Jag mår dåligt över detta och vet inte hur jag ska ta upp det med honom för han blir bara arg och irriterad.

Anonym15366
tors, 2020-06-11 - 12:18

Är det möjligt att visa honom texten? (Kopiera och ändra så att den riktas till honom.)
Du beskriver situationen och känslan väldigt tydligt och bra. Han kanske inte förstår och behöver se det du skrivit?

I övrigt kan jag förstå er båda. Jag har slutat dricka men min man fortsätter som du, måttligt och ibland. Men jag kan pika och bli irriterad. Ibland kan jag känna oro att han ska göra saker han gjort på fyllan förr. Jag skulle aldrig uppskatta att han går ut med vänner och dricker. (Har hänt typ på julmiddag/event med jobbet). Detta eftersom jag inte litar på honom när han dricker. Han kan bli otrevlig även om han druckit lite och säger att han minsann får dricka hur mycket han vill och att han inte blir påverkad av några öl. Men jag känner hur han förändras och tycker inte om att han dricker i vissa sammanhang.

Svårt att säga vad som är rätt och fel. Man måste prata och komma överens om nåt som känns bra för båda.
(lättare sagt än gjort)

Lycka till! ??‍♀️

Hollybollen
lör, 2020-06-13 - 21:25

Hej, tack för ditt svar.
Jag har pratat med honom och försökt berätta hur jag känner men jag fick inte den reaktionen/svaret jag ville ha.
Jag har mått dåligt senaste veckan med både ångest/stress och har försökt att förklara det för honom. (Delvis på grund av detta men även andra faktorer.)
Precis som du säger att du känner oro när han dricker för saker han har gjort förr. Så känner min sambo för mig och det gör mig så ledsen att inte få känna fullt ut att man faktiskt har blivit bättre(för det är en väldigt stor förändring för mig). När han fortsätter att inte lita på mig även fast jag sköter mig.
Han tar illa upp över att jag berättar att jag mår dåligt och han tycker att det är orättvist av mig att lägga det på honom som att det skulle vara ”hans fel”.
Det är ju inte hans fel men det verkar som att han inte tänker förlåta/börja lita på mig och det är jobbigt.
Jag har vart trött och orkeslös och sover hur mycket som helst pga att jag mår dåligt. Har berättat det för honom men han blir arg på mig för att han får vara själv hela tiden..
Han tycker att jag inte finns där tillräckligt för honom medan jag inte orkar finnas där för att jag känner mig helt slut o mår skit.
Det känns som ett hamsterhjul och vi kommer ingenstans i diskussionen. Vet inte riktigt vad mer jag kan säga.

Anonym15366
sön, 2020-06-14 - 23:03

Svårt att råda såhär. Men jag tänker att ni behöver tid. Min man har gjort saker på fyllan som jag inte har förlåtit. Därför känner jag ilska. Orättvisa. Jag känner igen det du skriver. Jag låter inte min man vara sitt bättre jag, eftersom jag blivit osäker och arg. Han har slitit på min självkänsla. Jag vill att han ska förstå mig, ge mig tid och att han ska försöka ”rätta till” sina misstag. Men han är otålig, tycker att jag har ältat färdigt och ska lita på honom.
Det krävs tid och tålamod och empati från hans sida.

Jag är lite osäker på om mina känslor tålt allt. Jag har inte riktigt rest mig. Kanske jag inte känner tillräckligt längre.

Kanske din man inte är klar med det som hänt? Det viktiga är att vilja mötas. Prata. Ge varandra tid och empati.

Hollybollen
fre, 2020-06-19 - 23:24

Ja jag håller med i det du skriver, och det är säkert jobbigt för min man(dig oxå förstår jag).
Förra året(första året som ”ordentlig”)planerade jag stor midsommarfest med våra gemensamma vänner vilket han tyckte var jätteroligt, många var kvar till sent. Drack inte mycket alls.
Detta år har jag fått mer pikar( oprovocerat) från honom, bland annat det jag nämner i tidigare text. Jag brukar vara den i förhållandet som fixar, planerar, bjuder in, styr upp osv. Men har bara känt ett stort moln över mig på grund av allt det här. Det blev iaf hans kompis plus fru o en till av hans vänner som var här idag. Vi grillade o hade de trevligt två-tre timmar, sen åkte paret hem på kvällen och vi följde med hans vän en sväng hem till någon bekants fest. Efter nån timme ville min man hem, och nu sitter vi hemma. Han har vart nykter under hela kvällen och jag har druckit två glas bubbel och två cider. När vi kom hem gick han till tvn en sväng sen raka vägen till datorn. Jag diskade o städade förut och sitter nu på toaletten och bara känner att jag vill gråta för jag känner mig ensam och oförstådd.
Tänker på hur roliga midsommarfiranden andra vänner har medan jag sitter här själv och inte blir förstådd på grund av situationen.
Svårt att förklara.
Han vill vara vid datorn och jag vill vara social. Oavsett om det är på fest eller nykter i trädgården med honom..