av Kikkis

KarinKarin
ons, 2020-06-17 - 13:39

Förstår dig helt, jag har två barn. Skuldkänslorna för hur dålig man känner sig är hemska.. Att ja varje dag dricker öl eller vin ? Det måste få ett slut.. Man vågar ju inte be om hjälp heller när man har barn.. Grym är du som klarat av dessa dagar.. Hejja dig

Se klart
ons, 2020-06-17 - 16:43

Jag ska inte heller dricka på midsommar, vi är några stycken här. ?
A-fria tips;
Oddbird och Nosecco
Prade (rödvin som iaf inte är äckligt)
Pom pom äppeldryck
A-fri torr fransk cider
Tycker du inte ska gå på systemet men jag förstod att du kunde få hjälp att handla?
Mycket finns ju även på Ica.
Att sluta dricka är ett megaprojekt och man inser inte vidden av det förrän det har gått en tid, låt tankarna vara som de är. Du kommer inte tänka på detta 24/7 livet ut.
Var tålmodig med dig själv! Kram.

Kikkis
ons, 2020-06-17 - 19:43

Känt mig som ev Zombie hela dagen. Inte vanlig trötthet, det är mer en slags tung känsla och energilöshet. Som att jag släpar tegelstenar efter mig när jag går, fötterna som av bly. Riktigt obehaglig känsla, haft den många gånger förut och HATAR att känna mig så här. Föredrar att vara hyper, det är den bästa känsla jag vet. Växlar ofta mellan de två lägena.

Lyssnat på Alkispodden, hängt med min dotter som har sommarlov och min mamma (på behörigt avstånd utomhus). Önskar jag vågade tala med min mamma. Tror att hon vet, min kille har ringt henne några gånger. Senast i mars då jag fick ett riktigt psykbryt efter att jag druckit, bråkat och han hotade att lämna mig. Högg mig själv i låren med en kökskniv jag vet inte hur många gånger. Jag vaknade helt blodig i sängen med stora öppna sår på benen och väldigt vaga minnen - extremt obehagligt och skrämmande. Var i chock.

Jag pratade själv med henne häromveckan då jag var bakis och hade ångest - sa att jag tror att jag dricker för mycket. Hon sa att det tror hon med.
Ändå säger hon inget mer, frågar inget mer! Hon är så medberoende redan, trots att min pappa gått bort (söp ihjäl sig) och min lillebror numera är ”ren” sedan iaf två år efter ett långvarigt missbruk av både alkohol och droger.

Samtidigt är det jobbigt att prata med någon, tänk om jag vill dricka igen? Då blir det ju svårare. Så tänker min sjuka del av hjärnan, försöker motarbeta mig själv.

Bara lite tankar en onsdagkväll i juni...

Kram på er alla!

Nurture
ons, 2020-06-17 - 20:13

Klart du ska. Klart du vågar. Det gjorde jag. Vad du *inte* ska våga, det är att inte göra allt, absolut allt för att räta upp ditt drickande och din psykiska ohälsa.

Du förtjänar att må bra !

Styrkekramar

Pianisten
ons, 2020-06-17 - 20:41

Vi är så många här med den problematiken. Växla mellan hyper och självdestruktion har varit mitt liv. Lärt mig ganska mycket om det. Alkohol vänder ofta hyperaktiviteten och håller mig sedan kvar i de låga perioderna. Tills jag fick något nytt maniskt infall, ofta t.ex börja tokträna, tokstäda, m.m och drickandet upphörde tillfälligt. Älskade också hyperenergin, man känner sig som en ostoppbar maskin.
Problemet med det, enligt min psykolog är att ett sånt levande aldrig kan fungera. Pga att vårt sinne fungerar ungefär som en pendel. Ju högre och längre toppar vi når ju fortare och djupare blir bakslaget och utmattningen. Det går inte att få balans med alkohol till vardags om man har dessa problemen. Jag närmar mig mirakulöst ett mer och mer normalt liv nu. Minimalt med alkohol, träning och avkoppling. Avkopplingen är a och o och med träning så får du avkopplingen nästan per automatik efteråt. Problemet med hyper/depressiv är att när man är hyper kopplar man aldrig av och när man faller ner gör man plötsligt ingenting och det är inte avkoppling utan ett högt stresspåslag för vardagen faller samman på ett kick.
Bromsa i tid, hitta nya njutningar att koppla av med (ofta tyvärr ett av de större och första problemet för en missbrukare då all njutning är kopplat till drogen under väldigt lång tid, men det går om man öppnar sina ramar igen!) Sen gasa lite lagom igen när energin är påfylld.

Har aldrig heller kunnat prata med mina föräldrar om dessa problem, du är långt från ensam där också. Det är nog nån typ av skam att uppleva sina barns "misslyckanden" tror jag, kanske därför många lossas som det inte finns. Funderingar...

Se klart
ons, 2020-06-17 - 21:04

.. skriver så bra och har mer erfaren än jag av det du beskriver.
Men jag kan helt odiagnostiserad känna igen de starka aversionerna mot självet- när kraften tar slut, och det stora starka drivet när det toppar. Jag önskar dig så att vara rädd om dig, att hitta omsorgen om hon där inne som behöver och att ta hand om henne på sånt sätt att hon får vila och läka. Tänker på dig.

Kikkis
tors, 2020-06-18 - 10:10

Ja du har så rätt. Ständigt stresspåslag, ingen riktig avkoppling förutom när jag dricker vin... då försvinner alla mina tvång (har både tvångstankar, tvångshandlingar och det ena med det andra), bara då de är HELT borta. Bara då jag inte upplever den ständiga stressen och detta eviga, meningslösa KRIG jag utkämpar mot mig själv.
Det är som att jag måste köra slut på mig själv hela tiden för att få 5 minuters sinnesfrid då jag tycker om mig själv och känner mig stolt. Sedan börjar det krafsa oroligt i bröstet igen... måste prestera, göra bättre, göra mer, träna ett pass till idag, träna ett tredje pass till idag, ordna en brunch för alla mina vänner fast jag är helt slut, boka in mer jobb, boka in en föreläsning fast jag har scenskräck och egentligen inte hinner, bjuda hem barnens alla kompisar på en sleepover, köpa sexiga underkläder så jag kan överraska min kille, fixa ögonfransar ansiktsbehandling naglar bleka tänderna, starta en bokcirkel, få ett hysteriskt utbrott för att någon lagt fjärrkontrollen snett på vardagsrumsbordet, städa hela lägenheten aggressivt med Klorin på 10 minuter, nätshoppa för 10.000 jag egentligen inte har, träna ett fjärde pass.

För 5 minuters sinnesro ????

Har trots allt någon slags självdistans och kan se det hela med humor, det måste jag ;) Fast det är på riktigt, tyvärr. Utmattande!!

Kikkis
tors, 2020-06-18 - 13:25

Hm ja den skammen gick över fort, nu är jag här och skriver av mig igen ?

Funderar mycket över min partner. Han är 15 år äldre än mig och har haft problem med alkohol förut, på så sätt att han blivit alldeles för full när han festat och gjort bort sig/åkt fast för rattfylleri. Inte alkoholist enligt honom men inte kunnat hålla koll när han väl dricker.
När vi träffades för 1,5 år sedan hade han varit helt nykter i 9 månader.
Nu dricker vi i princip alltid när vi är ihop, dock dricker han inte ensam utan mig. Jag blev jättearg när han en gång (!) drack vin till middagen med sin vän, han var inte ens full men jag blev omotiverat arg, ångestfylld och orolig ändå. Det har alltid varit så med mina män och pojkvänner sedan tonåren, står inte ut med att de dricker om inte jag är med.... antar att det är kontrollbehov/relaterat till min pappa.

Dock så har han behövt stå ut med att jag ”försvunnit” när jag varit ute eller hemma hos vänner, inte svarat i telefon, taxichaufför som ringt upp honom etc... ni fattar. Inga som helst problem att dricka med andra och såklart själv (allra bäst!)
Inte ok med andra ord, ingen logik.

Han har flera gånger sagt att jag måste sluta dricka och föreslagit paus.
Ändå är det han som köper vin när vi ses, dyra viner han vet att jag gillar. Han pratar om att vi ska köpa Vingård utomlands när barnen blir stora.
Förra helgen när vi träffade hans kompis så berättade han att vi hade haft tequilarace hemma och blivit jättefulla ihop, de skrattade de gott åt. Själv minns jag inte det - tänkte att han skojade, jag dricker nämligen aldrig sprit och han vet att jag absolut inte vill bli bjuden på det när jag är full.
När jag kom hem såg jag dock att den fina flaskan han fått i julklapp av sin pappa var nästan tom, så det måste ju ha hänt! Troligtvis efter massa vin, så jag minns det inte.
Jag försöker absolut inte skylla på honom. Snarare misstänker jag tyvärr att det är jag som drar ner honom i min skit.

Andrahalvlek
tors, 2020-06-18 - 13:40

Han är också en problemdrickare, det är tydligt. Föreslå att ni ska se några Craig Beck-klipp ihop. Ni gör den här resan dubbelt så bra ihop!

Fläka ut är fel begrepp tycker jag. Du har stort behov av att ventilera olika frågeställningar, och det är helt rätt sätt att använda forumet!

Kram ?

Kikkis
tors, 2020-06-18 - 19:06

Misslyckande. Drack 2 glas vin med en vän efter jobbet. Ville gå direkt därifrån till Systembolaget & köpa mer att dricka hemma när dottern somnat, men lyckades iaf styra mig själv rakt hemåt.
Så j-a besviken på mig själv.

10 minuspoäng, minst.

Vad ska jag göra?? Behöver så uppenbart hjälp, klarar ju inte detta på egen hand ?

Kikkis
tors, 2020-06-18 - 19:52

Helt uppriktigt: känts obehagligt att känna ett rus. Brukar inte känna något efter två glas vin. Och brukar älska känslan. Så märkligt, har aldrig hänt förut!

Hm. Glad att jag åkte direkt hem, börjar klarna i huvudet redan.

Trevlig kväll på er & hoppas att ni lyckas bättre än jag!

Andrahalvlek
fre, 2020-06-19 - 00:57

Vi gör alla misstag. Hela tiden. Det är mänskligt. Huvudsaken är att vi lär oss något av misstagen, så vi slipper göra om dem gång på gång.

Vad var jobbigast idag? Att välja alkoholfritt och indirekt avslöja att du har alkoholproblem? Att det kändes så lockande med vin att du inte kunde avstå? Vad hade hjälpt för att få dig att avstå?

Det är bra i början att undvika svåra situationer eftersom man är väldigt skör i början. Då är det bättre att avstå helt. Hellre det än att misslyckas och känna sig misslyckad.

Framgång föder framgång. Misslyckande föder självförakt.

Upp ur diket igen och borsta av dig skiten och börja cykla på den nyktra vägen igen! Skåla tyst med oss andra i alkoholfritt imorgon ?

Kram ?

Kikkis
fre, 2020-06-19 - 09:07

...var faktiskt det svåra, jag ville inte bli ”avslöjad”. Jag var faktiskt inte ens sugen på att dricka!

Ja, jag kommer att se det som en lärdom, idag fortsätter jag nyktert min resa mot ett friare liv.

Skål i Oddbird & glad midsommar!

Jullan65
fre, 2020-06-19 - 09:17

Det tar emot att söka hjälp, jag hade ett stort motstånd till det. Men faktum är att nu när jag är där, känns det mycket bra. Tid avsatt bara för mig, krycka som antabus och naltrexon, gör det något lättare första tiden. Samtidigt hinner jag slipa på min livsstilsförändring och till att förstå mina beteenden o reaktioner. Hur jag fungerar helt enkelt. Jag rekommenderar att ta hjälp. Ha en bästa dag nykter. Jullan

Aklejan
fre, 2020-06-19 - 10:23

Kikkis, min motivering till a-fritt var att jag ville se om min träning förändrades. Det köpte folk, för ingen "vågar" säga något om träning. Det ger dem själva bara dåligt samvete :-)
Du om någon kan ju använda det argumentet!
Kram på dig och skål i a-fritt!

Andrahalvlek
fre, 2020-06-19 - 11:52

Tror också på ”träningsargumentet” som Akleja tipsar om. Det är ju dessutom sant! Visst är du väl nyfiken på hur din träning påverkas av nyktert leverne?

Vita lögner är helt okej i dessa sammanhang. Skylla på sjukdom om man känner sig extra osäker och sårbar. Skylla på ett annat åtagande om man helst inte vill delta men känner pressen osv.

Kram ?

Kikkis
lör, 2020-06-20 - 10:04

Det skulle egentligen inte alls vara konstigt bland mina bekanta, om jag sa att jag avstår alkohol. De och de som endast känner mig via träningsbranchen och sociala medier ser mig ju som en ”hälso-och träningsprofil” - vilket den ena sidan av mig också är.

De blir ofta förvånade när jag säger att jag dricker alkohol mer än på högtider.

Men mina nära vänner vet ju hur jag är, och folk säger ofta att de älskar just det med mig: att jag kan ha den här ”balansen” mellan hälsa/träning och ändå inte vara så jäkla pretentiös utan avslappnad och kunna släppa loss, dricka vin festa & njuta av livet (hmmm).

Vilket ju inte är sant! Jag kan ju inte alls det!!
Har kanske något slags krav på mig själv att jag ska vara någon slags supermänniska.
Helt galet, speciellt när jag egentligen är ett så skört, trasigt & bekräftelsetörstande litet barn i en vuxen kvinnas kropp...

Var i alla fall nykter igår, var med min bror hans flickvän och mina barn bara hela dagen. Supermysig dag på stranden, faktum är att ingen drack alkohol så det var väldigt lätt faktiskt. Känns otroligt skönt idag, även om det kliar i kroppen efter ett glas kallt rosé i värmen redan nu (kl 10:00).

Men jag fokuserar på barnen!! Är närvarande! Gläds åt deras glädje och lycka i att kunna andas ut, slippa bli ledsna och besvikna på en pinsamt äckligt full mamma som däckar på toaletten på midsommarfesten (förra året).

Jag älskar dem över allt annat, därför ska detta gå ???

Kram!

Dendartjejen
lör, 2020-06-20 - 10:13

Du verkar ha insikt och ett bra fokus, härligt! Var stolt över dig själv ?

Hoppas du får en riktigt fin dag ?

Kram

Kikkis
lör, 2020-06-20 - 20:16

Jag är inte nykter, dricker vin i soffan bredvid mina barn, snälla hjälp! Vilket forum ska jag då vända mig till? Här, där alla är så duktiga, platsar jag ju definitivt inte. Känner mig bara ännu mer misslyckad. Snälla hjälp mig. Bor i Stockholm, vart ska jag vända mig?
Är det AA osv som gäller eller läkare?