Hej, varit med här ett tag, men det är första inlägget här. Har fått hjälp i öppenvård en gång och även varit på aamöten några ggr. Har alkolism som ett rakt nedstigande led från båda mina föräldrar och hur långt som helst i släktleden. Känns som jag i hela mitt vuxna liv försökt undvika alkohol, vilket har resulterat i att motsatsen har uppstått, alltså undvikit, hetsdruckit, unvikit, hetsdruckit osv. Egentligen vet jag att jag absolut inte kan ta en droppe , men självklart är jag ju där och tror och intalar mig själv. Den här gången går det nog.....min Karl är allvarligt bekymrad, över mig och sig själv förstås. Han har börjat markera spritflaskorna och bevaka mig. Medberoende. Mina barn börjar ledsna på mina löften om nykterhet, ja alla börjar ledsna inklusive mig själv. Har heller inget att skylla på. Som dåligt förhållande, psykisk ohälsa( får jag ju av alkohol förstås) men grundpsyk, arbete . Socialt har jag dragit mig undan och föredrar numer att dricka ( mycket) för mig själv. Märker hur alkoholen blir till besatthet och jag kör ungefär samma mönster. Några dagars nykterhet, planerat drickande, gömma alkohol osv. Nu har jag iallafall varit nykter i 3 dagar och har väl tittat upp från bottenlös ångest från den skandalfyllan senast, som jag såklart gjorde bort mig och inte kommer ihåg ett skvatt av. Ska försöka skriva regelbundet och även besöka ett aamöte imorgon. Skönt att skriva av sig och vilka kämpar ni är här inne. Tar en dag i taget nu. Vi hörs!!

Nu rullar det på och vinsterna av nykterheten blir mer o mer märkbar. Jag är gladare och kan koncentrera mig bättre på saker omkring mig. Mer energi gör att jag oxå får mer gjort. I torsdags var jag hos aterapeuten igen, för antabus och samtal. Vi gick igenom glömskans makt och risken för återfall iomed det. Det är med mig som med många andra problemdrickare, att känslan och minnet suddas ut, och vips är man där och lyfter glaset igen. Tjatar på om detta nu, men det känns viktigt att inte glömma, förminska eller förtränga det elände som a ställer till med. Dessutom kan jag ju med detta minnas och faktiskt vara tacksam för hur det ser ut idag. Ingen dålig känsla alls. Jag är nykter och ska så förbli i minst24 h till. Kämpa väl alla medresenärer. Kram

Tack för grattis! Jag tycker det ser väldigt lovande ut för din framtid. Du är så förnuftig och stabil.?
Härligt! /Kram

Härligt att läsa ditt inlägg, känns verkligen som du är på så rätt väg, saklig och lugn.
Du skriver att du tjatar, men personligen så tror jag vi måste göra det. Annars riskerar vi att glömma. Att vara nykter är ett tjat, varje dag, samma beslut.
Vad som är långt mycket värre är fylle-tjat. Bra att tänka på ?

6 veckor har förflutit sedan min sista fylla. Den mardrömslika händelsen som återigen fick mig att vilja vara nykter. Där jag vaknade upp på akutmottagningen och inte hade en susning av vad som hänt. Där min dotter stod och skulle skjutsa hem mig till min gubbe. Hva vilket ångestpåslag jag får vid tanken. Måtte jag aldrig nånsin hamna i den situationen igen, eller någon liknande. Måtte jag behålla i minnet att jag aldrig behöver ta första glaset. Dag för dag i 24 timmar i taget.

Även om det är smärtsamt så tror jag att det är väldigt viktigt att påminna sig själv om hur det har varit. Var man aldrig vill hamna igen. Även när minnena bleknar är det viktigt att hålla dem vid liv.

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter!

Svinbra jobbat Jullan! Stort grattis till dina sex nyktra veckor ?

Kram ?

Idag känns livet bra, lite extra uppåt utan nån särskild andledning. Jo att jag är nykter förstås. Börjar känna betydligt mer ork i vardagen och även mer intresserad av andra saker än a. Gubben och jag gör en utflykt i helgen, bara han och jag och friheten ?destination?? Okänd... ha det bäst alla kämpar

Efter en helt sagolik helg i vårt vackra land, har jag återvänt till verkligheten och plikterna. Tar med mig det fina vädret, baden, maten, naturen och samvaron med min man och lägger det som en mjuk fin filt över mig. Känner en trygghet och har uppnått nån slags sinnesro som är mycket angenäm. För övrigt undrar jag om naltrexon medicinen börja verka, för jag har verkligen noll sug efter a, det känns nästan som jag inte ens behöver tänka på det. Men jag vet ju att jag inte får lura mig själv in i nåt tokigt tänk, som att jag kan prova eller så. Nåväl, 7 veckors nykterhet avklarade, antabus stinn och med ett gott humör lovar jag 24 timmars nykterhet till. Kramar till de som behöver.

Du känns verkligen mer och mer stabil i din nykterhet. Men du har helt rätt i att det är viktigt att se upp med tankar som ”så farligt var det nog inte, ett glas går nog.” Nej!

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter.

Kram ?

PS. Craig Beck säger att det här är de farligaste fem orden: ”Just One Drink Won’t Hurt.” Big nono!

Fin läsning! 7 veckor, bra jobbat.? Det gäller att passa på att njuta av det fina vädret och det gör du ju ser jag!

Kram

Tack fina ni för respons i min tråd, känns alltid bra när någon tittar in. Idag mår jag mycket sämre, är ur gängorna och på dåligt humör. Funderar på varför , men kan inte direkt ange något som anledning. Alla dagar är inte kuliga helt enkelt. Midsommar blir nykter, det är säkert. Ska till mottagningen idag och få min krycka, samt samtal. Ska skriva min historia är det tänkt, men jag har inte lyft pennan än...ha nu en nykter och fin midsommar alla fina medresenärer.

Satt ute igår efter jobbet o andades in midsommarkvällen. Rogivande och vemodigt på samma gång. Är ensam, gubben är bortrest och jag känner mig lite ynklig o sorgsen. Inte för att jag är ensam direkt, utan för att känslorna i sig böljar som ett hav just nu. Varierar från timme till timme. Hoppas det lugnar sig något, så jag kan börja reda ut vad som är vad. Denna midsommardags morgon är skön, ingen baksmälla här. Känns ända in i magen, så underbart är det. Behöver inte fundera på nykterheten idag, då antabusen är verksam i kroppen, så nyktert blir det for sure. En fundering har jag ang. Naltrexon, känner inget sug efter a, det tror jag den har hjälpt mig med. Men jag känner heller inget sug efter mat, och när jag äter blir jag mätt eller vill inte äta mer... inte för att det gör något, med min övervikt. Men jag undrar om det kan vara preparatet som har den inverkan? Nån som vet? Annars alla kämpar, må solen lysa över er hela nyktra dagen. Kram

När man slutar dricka alkohol, verkar det dyka upp massor av känslor som legat ”frysta” och inkapslade av alkohol..Missbruket och Alkoholberoendet tar upp större delen av våra tankar, så det finns inte plats för mycket annat..När hjärnan slutar få substansen, väller tankar och känslor fram..Jättebra att kunna skriva ner hur man tänker och känner..Jag tillbringade väldigt mycket tid på Forumet i början..Det kändes mycket bra..Vad härligt när du känner sådan glädje Jullan..Kram???

Blev väldigt förvånad när mitt känsloliv vaknade upp ur alkoholdimman. Jag är en glad och positiv person som har nära till skratt. Även onykter. Väldigt mycket sådan onykter. Inte bakfull dock.

Helt plötsligt kom ilska och ledsenhet rullande som en flodvåg. En gång blev jag så arg på jobbet, och uttryckte det också, att jag nästan trodde efteråt att en arg ande hade intagit min kropp. Kände inte igen mig själv. Vad kom detta utbrott från en vanlig jobbdag?

En sång eller ett minne kan få mig att fulgråta en lång stund. Visste man inte bättre kunde man tro att jag var gravid ?

Även glädjen är annorlunda. Den växer sig enorm, fyller varje litet prång. Den blir så stark att jag inte kan låta bli att le stort som ett fån.

Jag har förstått att det blir så här när man är nykter. Känslorna blir starkare, eller så blir man bara mer medveten om dem när man är nykter. Och vi är ovana vid att hantera känslorna. Vi brukar ju dämpa alla negativa känslor med alkohol.

Jag har lärt mig att förhålla mig till känslorna genom att tänka så här. Känslor är bara känslor. De går över. Jag behöver inte agera på dem om jag inte vill. Jag kan agera på dem om jag vill, prata om dem. Jag bestämmer. Inte känslorna.

Kram ?

8 veckors nykterhet och känsla av lugn idag. Men tanka på a har funnits i form av planering. Hjärnan verkar gå på autopilot, och det går snabbt. Vi ska åka på en gemensam semester på 4 dgr med ett par som dricker a. Adjävulen har redan tänkt ut att jag skulle kunna avsluta antabus lite innan och sedan kunna dricka. Jag gör som vid ångesten, jag noterar, och släpper tanken . Accepterar att den finns, men att jag inte behöver eller vill agera. Det fungerar och det fullständiga suget har uteblivit. Jag går nykter in i dag 57. Kram

”Jag noterar, och släpper tanken. Accepterar att den finns, men att jag inte behöver eller vill agera.”

Precis så ska man göra!

Kram ?

Nu har du kommit en bit från träsket och upp på den vita stigen, och kan gå torrskodd.

Använd nu dina tidigare kunskaper och verktyg, i lag med den senaste erfarenheten. Den att när man luras ut i A-träsket igen av falska tankar, så upptäcker man att ångest och självskam blir så mycket brutalare.
Fortsätt nu framåt på den vita stigen, där blommor, träd och himlen har klarare färger, där fågelsången är tydligare, konditionen blir bättre, tankarna enklare och naturligare, och friheten är så mycket större.

I träsket saknar vi vilja och frihet, vi sträcker fram handen till glas efter glas.
På den vita stigen har vi friheten att göra allt det andra, utom att sträcka fram handen efter det första glaset.

Du kan, du vill, och du klarar det Jullan!

Kramar från Pi31415

Tack alla , och tryggt känns det när du tittar In Pi31415. Idag lyser solen både ute och i mitt sinne. Kommande helg ska återigen tillbringas i naturen, med gubben min. Känns som jag läker extra bra med den omgivningen. Vatten, träd, ängar, små röda stugor, jordgubbar, jord, berg, Sten, blommor, grönska, ja ni hör ju, jag har typ blivit religiös?. Alkohol hör inte till naturen, det finns inget naturligt med det...... sedermera kan jag idag lova hela 4 dagars nykterhet, men med en dag i taget förstås. Pepp till alla kämpar. Just do it

Det är lätt hänt att bete sig religiöst, både som nynykter och som gäst i den underbara naturen ❤️

Kram ?