av Se klart

Torn
fre, 2020-06-19 - 12:14

Sovmorgon låter härligt! Passar på att önska dig en glad midsommarafton Kaveldun.? Snart kommer våra gäster och då blir det ingen mer tid för forumsläsande för min del i dag.

Kram

Se klart
lör, 2020-06-20 - 11:19

Röriga handväskor
Rörigt hemma men ändå ”städat”
Röra bland papper
Kan inte säga att jag blivit något under av ordning men bättre!
Lugn midsommar, stökig morgon pga två barn i olika trotsåldrar.
Bad är lösningen på allt.
Dricker mitt kaffe, bäddar rent, planerar middag i ”bakhuvudet” och ska sätta några frön idag och rensa rabatter. Fler barn och bebis anländer i em.
Min STORA prövning som sitter i fortfarande är de trånga logistik-övningarna som det innebär att ansvara för allt smått och stort kring gemensamma middagar.
Men härom kvällen pratade jag med min man om det, att jag får som blixtsug efter 1-3 snabba glas vin, och att jag behöver hans hjälp på ett annat sätt, att vi liksom teamar oss igenom. Sen hjälper såklart barnen till mm, men de flesta vet nog vad jag menar med projektledar-ansvar.
Så nu har vi en deal min man och jag, vilket kräver något av oss båda.
I morse kändes tystnaden här i byn lite dov av gårdagen.
Många som inte minns hur kvällen slutade. Så skönt att inte vara en av dem.
Idag är jag nykter och inom överskådlig framtid. Ödmjuk och tacksam varenda dag för att jag har fått chansen till detta nya liv. Tack alla medkämpar, kram. ???‍♂️

Se klart
lör, 2020-06-20 - 13:35

Det är fint att du är här, och jag läser om hur du kämpar. Idag läste jag ett inlägg i Rolfs tråd från Santorini som jag vill rekommendera alla att läsa. Det finns så mycket gott som delas här och en sån hjälpsamhet.
Själv känner jag mig lite ”över på den andra sidan” (men alltid alltid på min vakt) och vill så gärna övertyga de som kämpar med sina första dagar. Men nykterheten går per definition inte att lösa för någon annan. Tvärtom ÄR det faktiskt ett ensamt jobb (såsom livet är) men vi kan göra vad vi kan för varandra.
Ha en fin dag!

Se klart
lör, 2020-06-20 - 15:23

Tar en vila innan barn kommer från badet och övriga rullar in här.
Jag och min man har vant oss vid att ha det väldigt lugnt förutom jobb då, lyxiga veckor så till vida att kraven inte kommit från så många håll.
Att kunna fokusera på att vara nykter har varit otroligt viktigt och med tiden har jag kommit att förstå hur stort projekt detta är, mycket större än att ”inte bli full”.
Det omfattar alla relationer, och inte minst relationen till sig själv.
Minns knappt längre de bakfulla dagarna. Men när jag tänker tillbaka vill jag aldrig dit igen. Att sneaka åt sig en öl redan till lunchen för att slippa må dåligt, att den ta ett glas eller två under mat-förberedelser.
Undrar om inte det var ett av skälen till att jag höll på som en dåre med tusen såser och sallader. Allt skulle vara så fint, inget att anmärka på.
Idag har jag andra rutiner, mycket mindre planering av nya grejer att laga. Det blir lite som det blir, och jag inser att alla tycker att det är skönt. Har liksom själv jobbat upp en hög stress-nivå, nästan okontaktbar och då inte pga sprit utan för att jag haft så svårt för halvdant - och att be om hjälp. Kombinationen är inte bra.
I veckan köpte jag en färdig bearnaisesås. Förstår att det låter knäppt att detta skulle vara ett stort steg, och har inga värderingar kring varken det ena eller andra. Mest förväntningar på mig själv.
Mycket bra också att ha min trädgård som är viktigare än tjusiga hemslagna såser. Där finns ingen stress men prio för mig. Middag och brödbak får ta den tid som blir över. Och att hjälpas åt blir då så mkt mer självklar, för alla.
Jag förstår att det är en lättnad för många att systemet är stängt en extra dag. Har inte druckit ur på så sätt att jag hängt på låset till systemet men däremot har det alltid funnits många flaskor hemma, och just halvfyllda såna har varit en specialitet då ingen annan vet hur mycket som är kvar. Kunnat ha som ”min egen”.
För ungefär ett år sedan var jag på aw med jobbet (drack a-fritt) därefter bjudning hos en vän- hällde i mig. Promenerade hem kraftigt berusad och minns att en kvinna frågade mig om jag behövde hjälp. Hade aldrig hänt mig innan (jo, en gång) att jag varit så märkbart full.
Skämdes dagen efter och mindes inte riktigt hur jag kom hem.
På bilderna från festen ser jag smal och glad ut, och var hyfsat nykter tills jag började dricka okontrollerat.
Just känslan av att vinet helt tog över har kommit de senaste två åren. Hemskt. Det hade kunnat sluta var som helst, tänkte ofta att det bara var ett hårstrå som skilde mig från de som stod i kö utanför natthärbärget. Och då menar jag igen illa om dem, tvärtom.
Vi är alla väldigt lika, här inte minst.
??

Torn
sön, 2020-06-21 - 09:07

Hej! Jag ser att du har det bra och njuter men det är ju en hel del att stå i också med mycket människor runtomkring. Bra att du har pratat med din man om arbetsfördelningen.? Vi har ju diskuterat det här med fördelning av jobb i hemmet förr och konstaterat att kvinnor tyvärr ofta får dra det tyngsta lasset. Jag har för mig att det var Andrahalvlek som skrev något om att det var genetiskt. Men du har ju gjort grymma framsteg på det området på sistone.? En sak jag har märkt med oss män är att vi har det svårt med ” tankeöverföring” . Det är bättre att få en lista på saker som behöver göras. Ofta säger min fru tex: Varför har du inte städat badrummet? Då har jag inte tänkt på/sett att det behöver städas. Om hon däremot hade sagt att det behövdes så hade jag gladeligen gjort det. ? Jag tror att det är ett typisk manligt fenomen.

Ha en fin Söndag!?

Andrahalvlek
sön, 2020-06-21 - 12:47

Det där med ”tankeöverföring” är väldigt svårt. Pust. Försökte i många år med mina barns pappa. Funkade inte.

Prata, prata, prata är lösningen på det mesta faktiskt ?

Kram ?

VaknaVacker
sön, 2020-06-21 - 13:04

Ja du Se klart! Livet var krångligt när man drack. Gällde att hålla upp fasaden så man inte fick kritik. Vilken kamp!

Hm. Jag tänker rätt ofta på mina baksmällor. Faktiskt. De var en så stor del av mitt liv...

Torn, just att säga Varför är inte särskilt bra... Du har ju ett bra svar, men för mig med dåligt självförtroende vore svaret att jag var lat eller något?

Nog är det sant att nykterheten skakar om en. På ett bra sätt alltså. Nystart???
Kram?

Se klart
sön, 2020-06-21 - 13:09

Prat är verkligen det bästa sättet och att man reder ut olika förväntningar. Och så får man kompromissa.
Genetiskt tror jag inte men däremot kan inlärningen (som ju sker både i barndomshem och i vårt egna föräldraskap) vara nog så stark.
Det blir bättre av att vara nykter, helt klart! Mindre laddat och inte så mkt värderingar eller tycka synd om sig/vara ett offer. Mer sakligt; nu är det såhär, hur gör vi det rimligt.
Sov jättelänge i morse, var uppe sent igår. Så skönt att vakna som alltid, och nu gör alla sitt och jag har upptäckt att några små växter som jag trodde var den hyfsat eleganta zinnian visat sig vara solrosor... omflyttning samt några nya frön ska ner i jorden som ska blomma lite senare i sommar. För mig är denna reträtt- trädgården också ett sätt att ha något eget och viktigt. Utöver att fixa för andra. Låter som jag varit någon martyr men det stämmer inte. Men att låta något annat och bara för mig- vara viktigt- känns som en del i tillfrisknandet.
Hoppas ni alla har en ljuvlig söndag, de här timmarna brukar inte vara så svåra att vara nykter så man kan peppa sig med lite extra tankekraft inför kvällen som ju ofta är lite knepigare. Kram ?

Kaveldun
sön, 2020-06-21 - 15:34

...som det egna rummet - låter så bra.
Som kvinna ( ej genetiskt men inlärt sedan generationer) har man ju en tendens att passa upp på andra och på kuppen lätt bli perfektionist och till slut inte klara av att släppa in den hjälp som finns om alla faktiskt FÅR hugga i ....
Jag är inte heller martyr men har haft svårt ( har svårt) att släppa in i köket.... och servetterna ska ligga på ett särskilt sätt. Samtidigt som mitt hem inte alls präglas av räta rader - så det är inte ngn enkel ekvation vare sig för mig eller för den/de som ska hjälpa till.
Vad bra att du pratat med din man och varit så konkret kring vad du behöver när suget efter snabba 1-3 glas sätter in.
Ditt inlägg om att bli väldigt full på en fest väckte upp ett förträngt minne hos mig.
Det var kanske tre år sedan ...jag skulle på fest hos en f d kollega/vän - jag skulle hålla ett tal och sjunga så jag höll mig nykter under middagen. Kände att jag hade saker och ting under verklig kontroll och minns att jag kom i en ganska trång svart kostym som jag tyckte var fräck...hade gröna sneakers - kände mig ung och sången gick bra.
Och efter det var jag lättad och började prata med folk och samtidigt drack jag ikapp för att komma i ännu bättre stämning...klipp till att jag märker att jag har svårt att gå rakt. Jag känner lätt panik och jag går rakt ut i den ljumma vårkvällen - lämnar festen utan att säga adjö ( har enorm ångest över det nästa dag). Det enda jag har i huvudet är att ingen får se mig såhär ( vet inte hur många som faktiskt hann se ngt).
Jag går mot tunnelbana och där slår alkoholen till ännu mer - som en rekyl.
Jag inser att jag har svårt att ta mig från bänken och in i vagnen. Då kommer en ung tjej ...minns att hon hade lite goth stil - svarta kläder och svarta kajalögon - fram till mig och säger vänligt ’jag hjälper dig nu’...och så hjälper hon mig in i tåget.
Jag försöker skärpa mig och säger tack och att hon är otroligt snäll och att jag verkligen inte brukar...
Hon är så lugn och vänlig och jag känner mig som en absolut idiot - dubbelt så gammal minst!
Denna scen har jag glömt...förträngt. Och full på det sättet utomhus blev jag kanske aldrig mer ( däremot ensam hemma..flera gånger).
Vilken fruktansvärd kontrollförlust och brist på värdighet ( och vilken mogen goth-tjej).
Jag behöver detta minne och andra minnen för att komma ihåg att jag aldrig vill dit igen!
På tåget nu...ska träffa gamla goda vänner i en stuga. Vet att vinet kommer att flöda ( men också att ingen av de övriga har problem med alkohol..:eller skulle bli för berusad - så väl känner jag dem).
Känner ett litet stråk av sorg över att jag inte kommer att dela det där första glaset ...svirret med dem. Och en stor lättnad över att jag inte kommer att dricka för mkt eller framförallt ...längta efter mer när övriga är nöjda och går över till kaffe.
Jag är inte riktigt över på andra sidan...men ser i alla fall stranden:-)
??

Andrahalvlek
sön, 2020-06-21 - 16:09

Stranden på avstånd är ljuvlig att se för en skeppsbruten, den känslan ”snart-framme” är nästan berusande. En blandning av lättnad och förväntan.

På vägen dit fiskar du upp ett och annat bottennapp och synar det med nya nyktra glasögon. Nyttigt!

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter!

Kram ?

Se klart
sön, 2020-06-21 - 17:23

Vad fint Kaveldun och Andra halvlek, vi behöver våra liknelser för att erfarenheterna ska omvandlas och vi kan dela dem. För mig är stranden väl synlig de flesta dagar, men ibland blåser det upp och vågorna gör att horisonten rör sig lite mer än önskvärt.
(Just nu tittar jag ut över mitt lilla hav av barn och respektive och är strandsatt med denna lilla nya bebis I famnen så jag kan inte göra ett smack i köket. Bra metod för att slippa sug.)
Jag ska skriva lite mer senare.
Tack för era fina kommentarer här, mitt liv blir rikare med er. En gemenskap jag aldrig hade kunnat fantisera om att jag skulle få vara en del av.
Mvh/Knyttet

Se klart
sön, 2020-06-21 - 23:21

...idag att skriva att jag är nykter.
Vill inte missa det. Så: idag är jag nykter.
Men ställde just in en av dessa halvdruckna flaskor i skafferiet. 1,5 gick åt idag. Jag vill inte ha det framme. Kommer kanske alltid att vara så. Men har också svårt att säga till familjen att det skulle vara ett problem. De är nyfikna på varför jag inte dricker och hur lång tid. Jag tror att de tycker att det är skönt även om de t om säger att de aldrig tyckt jag druckit för mycket.
Jag har sagt att jag tycker att mina alkoholvanor förändrats sedan de flyttat hemifrån, att det blir oftare och mer och att jag är uppmärksam på det. Det är ju nära sanningen och bättre än att hitta på att jag ska simma Vansbro-simmet eller ngt annat lika icke troligt...
Helgen har på sina olika sätt varit utmanande. Jag har inga tankar på att låsa in min med en flaska men jag blir mer medveten om även de lite kantiga känslorna som också finns i vår familj, inte bara mysiga drinkar utan också konkurrens och hur vissa tar mkt plats och andra inte. Jag kan känna att jag inte ”orkar” alla dessa känslor.
Och att alkoholen nog varit ett sätt att orka, en massa saker också längre tillbaka.
Skriver detta för min egen skull för det är delvis nya tankar.
Tänker på alla kämpar här och vilket modigt projekt vi delar i nykterheten. Inga flyktvägar, men ro och ro- så kommer man till stranden.
Godnatt, och tack för fina och viktiga inlägg denna helg som nog varit en prövning för många av oss. ❤️

Se klart
mån, 2020-06-22 - 11:36

I början av nykterheten kunde jag känna detta då och då, varför ska inte jag få dricka? Som alla andra? Och jag märker att det kan finnas hos andra- i början av nyktra karriären.
Det har i grunden med acceptans att göra, att verkligen acceptera att jag KAN inte dricka och eftersom jag inte kan så VILL jag inte.
Men sedan är det inte någon mänsklig rättighet att dricka.
Man straffar ut sig.
Då får man låta bli.
Min ilska eller hantering av denna orättvisa har lagt sig.
Jag accepterar att jag inte är 175 cm lång, att jag inte har tjockt och midjelångt hår, att jag är allergisk mot pollen och att jag inte kan dricka alkohol och därför låter jag bli. Enkelt? Nej, ett jättejobb, daglig motivation och arbete, på samma sätt som jag hade fått jobba extra mycket om jag hade haft läs- och skrivsvårigheter.
Nykter idag och masar mig mot sex månader!

Se klart
mån, 2020-06-22 - 14:44

@kaveldun dessa hemska minnen får vi spara i en svart låda.
Jag har fler. En fest bara förra sommaren, och inser just att det halvåret vår, sommar, höst/vinter hade ett galopperande sjukdomsförlopp.
Med febertopp i november/december när jag fann mig själv dricka vin eller om det var nån sprit, i gryningen som aldrig var någon gryning för det var december och alltid mörkt, jag hade vaknat vid 05 av sån hemsk baksmälla att jag var tvungen att fortsätta dricka.
Så jävla sjukt att tänka på.
Nu jobb, snart ledig, som i semester!

Kaveldun
mån, 2020-06-22 - 17:27

När du beskriver acceptans Se Klart så tänker jag att det är just det jag kallat kapitulation.
Men ordet acceptans är vackrare och har andra konnotationer.
I ordet kapitulation ligger ngt våldsamt och kuvat.
Men för mig var kapitulationen gentemot alkohol ngt jag upplevde positivt - och även dramatiskt ..typ vägs ände - nu gör jag vad som helst för att komma ur detta meningslösa förfärliga ekorrhjul - jag ger upp,
Kanske är kapitulation ngt som sker just när man ger upp alkoholen ..och acceptans ngt som växer fram ? ( för mig alltså)
Hårklyverier möjligen ...men nyanserna är viktiga.
I går mötte jag mina kära gamla vänner i en sommarstuga vid havet. När jag kom hade de redan blandat fyra drinkar och jag bad om ursäkt ...sa att jag behöver vara klar i huvudet på jobbet ( jag vill komma vidare i detta...vara ärlig).
De drack drinkar och jag drack bubbelvatten och sedan tog de varsitt glas rosé till middagen ( och korkade igen det sista i flaskan). Vi gick en promenad vid havet och sedan hem till ost och ett glas rött (vid det laget var jag ju intresserad av att ngn dryck ö h) .
Så dricker man när man inte är alkoholist ( och sedan kan man såklart ändå ifrågasätta att nästan alla våra sociala kontakter involverar alkohol....men det tillför ju också ngt - så länge man inte är beroende - kanske?)
Nu låter jag väl som en anorektiker som noterar hur andra äter ...men egentligen bryr jag mig inte så mkt.
Jag bryr mig om/ reagerar på de som dricker för mkt ( som den unga sorgsna killen på caféet i söndags...som hävt tre starköl vid lunch ...och vinglade iväg).
Jag accepterar att jag får dricka vatten när andra dricker vin eftersom jag inte klarar av att hantera alkohol. Jag kan nämligen bli alltför full och bakfull och mista all värdighet - inte alltid men det händer.

Kaveldun
mån, 2020-06-22 - 18:16

...är ett riktigt bra förslag på var vi ska lägga våra ångestfyllda minnen.
Det är ju där man kollar för att förstå varför planet kraschade...där finns skeendet dokumenterat.
Tack för att jag får dela svarta lådan med er.
?

Andrahalvlek
mån, 2020-06-22 - 21:37

Jag tror att det är viktigt att vårda de hemska minnena. Ta fram dem då och då och förfasas lite. För att vi aldrig ska glömma. Aldrig ta första glaset.

Acceptans föredrar jag också framför kapitulation. Det senare är nog mer på någon annans villkor, eller alkoholens i detta fall. I en strid tvingas den ena parten kapitulera för att motparten är starkare.

När man mår psykiskt sjukskrivningsdåligt så tar det lång tid att både kapitulera och acceptera. Man försöker och försöker och försöker med viljekraft, men till slut tvingar kroppen dig att ge upp, kapitulera.

Det som kommer efter det är att man måste acceptera. Att det blev som det blev, trots att man verkligen ville annorlunda. Först när man accepterar fullt ut kan man börja tillfriskna. Och även tillfrisknandet tar lång tid.

Och precis som med nykterheten blir livet aldrig sig riktigt likt igen. Man måste tänka och göra annorlunda, sätta sitt eget mående i första hand. Avstå från vissa saker, se till att ge sig själv viktig återhämtning.

Och precis som med nykterheten övar man upp ett sinne för att på avstånd se symtomen hos andra. Men det spelar ingen roll om man säger något eller inte, varje individ MÅSTE göra sin egen resa.

Kusligt många likheter.

Kram ?