Jag har funderat på dessa ord idag och de hänger ihop. Kapitulation är ju inget vackert ord men det är inte alkis heller och kanske behöver man förlika sig med dem båda. Att kapitulera har jag tidigare sett som enbart förminskande, som om man inte själv har kontroll- men det är ju just det man inte har.
Acceptera är att bli vän med sitt liv, sina förutsättningar. Inte alls enkelt. Att acceptera skitdagar eller trötthet. Står nästan inte ut.
Jag tror att Svart lådan innehåller något som heter färdskrivare.
Ett. Himla. Bra. Ord.
Idag registrerar min färdskrivare flera tillfällen av ”och?”
Och nu då och sen då,
och nästa år då?
Ska jag bara hålla på och ha slutat med vin i all evig tid?
Really?
Nä, idag har jag önskat lite sprak i livet. Som i känslor.
Ja, jag är nöjd och glad med nykterheten och ja, jag vet att jag varken kan eller vill, men kan man få ha lite kul?
Men också; promenad med barnvagn i kvällssol, dopp med en som just lärt sig simma och så avslutade jag kvällen med att strejka från vattningen.
Revolutionären ska sova nu.
God natt alla kämpar, arga på omständigheterna eller ej, så dricker vi inte. Kram.

...men visst kan också jag sakna att förflytta mig och sväva lite ovanför marken ibland.
Som nykter lever man i verkligheten nonstop. Som alkoholist lever man ju i en berg och dalbana där topparna blir allt lägre och botten allt djupare....
Om jag ska vara alldeles ärlig så kan jag berätta att jag ngn gång tänkt tanken att jag kanske skulle röka lite gräs - för att få den där stunden av dimmig ro.
Jag som aldrig rökt en endaste vanlig cigarett i hela mitt liv eller tagit ett halsbloss.
Och inte varit nära en drog.
Sedan kan jag också tänka att när/om jag fyller 80 så kan jag kanske fira med ngt dyrt vin. Måste vara ofarligt att dricka lite då ( men vem vet)
Obs - att detta är mkt hastiga sekundsnabba tankar som jag kan skratta åt - och inte en strategi!
Värmen drar över landet. Några dagar kvar att jobba.
Otrolig aktivitet i detta fora och så många som kämpar och har det svårt.
En dag i taget.
??

Jag har funderat på olika marijuanapreparat, (kan väl inte vara oetiskt att skriva?) och nu när jag blivit så bra på odling...
Dessvärre är detta en drog jag inte är så förtjust I pga har mkt svårt att bedöma utfallet. Också ett skäl tror jag till att jag aldrig gillat att dricka sprit, det går för snabbt och även om jag druckit okontrollerat vid ett stort antal tillfällen så har kontroll ändå vari min självbild. Haha.
Ett tag tänkte jag vara nykter till pensionen, 7-10 år bort. Men inser att om jag brakar igenom då så är det förfärligt. Och troligen har jag inrättat mitt liv på så vis att jag inte vill.
Men Kaveldun, vi håller 80-årsdagen öppen ett tag till! ????
Tills dess är vi nog stuck with life non stop. Jag skrev i någons träd för en lång tid sedan att skitdagar brukar följas av extra fina, och det har stämt bra.
Idag har jag jobbar så mycket att jag helt kapitulerat som mys-mamman/’farmorn/ mormorn och svärmodern. Klistrad vid datorn från 08 till 19. Det blev den bästa av kvällar. Barnen lagade all mat (ihop m min man), Och utan att jag ”tipsade” om en enda grej. Annars bra på det; Ett tips bara... det där gröna fatet är precis rätt storlek för sparris... avslutade Istället med promenad till en enslig brygga en bit bort och kvällsdopp. Nu har jag vattnat, plockat i trädgården som jag älskar att göra, och tagit ett glas tonic innan myggorna tog över.
Så himla himla glad idag, och ödmjuk. Inte i min fantast kunde jag tänka mig ett liv såhär proppfullt med känslor, sju sorters minst.
Hoppas ni njutit av dagen. Vi har nån sorts värmebölja här och kommande tio dagar tycks det.
Jag är nykter idag också och slapp ju stresspåslag av middagsfix så det känns extra bra. Kram på er. ??

Det är så spännande att läsa om hur din nykterhetsresa också innebär att du får träna på att släppa ditt kontrollbehov.

Jag tror att det väcker enorm igenkänning hos många - och du gör riktigt bra framsteg på det området ?

Själv gjorde jag just den resan i samband med mina utmattningsdepressioner. Det var nödvändigt för att överleva.

Jag har ett tänk jag tar till när det skaver lite: ”Vad spelar det för roll?” Kan jag svara ”ingen roll alls” så släpper jag det helt direkt.

Som med min yngsta dotter. Det är väldigt mycket hon inte får bestämma i sitt liv av naturliga skäl. Men jag låter henne bestämma hur hon ska klä sig, inom rimliga ramar beroende på väder förstås.

Vi kallar henne ”Queen of missmatch”, så du förstår nog hur resultatet blir många gånger. Men hon är supernöjd - och det är huvudsaken. Inget annat spelar någon roll.

Äldsta dottern ryser av obehag ibland när hon ser lillasysters klädkombinationer, men hon börjar samtidigt förstå tänket.

När äldsta dottern numer coachar sin lillasyster i att laga mat eller baka så är hon inte längre lika ”korrigerande”. Det får bli lite som det blir - och det är bra ?

Kram ?

Med egna klädval som blir som de blir. Låter som min sommar-garderob ?
Ja, det är en oväntad konsekvens detta att hantera kontrollen.
Så paradoxalt att tänka på att dricka utan kontroll när ingen ser, och samtidigt hålla på att vika linneservetter.. kan nästan skratt åt mig själv.
Jag övar vidare idag då mitt jobb inte lugnat sig inför ledighet utan tvärtom. Men jag tar det med visst jämnmod.
Nu kör jag två timmar till!

....det är ju mkt komik i det där.
Dricka i smyg och gömma glas och vara verkligt noga med estetiska.
Jag har hela livet egentligen brottats med mitt hem....haft svårt att stå ut med damm och förfall samtidigt som jag inte gillar räta rader och inte är ett dugg naturligt ordningssam - tvärtom.
Stökar till på nolltid och ägnar sedan väldigt mkt tid åt att städa upp. Min särbo är fascinerad av detta - min kaotiska/ordningssamma kamp.
Själv håller han en jämn nivå...ungefär lika halvrent och undanplockat jämt.
Alkoholhumor kan vara så tröttsamt men jag tycker att vi som själva är alkisar ( ja - jag kallar mig det med stor respekt för att vi väljer olika) får lov att skämta ....med lite värme och självironi.
Det är ngt mkt komiskt i att göra samma sak om och om igen fast det inte leder framåt.
Och att skratta åt det betyder ju inte att man blundar för allvaret.

Måste tas tillvara, till varje pris.
Jag kallar mig också alkis, @kaveldun,
Jag tycker det låter som vad det är.
Just denna vecka som varit så späckad med jobb och dålig sömn och tusen människor. Jag kan inte fatta hur jag orkat dricka under dessa omständigheter. Har dock minimal stress, det har jag på något konstigt sätt lämnat bakom mig.
Övat så mycket på NU och NU att jag inte blickar framåt över allt som ska göras, utan jag gör.
Eller så gör jag inte.
Nu gör jag ingenting men om tre minuter har jag ett möte!
Önskar er fin kväll i denna galna högsommar. Och jag är nykter idag och inom överskådlig tid som för mig är cirka tre månader fram.
Kram!

Nu blev jag alldeleles full i skratt. Maken kallade mig för j*vla alkoholistkärring vid ett tillfälle. Där fick jag så jag teg?

Kram??

Har varit temat för dagen.
Knyta ihop jobb, stretat på som en maskin idag, längtat efter att gosa med barnbarn som strosat utanför mitt arbetsrum/fönster fram och tillbaka till badet.
Apropå min läxa med att släppa alla dessa korrigeringar (endast för intresseklubben) har jag nästan tagit examen i lägre läroverket idag.
Noll delaktighet i middag pga för mycket jobb och dessutom bara HÄNDE middagslagning och dukning. Jag gjorde en sallad på ett fint fat och fixade disken efteråt för att jag ville, röra på mig och jag hade suttit klart.
Knyter ihop, eller har tack vare er klarsyn hittat en ny och spännande tråd att följa.
Det stämmer att nykterheten är utvecklande på så många sätt.
Är tacksam för det,
Men idag när jag bar ut en flaska vin och ställde fram och solen var lagom varm och hjärnan kokade efter lång dag vid datorn. Hade jag en så tydlig känsla av hur ljuvligt det hade varit att få belöna sig med ett glas. Svirra iväg ett tag med svalorna.
Det gick ganska bra med en kall 0% staropramen också. Lite tråkigt just då men det gick över.
Sov gott alla kämpar. Ni är så bra och modiga, och ska vara stolta varenda dag även när det inte känns så märkvärdigt, för det är ju det. ❤️

För mig känns det märkligt det där med att man kan känna att det skulle vara ljuvligt med ett glas vin. Jag kan liksom omöjligen få den känslan numera. Har vid flera tillfällen som ett test försökt övertyga mig själv att det skulle vara ljuvligt men det går bara inte. Varför skulle jag vilja dricka alkohol när jag mår mycket bättre utan. Så känns det liksom.

Det beror väl säkert på att jag trivs väldigt bra med livet för tillfället, har inga problem eller något som skaver just nu. Jag tror också att det här med vilken ” botten” man hade spelar in en del. Vi hade ju ganska olika ”botten” Jag glömmer aldrig hur vidrigt jag hade det på slutet. Jag vet hur det det kan gå och därför får jag total avsmak för att börja dricka igen. Du hade det såklart också jättejobbigt, men inte på samma sätt riktigt tror jag.

Nåja, det spelar ju egentligen ingen roll om man kan känna lite längtan eller sug efter alkohol, så länge man inte dricker det. Och det gör ju inte du nuförtiden!?

Ha det bäst!

Kram

Torn, du har vetkligen rätt i att jag inte dricker. Det känns allt mer cementerat i mig. Och hör ihop med acceptansen, den är glasklar.
Bottnar ser olika ut och kanske hade det varit annorlunda om jag fortsatt dricka ett par år = nästa dyiga botten.
Jag tycker att mitt liv blir bättre och bättre nu. Men jag kan i ögonblick av stress och trötthet känna att just den där kemiska genvägen till avkoppling. Jag förstår i efterhand ganska klart hur jag hamnade där- och här! Bra att du vänder och vrider på mina tankar! Kram och njut av kvällen. ?

Jag läste Vinägers kloka inlägg om detta tema. Vad det gäller mig så hoppas jag inte någon känner att jag värderar utifrån detta. Vi är som sagt alla olika, och olika strategier behöver vi ha. Läste för ett tag sedan om motivations- och kbtmetoder ihop med medicin, som vetenskaplig visar sig funka jättebra.
För min del och trots att jag inte testat så mkt regler etc så vet jag att det är enklare att inte dricka alls. Jag funkar så, det är lättare att bara stänga av den delen av hjärnan och fokusera på de andra 99 nånting procenten som faktiskt finns kvar när alkoholen är bortsopad.
Det betyder ju inte att det är varken enkelt eller bättre än något annat.
Nykter idag iaf. Just idag känns det enkelt. Imorgon vet jag inte. Kram!

Myrrah

Nykter idag ??‍♀️ men jäklar var denna dag varit svår!! Suget. Extremt. Man vet verkligen inte hur dagarna ser ut med sett alkoholmonster på axeln ? En dag i taget som sagt.
Ha en fin kväll ?

Heja dig! Ja en dag i taget. Så gör vi. Jag kikar in under en hemskt hektisk arbetsdag. Men nu är tanken på ett glas inte längre i frontalloben utan längre bak. De flyttar sig så med tiden. Ligger still.
Jag är nykter idag. Trött och nykter. Det är okej. ?

Kanske beror det på att ”helgkänsla” uteblir något eftersom det är lite fredag hela veckan, dvs drink intages i någon form varje dag innan middag, men mer socialt än att det dricks så mkt.
Jag hade iaf inget sug även om jag var hemskt trött. Drack min mini-flaska nosecco. Avslutade med lång runda i trädgården och liksom gullade lite extra m mina små odlingar.
Haft väldigt mkt jobb idag, på em grät jag. Massor. Kanske pga lite trött men mest rörd. Av att jag får chansen att vara så mkt med mina barnbarn. När de åkte nu efter många dagar ihop så insåg jag vilken emotionell liksom ”ventil” de är för mig. Jag är ofta rätt sträng i mitt jobb, bestämd och behöver ofta vara tuffare än vad jag kanske innerst inne är. Eller vem är tuff innerst inne?
Med de små barnen får jag chansen att vara mjuk och snäll, följsam och lyhörd. Jag känner så starka känslor av identifikation och glädje, sorg och liksom hela existensen med de där som ska börja skolan, som kämpar med att visa sig tuff, som blir ledsna när nån säger till på skarpen.
Det känns som att få hitta till sitt mjukaste jag och min självbild är ofta som sagt det motsatta.
Sen har jag gått hela kvällen som ett durkslag.,, jag har inte gråtit så mycket på flera är. Är öm i ögonen och utmattad men också väldigt lugn.
Nu ska jag titta på tv. Kanske har jag gråtit klart för idag, kanske inte.
Jag är nykter idag och lyckokänslan över det är obeskrivbar.
Kram alla som orkat läsa om denna snyftare. ???

Kanske är det som är din främsta förbättrade egenskap Se klart. Du har blivit mer känslosam. Jag har blivit lösningsorienterad, Andrahalvlek ilsken och du känslosam. Det låter som ett bra team!? Frågan är vad som kommer bli Kavelduns främsta förbättrade egenskap? Vi får avvakta någon månad och se vad det blir.

Kram?

Det är riktigt häftigt att känslorna blir så starka i nykterheten. Vem hade trott det liksom? Jag trodde att det var alkoholen som förstärkte känslorna, och sen var det tvärtom.

De sitter i längre också. Min glädje efter några timmars körsång kan sitta i flera timmar. Och glädjen fyller liksom varje skrymsle och vrå i min kropp.

Tiden med barnbarn ser jag verkligen fram emot! Det verkar vara en kärlek lika stark som den man känner till sina barn.

När jag var gravid med yngsta dottern bekymrade jag mig massor. Hur skulle jag kunna älska någon lika mycket som jag älskade äldsta dottern? Det kändes omöjligt.

Men det kunde jag förstås. Och likadant är det förstås med barnbarn. Det första har nog en speciellt vacker plats i ens hjärta, men det finns plats för många ❤️

Hoppas det lugnar ner sig på ditt jobb snart! Idag har jag tillåtit mig en superchill arbetsdag på distans.

Kram ?

Just glädjekänslor märker jag att de har blivit mycket mer starka och mer långvariga. Man kan ”leva” på en sådan känsla riktigt länge. Ett nördigt exempel men när jag har fått en ny fiskart så kan jag glädjas över den i flera dagar.? Så var det absolut inte förr.

Kram

..med era känslor av glädje och vemod och innerlighet.
Jag tycker att jag börjar få glimtar av det där och i går kväll var jag så innerligt tacksam över att vara nykter. Som att jag hittat en skatt som jag måste vara oändligt rädd om ( samtidigt har jag en liten klump i magen över att jag nästan lika väl hade kunnat fortsätta dricka...och att jag såklart bara är ett glas bort från den alkoholist jag är).
Känner igen detta med att behöva vara tuff och ofta den rationella på jobbet - fatta beslut som vissa gillar och andra ogillar.
Jag blev chef relativt sent i livet och jag blev det egentligen inte på eget initiativ utan efter starka uppmaningar från olika håll. Min inre känsla var att det inte var en roll för mig - alls.
Sedan har man ju stor hjälp av själva rollen även om man absolut inte bara ’spelar en roll’ ...och åren gick och jag fick mer ansvar.
Nykterheten är som att långsamt avtäcka ett landskap utan ngt filter - verkligheten med alla dess nyanser kommer fram. Känslorna som flödar under påverkan av alkohol är ju på ngt sätt tondöva. De kan vara starka i stunden men känns lika falska som de var starka - dagen efter. Att leva i ett så osäkert tillstånd som alkoholismen är trubbar också av alla känslospröt . Inte konstigt att det är en mindre revolution att nyktra till...

Den här formuleringen bär jag med mig idag:

”Känslorna som flödar under påverkan av alkohol är ju på ngt sätt tondöva. De kan vara starka i stunden men känns lika falska som de var starka - dagen efter.”

Kram ?